2006 Plozza Rosso di Valtellina

Längst upp i Lombardiet mot gränsen till Schweiz byter Nebbiolodruvan namn till Chiavennasca. Valtellina för sina terrasserade odlingar och för ett kärvt klimat. Vinerna härifrån tenderar att vara mindre kraftfulla än de från Piemonte, men de kanske å andra sidan är mer återhållsamt eleganta. I DOC-vinerna måste minst 80 procent utgöras av denna klon av Nebbiolo och i DOCG-vinerna minst 90 procent.

Enligt importörens hemsida var Plozza tidigt ute med att göra vin på torkade druvor, det som kallas Sfurzato. I dag är Plozza en av de största producenterna i regionen. Intressant är att de lagrar denna Rosso di Valtellina till 95 procent på stora fat som gjorts av kastanj och fem procent i begagnade barriquer.

Innan vintern tar knäcken på rosmarinen passar vi på att krydda en späckad skinkstek med den.

En något knuten, men god, doft av körsbär, blodapelsin, stendamm, tobak, viol och rosor letar sig upp ur glaset. I en slank och medelfyllig kropp bjuds på välgörande kärva körsbär med en anstrykning av torkad frukt, lite blodapelsin, läkerol och lakrits med en pigg syrlighet.

Det är inte det kanske det bästa vinet i prisklassen som jag provat. Men det är ett gott och funktionellt matvin för vardagen. Ur det perspektivet vill jag därför rekommendera detta vin.

Varunummer: 6276
Pris: 99 SEK

6 x Nebbiolo

I veckan som gick böjds en provning av viner från nordvästra hörnet av Italien. Här följer resultatet med lägst rankade vinet först.

2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo
Initialt ett acetonstick som lugnade sig efterhand. Ung doft av svartvinbärsgummin med dadlar, torkad frukt, rabarber och russin. Medelfylligt, med röda bär, torkad frukt och körsbär med tydlig kärvhet. Mycket god.

2001 Barolo La Serra Gianni Voerzio
Doft av salmiak, gummi, peppar och russin som dock i mitt tycke förstördes av en påtaglig doft av platsbåtskajuta. Andra tyckte att doften var tilltalande, eller åtminstone inte drog ned helhetsintrycket. Eldig smak med russin och gummi och rigida tanniner.

1997 Barbaresco Luigi Voghera
Härlig doft av körsbär, jordgubbe, björnbär, torkad frukt, kryddor och ”aromatisk aceton”. Bra smak med torkad frukt, körsbär och riviga tanniner.

2001 Nino Negri Sfursat
Häftig och rökig doft med jordärtskocka, salmiak, eneträ, körsbär, marsipan, kokta rödbetor, buljong och torkad frukt. Smaken var medelfyllig och innehöll en påtaglig restsötma med torkad frukt, körsbär, plommon, bränt socker, sherry och bra bett i tanninerna. Mycket god.

1999 Sito Moresco
Aromatisk doft med petroleum, viol, hallon, charkuterier, björnbär och roliga saker som armsvett och lite gödselstack. Mjuk och härlig smak av körsbär och lakrits samt efter hand tydliga svartvinbär med strama tanniner. Mycket god.

1999 Nino Negri Sfursat 5 Stelle
Vinnaren hade en tydlig doft av rönnbärsgelé som ackompanjerades av rökighet. Smaken präglades av tydlig restsötma, viss eldighet och torkad frukt med strama tanniner. Mycket god.

En rolig provning där de strama tanninerna ganska snabbt ledde gissningarna åt Italien. Att flera av vinerna nått en ansenlig ålder märktes inte på syrlighet och tanniner. Pio Cesares Langhe Nebbiolo klarade sig bra i sammanhanget och mår tydligen inte dåligt av lite mognad. Min personliga favorit var Sito Moresco och inslaget av Merlot och Cabernet Sauvignon märktes tydligt. Till det bättre frestas jag att tillägga. En allmän fundering efter kvällen var att Nebbioloviner förtjänar en plats i källaren också då de är mycket goda viner med utmärkt, och välgörande, lagringspotential.

Le Tense Sassella 2005

Årets första inlägg handlar om grusade förväntningar, knappast något nytt för personer som provar vin. Det var ett tag sen jag provade Le Tense Sassella, det är ett vin som oftast får bra betyg och finns med i listan av Systembolagets mest prisvärda viner.

Därför blir något förvånad när jag känner doften av detta genomskinliga vin. Associationerna går till Bourgogne, vilket inte är så konstigt. Det är örter och bär, med ett inslag av fat. Mycket fin doft faktiskt som dock inte följs upp när vinet träffar gommen. Vinet känns aningen trött och lite stumt, samt är något glest. Jag önskar lite mer av tryck i smaken.

Jag vill understryka att det absolut inte är något fel på vinet, men det får inte min puls att slå snabbare, L instämmer och det hela blir något av en besvikelse. Kanske var det svåra förhållanden detta årgång i norra Italien. Hade jag inte provat vinet förut och med andra förväntningar hade omdömet kanske blivit något mer generöst, men jag skulle nog vänta tills nästa årgång kommer innan jag köper detta vin.