2012 Chambolle-Musigny Roux Père et fils

Vanligtvis brukar Bordeaux få bära hundhuvudet när det gäller inflaterade priser. Men vad skall man säga om priserna för röd Bourgogne? Inte är det roligt i alla fall. Ett byvin för 369 kronor är i alla fall ungefär vad inträdet till Côte de Nuits kostar. 

Doften är distinkt och komplex med rökighet, bastubänk, körsbär, röda bär, läder och diskreta fat.

Om jag skall vara artig är smaken ganska lätt i anslaget, men fyller ut allteftersom, och mest i eftersmaken. Om jag vore mer kritisk så är kroppen något för lätt. Smaken är påtagligt bärig och kryddig med körsbär och hallon. Fathanteringen är behaglig. Syrligheten är riktigt pigg och matkrävande. Det mest imponerande med detta vin är eftersmaken som både fyller ut och klingar av långsamt.

Visst är vinet riktigt gott och det finns definitivt utvecklingspotential, men det räcker inte hela vägen fram för att jag skall vilja lägga undan någon flaska. Till både pekinganka och saltimbocca är det lite för lätt för att riktigt kunna hävda sig. Hur mycket jag än vill tycka om vinet är priset väl tilltaget i förhållande till vad man får i flaskan.

Varunummer: 70717
Pris: 369 SEK

2009 Chateau d´Arlay

Jura är stekhett. Så mycket har jag begripit av flyktiga exkursioner bland sociala medier. Jag vill ju ge sken av att vara i takt med tiden så en flaska fick följa med hem till fredagskycklingen.

Doften är mycket trevlig med väldigt ren frukt som bjuder på hallon, körsbär och mineral och ett allmänt piggt intryck.

En allmänt salivframkallande syrlighet och kärvhet ger vinet en härligt rustik karaktär. Strukturen känns i munhålan på ett närmast italienskt sätt. Kroppen i sig är riktigt slank och frukten är ren och får mig att associera till hallon, körsbär och rentav en aning saltlakrits.

Här bjuds det rikligt med personlighet. Men till bräserad kyckling med rostad potatis och gräddsås vill det sig inte. Faktum är att vinet är lite för lätt för att samspela riktigt bra med maten. Det är också min enda invändning. Hade det funnits lite mer fyllning i vinet hade jag troligtvis blivit till mig i trasorna. Likafullt var detta en upplevelse som jag med glädje sätter upp på erfarenhetskontot.

Pris: 181 SEK
Varunummer: 92559

2010 Savigny-les-Beaune Les Bourgeots Simon Bize et Fils

I teorin borde kombinationen alla hjärtans dag, rostbiff med rödlökschutney och potatisgratäng bli en fullträff. Men "vabruari" fortsätter lägga lock på den värsta sprittande livsglädjen. Fram sålunda med en flaska röd Bourgogne för att gjuta mod i livsandarna. 

Doften är efter en stunds luftning rätt häftig med en påtaglig sur tjärvedsbrasa. Därtill körsbär, röda bär en aning kryddighet och möjligen en aning viol.

Smakintrycken domineras av en ungdomlig kantighet och en framträdande syrlighet. Kroppen är åt det lätta hållet och rymmer sådant som röda bär, en aning gummi och lite viol à la Rhône medan körsbär och en aning körsbärskärniga tanniner leder tanken till Italien. En diskret fathantering anas också.

Smaken är sympatisk och riktigt god. Det är lätt att föreställa sig att detta vin kommer utvecklas med tiden när den närmast aggressiva syrligheten dämpats. Men det är, om sanningen skall fram, för lätt och ofokuserad i frukten sett till vad det kostar.

Varunummer: 92148
Pris: 301 SEK

2012 Beaune Premier Cru Theurons Louis Jadot

Bourgognehyllan är sorgligt eftersatt och några flaskor från maison Louis Jadot inhandlades därför i höstas för att komma tillrätta med detta. Under mellandagarna drogs korken ur en flaska för att undersöka vad jag köpt och för att kunna följa utvecklingskurvan. Förra försöket med årgång 2005 utföll väl sådär får jag säga. Men skam den som ger sig. Förväntningarna är dock justerade till en hälsosam nivå då jag sedan tidigare vet att detta inte lär vara något kraftpaket.

Färgen är vackert ren och röd färg med en väldigt klar kant. 

Doften är ren, diskret och sirlig med röda bär. Främst kommer jag att tänka på slånbär, men även körsbär och hallon. Även lite pyrande eneträ och angenäm kryddighet bidrar till viss komplexitet. 

Kroppen är knappt medelfyllig och syrligheten är pigg och salivframkallande. Även i smaken träder sirliga och ljusa röda bär fram med slånbär och hallon samt en blyg viol. I bakgrunden finns en diskret och varsam fathantering. Med tid i glasen utvecklas en riktigt trevlig kryddighet också. Eftersmaken är lång och sirligt syrlig.

Till mat fungerar vinet tämligen väl. Men den markerade syrligheten och det något kantiga helhetsintrycket indikerar en mer angenäm upplevelse väntar om några år. Det finns en inneboende kvalitet som jag tycker om och därför är jag ändå fylld med tillförsikt.

Varunummer: 92544

Pris: 339 SEK

2005 Beaune Clos de Roi Premier Cru Chanson Père et fils

En gång i tiden inköptes ett par flaskor av denna bourgogne för att se hur det skulle utvecklas med några års lagring. På den tiden provade jag inte alltid vinerna innan inköp, så det här är första gången. Här är fler intryck: här, här, här och här.

Domaine Chanson Père et fils är ett av de äldsta husen i Bourgogne med 1750 som födelseår. I dag ägs Chanson av champagneproducenten Bollinger. Ambitionen hos Bollinger vid övertagandet var att höja den mediokra kvaliteten.

Anledningen till att jag grävde fram denna flaska ur källaren var besvikelsen över barolon som beskrevs i föregående inlägg. Det börjar riktigt illa med en kork som med lätthet glider ner i halsen när jag försöker få grepp med korkskruven. När jag får upp korken befinner den sig närmast i upplösningstillstånd och är rejält svampig. 

Jag vet inte om det är korken som spökar, men nog går det att dofta sig till en viss sumpighet. Doftintrycket är förhållandevis varmt med mogna körsbär och jordgubbar som också drar en aning mot konfityr. Annat som noteras är violläkerol och mineral. Gott är det, men inte särdeles generöst eller komplext. Snarare återhållsamt, elegant och med viss begynnande mognad.

Smaken skulle jag beskriva som lätt och elegant om jag skall vara snäll. Om jag skall vara uppriktig så är helhetsintrycket lite väl tunt faktiskt. Körsbär och jordgubbar noterar jag bland smakintrycken. Det mest positiva är att åren i ryggläge gett vinet en harmonisk och avrundad munkänsla och smakintrycken är smått komplexa till följd av en begynnande mognad. 

På egen hand är vinet trevligt och gott. Problemen uppstår när maten kommer på bordet. Den väl lätta kroppen och den diskreta smaken klarar inte riktigt av att samspela ens med kyckling och gräddsås. 

Jag vill gärna tro att just denna flaska inte är riktigt representativ för vare sig producent eller växtplats. Förhoppningsvis skall den återstående flaskan i källaren kunna visa upp ett fyrverkeri av sinnesintryck med ytterligare lite mognad. Om inte känns de 319 kronor som vinet lär ha kostat en gång i tiden som fullständigt bortkastade.

2004 Chorey-les-Beaune Domaine Tollot-beaut

Utrensningen av udda flaskor i källaren fortsatte i våras och fram åkte en flaska från Domaine Tollot-Beaut. Det här är en egendom som verkar ha varit mer i ropet för några år sedan. Vad som hänt sedan dess och varför vinerna härifrån inte får mer uppmärksamhet nu för tiden vet jag inte.

Om jag kommer ihåg rätt bör den här flaskan ha inhandlats någon gång under hösten 2007. Jag köpte två flaskor och korkade upp den ena på studs. Så här många år i efterhand är det svårt att minnas hur jag uppfattade vinet då. Men jag har för mig att det uppförde sig som en snipigt lingonsyrlig Chianti ungefär. Besviken ratade jag den återstående flaskan i flera år.

Även om det doftar körsbär leder inte tankarna till Chianti längre. Jordgubbe, en gnutta lakrits, stenig mineral, eneträ och en del läder noterar jag. Faten finns där också. Även om vinet mognat en del så är det en bit kvar till medelåldern. 

Smakintrycket är avrundat och rätt så harmoniskt trots en kvardröjande kärvhet och en aning beska. Här är ett vin som så smått är på väg att utvecklas och utveckla en del komplexitet. Smaken leder tankarna till Italien till, men då snarare piemontesisk nebbiolo än Chianti, med jordgubbar, blodapelsin som nästan drar åt grapefrukt, torkad frukt, läder, en aning fatchoklad, ett uns kryddor och mineral. Avslutet är långsträckt och med viss komplexitet. 

På det hela taget ett gott vin utan allt för storvulna ambitioner. Det är möjligt att det hade varit roligt att prova om ytterligare ett par år med än mer mognad. Så här i efterhand när jag skriver dessa rader måste jag konstatera att det inte lämnade något bestående intryck även om det var en mycket bättre upplevelse jämfört med första gången.

2009 Gevrey-Chambertin La Justice Domaine René Bouvier

För några veckor sedan provade vi en bourgogne från Domaine René Bouvier som föll oss i smaken. Därför beställde jag storebror som är ett byvin från Gevrey-Chambertin, och då närmare bestämt vingårdsläget La Justice. 

Doften är från start lovande med en förhållandevis kraftig och typisk doft av pinot noir. Det är hallon, nypon och röda bär som ger en bärig och nyansrik doft. En aning rabarber anar jag också, liksom viol och stendamm. De lovande doftintrycken kommer inte på skam när vi smakar på vinet. Det är ett mycket gott vin med förhållandevis mycket kropp för att vara ett bourgognevin. Bärigheten är utpräglad och bjuder på hallon, körsbär och röda bär. Balansen är mycket bra med välavvägd syrlighet och en allmänt avrundad känsla. Fathanteringen är påtaglig och ger en bra rondör, utan att bli påträngande och skymma den fina bäriga frukten.

Min frus spontana reaktion är ”svingott” och hennes omdöme är att detta är det godaste vin vi druckit i år. Jag håller med och klipper till med en stark köprekommendation. 

Varunummer: 74523

Pris: 329 SEK 

2009 Marsannay La Morissotte René Bouvier

Sedan starten i september 2008 har nu 300 inlägg publicerats på denna blogg. Bitvis har livets realiteter trängt sig på och förskjutit fokus från vinupplevelser och skrivande, vilket även avspeglat sig i längre uppehåll på bloggen. En vinnande strategi som utvecklats över tid för mig är att skriva när det är roligt och avstå när det känns allt för pliktfyllt. I dagsläget upplever jag skrivandet som lustfyllt och följaktligen blir det inlägg med någorlunda regelbundenhet.

Så raskt över till den gångna helgens provade vin som kommer från Bourgogne. Marsannay ligger nära Dijon i den nordligaste delen av Bourgogne och blev 1987 det senaste tillskottet av appellationer i Côte de Nuit. Domaine René Bouvier har inte någon hemsida som jag kunnat finna. Således ett språng ut i det okända och jag förlitar mig endast på en lovande recension. 

Doften allmänt bärig med körsbär och hallon i första rummet. Sedan noterar jag även grus, stendamm och nyhyggen torkad ved utöver en allmän pinotkryddighet. Doften är god och förhållandevis generös. 

Kroppen är både förvånansvärt tät och mogen utan att kännas överextraherad. Körsbär och hallon kommer i första rummet innan en smak av blodapelsin träder in. En typisk pinot noir-smak förnimmer jag med sådant som viol och stendamm. Det allmänna intrycket är avrundat och med viss rondör tack vare den omdömesgilla fathanteringen. Den enda minusposten i protokollet är den förhållandevis kortvariga eftersmaken som ger ett något rumphugget intryck. 

Denna Marsannay är riktigt god och drickvänlig. Hade det inte varit för den förhållandevis korta eftersmaken hade jag inte tvekat över att klippa till med fyndstämpeln. Nu nöjer jag mig med att konstatera att det verkligen förtjänar att provas. Sett till priset är det ett nöje att man kan komma så här långt i Bourgogne. Den som är nyfiken att börja botanisera bland vinerna från denna ädla och mytomspunna region har här en utmärkt kandidat. 

Varunummer: 74067

Pris: 229 SEK

2002 Paul Bara Brut Grand Cru

Som present från svåger med familj fick vi vid något sammanhang denna champagne från Paul Bara. Det är ett champagnehus som grundades 1833 och som är känd för sina utmärkta vingårdslägen. Vingårdarna i Bouzy är huvudsakligen planterade med pinot noir och det sätter sin prägel även på Paul Baras blandningar. Uppgifterna varierar vad gäller druvsammansättningen för denna cuvée. Antingen utgörs blandningen av 80 procent pinot noir och 20 procent chardonnay, eller så har enbart pinot noir använts. 

Doften är oväntat kraftig och mörk. Krämig och nötig med inslag av bröd, apelsinkrokant, russin och en aningen oxiderad blir doftintrycket något tungfotat, om än riktigt gott. Det ligger i andra änden av skalan jämfört med mer dansanta blanc de blanc. 

Robust är kanske inte ordet som brukar användas för att beskriva smakintrycket av en champagne. Men här är det mer träffande. Kroppen är förhållandevis tät och strukturen på bubblorna avrundad. Smaken är god och julfryntlig med nötighet, röda juläpplen, apelsin och en aning gräddkola. Det här är avgjort en matchampagne. Till långafiléer med vitvinssås fungerar det utmärkt och den robusta kraften kommer till sin rätt. Det var en god champagne som kommer att dröja sig kvar i minnet ett tag.

Den som letar efter en robust matchampagne har här ett utmärkt alternativ, medan det sannolikt är ett sämre val för den som är på jakt efter en aperitif.

Varunummer: 76073 

Pris: 419 SEK

2010 Bourgogne Pinot-Noir Hudelot-Noellat

Efter all julmat sänktes ambitionsnivån den gångna helgen. Med fokus på annat än mat köpte jag en bourgogne i högst rimlig prisklass som sällskap inför helgen. Inspiration till vinvalet har jag fått från ett otal bloggare, och här är några av noteringar som jag hittat: här, här, här, här, här och här.

Utseendet är väldigt transparent och det torde inte vara några problem att läsa dagens tidning genom detta vin. Därför blir jag faktiskt en aning överraskad över den generösa och relativt kraftfulla doften. Efter en stund luftning sprider sig en underbar doft av mörka och solmogna hallon. Vinet är ungdomligt och friskt i doften med citrus och en aning citronzest. Ursprunget röjs också av toner av bränt trä, eneträ, salmiak och grusdamm. Slutligen för jag även en aning kryddighet till protokollet. Så långt ett riktigt trevligt sniffarvin. 

När jag smakar på vinet blir jag nästan knockad av den friska syrligheten som jag närmast skulle vilja beskriva som sprakande. Den citrusartade friskheten återkommer även i smaken med röd citrusfrukt och aningens grapebeska. Hallon, lingon, lakrits och örtighet känner jag också i smaken. Kroppen är mycket slank och eftersmaken långsträckt och frisk. Därutöver skulle jag vilja använda ord som charm och personlighet för att beskriva detta vin. 

Denna bourgogne från Hudelot-Noellat är riktigt god i sin ungdomliga friskhet. Om den ungdomliga entusiasmen får dämpa sig med ett par år i ryggläge kan nog utdelningen bli riktigt god på investerade pengar. Även min fru är faktiskt förtjust och tycker att detta vin är gott trots syrligheten och det friska anslaget. 

En klockren köprekommendation utfärdas för 2010 Bourgogne Pinot Noir från Hudelot-Noellat. 

Varunummer: 90326 

Pris: 185 SEK

2010 Beaune premier cru Clos des Couchereaux

Den som är intresserad av vin har allt som oftast en hyllad årgång att förhålla sig till någonstans i världen. De senaste åren har den som varit intresserad av italienska och franska viner haft ett styvt jobb med att sovra bland allt det goda. Jag gissar att det ligger rätt många flaskor i diverse källare och garderober med åren 2004 och 2006 stämplade på italienska etiketter på motsvarande sätt som det står 2005, 2009 och 2010 på franska dito. Den sistnämnda årgången artar sig tydligen till att bli något speciellt för burgundiska viner. 

Vid en snabb genomgång av beställningssortimentet hittar jag ett par viner från Maison Jadot i överkomligt prisläge från nämnda årgång. Jag valde en premier cru som heter Clos de Couchereaux. Det är en växtplats som ligger förhållandevis långt söderut i appellationen Beaune mot Pommard till. 

Färgen är transparent och ljus på ett oroväckande sätt. Min första tanke är att så värst mycket kropp är sannolikt inte att vänta. 

Doften är inte överdrivet generös och jag förknippar den främst med hallon. Kanske också en aning röda bär. Jag noterar även en tydlig kryddighet. På träfronten noteras en brasa som eldas med lite för fuktig ved och eneträ. Lägg därtill en dammig grusväg. På det hela tagen en ganska klassisk pinot noir-doft. 

Smaken är riktigt slank med främst hallon och kryddighet. Jag upplever smaken som närmast godisartad, och det är inte negativt menat. Syrligheten är frisk och det ger en antydan till blodgrape i eftersmaken som dröjer sig kvar länge. En aning fat finns med någonstans i bakgrunden. Det är riktigt läskande och gott att sitta och smutta på. 

Så här långt borde allt vara frid och fröjd. Det vill sig dock inte riktigt och efter en stunds konfererande med den äkta hälften måste jag erkänna att det hade suttit fint med lite mer kropp i vinet. På något sätt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite synd på ett gott vin som jag så hemskt gärna vill tycka om och ge ett ombonat och kärleksfyllt hem i källaren.  

Varunummer: 73698 

Pris: 265 SEK

2009 Savigny-les-Beaune Premier Cru La Dominode Jean-Claude Boisset

Det är högsäsong för livets små glädjeämnen i uppförsbacken inför juluppehållet. Vad kan väl passa bättre än rött från Bourgogne? Firma Jean-Claude Boisset gör ett vin från växtplatsen La Dominode som rankas som en premier cru inom appellationen Savigny-les-Beaune.

Doften upplever jag som pinottypisk med lager av röda bär såsom jordgubbar som drar åt det mörka hållet och en del stendamm. Träiga toner och en distinkt kryddighet känner jag också. Det är gott och korrekt kort sagt.

Smaken är desto mer generös och överträffar de initiala förväntningarna efter de första återhållsamma doftintrycken. Ursprunget går inte att ta fel på med jordgubbarna och de röda bären. Där finns också en tydlig kryddighet och en del robusta fat ger en del rondör och en dovare klangbotten. Kroppen är på burgundiskt vis slank men ändå med rejält med smak. En aning kärvt och med en pigg syrlighet klingar smakintrycken av långsamt. 

Jag frångår det gängse poängsättandet och använder i stället tömningstakten som ett mått på vinets kvalitet. Det är rent ut sagt skitgott. Den kritiskt lagde kan säkert hitta invändningar som exempelvis alltför påtaglig fathantering eller för lite generositet. Men för oss försvinner vinet på generande kort tid till maten. Ur det perspektivet blir det en klockren köprekommendation.

Varunummer: 75354

Pris: 249 SEK

2006 Beaune Premier Cru Louise Jadot

En Bourgogne för 179 kronor. Tänk om det är bra. Kanske rentav riktigt bra. Det kanske är så bra att det kan vara värt att lägga undan några flaskor. Det står ju trots allt Premier Cru på etiketten. Kort sagt köpte jag en flaska på prov för att se om det var ett fynd. Frågeställningen var sålunda om det går det att komma undan med en riktigt bra Pinotupplevelse för väsentligt mindre än den sedvanliga taxan? 

Det börjar bra redan när jag synar korken. Det är inte bara en generisk Premier Cru, utan växtplatsen Les Avaux är angiven på korken. Vinet är vackert med transparens och en kristallartad lyster. 

De positiva intrycken fortsätter med den druvtypiska doften. Det är den där svårbeskrivna pinotkryddan i form av någon blandning mellan lakrits och salmiak. Sedan är det också en tydlig körsbärsdoft med hallon och grusdamm. Uppenbarligen har träfat använts i framställningen då jag anar lite vanilj i bakgrunden. 

Smaken är syrligt läskande med körsbär, hallon och en aning lakrits. På slutet drar det mer åt röda bär. Även om smaken är riktigt bra upplever jag kroppen som aningen tunn faktiskt. Vi ställde in kycklinglårfiléer med tre sorters lök, rotfrukter, färska örter och grädde i ugnen i en dryg timme. Till finstämd mat fungerar det trots att det är förhållandevis lätt.   

Hade det varit lite fylligare så hade nog min hamstringsreflex utlösts. Något brakfynd tycker jag inte att det är. Ett gott, korrekt vin från en av världens mest eftertraktade vinregioner för en rimlig penning är mitt omdöme. Det är värt att prova med förväntningarna något nedskruvade. 

Fast när detta skrivs börjar jag tveka lite. Intrycken i skrift framstår som onödigt negativa. Det var ju faktiskt riktigt gott med ett körsbärigt anslag. Både frun och jag var ju mer positiva än vad provningsanteckningarna antyder. Och aningen lätta viner kanske kan fylla ut kostymen med tiden. The jury is still out...

Varunummer: 90118

Pris: 179 SEK

2005 Gevrey-Chambertin La Justice Antonin Guyon

För fem år sedan köpte jag två flaskor Bourgogne och lade undan för att de skulle få lite mognad. Mitt inköp motiverades till stor del av att så många bloggade och skrev om vinet och jag bifogar några länkar för den som inte orkar göra en egen googlesökning: här, här, här, här, här, här och här.

Kort sagt var jag för snål för att köpa ytterligare en flaska att prova vid inköpstillfället, trots att priset lär har varit högst överkomliga 275 kronor. Häromdagen bedömde jag att det var dags att ta fram en av flaskorna och prova för att se om satsningen burit frukt. 

Doften är flyktigt förförisk och komplex med slöjor av förnimmelser som gäckande retar doftsinnet. Jag tror mig ana åtminstone fyra olika slags träslag i olika tillstånd av förbränning. Eneträ som gått varm i svarven minns jag från slöjdsalen. Sur tjärved minns jag från barndomens skogspromenader och så finns där även sandelträ och ett uns grillkol. Fruktspektrumet omfamnar jordgubbar, som till del kokats till kompott, körsbär och en aning mandelmassa. Viol tycker jag mig också ana. Det måste också vara en aning Läkerol. Allt detta efter lite ofokuserat sniffande medan vi försöker få ordning på den grillade kycklingen och underhålla barnen. 

Smaken följer upp med ren frukt med körsbär och jordgubbe parad med viss skitighet och rökighet. Fathanteringen har nog varit exemplariskt omdömesgill och bidrar med rondör och lite fattoner. Balansen är riktigt bra och kroppen knappt medelfyllig. Superlativer till trots, det är inte något stort vin. Skall man vara lite kritisk så är den lite tunn i mellanregistret innan eftersmaken tar vid. Att läsa provningsanteckningar är en sak, men det är först när maten står på bordet som allt harmonierar och total lycka uppstår. Även om det inte är något storartat vin som får klockarna att stanna är det i sanning ett formidabelt matvin till den grillade kycklingen.

Middagssällskapet blev överförtjust. Den här upplevelsen kommer att leva kvar länge i minnet hos flera personer och så mycket bättre betyg än så kan väl ett vin inte få. Om jag vore religiös skulle det första budordet i min burgundiska trosbekännelse vara att jag skall icke hava några andra viner jämte Bourgogne.

Uppenbarligen går det att finna riktigt bra burgundiska upplevelser utan ytterligare inteckningar på huset. Nu gäller det att hitta dem!

2005 Beaune Theurons Premier Cru Louis Jadot

Födelsedagen firades i stillsamhet med en fransk kyckling och en Bourgogne.

Som så ofta med Bourgogne blir jag lätt misstänksam när vinet hälls upp och det är tämligen transparent. Det är som om jag automatiskt skruvar ned förväntningarna och förväntar mig ett tunt och snipigt vin.

Det börjar inte bra när doftintrycket är lite tråkigt och anonymt. Förvisso bärig med röda bär och lingon, en tydlig rökighet samt medwurst, fatvanilj och choklad. Men det vore fel att skriva att jag blev betagen av doftintrycken.

Smaken fortsätter på samma tema i en finstämd och elegant stil. Inte direkt en tungviktare om man säger så. En fin krämighet innefattar en typisk Pinot Noir-fruktighet. Röda bär och fatvanilj noterar jag också. Eftersmaken är tämligen lång som sig bör. Men sedan orkar jag inte skriva så mycket mer eftersom intresset avtar och jag med viss irritation noterar ”aningens vattnig”.

Jag har svårt att hitta några fel. Men maken till tråkigt och opersonligt vin får man leta efter. Här saknas helt något som förför sinnet och därför känns pengarna rätt så bortkastade och vinet på tok för dyrt. Eftersom jag köpte två flaskor när de fanns på bolaget får jag en möjlighet att om några år se om tiden kan göra underverk.

Pris: 305 SEK

1997 Morey-Saint-Denis Louis Jadot

Fram till i höstas kunde jag inte på rak arm dra mig till minnes att Systembolaget någon gång bjudit på möjligheten att inhandla mogen Bourgogne med en prislapp som inte kräver ytterligare pantsättningar på huset. Utan närmare kännedom passade jag därför på och högg jag en flaska på vinst och förlust.

Det är första flaskan från Morey-Saint-Denis för min del. Det är inte en av de mer namnkunniga appellationerna i Bourgogne, insprängd som den är mellan de mer kända Gevrey-Chambertin och Chambolle-Musigny.

Doften är oväntat dov, rent av sumpig, med körsbär, tjärved och kaffe. Annat som noteras i den mörkt bäriga doften med stråk av jordgubbe är lakrits, läder och torkad frukt.

I smaken återfinns den mörka frukten med körsbär, jordgubbe och röda bär. Mognaden visar sig genom en rustik murrighet i form av jordighet, charkuterier och torkad frukt. Det som överraskar mig efter en rad av lätta bourgogner är fylligheten. Syrlighet och tanniner är avrundade och bidrar till att ge ett sammetsliknande intryck.

Det är inte något stort vin, men rasande gott och fantastiskt matvänligt. I sådana här lägen är jag glad över att jag inte ägnar mig åt att sätta poäng på viner eftersom jag skulle ha svårt att motivera varför det inte är en 100-poängare. Till mat och efterföljande filosoferande över livet går nog inte att finna bättre sällskap.

Oväntat känns det som om årets brakfynd faktiskt kommer från Bourgogne, vilket ju som bekant inte är en region som brukar förekomma i sådana diskussioner. Ett varningens finger bör dock resas över det faktum att flaskvariation verkar förekomma. Min flaska var i synnerligen vitalt skick såvitt jag kan bedöma.

Vinet återfinns i beställningssortimentet och det finns inte någon som helst anledning att vila på hanen.

Varunummer: 71084
Pris: 285 SEK (325 i beställningssortimentet)

2006 Savigny-lès-Beaune Premier Cru Guettes Domaine Pavelot

En snårskog med appellationer och idel okända producenter gör det inte lätt att hitta rätt i Bourgogne. Som tur är går det emellanåt att få vägledning. När jag tittar på en karta verkar Savigny-lès-Beaune sticka av i en dalsänka i västlig riktning på Côte de Beaune. Vingårdsläget aux Guettes verkar då ligga ganska långt västerut och nära själva byn Savigny-lès-Beaune. Det är ändå fascinerande med Bourgogne att det går att hitta små vingårdslägen på kartan. Får se hur lång tid det tar innan jag byggt upp en sådan referensram att jag kan använda mig av denna kunskap.

Doften är hur som helst ren, bärig och aromatisk med körsbär, jordgubbe och viss jordighet. Om jag anstränger mig tycker jag mig ana en gnutta mandelmassa. Mineraltonen är tydlig, och därtill förnimmer jag läder och sandelträ.

Smaken är ren och slank med körsbär, jordgubbe och aning lakrits i den långsamt avklingande eftersmaken. Även i smaken finns en tydlig mineralton. Kroppen är lätt, silkeslen och oerhört drickvänlig.

Det är inte det tätaste eller mest komplexa vin jag druckit. Men det har en kvalitet som inte låter sig fångas i täthet eller tyngd. Detta vin är som saft i ordets mest positiva bemärkelse. Det finns inte någon som helst drickmotstånd, utan det är riktigt läskande med lagom pigg syrlighet och precis perfekt grepp i tanninerna. Det är inte märkligt att vi ganska snabbt utvecklar en reflex att hela tiden föra glaset till munnen.

Jag hade varit fullkomligt lyrisk om det inte vore för det faktum att det är lite för lätt för att fungera riktigt bra med mat. Därför kommer jag inte att köpa på mig fler flaskor, vilket jag gjort om det funnits lite mer matvänlig tyngd. Domaine Pavelots Savigny-lès-Beaune förtjänar att provas, men med rätt kalibrerade smaklökar och väldigt finstämt mat därtill.

Varunummer: 73156
Pris: 275

2004 Corton Clos du Roi Domaine Thenard

En vacker sommardag för några år sedan åkte vi längs med Strandvejen och tittade in på Louisiana innan det var dags att fylla skuffen hos Philipson Wine i Kokkedal. På vinst och förlust införskaffades en låda Bourgogne från Domaine Thenard utan någon som helst kunskap om producent eller appellation. Det räckte med att det stod Grand Cru på etiketten och att det var Bourgogne. Etikettsdrickande kallas det visst. När jag väl kom hem och läste på insåg jag att jag köpt vin från en notoriskt lågpresterande egendom. Mitt första intryck var väl inte direkt översvallande då vinet kändes som en ungdomligt körsbärskärv Chianti med riviga tanniner och syror.

Familjen Thenard har sina rötter i Givry där de har varit verksamma sedan 1760. Under mycket lång tid såldes huvuddelen av produktionen till negociantfirman Maison Remoissenet och fram till 2005 såldes väldigt lite vin under egen etikett. Egendomen är främst känd för att ha det nästa största innehavet i Le Montrachet. Därtill finns ett litet stycke mark i Grand Cru-vingården Clos du Roi på Cortonkullen. Domaine Thenards viner anses vara gammalmodiga och tanninrika i ungdomen, eller för att låna ett mer lovande uttryck ur vinlitteraturen, ett riktigt ”vin de garde”.

Det första intrycket är ganska dammigt och unket. Min första farhåga är att vinet är defekt på något sätt. Men en god och ganska komplex doft av jordgubbskompott, körsbär, torkad frukt, läder och örtighet indikerar att allt är som det skall. Efter hand tätnar doften och ett tydligt stråk av salmiak växer fram.

I munnen känns vinet inte särdeles ungt och i behov av lagring. Väl balanserat, avrundat och behagligt är drickvänligheten mycket hög. Kroppen är hyggligt väl tilltagen med en fin smak av körsbär, jordgubbe, torkad frukt och salmiak som klingar av långsamt. Aningens fat finns där också.

Den enda kritiken jag kan rikta mot vinet är att det känns aningen platt, det vill inte riktigt sjunga. Förhoppningsvis kan det bli lite roligare med några år till i ryggläge, det är bara att hålla tummarna. Trots denna invändning är detta det mest prisvärda vin som jag köpt från Bourgogne. Jag har för mig att det kostade 169 danska kronor, vilket då ungefär motsvarade 210 svenska kronor. Det är väl i runda slängar ungefär hälften av gällande listpriser som jag hittat på nätet. Summa summarum är det roligt att kunna konstatera att ett av mina minst genomtänkta inköp gett så god utdelning.

NV Veuve Cliquot Sec

Eftersom jag var utsedd till att köra bil på nyårsafton fick det till tolvslaget bli en halvflaska Champagne inköpt i all hast på det lokala bolaget. Tanken var att passa på och prova en klassiker, Veuve Cliquot.  Enligt Systembolagets hemsida består blandningen av 56 procent Pinot noir, 28 procent Chardonnay och 16 procent Pinot meunier.

Doften är tämligen brödig med nötter och mandelmassa samt äpplen. Smaken är krämig med brödighet, kola, kaffe och en mintig sötma som påminner om polkagris. I mitt tycke är detta ett tämligen korrekt och föga upphetsande vin. En köprekommendation är väl inte riktigt på sin plats tycker jag. En flaska mousserande, typ Prosecco, för väsentligt mycket färre penningar gör antagligen jobbet lika bra.

Varunummer: 7421

Pris: 199 SEK för 37,5 cl

Gåsamiddag

I år fick högtidlighållandet av sankt Martin av Tours inhiberas på grund av sjuka barn. En dryg månad senare gjordes ett nytt försök. Dock med gåsen utbytt mot sin släkting ankan.

Helgonkulten kring Sankt Martin och Mårten gås torde väl ha rötterna i vårt katolska förflutna. Tack vare att denna papistiska sedvänja levt kvar i Skåne så gives en utmärkt anledning att dricka bourgogne. Med tanke på vinets betydelse vid Mårten gås är det intressant att notera att Sankt Martin är alkoholisters skyddshelgon.

De Venoge Blanc de Noirs är först ut denna afton och blandningen består av 80 procent Pinot Noir och 20 procent Petit Meunier. Etikettens utformning kanske inte klarar högt ställda estetiska krav, men å andra sidan är det väl innehållet som främst spelar roll.

Färgen är vacker, ganska mörk och med en rosa anstrykning.

Doften innehåller ett huvudelement av äppelmust. Mognad, nötter och viss brödighet noteras också. Smaken är tämligen fyllig med äppeljuice, smöriga briocher, nötter och en aning oxiderad ton. Syrligheten är läskande och en stram mineralitet som påminner om att få krita på tungspetsen gör att denna champagne tigger om att få bli serverad med något till. Klockren köprekommendation utfärdas inför det stundande nyårsfirandet.

Därnäst var det dags för två viner från Bourgogne. Närmare bestämt byn Vosne, som till bynamnet även lagt namnet på sin mest kända vingård Romanée. Som av en händelse visar det sig att de båda vingårdslägena ligger precis bredvid varandra.

2006 Vosne Romanée les Quartiers de Nuits från Jean-Claude Boisset klev in i den vänstra ringhörnan. Doften ledde tankarna i förstone till norra Rhône med hallon, röda bär, pepprighet, viol, tjära, och viss rökighet. Smaken var kryddig och bärig med jordgubbar.

I den högra ringhörnan kom 2007 Vosne-Romanée Les Maizières Hautes från Domaine Mongeard-Mugneret. Här leddes tankarna åt Rioja till med tydlig mjuk fatkaraktär i doft och smak. Mer bärig och med rustik jordighet i doften som sekunderade jordgubbarna..

Båda var åt det knappt medelfylliga hållet med bra rymd i smaken. Eleganta, silkiga och med fantastisk bärighet av jordgubbar och härlig kryddighet. Det är i sådana här lägen som jag överväldigas av en lust att enbart köpa bourgogne. Om plånboken så bara tillät… Någon vinnare blev inte korad så matchen slutade oavgjort.

Därefter var det dags för 2001 Castello di Brolio från Barone Ricasoli. Scenen kan väl närmast liknas vid en fight mellan två viftande flugviktare som abrupt blir nedslagna av en inhoppande tungviktsmästare med hästskor i handskarna. Doften är väldigt generös och murrig med kaffe, julmust, dyig sjöbotten, sur brasved, körsbär samt röd citrus. Smaken fortsätter på samma tema med Coca Cola, plommon, kaffe, körsbär och choklad. Gott, javisst, men det går inte komma från att smaklökarna blir närmast chockade av kraften och den totala bristen på finess efter två subtila Bourgogner. Trots i det närmaste tio års ålder känns Brolion fortfarande vital och utan någon nämnvärd mognad. Hur länge kommer den att fortsätta i samma stil? Vinet återfinns i beställningssortimentet och bör inte missas!

Sammantaget en lyckad kväll med goda viner.

De Venoge Brut Blanc de Noirs, 319 SEK varunummer 7872

2006 Vosne Romanée les Quartiers de Nuits, Jean-Claude Boisset 379 SEK

2007 Vosne-Romanée Les Maizières Hautes, Domaine Mongeard-Mugneret 348 SEK

2001 Castello di Brolio, Barone Ricasoli, 349 SEK varunummer 81523