2010 Barbera d'Alba Luciano Sandrone

För sju eller åtta år sedan drack jag en hel del barberaviner. Sedan försvann de från radarn utan någon uppenbar anledning. Nu är det dags igen. På jakt efter något att dricka till mellandagarnas småätande fastnar jag för en barbera från Luciano Sandrone. 

Min måttligt vinintresserade hustru utbrister på en gång: ”det var gott, det är väl inte Chianti?”. Jag vet inte vad jag gjort för fel när hustrun deklarerar hur skönt hon tycker att det är med ett avbrott i den strida strömmen av från ungt strama och syrliga skönheter från Toscana eller Piemonte. 

Jag släpper lös min analytiskt lagda sida inom mig och konstaterar att doften är saftig med blåbär, viol och läder som för tankarna till rhônska viner från den norra delen. Den italienska hemvisten visar sig i de söta körsbären som ackompanjeras av en aning lakrits och stendamm. På det hela taget är doften god. 

Smaken är saftig och generös med blåbär och körsbär samt ett lingonsyrligt bett i avslutet. Lakrits och en bordeauxaktig grafitton noterar jag också. Lägg därtill kaffe och kakao samt en del läder.

Jag tycker att denna barbera är god medan min fru är mer begeistrad och tycker att det är jättegott. Så om min fru får råda blir det en klockren köprekommendation medan jag nöjer mig med att konstatera att det är gott vin som förtjänar att provas. 

Varunummer: 91282 

Pris: 199 SEK

Prunotto Barbera d´Alba 2006

En efterhängsen förkylning gör att ambitionsnivån för min del denna helg stannar vid en Barbera d´Alba 2006 från Prunotto inköpt på Finlandsfärjan.

Det var länge sedan jag provade någon barbera, en gång i tiden drack jag det gärna. Nu är det dags att återknyta bekantskapen med denna druva och appellation i Piemonte som en del av mitt nyårslöfte.

När jag karafferar vinet på fredagen slår en doft av kronjäst upp först. Efter en liten stund tittar körsbär, plommon och te fram. Smaken består rätt så mycket av blåbär och lakrits med körsbärskärnor och snygg fatbehandling. Vinet är drygt halvfylligt med bra syrlighet och låg tanninnivå och ett uns av eldighet.

Låt oss konstatera att det inte är något vin för en djupare analys. Det är ett perfekt pasta- eller pizzavin eller med annan opretentiös och lättare mat. Men tyvärr är det lite för dyrt på bolaget, som har årgång 2007 av detta vin, om man ser till helhetsupplevelsen. Det finns roligare och billigare viner helt enkelt.