En envis förkylning med nedsatta doft- och smaksinnen ger en förevändning till att rensa ur de där udda flaskorna i garderoben som alltid får stryka på foten för annat. Med andra ord är det dags att dra korken ur något som kan sägas motsvara Absolute music i skivsamlingen.
Jag började plocka på mig flaskor för knappt sex år sedan. I början tyckte jag att hundringen var väl mycket för ett vin. Efter ett år hade brytpunkten rört sig upp mot 200-strecket. Vinsamlandet handlade då om strategiska beslut med mycket beslutsvåndor. Kronstam, Röttorp och Per Bill var rättesnöret. När dessa herrar gick i spinn över en 1999 Barolo från Dosio för drygt 200 kronor slog jag till och köpte några flaskor, gick hem, korkade ur och konstaterade att herrar vinskribenterna nog var ute och cyklade i detta fall då Barolon var förvånansvärt tunn och snipig. Det stämde inte alls med den bild jag fått från vinlitteraturen om hur Barolo ska vara. Följaktligen gick jag tillbaka till systemet och så byttes fyra flaskor hyllad Barolo mot fyra flaskor Bordeaux . En flaska Barolo fick stanna kvar i garderoben för framtida utvärdering. Tanken var att en Bordeaux från Pauillac för 188 kronor (tror jag) måste vara en bra affär. Jag provade en flaska och intalade mig själv att det här nog kommer att bli bra med tiden. Ett par år senare provade jag nästa flaska och konstaterade att den inte var så bra som jag trott. Sedan dess har återstoden legat och skräpat i botten på garderoben.
Chateau Colombier Monpelou är en Cru Bourgeois som ligger granne med Chateau Pedesclaux (5:e cru classé) i Pauillac. Båda egendomarna ägs av familjen Jugla. Absoluta huvuddelen av druvsammansättningen utgörs av Cabernet Sauvignon som sig bör, med en rejäl skvätt Merlot och två småskvättar Cabernet Franc och Petit Verdot.
I glaset är det semitransparent på burgundiskt vis med dragning åt tegel. Doften är underbar. Det doftar helt enkelt gammalt vin med muggiga källartoner och godsaker som tobak, läder, mocka och svart vinbär. Vinet är slankt med bra balans, där smaken av svarta vinbär, mocka och tobak långsamt klingar av. Skulle jag tvingas beskriva vinet med ett ord så får det bli behagligt. Efter hand under kvällen tappar vinet dock fräschören, och det är nog en indikation på att det befinner sig med ena foten i graven. Låt mig vara tydlig med att det inte är något stort eller komplext vin. Men det är gott och som gjort för konsumtion utan närmare analys.
Gammal Bordeaux från anspråkslösa egendomar har också funnit en plats i mitt hjärta. Och tur är väl det för någon vigneron i Bordeaux som inte faller Parker med flera i smaken.
Varunummer: N/A
Pris: 188 SEK (tror jag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar