2010 Brunello di Montalcino Ruffino Greppone Mazzi

Ruffino som byggt en omfattande verksamhet kring främst Chiantiviner har även en egendom i Montalcino. I helgen fick det bli en provkörning.

Det är svårt att hitta en enhetlig stil för Brunello di Montalcino. Det finns viner som är sirliga och eleganta i ena änden av spektrumet medan det i den andra återfinns fylliga och häftigt fatade varianter där ursprunget inte är så lätt att sia om. Här har vi att göra med ett vin av det senare slaget.

Doften är tät och närmast merlotaktig med murket trä, mörka plommon och körsbär. Blint hade jag nog gissat på en modern och internationellt utformad toskanare.

Smaken är tät med mörka körsbär och plommon samt en hel del fat i en icke särdeles komplex stil.

Ruffinos Greppone Mazzi är förvisso god, men motiverar inte prislappen. För det hade krävts mer ursprungskänsla och komplexitet.

Varunummer: 82293
Pris: 351 SEK

2010 Brunello di Montalcino Castelli Martinozzi

Castelli Martinozzi fick ett erkännande för sina viner redan 1892. Om det var för det vi kallar Brunello vet jag inte. Det blev i alla fall en ny och lyckad bekantskap för mig.

Doften är söt och med mörka plommon och körsbär, kaffe, läder och fat.

Smaken är åt det täta hållet med mörka och solmogna plommon och körsbär. Smaken präglas också av en tydlig kryddighet. Att vinet tillbringat tre år på fat märks också. Vinet ger ett traditionellt intryck med kombinationen sötmogen frukt och riojaartad fathantering.

På egen hand är det inte så värst komplext. Med maten på bordet kommer saker och ting i annan dager. Det är mer av ett matvin än ett provningsvin i dagsläget, men kan säkert utveckla mer mognadstoner.

Jag blir oerhört charmad av detta vin och ett par flaskor kommer läggas undan i källaren. Den som är på jakt efter bra Brunello bör undersöka om Castelli Martinozzi tillfredsställer de personliga smakpreferenserna.

Varunummer: 73812
Pris: 229 SEK

2012 Chambolle-Musigny Roux Père et fils

Vanligtvis brukar Bordeaux få bära hundhuvudet när det gäller inflaterade priser. Men vad skall man säga om priserna för röd Bourgogne? Inte är det roligt i alla fall. Ett byvin för 369 kronor är i alla fall ungefär vad inträdet till Côte de Nuits kostar. 

Doften är distinkt och komplex med rökighet, bastubänk, körsbär, röda bär, läder och diskreta fat.

Om jag skall vara artig är smaken ganska lätt i anslaget, men fyller ut allteftersom, och mest i eftersmaken. Om jag vore mer kritisk så är kroppen något för lätt. Smaken är påtagligt bärig och kryddig med körsbär och hallon. Fathanteringen är behaglig. Syrligheten är riktigt pigg och matkrävande. Det mest imponerande med detta vin är eftersmaken som både fyller ut och klingar av långsamt.

Visst är vinet riktigt gott och det finns definitivt utvecklingspotential, men det räcker inte hela vägen fram för att jag skall vilja lägga undan någon flaska. Till både pekinganka och saltimbocca är det lite för lätt för att riktigt kunna hävda sig. Hur mycket jag än vill tycka om vinet är priset väl tilltaget i förhållande till vad man får i flaskan.

Varunummer: 70717
Pris: 369 SEK

2012 Cornas Chante-Perdrix Delas

I somras kom en Cornas från Delas som jag druckit några gånger i tidigare upplagor och som brukar vara riktigt bra. En flaska fick följa med hem.

Doften är ursprungstypisk och pekar med hela handen mot syrah från norra rhône syrah. Det är en smått aromatisk doft med röda bär, slånbär, viol och gummi. 

Smaken är även den ursprungstypisk med röda bär, slånbär, hallon, björnbär, viol och en distinkt kryddighet. Kroppen är drygt medelfyllig och syror och tanniner är väluppfostrade och vattenkammade. Det är rent och välgjort andas professionell vinproduktion helt enkelt.

Delas Cornas är lättillgänglig och lättdrucken i dag men är ändå ett seriöst vin som vill bli taget på allvar. Mycket gott är det och enda anmärkningen är att det saknas något som bryter av. Lite mer personlighet kanske är det jag är ute och far efter. 

Varunummer: 2274

Pris: 241 SEK  

2004 Delas Côte-Rôtie Seigneur de Maugiron

För sju år sedan införskaffades ett par flaskor Côte-Rôtie från Delas på rekommendation av Decanter som höjde detta vin från denna årgång till skyarna, såvitt jag kan erinra mig. Sedan dess har flaskorna ruvat i garderobers och källares dunkel fram till i somras när det var dags att njuta en flaska till lammentrecôte.

Doften är fantastisk och harmonisk med trä av olika slag, rökighet, grusväg, chark, gummi och vitpeppar utöver en frukt som bäst kan beskrivas som torkad och eterisk.

Smaken är väldigt utvecklad. Den är harmonisk och med en alldeles underbar balans. Hallon, jordgubbar, röda bär, viol och torkad frukt kommer jag att tänka på. Eftersmaken är lång och överlag är intrycket aristokratiskt.

Det är makalöst gott och kvalificerar som årets näst bästa vinupplevelse såhär långt. Habegäret väcks verkligen och utöver Brunello kommer därför framtida ansträngningar inriktas mot att fylla källaren med Côte-Rôtie.

När det begav sig var det flera som hade åsikter om detta vin. Läs här, här, här och här.

Priset lär ha varit 378 kronor och med några års mental avskrivning känns det mycket rimligt.

2005 Chateau Potensac

Det vankades mogen Bordeaux på bolaget och jag slog till.

Doften rymmer inte så värst mycket mognad. Men där ryms godsaker såsom kaffe och murket trä, mörk frukt, läder och kakao.

Smaken är slankare och sirligare än vad doften antyder. Mörk frukt med plommon och moreller, sirligt röd citrus, kakao och järn i en drygt medelfyllig kropp är förvisso gott, men jag hade förväntat mig mer mognadstoner.

Vinet är gott och någorlunda avrundat i dagsläget, men det finns troligtvis potential för mer mognadstoner. Dock är jag tveksam till prislappen. Det går att hitta roligare för pengarna.

Varunummer: 99138
Pris: 339 SEK

2010 Brunello di Montalcino Torre della Trappola

Barone Ricasoli har utökat portföljen med en Brunello di Montalcino som dök upp på fredagens släpp på bolaget. 2010 är den andra årgången för detta vin. En del av receptet är 12 månader på franska fat och 14 månader på slavonska fat. Mer illavarslande är kanske att Systembolagets beskriver smaken bland annat med ”romrussin”. Det är inte riktigt vad jag förväntar mig i en Brunello...

Doften rymmer söt frukt med körsbär, viol och röd citrus. Över det hela vilar en tydlig kryddighet. Att vinet tillbringat lång tid på fat är inte något som jag tycker är uppenbart i doften.

Smaken är frisk och komplex. Det har gått fem år sedan skörd och två av åren har tillbringats på fat. Trots detta är vinet friskt och fruktigt. Körsbär, viol, röd citrus och en påtaglig kryddighet noterar jag. Kroppen är åt det fylligare hållet, men ger ändå ett slankt och rätt så elegant intryck. Eftersmaken är långsträckt. Det är med viss lättnad som jag inte hittar några romrussin bland smakintrycken. Till lammentrecôte med stuvad färsk vitkål, rödvinssås och rostad potatis fungerar vinet synnerligen väl.

Här är laddat med syrlighet och frukt som kommer räcka många år framöver och jag kommer därför följa projektet genom ett par inköpta buteljer. Om en sisådär fem år kommer nästa korkas upp. 

I urvalet av Brunello från årgång 2010 tycker jag att Torre della Trappola kvalar in på listan över viner väl värda att lägga undan.

Varunummer: 99592
Pris: 349 SEK