2010 Borgogno Langhe Rosso

Som småbarnsförälder är jag glad över att jag inte behöver försörja mig på mitt vinintresse. Delar av året skulle jag inte kunna förlita mig på doft- och smaksinnena när de lamslås av förkylningar och andra farsoter som barnen plockar upp på dagis och i skolan. Det är vid sådana tillfällen som de mer intressanta flaskorna får vila i källaren. Därför fick ett spontaninköp rycka in istället i helgen.

Denna Langhe Rosso är en blandning av Barbera, Merlot, Freisa och Dolcetto. 

Doften, såvitt jag kan tala om en sådan med en snuvig näsa, skulle jag vilja beskriva som ytterst bärig med röda bär och tydliga hallon. En dammig grusväg och en antydan till fat bidrar till det positiva doftintrycket. Associationerna leder mig till Pinot Noir för den rena och bäriga doften påminner en del om enklare Bourgogne.

Tankebanorna kring enklare Bourgogne fortsätter när jag smakar på vinet. Smaken är förhållandevis fyllig med röda bär och hallon. Men det är framförallt den smaskiga bärigheten som slår an en sträng av vällust hos mig. Strukturen är högst drickvänlig med lena tanniner och en välanpassad syrlighet.

Borgognos Langhe Rosso är en riktigt smaskig bagatell som absolut förtjänar att provas.

Varunummer: 70384

Pris: 99 SEK

2010 Langhe Arneis Bricco Cappellina Gianni Voerzio

För ett par år sedan provade jag ett vin gjort på Arneis från Matteo Correggia som gav mersmak. Så i somras provade jag lyckan igen med en Langhe Arneis från Gianni Voerzio som främst torde gjort sig känd för att ha skapat debatt angående användningen av ek i sina Baroloviner.

Från första början var det tydligt att något gått snett under produktionen. Pirret på tungan från de små fina bubblorna och en knepig doft var nog inte vad producenten ville uppnå. Måhända hade högtryckstvätten glömts bort i rengöringsprocessen, det går bara att spekulera.

Bortsett från denna uppenbara defekt tyckte vi att det fanns en del positiva saker att säga om vinet. Gula päron och äpplen i diskret kostym med citrus och med aningens mineral noterade jag. Men på det hela taget en alldeles för anonym och tråkig upplevelse för att motivera några longörer.

Dyker det upp på hyllorna igen i ny tappning skall jag ge det en ny chans om någon insisterar på att det är ett bra vin.

Varunummer: 90411

Pris: 129 SEK

2008 Langhe Rosso Il Cascinone Castellero

När goda vänner på middag har med sig en flaska vin i present får jag ett utmärkt tillfälle att prova ett vin som jag annars inte hade köpt själv. Så kommer det sig att vi i helgen som gick provade en Langhe Rosso som producerats av Araldicagruppen och som till hälften består av Barbera, 40 procent Nebbiolo och tio procent Dolcetto.

Doften är ganska tät och lite småkärvt rättfram med körsbär, mandelmassa, stendamm, plommon och fat. Lite drygt medelfyllig med körsbär, körsbärspralin och plommon samt lite torkad frukt, läder, viss kryddighet och lite fatrondör framträder efter hand ett gott bruksvin fram med modern drickvänlighet i fokus. Syrligt och aningen kärvt fungerar vinet utmärkt till älgstek med gräddsås. Gott, men aningen anonymt och tillrättalagt får omdömet bli.

Varunummer: 94896
Pris: 119 SEK

2007 Langhe Nebbiolo Pelissero

Tidigare i höstas provade jag en Langhe Nebbiolo från Pelissero ur beställningssortimentet och gjorde några snabba anteckningar. Pelissero äger 20 hektar i trakterna av Barbaresco, vintillverkningen började 1960 och denna Langhe Nebbiolo görs på druvor som inte ingår i Barbarescon eftersom stockarna är för unga.

Doften är tämligen elegant och ren med körsbär, nagellack, lakrits, mörk och bitter choklad samt stendamm. Smaken är slank och elegant med bra Nebbiolofrukt. Därutöver noterar jag körsbär, blodapelsin, mjölkchoklad och stendamm. Det är bett i tanninerna utan att vinet känns kärvt och syrligheten är markerad. Eftersmaken hänger i ett bra tag. Riktigt god noterar jag. Enda invändningen är väl att prislappen inte känns riktigt motiverad. Dock ett vin väl värt att prova.

Varunummer: 73276 
Pris: 176 SEK

2006 Langhe Bianco Roagna

En varm rekommendation från en bekant väckte min nyfikenhet på en blandning från den i svenska bloggkretsar så omskrivna producenten Roagna som består av 90 procent Chardonnay och tio procent Nebbiolo.

Utseendet är milt sagt uppseendeväckande. Vill man vara snäll så kan man säga att det ser ut som äppelmust. Eller mer rakt på sak, det ser ut som ett urinprov.

Doften är mycket tydligt oxiderad med bokna äpplen. ”Intressant” är mitt första intryck när jag smakar på vinet. Mycket tydligt oxiderat och utan särskilt mycket frukt att tala om, det skulle då vara äpple och nötter.

Jag har svårt att avgöra om vinet är gott eller enbart intressant. Här tror jag att den personliga smaken spelar väldigt stor roll om man tycker om det eller inte. Ett kul provningsvin skulle jag nog beskriva Roagnas Langhe Bianco som hursom.

Varunummer: 73296
Pris: 120 SEK

2001 Roagna Langhe Rosso

Många äro de som provat och lovordat Roagnas Langhe Rosso. Steget är ju därför inte långt till att utnyttja denna utmärka konsumentinformation och införskaffa en flaska.

Roagna använder druvor från vinrankor i både Barolo och Barbaresco. Som den traditionalist Roagna är har druvorna lakats ur under 40 dagar och vinet har sedan fått mogna i tre år på fat.

Doften är magnifik med söta hallon och röda vinbär med markerad örtighet, lakrits och tjära samt viss blommighet som jag vill få till violer. Smaken är inte sämre den. Det är tufft och kärvt. När den initiala pigga syrligheten och det fasta greppet från de sandiga tanninerna släppt taget så träder en smak av söta hallon och kallt te jämte anis och bakkryddor fram i en slank kropp med mognadstoner. Något citrusaktigt och smått chokladaktigt påminner om ”Always”. Detta är fantastiskt gott att både sniffa på och dricka.

2001 Roagna Langhe Rosso är ett utmärkt exempel på varför det lönar sig att läsa vinbloggar och agera på andras rekommendationer. Jag sällar mig till kören och utropar detta vin till ett veritabelt fynd som icke bör missas. Man får fantastiskt mycket vinupplevelse i förhållande till priset.

Varunummer: 75237

Pris: 199 SEK

6 x Nebbiolo

I veckan som gick böjds en provning av viner från nordvästra hörnet av Italien. Här följer resultatet med lägst rankade vinet först.

2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo
Initialt ett acetonstick som lugnade sig efterhand. Ung doft av svartvinbärsgummin med dadlar, torkad frukt, rabarber och russin. Medelfylligt, med röda bär, torkad frukt och körsbär med tydlig kärvhet. Mycket god.

2001 Barolo La Serra Gianni Voerzio
Doft av salmiak, gummi, peppar och russin som dock i mitt tycke förstördes av en påtaglig doft av platsbåtskajuta. Andra tyckte att doften var tilltalande, eller åtminstone inte drog ned helhetsintrycket. Eldig smak med russin och gummi och rigida tanniner.

1997 Barbaresco Luigi Voghera
Härlig doft av körsbär, jordgubbe, björnbär, torkad frukt, kryddor och ”aromatisk aceton”. Bra smak med torkad frukt, körsbär och riviga tanniner.

2001 Nino Negri Sfursat
Häftig och rökig doft med jordärtskocka, salmiak, eneträ, körsbär, marsipan, kokta rödbetor, buljong och torkad frukt. Smaken var medelfyllig och innehöll en påtaglig restsötma med torkad frukt, körsbär, plommon, bränt socker, sherry och bra bett i tanninerna. Mycket god.

1999 Sito Moresco
Aromatisk doft med petroleum, viol, hallon, charkuterier, björnbär och roliga saker som armsvett och lite gödselstack. Mjuk och härlig smak av körsbär och lakrits samt efter hand tydliga svartvinbär med strama tanniner. Mycket god.

1999 Nino Negri Sfursat 5 Stelle
Vinnaren hade en tydlig doft av rönnbärsgelé som ackompanjerades av rökighet. Smaken präglades av tydlig restsötma, viss eldighet och torkad frukt med strama tanniner. Mycket god.

En rolig provning där de strama tanninerna ganska snabbt ledde gissningarna åt Italien. Att flera av vinerna nått en ansenlig ålder märktes inte på syrlighet och tanniner. Pio Cesares Langhe Nebbiolo klarade sig bra i sammanhanget och mår tydligen inte dåligt av lite mognad. Min personliga favorit var Sito Moresco och inslaget av Merlot och Cabernet Sauvignon märktes tydligt. Till det bättre frestas jag att tillägga. En allmän fundering efter kvällen var att Nebbioloviner förtjänar en plats i källaren också då de är mycket goda viner med utmärkt, och välgörande, lagringspotential.

Langhe Nebbiolo La Spinetta 2006

Den andra hälften av bloggen har redan provat denna version av noshörningsvinet. Det skedde under något mindre belevade former och fick inte ett rättvisande omdöme.

Min provning sker under lugnare former och jag och L kan i lugn och ro njuta av vinet till en köttbit från grillpannan. Doften är aningen stram och fatig med ett grönt inslag. Ungt. Smaken är helt klart bråkig och ung, med inslag av choklad och kaffe. Det kompletteras med en lång och något eldig eftersmak.

Det är bara att slå fast att detta vin kräver mat. Det skulle också må bra av en tids lagring. Men när man är nyfiken i en strut och har en ynka flaska - vad göra?

Detta är andra vinet från La Spinetta som jag provar. Båda imponerar och känns mycket välgjorda och kompetent hopsnickrade. När det blir dags för 07:or står jag och köar.

Pris: 199 SEK

Langhe Nebbiolo La Spinetta 2006, Côtes du Rhône Chapoutier 2007, Montepasso 2006

På fredagen kommer en barndomsvän på besök med fru och barn. Fram åker Spinettas Langhe Nebbiolo till en köttbit med sås och potatis. Goda vitsord från vinskribenter och bloggare gör att förväntningarna är någorlunda högt ställda.

Här kanske det är på sin plats att närmare gå in på förhållanden som krävs för att ett vin skall komma till sin rätt. Ofta får jag intrycket att andra vinbloggare sniffar och smakar på vin i en harmonisk miljö med Bachs barockslingor lite svagt i bakgrunden under det att man med sin livspartner utbyter intressanta tankar och idéer, inte minst om vin.

Ställ mot detta logistik med hämtningar, sistasekundeninköp och barn som kräver underhållning samtidigt som maten skall tillagas. Som om det inte vore nog antar sambon rollen som Gordon Ramsey och tvekar inte att ge utlopp för sina känslor när barnen inte får maten i tid på grund av ovannämnda faktorer, vilket gör att värden tappar humöret och barndomskamraten försöker gjuta olja på vågorna. Slutligen hamnar maten på bordet, och får vederbörlig uppskattning, trots att vitlöksbaguetten och brysselkålen glöms kvar i köket.

Under vedermödorna har jag hällt upp vinet i karaffen en god timme innan middag för luftning, så när det är dags för avsmakning upptäcker jag att barndomskamraten plus sambo i princip hunnit tömma karaffen som en sorts fördrink. Baserat på ett halvt glas skulle jag hemskt gärna vilja berätta att Spinettas Langhe är väldigt bra.

Doft med rosor, hallon, kryddor, peppar och damm och möjligen te. Smaken är bra med slanka syror, viss eldighet och bra fatbehandling. Men det förmår inte att leverera under fältmässiga förhållanden. Gott men dyrt får bli mitt kärnfulla omdöme.

För att släcka törsten hos gästerna åker därnäst en Côtes du Rhône från Chapoutier fram som köptes in på Finlandsfärjan.

Medan ätteläggen står i trappen och kastar legobitar som viner runt öronen i ett desperat försök att dra föräldrarnas uppmärksamhet från gästerna gör jag följande snabba noteringar.

Fruktig doft med röda bär, björnbär och slånbär i en syltig stil. Smaken domineras av björnbärsmarmelad. Gott och faktiskt snäppet bättre än Langhe Nebbiolon.

Efter osten och lagom till att barnen somnat plockar jag fram en flaska som erhållits som gåva i något socialt sammanhang. Ingen aning om vad en Montepasso från Moncaro är för något. Men när jag läser på etiketten blir jag gladare. Rosso Conero från Marche gjord på montepulciano. Tydligen har druvorna torkats innan pressning.

Det doftar körsbärskompott, söt vanilj och limstick med tydliga likörtoner. Inte så bra. Smaken består av klibbig körsbärs- och vaniljsötma och rostat kaffe. ”Det går att dricka” försäkrar sällskapet lugnande, men det är inte långt ifrån odrickbart. Varning härmed utfärdad för detta vin.

På slutet övergår jag och barndomskamraten till cognac i stället. Klockan fem följande morgon vaknar sonen och en ny dag tar sin början.