2009 Radici Taurasi Mastroberardino

Mastroberardinos Taurasi Radici är ett vin som jag har ett särskilt gott öga till. När vinet dök upp i en ny årgång fick det spela en framträdande roll under påskfirandet. Här är det hundra procent Aglianico som gäller och vinet får tillbringa hela två år på fat.

Doften är ljuvlig med drivor av mörka och solmogna körsbär och plommon, och därtill läder, kakao och svart te.

Smaken är tät, fyllig och bjuder på generösa mängder av mörka och solmogna körsbär och väl avvägd fathantering. Den sötmogna frukten balanseras väl av syrlighet och läskande tanniner. Till maten kommer vinet mer än väl till sin rätt. 

Ett riktigt gott vin som jag lagt undan några flaskor av. Ett säkert tips inför förestående eller någon framtida grillsäsong är att lägga beslag på några av de flaskor som fortfarande finns kvar på hyllor runt om i riket. 

Varunummer: 95008

Pris: 281 SEK

2007 Taurasi Radici Mastroberardino

En lång och bister vinter fick till slut ge vika för en kort vår innan sommaren kom. För att fira värmen och ljuset korkar jag upp en flaska från Kampanien. Taurasi från Mastroberardino är något som jag uppskattat mycket tidigare så det är dags att se om det går att upprepa succén.

Doften är modernt generös och sötfruktig med mörka bär såsom plommon, björnbär och körsbär. Läder, kakaopulver och fat noterar jag också. Det solmogna och mörkfruktiga temat återkommer i smaken. Söta plommon, björnbär och en aning körsbär kompletteras med en aning läder och lite kakaobitterhet. Kroppen ger faktiskt ett fylligare och tätare intryck än vad som faktiskt är fallet när maten kommer på bordet så jag skulle inte rekommendera detta vin till säsongens carne alla griglia. Tanniner och syrlighet är inte så värst påtagliga, men de sköter jobbet med den äran och bidrar till att ge vinet bra balans. Eftersmaken är uppfriskande och långsträckt. 

På det hela taget ger denna upplaga av Mastroberardinos Taurasi Radici ett modernt och polerat intryck. Måhända på bekostnad av bristande komplexitet. Det skulle kunna vara ett negativt omdöme i dessa tider av jakt på ursprungskänsla, men det är det inte. Snarare är det befriande med ett vin som levererar en helgjuten upplevelse i dag och som säkert kan vinna på en tids lagring. Två tummar upp och ett brett leende således för ett mycket gott vin som måste provas.

Varunummer: 90505

Pris. 269 SEK

2006 Taurasi Fatica Contadina Terredora

För sex år sedan njöt vi av två veckors semester på Amalfikusten. Många före oss har lockats av det vackra landskapet och det är svårt att inte bli rörd när man kommer fram till den hänförande utsikten över Neapelbukten vid sfinxen på Villa San Michele. Efter det besöket läste jag med nöje Boken om San Michele, som är en av de mest spridda böcker som skrivits av en svensk författare. Bengt Jangfeldt har skrivit en läsvärd biografi över Axel Munthes mycket fascinerande liv. Den gode doktorn var för övrigt väldigt förtjust i det lokala vinet Lacryma Christi (kristi tårar). En dag när jag strosade runt i Amalfi gick jag in i en vinbutik på ett par kvadratmeter för att förhöra mig om vilka regionala viner som kunde vara värda att prova. Det tog försäljaren ungefär en minut att plocka ned en Taurasi från Mastroberardino från hyllan och övertyga mig om vinets förträfflighet. Sedan dess intar Taurasi en särställning hos mig eftersom tankarna lätt letar sig tillbaka till dessa semesterdagar för sex år sedan.

Det är sålunda med ett omdöme färgat av minnen som jag greppar korkskruven och angriper det senaste inköpet från trakterna av Vesuvius. Som om det inte vore nog är fördunklas mitt omdöme även av ett vin från producenten Terredora som jag drack för några år sedan och som dröjt sig kvar i minnet. 

Solmogen frukt präglar doften som är tät och kryddig med körsbär, björnbär, röda bär, läder och tobaksflagor. Det är nästan så att den påtagliga kryddigheten går åt det peppriga hållet.

Värmen och generositeten visar sig också i smaken med mörka körsbär, björnbär och nypon. Faten har hanterats med omdöme och bidrar till att ge vinet ett polerat och lent intryck. I smaken återfinns liksom bland doftintrycken en påtaglig kryddighet. Kroppen är drygt medelfyllig med bra skjuts i smaken och tanninerna är nästan lite kakaobittra. Det är gott och sann livsglädje en kulen oktoberafton.

Om jag inte missminner mig gjorde vi en fläskesteg när vi drack vinet. Det är naturligtvis överflödigt att nämna hur väl vin och mat samspelade. En klockren köprekommendation om mitt omdöme kan tillmätas någon tilltro. 

Varunummer: 2258 

Pris: 150 SEK

2006 Taurasi dei Feudi di San Gregorio

Under senaste året har jag vid två tillfällen lyckats prova Feudi di San Gregorios Taurasi. Båda gångerna var jag lika förtjust. 

Erfarenheterna av Taurasi och viner gjorda på aglianico är mycket goda. Därför var jag inte särskilt orolig när jag drog korken ur flaskan. 

Doften är mullrande rik med körsbär, björnbär och bittermandel. Det är nästan så att den solmogna frukten känns lite likörartad. Viss kryddighet och en läderartad ton hittar jag också. Minsann om det inte också vankades lite dill à la Rioja. 

Smaken fortsätter på den inslagna vägen och levererar italienska mörka och solmogna körsbär i kubik. Tanninstrukturen är härligt sandig och syrligheten är påtaglig. Det hela inramas i en rätt så väl tilltagen träfrack. 

Charm är bara förnamnet. Trots det moderna och generösa snittet känns det ändå tillräckligt rustikt för att inte framstå som utslätat. Jag har ingen aning om det finns någon utvecklingspotential. Det är så gott redan i dag så jag undrar om det finns särskilt mycket att vinna på lagring.

Vinet finns fortfarande kvar runt om i landet. Missa inte att prova det. 

Varunummer: 6282
Pris: 150 SEK

2009 Terredora Fiano di Avellino

Innan året är till ända hinner jag med att prova ännu en druva. Denna gång är det Fiano med hemvist i södra Italien, och då särskilt i trakterna av Avellino. Fiano lär ha mycket gamla anor och namnet skall kunna tydas som att druvan är mycket omtyckt av bin på grund av sin sötma. Lokalt används därför druvan för att göra söta och mousserande viner. Internationellt är det dock de torra vinerna som vunnit publikens gunst.

Fiano di Avellino är en DOCG och enligt reglerna måste minst 85 procent av vinet bestå av Fiano. Det är tillåtet använda Greco, Coda di Volpe och Trebbiano upp till 15 procent. Terredora har valt använda sig av enbart Fiano i sitt vin.

Doften är generös och innehåller söta päron à la Piggelin, Basset´s vingummin, grapefrukt, fläder, citrus och ett uns kryddighet.

Smaken innehåller en hel del solmogen frukt. Honung har fått ringla över tropisk frukt, äpple och Piggelinpinnen. En uppfriskande mineralitet och citrusskvätt ser till att det inte blir för mycket av det goda, utan helhetsupplevelsen är frisk. Kroppen är åt det lättare hållet och detta måste vara det perfekta bersåvinet till en eventuellt kommande sommar.

Ett riktigt gott vin som bara måste provas. Hade detta varit en kvällstidning skulle jag naturligtvis utropat Terredoras Fiano di Avellino som ett fynd.

Varunummer: 2128 

Pris: 99 SEK

2005 Taurasi dei Feudi San Gregorio

Jag har inte druckit mycket Taurasi, men de få flaskor som jag provat har sannerligen levererat. Tidigare i höstas tog jag ett exemplar från Feudi San Gregorio på provkörning. Firman grundades 1986 och vinproduktionen framstår som tämligen modern med bland annat 18 månaders uppfostran på franska fat.

Doften leder tankarna till Vino Nobile di Montepulciano med söta körsbär och dova plommon, rökighet, charkuterier och limstift. Intrycket i munnen är fylligt, smått eldigt och varmfruktigt. Söta och solmogna plommon och körsbär samsas med russin och balsamico. Den mörka och fatade stilen med polerade tanniner och den solmogna, aningen brända frukten, känns ganska spansk till karaktären. ”Svingott” utbrister sambon i pur förtjusning och jag känner att ibland är det inte läge att analysera för mycket. Det går säkert att hitta anmärkningar, men de får anstå till en annan gång. Flaskan töms i rask takt och bättre betyg kan väl egentligen inte ett vin få.

Återigen har Taurasi levererat!

Pris: 160 SEK (sedan nedsatt till 128 SEK)

Nyårsviner

En gång i tiden innebar nyårsfirande festligheter in på småtimmarna med en efterföljande nyårsdag i horisontalläge framför backhoppningen från Garmisch Partenkirchen, nyårskonserten och Ivanhoe innan det var dags för pizza. Så ser det inte för småbarnsföräldrar. Vi var några stycken som samlades för att vaka in det nya året. En lärdom för min del är att införskaffa champagneflöjtar och vinglas i plast eller annat oömt material som tål stojande barn. Några goda viner blev det under kvällen.

1996 Palmer & Co Millésime Brut var först ut. Jag har för mig att den kostade 249 kronor en gång i tiden. En mycket god och brödig doft med citrus och kaffe samt generellt oxiderad karaktär möter i glaset. Smaken är smått sensationell. Åldern avspeglas i generella toner av oxidation. Sedan finns där också en påtaglig brödighet, champinjoner, kaffe och citrus. Eftersmaken klingade av långsamt. Jag har följt denna champagne genom åren och tycker mig märka viss flaskvariation. Nu var turen på min sida och just detta exemplar var i strålande skick. Vilken perfekt början på kvällen.

NV Diebolt-Vallois Tradition följde därpå. 329 kronor kostar den på bolaget. Enligt producenten används 40 procent Chardonnay, 30-40 procent Pinot Noir och 20-30 procent Petit Meunier. En trevlig Champagne med tydlig doft av äpplen. Därtill ung och oförlöst frisk och ljus med toner av mineraler. Smaken är även den frisk med äpple och mineral. Som aperitif är denna Champagne som klippt och skuren.

Till middagen fick två viner från 2000 symbolisera decennieskiftet.

2000 Taurasi Radici från Mastroberardino inköptes för drygt tre år sedan för 18,50 euro på Amalfikusten. Den är fyllig och med lager av mörk frukt. Plommon och körsbär samsas med en hel del fat. Tidens tand har sett till att syrlighet och tanniner polerats till väl integrerade beståndsdelar i en mycket balanserad och harmonisk helhet. På bolaget brukar riservorna från denna producent dyka upp emellanåt. Jag måste dock tillstå att jag är mer förtjust i denna variant utan riserva-suffixet. Ett mycket gott vin som jag kommer hålla utkik efter i from förhoppning om att leverantören tar in den också jämte riservorna.

2000 Chateau d´Agassac är en Cru Bourgeois från Haut-Medoc i Bordeaux. Egendomen består av 42 hektar som planterats med 50 procent Merlot, 47 procent Cabernet Sauvignon och tre procent Cabernet Franc. En mycket fin, dov och murrig doft med plommon och svartvinbär strömmar ur glaset. Typiska Bordeauxelement såsom kaffe, läder och ceder finns också i doften. Plommon och svartvinbär återfinns i smakintrycken jämte en rejäl dos kaffe. Mycket gott och i perfekt balans. Jag köpte ett par flaskor i början på min vinsamlarkarriär till nedsatt pris. Jag har för mig att det var 188 kronor. Väl investerade pengar får omdömet bli nu, några år i efterskott.

2001 Terredora CampoRe Taurasi Riserva

Taurasi, även känt som söderns Barolo, har en lång historia. Som så mycket annat i Italien. Augustus och Marcus Antonius tog en gruvlig hämnd på Brutus och Cassius för mordet på Ceasar i slaget vid Filippi år 42 före Kristus. Som tack för segern tilldelades legionärerna egendomar, och några av dem slog sig ned i Taurasi. Väl på plats gjorde de vin på den grekiska druvan, ”Ellenico”, som långt senare under spanskt styre kallades Aglianico av spanjorerna.

Det var först 1968 som Mastroberardino fick till en årgång som räknas som startpunkten för Taurasi som vi känner till i dag. Erkännandet lät inte vänta på sig. Myndigheterna belönade Taurasi med en upphöjelse till DOC-status 1970. 1993 följde så en uppgradering till DOCG-status. Fram till 2003 var Taurasi enda DOCG i södra Italien.

Enligt reglementet skall Taurasi bestå av Aglianico till minst 85 procent. För återstoden får andra områdestypiska druvor användas. ”Forzatura”, det vill säga förstärkning av vinerna med sprit, är förbjudet, vilket ger en inblick i vilka metoder som användes förr i tiden då lagstiftaren sannolikt sett sig nödgad att stifta denna regel på förekommen anledning.

Med 150 hektar lär Terredora vara Kampaniens största producent. Koppling till den berömda firman Mastroberardino finns då någon i klanen vid namn Walter Mastroberardino startade Terredora. Campore görs av utvalda Aglianicodruvor och lakas ur under 12-14 dagar för att sedan tillbringa 30 månader på franska fat.

Doften är förtätad med söta körsbär, källarmurriga plommon, svartvinbär, ceder, läder, kaffe, choklad, mandelmassa, farinsocker, sump och svart te.

Fyllig och packad med söta, mörka och kärva körsbär som innesluts av markerade och något avrundade tanniner går det inte att ta miste på ursprungsland. Sedan kommer farinsocker och julkryddor parat med mjölkchoklad och något citrusaktigt som påminner om Tropicanajuicerna grapefrukt och blodapelsin. Tycker man sådant låter gott, och det är det ju, så kan man även glädjas över att man går runt länge med dessa smaker i gommen, ty eftersmaken hänger i länge vill jag lova. En invändning som jag har är den lite väl tilltagna alkoholhalten på 14,5 procent. Tyvärr känns det lite eldigt och gör att vinet inte känns helt balanserat. Bortsett från denna invändning så är det ett löjligt gott vin som inte bör missas.

Andra har provat.

Varunummer: 95361
Pris: 299 SEK

2007 Terredora Aglianico

Hyllfacken för Rosso di Valtellina samt Chateau Reysson gapade tomma på fredagen när jag gick förbi bolaget. Det säger väl en del om genomslagskraften för tidningarnas vintips, och att många springer på samma bollar. Därför tog jag tillfället i akt att istället bekanta mig med en druva och ett vin som jag varit nyfiken på ett tag.

Mastroberardinos Taurasi Radici har etsat sig fast i hjärnbarken och i garderoben ligger en CampoRe från Terredora och bidar sin tid i väntan på rätt tillfälle. Terredora gör tydligen en IGT på aglianicodruvan och den får ackompanjera en fusk-Ossobuco på fredagskvällen.

Doften är generös och med en tydlig sötfruktighet och fatvanilj. Plommon och körsbär jämte russin, läder, chark, rökighet, kryddor och kokos noterar jag allt eftersom doftintrycken avlöser varandra. I munnen får man ett förvånansvärt moget vin som är fylligt och sötfruktigt med tydliga fat. Plommonen och de lite sträva körsbären drar åt det dova hållet och syrligheten är förhållandevis låg utan att slå över åt det jolmiga hållet. Tyvärr dras helhetsintrycket ned av lite väl mycket kladdande med fat. Ett gott vardagsvin som inte lämnar något bestående intryck.

Andra har också provat, se här och här.

Varunummer: 6288

Pris: 89 SEK

Radici Taurasi Riserva 1999

Mastroberardino kan man läsa mer om här
Det är ingen överdrift att säga att firman har ett grundmurat rykte.

Riservan innehåller 100 procent Aglianico som legat på fat i 30 månader. Denna årgång provade jag för något år sedan med gott resultat, så förhoppningarna är betydande.

Dessvärre grusas dessa tämligen omgående.

Det känns som att svära i kyrkan, detta vin får som regel lysande omdömen. Men inte av mig denna gång. Jag upplevde vinet som endimensionellt och träigt. Dessutom har det en eldighet, rivighet och en obalans som inte är så trevlig. Frukten är dessutom totalt intorkad. Jag inser att det är ett välgjort vin men det känns endimensionellt och allt annat än värt priset.

Som sagt, för något år sedan då jag och L drack samma årgång var jag betydligt mer imponerad. Har det trillat över kanten månne?

Varunummer: 96131
Pris: 269 SEK