lördag 27 juni 2009

2005 Chateau de Chantegrive


En samstämmig kör av vinjournalister och bloggare hyllar 2005 som en av de främsta årgångarna i Bordeaux. Det finns ju en del från denna årgång i systemets beställningssortiment att beställa och prova.

Chateau de Chantegrive är en av de större egendomarna i Graves med sina 97 hektar. 60 procent av vingårdarna används för röda viner med lika delar Merlot och Cabernet Sauvignon och 40 procent används för vitvinsframställning med lika delar Sémillon och Sauvignon Blanc. Chateau de Chantegrive har tydligen grävt upp gamla plantor med Cabernet Franc och Muscadelle, som användes enligt äldre vinlitteratur. I cuvéen för 2005 användes lika delar Merlot och Cabernet Sauvignon.

Doften är något återhållsam med svartvinbär, röda bär à la rhônsk syrah och något flyktigt som för mig leder tankarna åt de där körsbärslikörpralinerna som brukar ratas i Aladdinkartongerna vid jul. Där finns även lite gräddkola och viol. Ungefär samma saker går igen i smaken ackompanjerat av en pigg och aptitretande syrlighet med mjuka tanniner i en förhållandevis kraftig kropp. Det är inte murrigt, utan väl utmejslad frukt med svartvinbär och plommon som klingar av med lite gräddkola. Ett gott, okomplicerat och fruktdrivet vin som kanske vinner på lagring men som kan drickas nu. Det är inte det bästa eller mest minnesvärda av viner, men meriterar till en köprekommendation utan superlativer. Hade priset varit ett par tjugor lägre hade saken nog kommit i en annan dager.

Gamla fördomar om undermåliga och överprissatta viner präglar nog fortfarande i mångt och mycket synen på mycket som produceras i Bordeaux. Bortsett från frånvaron av superlativer är jag positiv till Chateau de Chantegrive i bemärkelsen att det, tillsammans med flera andra viner från mindre kända appellationer och producenter som jag provat under våren, visar upp en mycket positiv sida av Bordeaux med goda och förhållandevis modest prissatta viner som förtjänar att upptäckas.

Som vanligt är det svårt att vara först på plan. Läs gärna andra som provat här och här.

Varunummer: 74221
Pris: 178 SEK

tisdag 16 juni 2009

2006 Querciabella



Detta vin är ett av de mer hyllade i sin klass, och även den svåra 2005:an fick på sina håll beröm. När nu leverantören bytt till den bättre 2006 vilar jag inte på hanen utan beställer en flaska.

Det är ingen hemlighet att denna blogg gillar ursprungstypisk chianti som inte är alltför influerad av den så kallade nya världen. Faten ska vara integrerade och inte dominera. Frukten ska vara kärvt förpackad, med en bitter avklingande eftersmak. En hel del producenter verkar i dag producera mer insmickrande vin. Vin som vid första smakintrycket kan vara lockande men som med tiden blir alltför jolmigt.

Querciabella 2006 är 95 procent Sangiovese och resten Cabernet Sauvignon. 14 månader på fat varav 30 procent är nya franska. 13, 5 procent alkoholnivå. Det låter bra.

Doften är tämligen anonym och ger inte mycket mer än den typiska sangiovesedoften med mörka bär. Smaken är ganska rivig med rejäla tanniner. Det finns mörka bär och efterhand kommer kaffe och kakao fram på ett trevligt sätt. Eftersmaken har den efterfrågade bitterheten. Samtidigt är den pepprig och ganska eldig. Faten håller sig på mattan.

Helhetsintrycket är ett klassiskt exempel på Chianti Classico som kommer att rundas av och utvecklas med ett par års lagring. Efter ett antal dagar provas det som inte konsumerades vid ursprungstillfället och vinet håller ihop på ett beundransvärt sätt.

Därför utfärdas köprekommendation, trots att priset kanske är i högsta laget.

Varunummer: 74373
Pris: 199 SEK

söndag 14 juni 2009

2003 Bosquet des Papes


En afton tröttnar jag fullständigt på den traditionella svenska sommaren. Tolv grader och ett ogenomträngligt molntäcke som släpper från sig ett ihållande regn gör att det enda sättet att hålla höstmelankolin borta är hala fram en Chateauneuf du Pape för att få lite värme inombords.

Bosquet des Papes är ett traditionellt vin med vanligtvis görs på cirka 75 procent Grenache, tio procent Syrah, tio procent Mourvedre och fem procent Cinsault som lagras på stora ekliggare. Den vanliga cuvéen ska vara på topp efter cirka sex till sju år. En 2003:a torde således vara perfekt nu.

Viss mognad visar sig genom att runt den mörka kärnan finns en vacker tegelfärg. Doften är initialt inte särskilt god. Bränd salmiak och tjära som bildar en slöja framför den söta frukten av körsbär och jordgubbssylt med lite russin på ett hörn också. Smaken är bättre med söt frukt och lite tomatpuré. Även här finns en del brända toner som inte är helt angenäma. Så långt är jag beredd att såga vinet längs med fotknölarna. Efter hand försvinner den brända lakritsen och släpper fram en god smak av jordgubbe och körsbärslikör med te och Läkerol. Strävheten är obefintligt men det finns fortfarande en del pigg syrlighet. Det är gott, men inte så mycket mer. Jag hade förväntat mig lite mer helt enkelt.

Eftersom jag har en del senare årgångar hoppas jag att det är hettan sommaren 2003 som ställt till det med just denna årgång av Bosquet des Papes.

Läs vad andra tycker här.

Varunummer: 96508 (2006)
Pris: 234 SEK (2006)

lördag 13 juni 2009

2000 Chateau Colombier Monpelou


En envis förkylning med nedsatta doft- och smaksinnen ger en förevändning till att rensa ur de där udda flaskorna i garderoben som alltid får stryka på foten för annat. Med andra ord är det dags att dra korken ur något som kan sägas motsvara Absolute music i skivsamlingen.

Jag började plocka på mig flaskor för knappt sex år sedan. I början tyckte jag att hundringen var väl mycket för ett vin. Efter ett år hade brytpunkten rört sig upp mot 200-strecket. Vinsamlandet handlade då om strategiska beslut med mycket beslutsvåndor. Kronstam, Röttorp och Per Bill var rättesnöret. När dessa herrar gick i spinn över en 1999 Barolo från Dosio för drygt 200 kronor slog jag till och köpte några flaskor, gick hem, korkade ur och konstaterade att herrar vinskribenterna nog var ute och cyklade i detta fall då Barolon var förvånansvärt tunn och snipig. Det stämde inte alls med den bild jag fått från vinlitteraturen om hur Barolo ska vara. Följaktligen gick jag tillbaka till systemet och så byttes fyra flaskor hyllad Barolo mot fyra flaskor Bordeaux . En flaska Barolo fick stanna kvar i garderoben för framtida utvärdering. Tanken var att en Bordeaux från Pauillac för 188 kronor (tror jag) måste vara en bra affär. Jag provade en flaska och intalade mig själv att det här nog kommer att bli bra med tiden. Ett par år senare provade jag nästa flaska och konstaterade att den inte var så bra som jag trott. Sedan dess har återstoden legat och skräpat i botten på garderoben.

Chateau Colombier Monpelou är en Cru Bourgeois som ligger granne med Chateau Pedesclaux (5:e cru classé) i Pauillac. Båda egendomarna ägs av familjen Jugla. Absoluta huvuddelen av druvsammansättningen utgörs av Cabernet Sauvignon som sig bör, med en rejäl skvätt Merlot och två småskvättar Cabernet Franc och Petit Verdot.

I glaset är det semitransparent på burgundiskt vis med dragning åt tegel. Doften är underbar. Det doftar helt enkelt gammalt vin med muggiga källartoner och godsaker som tobak, läder, mocka och svart vinbär. Vinet är slankt med bra balans, där smaken av svarta vinbär, mocka och tobak långsamt klingar av. Skulle jag tvingas beskriva vinet med ett ord så får det bli behagligt. Efter hand under kvällen tappar vinet dock fräschören, och det är nog en indikation på att det befinner sig med ena foten i graven. Låt mig vara tydlig med att det inte är något stort eller komplext vin. Men det är gott och som gjort för konsumtion utan närmare analys.

Gammal Bordeaux från anspråkslösa egendomar har också funnit en plats i mitt hjärta. Och tur är väl det för någon vigneron i Bordeaux som inte faller Parker med flera i smaken.

Varunummer: N/A
Pris: 188 SEK (tror jag)

fredag 12 juni 2009

1997 Chateau Larrivet Haut-Brion



Så här års är det mycket som pockar på uppmärksamhet. Trädgårdsarbete, skolavslutningar och jobb som ska fixas innan Sverige stänger efter midsommar. Listan kan göras oändlig. Ursäkterna att inte uppdatera bloggen är alltså legio. Men dessa anteckningar tycker jag ändå är prioriterade att lägga ut.

Vingårdar med lång historia har ofta perioder av upp- och nedgångar. Dagens vintips kommer från en sådan egendom. Mer om detta kan läsas hos den gode vindoktorn. Denne anger att egendomen idag förfogar över 45-50 hektar, från att för inte så länge sedan ha varit närmast utraderad. Där ser man vad nya ägare, Michel Rolland (och en stor hög pengar) kan åstadkomma.

Larrivet Haut-Brion producerar både vitt och rött vin, men naturligtvis är fokus på det röda. Dagens vin görs på 55/45 Cabernet Sauvignon/Merlot (uppgifterna varierar något).

De senaste årgångarna har fått överlag goda vitsord av den professionella vinprovarkåren. Det balanserar trendmässigt på 90-strecket, vilket får anses fullt godkänt med tanke på prisbilden.

Vinet har en rödbrun färg vilket antyder bra mognad. Utan luftning kommer en underbar doft med svarta vinbär, ceder, kola och vanilj. Den är rik, varm och generös med fina källartoner.

Smaken är i klass med doften. Det finns fortfarande bra kraft i vinet men det är underbart balanserat med en jordig och lite bränd touch. Jag och L njuter i fulla drag av detta vin som rimligtvis står på topp just nu. Att komma över ett hyggligt prissatt vin som är färdiglagrat känns som ren lyx.

Köp och njut är dagens starka köprekommendation.

Varunummer: 82783
Pris: 289 SEK

söndag 7 juni 2009

2005 Gotín del Risc Essencia


Andra veckan på raken tillbringas i Bierzo i det nordvästra hörnet i Spanien. Denna vecka är det Gotín del Risc från producenten Bodega del Abad (Abbotens bodega) som skänks i glaset. Projektet Gotín del Risc är en specialdesignad produktserie för den amerikanska marknaden vid sidan av det ordinarie sortimentet. Produktionen ligger på 5280 flaskor, och systembolaget köpte på sig 3000 flaskor till junisläppet förra året. Jag tror inte jag behöver rabbla upp alla teknikaliteter, utan en snabb blick på hemsidan visar att Önologen José Luis Santin Vázquez nog använt samtliga knep i skolboken för att skapa ett maffigt vin som går hem på den avsedda marknaden.

Doften är fantastisk med dov mörk frukt och tydliga fat. I en blindprovning hade jag självsäkert gastat om att det bara kan vara Merlot som doftar järn, blod, kaffe, läder, charkuterier och tobak med viss murrighet. Smaken är god med mogen frukt såsom plommon och körsbär som lindas in kaffe och vanilj från generös fatlagring. En välgörande stramhet ser till att vinet inte blir jolmigt. Doften är dock avgjort ett, eller kanske två, snäpp bättre än smaken.

Jag har svårt att urskilja några särskilda kännetecken för Bierzo och Menciadruvan. Men det är egentligen inte någon kritik, utan det är bara att konstatera att det man i glaset har mycket gott, generöst och yppigt vin i en internationell stil. Det finns lite spridda flaskor kvar runt riket och jag rekommenderar starkt till inköp eftersom kvaliteten i förhållande till priset är synnerligen god. Den som någon gång under sommaren tänker lägga en bit kossa på grillen får nog anstränga sig för att hitta ett bättre grillvin.

Varunummer: 96210
Pris: 139 SEK