2005 Chateau Siaurac

Utforskandet av högra stranden fortsätter. I kväll har turen kommit till Chateau Siaurac 2005 som är den största egendomen i Lalande de Pomerol med sina 68 hektar. JP Moueix uppges vara producent, men har inte listat vinet på sin hemsida.

Efter att ha surfat runt på mången hemsida i vinvärlden drar jag slutsatsen att många producenter, och då särskilt i Frankrike, satsade på internet runt millennieskiftet och några år därefter. Sedan måste man väl ha konstaterat att det här med hemsidor så att säga inte hör till kärnverksamheten.

Efter lite letande på nätet hittar jag i alla fall lite information på bland annat leverantörens hemsida. Vinet består av 80 procent merlot och 20 procent cabernet franc. Vintillverkningen sker på traditionellt vis med fatlagring i tolv månader på en fjärdedels nya fat.

Bordeaux består av väl kända och uppskattade appellationer med högt uppskruvade priser, och särskilt för goda årgångar. Men det finns också en uppsjö av mindre välrenommerade appellationer med många slott som kämpar för sin överlevnad. Lalande de Pomerol är en av många delar av Bordeaux som saknar lyskraften hos sina grannar och följaktligen med lägre priser.

Pop´n´pour gäller i kväll då jag oväntat blev gräsänkling för en kväll.

Första intrycket är att vinet gått i dvala. Järn och blod jämte mörk frukt är de första doftintrycken. Sedan kommer även lagerblad och lite lakrits. Doften är så att säga lite kantig och inte särskilt varm, vilket leder tankarna till vänstra stranden.

Min första reaktion när jag smakar på vinet är att jag är förkyld. Det händer inte mycket. Jag kontrolldoftar på några tulpaner, men de doftar som de skall. Vinet är helt enkelt knutet och behöver lite tid på sig för att vakna upp ur slummern. Efter en stund händer det lite mer. Plommon, järn och korinter i en slank kropp med bra tanniner och pigg syrlighet med halvlång eftersmak som klingar av i körsbärskärnor.

Jag kan inte låta bli att fatta sympati för ett i mitt tycke traditionellt vin med bra balans som växer under kvällen på ett sätt som gör att man hela tiden måste greppa glaset och ta en sipp. Det är en kvalitet som svårligen låter sig beskrivas i några provningsanteckningar. Men hos mig vinner det i alla fall i längden över många viner som strävar efter att med fyllighet och lättillgänglighet övertyga mig om sin förträfflighet.

Utan att vara överväldigad blir jag ändå nyfiken att se hur Chateau Siaurac kommer utvecklas med några års lagring. Ett par flaskor kommer därför stoppas in i garderoben. Det som slutligen fick mig att tippa över kanten och utfärda köprekommendation är den snygga etiketten som ser precis ut som den skall, med en rik flora av typsnitt och krusiduller samt en bild på slottet.

Varunummer: 75570

Pris: 199 SEK

Bandy, bratwurst och Bordeaux - Chateau Saint-Martin 2006

Lördag eftermiddag i Uppsala. Luften osar av ljus lager från plastflaska. Grillad korv och en aning Jägermeister kompletterar doftintrycken. Det är lika folkligt som det är soligt på Studenternas i Uppsala, där jag begår bandypremiär. Stämningen är på topp bland de drygt 20 000 som finns på läktarna och vad jag förstår var slutsegrarna med alla mått mätt rättmätiga mästare.

Väl hemma har hustrun hällt upp vin på karaff. Bloggen envisas (mot bättre vetande?) att prova igenom bolagets sortiment av viner från Bordeaux som inte kostar en förmögenhet. Man kan fråga sig varför. Ofta blir just intrycket att vinerna är goda men…satt i relation till priset är det knappast klockrena fynd det handlar om. Av lätt insedda skäl har distriktet en stor dragningskraft och trots att det också är det kanske mest genomtröskade hoppas man alltid att man gjort ett fynd. Hoppet är det sista som överger bloggen med andra ord.

Just fyndstämpeln lockade till inköp av dagens vin. BK Wine utropade det till mars månads vin som gav mest för pengarna. Via bolagets sida framgår det att vinet kommer från en egendom på hela tre hektar, att det består av 90 procent Merlot och resten Cabernet Sauvignon. Det har lagrats 16 månader på franska fat.

En blåröd färg fyller glaset och det är en doft med rostade fat, örter, kaffe och mörka bär. Lite lagom murrig och en aning sötfruktig. Check så här långt.

Smaken är ganska saftig men ändå med tydliga tanniner och en tydlig eldighet som antyder ungdom. Örter, mörka bär är förutom rostade fat de mest bestående smakintrycken. Det är åt det fylligare hållet. Vinet är klart drickdugligt men kommer att vinna en hel del på lagring.

Som så många gånger tidigare kan vi konstatera att det är ett bra vin utan att man för den skull kan hissa fyndflagg. För den som vill köpa ett vin i denna prisklass för lagring är det helt klart ett bra köp och det är gott nog för mig.

Varunummer: 96860
Pris: 196 SEK

2000 Chateau Ferrand

Förra helgens smakprov från Pomerol gav mersmak och därför ringde jag bolaget på måndagen och beställde Chateau Ferrand från 2000. Generellt är inte Bordeaux ett område för den som vill fynda. Bolagets sortiment av mogna viner lämnar också en hel del utrymme för önskemål. Så när tillfälle bjuds är det väl bara att slå till, tänkte jag. 249 kronor för ett vin från en synnerligen välrenommerad appellation med nio år på korken, och därtill från en mycket bra årgång, måste väl vara ett fynd? Kronstam delar ut fyra poäng av fem möjliga och Per Bill nöjer sig med 89 poäng. Det är kanske på sin plats att lägga band på den värsta entusiasmen.

Egendomen består av 12 hektar som ligger på den södra sluttningen i Pomerol. Som bekant finns ju inte någon klassificering av egendomarna i Pomerol. Men den obligatoriska och omistliga konsumentinformationen ”Grand Vin de Bordeaux” lämnas på etiketten. Egendomen är planterad med 60 procent merlot och 40 procent cabernet franc. Produktionen ligger på 70 000 flaskor per år. För årgången 2000 användes 50 procent merlot och 50 procent cabernet franc.

Färgen antyder mognad med dragning åt tegel. Doften är dov och mörk med plommon, brasa eldad med sur ved, källare, gummi och gräsighet. Smaken påminner i positiv bemärkelse om gammal rioja med tydliga mognadstoner. Jag hittar plommon, svart vinbär och en tydlig gräsighet. Till maten smakar det också champinjoner. Fatbehandlingen är snygg med viss kokosvaniljfatighet som påminner om Rioja. Stilen är slank med silkeslena tanniner och pigga syror med hygglig komplexitet och relativt lång eftersmak. Den höga andelen cabernet franc tycker jag märks genom den tydliga gräsigheten och att vinet är slankt med bra fräschör.

Någon vinskribent jag läste härom året lanserade idén att viner skall bedömas efter hur mycket som är kvar i glaset, och inte efter förment subjektiva poäng. Om man för ett ögonblick lägger poäng åt sidan och i stället tittar på flaskan så blir betyget synnerligen gott. Chateau Ferrand slinker helt enkelt ner i en snabb takt på ett sätt som inte bättre meriterade viner alltid gör.

Summa summarum så här långt när det gäller erfarenheter från högra stranden så har Pomerol levererat två goda viner på två försök. Från Saint Emilion har jag inte druckit ett enda vin som övertygat på ett tiotal försök, med reservation för att det handlat om viner i rimliga prisklasser.

Tyvärr är det inte läge att ringa i fyndklockan. I samma prisklass finns mycket roligt från runt om i världen som kanske ger mer upplevelse för pengarna. Återigen å andra sidan, lagrade vinet är inte bolagets starka sida och därför tycker jag att man bör passa på och prova när tillfälle bjuds. Som en representant för Bordeaux i rimliga prislägen tycker jag att Chateau Ferrand försvarar sin plats och meriterar till en köprekommendation.

Varunummer: 88627
Pris: 249 SEK

Castello di Ama Chianti Classico 2004

Förkylningen som lagt sordin på humöret tappar lagom till helgen greppet om kroppen. Inte en dag för tidigt. Att korka upp en Chianti från det utmärkta 2004 är mer än passande för att fira återkomsten av doftsinnet.

04:orna från Chianti börjar nu försvinna från bolaget. Dagens vin stod i ensamt majestät på butikshyllan och det avgjorde saken. Förutom de (alltför få) som ligger på lur i källaren återstår att invänta 2006, som är nästa fina årgång.

Castello di Ama är en högklassig vingård utanför Gaiole in Chianti som disponerar 250 hektar, varav 90 planterade med vin. Egendomen är i sammanhanget relativt ny men har samlat på sig en imponerande mängd utmärkelser. Till det kommer såklart tilltagna priser. Deras storsäljare är Chiantin som består av 80 procent Sangiovese och resten Canaiolo, Malvasia Nera samt Merlot. Det lagras på fat där endast en fjärdedel är nya, tack för det.

Vinet får utvecklas ett par timmar i karaffen innan det är dags för konsumtion. Det är lika bra att säga det direkt, doften är fantastisk och det känns som man redan är hemma. Stramhet, mörka bär samt fat i lagom dos gör att vi påminns om den 01:a vi provade i höstas.

Smaken är elegant och ung, med kännbara tanniner. Faten är precis lagom framträdande, och den mörka frukten övergår i en lång och lite bitter eftersmak som vi verkligen gillar.

Det är helt klart att detta borde lagras ett antal år för att till fullo uppnå sin potential. Trots det har det utan tvekan förgyllt kvällen och påmint L och mig om hur mycket vi gillar Chianti. De 27 flaskor som finns kvar i landets butiker kommer inte göra köparna besvikna.

Som vanligt finns det de som varit före och provat. Några (lucky bastards) finns det också som provat vinet på plats.


Varunummer: 99884
Pris: 271 SEK

2006 Chateau Mazeyres

Denna helg är det dags för lite försäkringsbolagsbordeaux. 1988 köpte pensionskassan hos Société Générale Chateau Mazeyres och från 1992 är det Alain Moueix som är manager. Slottet ligger i Pomerol och har en föga informativ hemsida tryfferad med allmänna klyschor. Den gode vindoktorn är en bättre källa till kunskap om slottet.

För mig är det första gången som jag provar något från Pomerol. Så när det kommer ett vin från denna appellation för drygt 200 kronor och med halvhyggliga omdömen från vinskribenterna passar jag på. Innan jag klipper till på Chateau Pétrus vill jag ha lite koll på Pomerol helt enkelt.

2006 Chateau Mazeyres består till 80 procent av merlot och till 20 procent av cabernet franc.

Doften är mycket bra med härligt murrig mörk frukt och plommon, korinter, tobak, kryddor och gräsiga toner. Lägg därtill en initial doft av gyttja, kanske bara för att man inte skall behöva tveka om ursprungslandet och missta vinet för en nya världen-merlot.

Smaken går i samma stil som doften med plommon och tobak med lite gräsighet. Smaken är inte så yppig, utan relativt stram och klingar långsamt av i ett läskande avslut.

Någonstans har jag läst att Pomerol skall fungera väl med anka och därför provar jag denna kombination på fredagen. Det fungerar sådär. Jag tror att det krävs ett mer fruktdrivet och generöst merlotvin för att det skall fungera väl med anka.

I dagsläget är doften avgjort bättre än smaken. Trots att det kanske är lite för endimensionellt för att riktigt falla mig i smaken tycker jag att det är en klar förbättring jämfört med vad jag provat från grannkommunen Saint Emilion. Vinet är också en riktigt trevlig och behaglig bekantskap som inte riktigt låter fånga sig i poäng och beskrivning. Det är helt enkelt väldigt läskande och gott att sitta och sippa på under kvällen. Kanske jag ändå skall prova på och stoppa in ett par flaskor i garderoben och se vad som händer om några år?

Efter att velande får slutomdömet bli att 2006 Chateau Mazeyres är ett gott vin som balanserar på gränsen till köprekommendation.

Varunummer: 96923
Pris: 220 SEK

5 x meritage

Onsdagens övning i vinprovningssällskapet bestod i en blindprovning av fem stycken bordeauxblandningar från runt om i världen. Det genomgående temat var att samtliga viner huvudsakligen innehåller cabernet sauvignon.

Som så ofta med blindprovningar gissas det en hel del innan vi hamnar rätt. Shiraz och priorat är bara några exempel.

2004 The Menzies från Yalumba kom på femte och sista plats. Vinet är gjort på 100 procent cabernet sauvignon som kommer från plantor som växer i den röda jorden, Terra rossa, i Coonawara i södra Australien.

God söt och gräsig doft med mint, björnbär, charkuterier, cassis och framträdande fat hittar jag.

Smaken är mycket god och fyllig med gräsiga toner, blåbär och grafit med pigg syrlighet och mjuka tanniner.

Varunummer: 96253
Pris: 269 SEK

2001 Chateau Calon Segur kom på fjärde plats. Slottet är en tredje cru från Saint Estephe på vänstra stranden och druvblandningen består av 60 procent cabernet sauvignon, 30 procent merlot och 10 procent cabernet franc.

En distinkt och unken doft av simhall eller bakpulver med rotfrukter, tjära, rök, hallon och peppar pekade inte entydigt mot Bordeaux om man så säger. Det blev bättre efter hand.

I munnen upplevs vinet som mindre fylligt jämfört med de andra kraftpaketen i gänget. Det är slankt och gott med påtaglig strävhet, plommon och kaffe, och förbättras allt eftersom kvällen fortskrider.

90 poäng från både Parker och Wine Spectator tydligen.

Varunummer: N/A
Pris: 368 SEK (primör)

2004 Rust en Vrede Estate från Stellenbosch i Sydafrika kom på tredje plats. Blandningen utgörs av 58 procent cabernet sauvignon, 29 procent shiraz och 13 procent merlot.

Fyllig doft av braskamin, gyttja, dill, plommon och något parfymerat.
Fyllig och gräsig smak med björnbär, plommon, blåbär, grafit och fatrondör.

Varunummer: 82888 (beställningssortimentet)
Pris: 279 SEK

2005 Ridge Santa Cruz från Kalifornien kom på andra plats och består till 58 procent av cabernet sauvignon och 42 procent merlot.

Här är det en söt doft av likör, klister, björnbär, vanilin, tropisk frukt och kokos som generöst väller ur glaset.

Även smaken är fyllig och generös med björnbär, kokos och vanilj i en stil som leder till Spanien.

Detta vin delade sällskapet i två läger. Några gillade generositeten och smaken medan andra fann det allt för utmanande.

Varunummer: N/A
Pris: 299 SEK

2001 Tenuta Belguardo som är en IGT från toscanska Maremma, producerad av Mazzei, kom på första plats. 70 procent cabernet sauvignon, 20 sangiovese och 10 procent merlot blandades i detta vin.

En rökig och svettig doft (som dom där bruna Fishermans friend ungefär) med björnbär, tjära, peppar samt dill och vanilj. Efterhand en tydligare körsbärskomponent.

Smaken är mycket fyllig med pigga syror och bett i tanninerna med björnbär, grafit och fatvanilj samt sura körsbär allteftersom.

Mycket god och jag hade nog huggit ett par flaskor om de funnits kvar på bolaget.

Varunummer: N/A
Pris: 299 SEK

Flera lärdomar drar jag från denna stimulerande provning av mycket goda viner. För det första att 2001 var ett rackarns bra år i Toscana. För det andra att Bordeaux ofta åker på smörj vid jämförelse med andra regioner. När skall man släppa etikettdrickandet? För det tredje att det finns många spännande länder och regioner där ute att upptäcka vid sidan av de mest namnkunniga appellationerna.

Dr H Thanisch Riesling Kabinett 2007

Över två dagar är detta vin sällskap till matlagningen. Det är ännu ett exempel på en bra Riesling från 2007. Det känns som det inte gå att göra misstag när det gäller inköp av basriesling för tillfället. Bara att hugga en på måfå.

Thanisch är en producent med lång historik från Bernkastel-Kues i Mosel. Staden i sig är väl värd ett besök, det är en av dessa oräkneliga tyska städer som är minutiöst välskötta och på samma gång gemytliga. Enligt ”En värld av vin” har egendomen 6,5 hektar och de har fina vingårdslägen, bland annat den berömda Bernkasteler Doctor samt Wehlener Sonnenuhr. Lite mer info om egendomen finns här.

Färgen är vackert gyllengul och doftmässigt hittar man petroleum, päron och mer exotiska frukter. Smaken är snarare halvsöt än halvtorr med inslag av päron och mineral. Det har en imponerande djup och längd.

Sammanfattningsvis är detta ett mycket bra och prisvärt vin som med fördel has i beredskap för att förgylla tillvaron, vilket med tanke på den eviga vinter som råder i landet sannerligen kan behövas. För mig passar vinet bäst på egen hand eller möjligtvis till någon passande ost.


Varunummer: 7205
Pris: 99 SEK