2 * Bourgogne

Jag skulle tippa att när den genomsnittlige vinbloggsläsaren väljer vin så skrider denne till verket beväpnad med poäng och bedömningar från såväl svenska som internationella vinskribenter. Men hur skall man göra med Bourgogne? Bordeaux är lika genomanalyserat som storbolagslistan på börsen medan Bourgogne då motsvaras den inofficiella listan för onoterade företag ungefär. Man önskar ibland att burgunderna kunde göra en Bourgogne Rouge av alltihopa. Enkelt och lättfattligt. Principen för att välja vin till gåsen fick helt enkelt bli att bildligt kasta pil med förbundna ögon i ett mörkt rum, och hålla tummarna.

Vin nummer ett valdes enbart på grund av att det görs av den illustre Hubert de Montille från Volnay i södra Bourgogne. Denne man spelade en framträdande roll i vindokumentären Mondovino för några år sedan. Det andra vinet väljs ut helt enkelt efter det faktum att det kommer från Vosne Romanee, och det sannolikt är så nära som jag kommer komma Romanée- Conti.

2006 Beaune Premier Cru Les Sizies från Domaine Hubert de Montille har en mycket rent fruktig doft med primärt hallon som kombineras med lite rökighet och lakrits. Smaken består av kristallklar och väl utmejslad pinotfruktighet år hallonhållet. Jag hittar inte tillstymmelse till några fat i detta vin.

2006 Vosne Romanée från Guyon har en maffigare doft redan från start med söta hallon, brasved, jordighet och fat. Även i munnen växlar den upp och drar ifrån sin kontrahent. Här är det mer tryck i smaken med hallon och jordgubbsfruktighet, läder, rökighet som klingar av långsamt och behagligt.

Av de spontana reaktionerna runt bordet vinner Guyons Vosne Romanée tämligen enkelt. Till knaperstekta gåsbröst med tillbehör fungerar det helt enkelt bättre än Hubert de Montilles eleganta Beaune. Å andra sidan tycker jag nog att Domaine Hubert de Montille bättre låtit druvkaraktären komma till sin rätt och inte kladdat med ek eller annat som kan skymma sikten.

Men det gäller att kora bästa vin i denna tvekamp, och den går till Guyon enbart på grund av att den är storleken större i alla avseenden. Man får helt enkelt mer pang för pengarna.

2006 Beaune Premier Cru Les Sizies
Varunummer: 73566
Pris: 366 SEK
2006 Vosne Romanée
Varunummer: 75243
Pris: 342 SEK

1999 Launois Blanc de blanc

Champagne är en alldeles förträfflig inledning på en lördagskväll i goda vänners lag. Ur garderobens djup hämtas en årgångschampagne från Launois Père & Fils. Firman har varit verksam sedan 1872 i Le Mesnil-sur-Oger, det vill säga i samma krokar som flera namnkunniga producenter. Salon torde väl vara mest känd.

I glaset finns lite mörkare drag som antyder viss mognad. Det som jag dock finner lite märkligt är en vag rosa nyans som jag inte sett tidigare i en Champagne gjord enbart på Chardonnay.

Ofta tycker jag att det är svårare att få doftintryck av Champagne än av stilla viner. Jag noterar att doften domineras av åldern med en oxiderad ton som av sherry som stiger ur glaset. Därnäst mörka toner av bokna äpplen och rosor.

Smakintrycken var, som så ofta för mig, betydligt mer generösa och komplexa än doftintrycken. Jag kan inte sitta försjunken i anteckningsblocket och överge gästerna, så jag noterar i all hast sherry, russin, brioche, nötter, äpple, mjölkchoklad och nougat.

Denna Launois från -99 är en mycket god champagne, och i samma ögonblick som jag skriver detta slår det mig att jag aldrig provat en Champagne som smakar illa. Det måste vara en av de mest träffsäkra vinregionerna. Tyvärr ekar champagnefacket tomt i garderoben och det får bli nästa projekt att fylla på lagret. Ty Champagne som fått lite ålderns rondör och pondus är ju fantastiskt gott.

2007 Terredora Aglianico

Hyllfacken för Rosso di Valtellina samt Chateau Reysson gapade tomma på fredagen när jag gick förbi bolaget. Det säger väl en del om genomslagskraften för tidningarnas vintips, och att många springer på samma bollar. Därför tog jag tillfället i akt att istället bekanta mig med en druva och ett vin som jag varit nyfiken på ett tag.

Mastroberardinos Taurasi Radici har etsat sig fast i hjärnbarken och i garderoben ligger en CampoRe från Terredora och bidar sin tid i väntan på rätt tillfälle. Terredora gör tydligen en IGT på aglianicodruvan och den får ackompanjera en fusk-Ossobuco på fredagskvällen.

Doften är generös och med en tydlig sötfruktighet och fatvanilj. Plommon och körsbär jämte russin, läder, chark, rökighet, kryddor och kokos noterar jag allt eftersom doftintrycken avlöser varandra. I munnen får man ett förvånansvärt moget vin som är fylligt och sötfruktigt med tydliga fat. Plommonen och de lite sträva körsbären drar åt det dova hållet och syrligheten är förhållandevis låg utan att slå över åt det jolmiga hållet. Tyvärr dras helhetsintrycket ned av lite väl mycket kladdande med fat. Ett gott vardagsvin som inte lämnar något bestående intryck.

Andra har också provat, se här och här.

Varunummer: 6288

Pris: 89 SEK

2004 Gemma Barolo

Cantine Gemma grundades 1978 av Silvano Piacentini och består av 16 hektar i Serralunga och Monforte d´Alba. Högt ställda ambitioner i vingården, relativt lång urlakning av druvorna under två veckor och franska fat är några av ingredienserna för denna Barolo. Det har resulterat i goda vitsord från här och var, bland annat tre stjärnor i Decanter.

Doften är återhållsamt god med hallon, körsbär, mandelmassa, nagellack, svart te och rökighet. Pigg syrlighet med förhållandevis avrundade tanniner inramar körsbär och hallon med te. Det är inte ett särskilt komplext vin, utan ganska gott och enkelt vin i en slank och knappt medelfyllig kropp. Trots vissa kvaliteter räcket det inte för att jag skall gå igång på detta vin, och därmed är en av årets kortaste inlägg ett faktum. En bidragande orsak är priset som jag tycker är alldeles för högt med tanke på vad som bjuds. I Danmark går det att finna detta vin för 99 DKK på tillbud, och ett pris i samma härad hade nog gjort Gemma Barolo mer rättvisa.

Varunummer: 75727

Pris: 308 SEK

2001 Roagna Barolo La Rocca e La Pira

Utforskandet av Barolo fortsätter. Denna vecka har turen kommit till Roagna. Man behöver inte tveka över Roagnas ideologiska hemvist i kampen mellan traditionalister och modernister då valspråket är ”Rogna non cambia”, vilket torde kunna översättas med att Roagna inte förändras. Bara en sådan sak som att druvorna lakas ur i mellan 70 och 90 dagar. Sedan får vinet ligga på mellanstora franska fat (hur stora sådana nu är) i fyra till sex år innan de får mogna på flaska i två år. Enligt leverantören kommer druvorna från den 500 år gamla vingården Pira som ligger i den del av Barolo som benämns Castiglione Falletto.

Otåligt häller jag upp i karaffen och finner ett anmärkningsvärt transparent vin. Utan problem går det att läsa tidningen under. Färgen är vackert tegelfärgad.

Trots åldern känns det lite trögt i starten. Det är inte så att doftintrycken väller ur karaff eller glas. Eteriska slöjor kan förnimmas med söta hallon, rosor och viol, te, asfalt, läder och lite lakrits. Efter hand, någon timme senare, tillkommer lite dovare inslag åt det animaliska hållet. Stall (gödsel alltså) och buljong. Aceton och nagellack ansluter också, liksom körsbär i likör. Tyvärr blir doften mer anonym under kvällens gång.

Det är lite svårflörtat i gommen också. Långt från fylligt, utan slankt med pigg syrlighet och behagliga, om än ej inställsamma, avrundade och körsbärskärnekärva tanniner som jämte en smak av kallt te och viss örtighet. Modren till mina barn är inte helt fel ute i att jämföra smakintrycket med att bita i en äppelskrott. Här bjuds även torkad frukt och jordgubbe innan allt klingar av långsamt, diskret och behagligt.

Som vanligt med italienska viner så smakar vinet än bättre med mat. I det här fallet blir lyckan fullständig med ett par tournedos som lindats med rökt sidfläsk.

Det är ett gott vin som bäst avnjutes i stillhet och med uppmärksamhet på de små nyanserna i tillvaron. Diskussionen om prisvärde får anstå till en annan dag. Det går nämligen inte att runda det faktum att det, som så ofta i vinvärlden, finns mycket annat värt att prova för betydligt mindre pengar. Tankarna går därmed osökt till en annan relik från en traditionell producent, La Rioja Alta Gran Reserva 904. Vinvärlden skulle vara oändligt tråkigare utan dessa smakprov på hur vinerna smakade förr i tiden och det gör väl att Roagnas La Rocca e la Pira främst är av kulturhistoriskt intresse.

Varunummer: 75236

Pris: 369 SEK

NV Egly-Ouriet Brut Tradition Grand Cru

Lilla Ebba har anlänt, och vad passar bättre att fira detta med än Champagne när släkten kommer på besök för att beskåda den nya familjemedlemmen?

Egly-Ouriet är en ny bekantskap för mig. Idel goda vitsord och en blandning med 75 procent Pinot Noir och 25 procent Chardonnay väcker min nyfikenhet. Enligt Richard Juhlin skall detta vara en av Robert Parkers favoritchampagner. Ett kännetecken för Egly-Ouriet är att jäsa champagnen under lång tid på ek. Enligt baksidesetiketten har vinet i flaskan tillbringat 36 månader tillsammans med jästen, och degorgeringen ägde rum i juli 2006.

Denna nya bekantskap börjar mycket bra med en härligt äpplig doft som ramar in jäst och brödighet, oxiderade sherrytoner, nötter och något blommigt.

Här bjuds en behaglig mousse. ”Rund och len” är en ganska bra sammanfattande och spontan kommentar från gästerna. Torrt och syrligt, som det skall vara, med sherrytoner och något petrokemiskt tuttifruttiaktigt (i positiv bemärkelse) som jag tolkar som ett resultat av fatlagringen på barrique. Det äppliga temat går igen i smaken, och ackompanjeras även av lite citrus. Lite nötighet som drar åt nougathållet står också att finna. Allt detta paketeras i en fyllig kropp.

Sammanfattningsvis en mycket god champagne som slinker ner fint, och särskilt med något att äta till. När detta skrivs finns några flaskor kvar på bolaget, och jag rekommenderar verkligen inköp.

Varunummer: 95087
Pris: 449 SEK

2001 Barolo Bricco Cogni Reverdito

Förra veckans positiva smakprov av en Barolo från Michele Reverdito gav mersmak. I beställningssortimentet finns en Barolo på väg mot mognad och som gjorts av samma producent. 2001 var också det andra året som Reverdito gjorde egna viner.

Näst intill direkt ur flaskan strömmar en ljuvlig väldoft upp ur glaset. Förnimbara slöjor kommer och går med godsaker såsom marsipan som drar åt nagellackhållet, läder, torkad frukt, vedeldad bastu och rökt salami. Desto tydligare är drivorna av körsbär.

Nästan febrigt upphetsat provar jag snabbt och noterar en fortfarande pigg syrlighet och ett tämligen kralligt vin som fyller ut bra i munnen. Smaken tar vid efter de lovande doftintrycken och levererar torkad frukt och körsbär med läder, lakrits och viol som klingar av i ett långt avslut.

Efter hand växer vinet och vinner mer tyngd och tryck. Doft och smak får mer av tjära, julbakskryddor, jordgubbskompott, plommon, kaffe och tobak. Fatkomponenten blir också allt mer tydlig efter hand.

Så långt återigen en bra upplevelse från Reverdito och som borde generera väldigt goda vitsord. Om det inte vore för de kärva och bittra tanninerna. Till saken hör att Bricco Cogni har lagrats på barrique, enligt källor på nätet. Den som smakat ett ekollon känner igen smaken och effekten i gommen. Att smutta på vinet känns efter ett tag som att suga på en ekplanka. På det hela taget är Barolo Bricco Cogni från Reverdito ett mycket gott vin som tyvärr förstörs av den myckna eken.

Varunummer: 89268
Pris: 257 SEK