2012 Bandol Rouge Domaine Tempier

Vintern börjar lida mot sitt slut och rosmarinen och lagerträdet längtar efter att få komma ut så snart nätterna är mestadels frostfria. Inte utan att vi också känner att vi lever i exil här i den kalla norden. För att frammana känslan av sydfransk värme fick det bli Bandol från Domaine Tempier. 

Utöver mörka plommon och björnbär bjuder doften på örter, stenig mineral och viss rökighet. 

Smaken är generös med drivor av plommon och björnbär. Lagerträdet och andra medelshavsörter återfinns också i smakspektrumet, liksom stenig mineral. Smaken är bärig och frukten yppig, men det balanseras upp en frisk och stram örtighet och en smått bitter nyans som av kakaopulver. Ett underbart matvin.

Ett riktigt gott vin som absolut förtjänar att provas. Det finns fortfarande ströflaskor kvar runt om i riket.

Varunummer: 90344

Pris: 246 SEK

2010 La Bastide Blanche Bandol

Tidigare i våras behövde jag ett kraftigare rödvin till en middag som vi skulle bjuda några före detta grannar på. Ett djuplodande reportage var en effektiv medicin mot beslutsångesten över vilket vin som jag skulle välja. Det mesta som är värt att veta står att läsa där och jag avstår därför från några longörer kring ämnet Bandol och La Bastide Blanche.

Druvblandningen denna årgång enligt Systembolagets hemsida är 70 procent mourvèdre, 25 procent grenache, tre procent cinsault och två procent carignan.

Som sig bör är den första doften respektingivande. Det är mörk frukt med körsbär, plommon och björnbär. Den mörka och solmogna frukten stramas upp rätt så rejält med mineraler, en aning grafit och några inslag från örtagården med främst tydliga lagerblad. 

Den mörka frukten med körsbär, björnbär och plommon återkommer i smaken. Även här tycker jag mig känna en tydlig örtighet med och då framförallt lagerblad. Det strama anslaget understryks av kakaopulver. Kroppen är tät och på det hela taget intrycket ett vin i bra balans. 

Vi är flera runt bordet som ger tummen upp. Det här kommer vi att dricka fler flaskor av i framtiden. La Bastide Blanche är ett vin som är väl värt att köpa.

Varunummer: 2262

Pris: 139 SEK

2009 Domaine Leon Barral Jadis

Södra Frankrike är inte mammas gata för mig. Men mången gång har jag stött på Domaine Leon Barral, inte minst bland bloggare. Jag beställer en blandning som heter Jadis, vilket torde vara något av en instegsmodell så att säga. Blandningen består till hälften av Carignan, 40 procent Syrah och återstoden utgörs av Cinsault. Appellationen är Faugères som är en kommun i departementet Hérault i Languedoc-Roussillon. 

Det initiala doftintrycket domineras av väldigt söt frukt som nästan känns likörartad. Visst finns där både mineral och örtighet, men det är lite väl mycket av det goda. När jag smakar på vinet överraskas jag av att det är överraskande bra bett i tanninerna. Frukten är bra solmogen och söt med plommon och björnbär, och en hel del fat har nog också varit med i bilden. Svansen är påtagligt eldig. Mineral och örter bidrar till att balansera den söta frukten som efter hand leder tankarna till Läkerol.

Om jag skall försöka förhålla mig opartiskt till Leon Barral Jadis så är det välgjort och rentav gott. Men därefter är det upp till den individuella smaken. Det här är inte min stil helt enkelt. Det är lite för sötfruktigt och nästan överväldigande i sin täthet. Men jag tror att det finns de som i dessa grilltider söker efter sötfruktiga och kraftfulla viner, och då torde denna upplaga av Leon Barral Jadis komma väl till pass. 

Varunummer: 95214 

Pris: 214 SEK

2007 Les Obriers de la Pèira

En del som är intresserade av vin har nog lekt med tanken att köpa en vingård. Andra gör slag i saken och köper några hektar och sätter igång. Dj:n Rob Dougan hade lyckan att göra en låt som blev sound track till Matrix. Efter det kunde han köpa 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Terrasses du Larzac ligger i norra delen av departementet Herault i Languedoc. Pengarna räckte tydligen även till en meriterad vinmakare med Château Margaux och Château Guiraud under bältet vid namn Jérémie Depierre. Inte nog med det, ambitionerna är högt ställda. Det är nog lättare att räkna upp vilka metoder som inte används i strävan att producera ett världsklassvin. Den intresserade kan läsa en utförlig beskrivning här.

Pang på rödbetan doftar jag på vinet i samma ögonblick som korken åker ur flaskan. En rik och sötfruktig doft med körsbär, hallonbåtar, mandel, viol, lavendel, lakrits, stendamm, svart te och något köttigt möter näsan i glaset.

Smaken domineras av sötfruktighet i en positiv bemärkelse i så motto att det inte är jolmigt eller syltigt. Frukten drar åt framförallt körsbär, som kompletteras med björnbär och blåbär. Här finns också en påtaglig smak av lakrits. Jag tycker även att det smakar lite mandel, och närmare bestämt amarettoskorpor. Som tur är kollar jag upp vilka druvor som vinet är gjort av innan jag tvärsäkert skriver att det är väldigt grenachetypiskt. Druvblandningen består av två tredjedelar procent Cinsault och en tredjedel Carignan. Ett uns av eldighet drar ner helhetsintrycket. Bortsett från det så är det makalöst bra balanserat med fin syrlighet och några få mycket mjuka tanniner.

Som så ofta avgörs ett vins kvalitet först när maten kommer på bordet. Lamminnerfiléer med en rödvinssås baserad på hemgjord buljong och ugnsrostad potatis skapar en perfekt fond för att Les Obriers de la Pèira skall komma till sin rätt. Till mat är vinet rent förträffligt. Men det träffar inte mina preferenser klockrent med dess sötfruktighet och mjuka tanninstruktur. Det är dock ett mycket bra vin som absolut förtjänar att provas och därför meriterar till en stark köprekommendation.

Varunummer: N/A

Pris: 199 SEK

2008 Chateau Pech-Latt och 2005 Chateau de Fontenille

Två röda viner som inte kräver alltför mycket uppmärksamhet får ackompanjera en grillkväll med goda vänner där innehållet i glasen inte är huvudsaken. Ett utmärkt tillfälle med andra ord att bekanta sig med utbudet i den lokala systembutiken.

2008 Chateau Pech Latt kommer från appellationen Corbières i Languedoc-Roussillon. Corbières är den största appellationen i Languedoc-Roussillon med sina 14 000 hektar. Till absolut övervägande del produceras röda viner med Carignan, Grenache, Mourvedre och Syrah som huvudsakliga druvor. Appellationen skall vara en av de blåsigaste och torraste i Frankrike. Chateau Pech Latt daterar sin historia till några munkar vid klostret i Lagrasse som började göra vin runt 800-talet. I dag ägs egendomen av Bourgognenegocianten Laurent Max. Vinet är ekologiskt och görs på 70 procent Carignan, 20 procent Grenache och 10 procent Syrah enligt leverantören. På baksidesetiketten står det inte några procentsatser, men Mourvèdre ingår tydligen också.

Vinet har en god och ren, men inte särskilt komplex, doft av parfymerade slånbär à la Rhône med en rejäl dos peppar. Jag uppfattar viol och stendamm också. Det smakar mogen frukt med lätt syltade slånbär och björnbär, som även fått några drag med pepparkvarnen. Syrligheten är pigg och jag noterar inte någon påtaglig kärvhet. Ett gott och enkelt bruksvin som förtjänar att provas utan några högt ställda förväntningar.

Att 2005 Chateau de Fontenille hamnar i korgen beror enbart på nyfikenhet. Hur mycket kan en budgetbordeaux från en av de mest hyllade årgångarna leverera? Intressant är att vinet görs på 50 procent Merlot, 40 procent Cabernet franc och tio procent Cabernet sauvignon. Jag börjar nämligen tro att en hygglig andel Cabernet franc i en Bordeaux ligger nära min smakprofil.

Doften är återhållsam med svartvinbär, ceder, tobak, kaffe och viss gräsighet. Det är gott med en halvfyllig klassisk bordeauxsmak av svartvinbär, ceder, tobak och lite gräsighet. Doften ett snäpp bättre än smaken i dagsläget. Så svaret på min fråga får bli att det förvisso är ett enkelt och rättframt vin utan direkta skavanker, men att man med fördel kan botanisera bland andra viner då det är tämligen ointressant på det hela taget.

Chateau Pech Latt
Varunummer: 2233
Pris: 89 SEK

2005 Chateau de Fontenille
Varunummer: 3661
Pris: 96 SEK