Portugisisk provning

Fem glas med viner radades upp framför oss. Sedan gällde det att gissa vilket land som vinerna kom från. Aussie-shiraz, Napa-cabbe, Priorato, södra Italien och argentinsk malbec är bara några av de förslag som haglade över provningsledaren. Det rätta svaret, Portugal, kom som en överraskning och i ett svep var vi flera som insåg att det görs mer än portvin och Periquita i detta gamla vinland.

På grund av tidsbrist kommer några mindre välsorterade rader med visst mått av osäkerhet vad gäller faktauppgifterna.

På sista plats kom 2005 Quinta do Alqueve från Ribatejo som gjorts på druvorna Castelão, Trincadeira, Tinta Roriz och Touriga Nacional. Doften är likörig, och utan att veta varifrån vinet kommer ifrån tycker jag att det doftar portvin. Här finns även svartvinbär och viss gräsighet i doften. Smaken är mycket bra med körsbärskärnor och björnbär i en fyllig kropp och med bra balans. Det fanns på bolaget för 214 kronor.

På fjärde plats kom 2004 Pinalta från Duoro. Här heter druvorna Touriga Franca, Tinta Roriz and Tinta Barroca. Doften är sötfruktig med plommon, svartvinbär, hallon, charkuterier och jordkällare. Även här finns portvinstoner. Smaken är sötfruktig och frisk med björnbär, katrinplommon och russin i en fyllig kropp. För elva euro som vinet kostade i Tyskland är det ett brakfynd, det var vi alla överens om.

På tredje plats 2006 Quinta do Vallado Reserva från Duoro. Tinta Roriz, Tinta Amarela, Tourigas Franca, Tourigas Nacional och Sousão heter druvorna. Ljusare rödfruktig doft med hallon, viol och portvin med en frisk, fyllig plommonfruktig smak med lite russin och portvinstoner. Finns i beställningssortimentet för 299 kronor.

Sedan var det som om de två återstående vinerna lade i en högre växel i mina noteringar.

På andra plats kom min favorit, 2005 Vertice Grande Reserva Tinto. En härlig doft av nyrostade kaffebönor jämte mörk frukt med svartvinbär, plommon och hallon. Tobak, läder och viss jordighet fanns här också. Amarone var det första jag kom att tänka på när jag smakade vinet. Fylligt och med körsbär, russin och portvin som klingar av med viss eldighet. Fantastiskt bra, noterade jag i protokollet. Jag kastade mig över en dator och konstaterade med sorg i hjärtat att vinet är slut hos leverantören. Några lyckliga själar har endast betalat 299 kronor för ett mycket bra vin. Grattis säger jag med en stämma som darrar av missunnsamhet.

Den särklassige vinnaren (utom för mig) var en 2003 Herdade do Mouchão Tonel 3-4 från Alentejo som görs de bästa åren på Alicante Bouschet och Trincadeira. Vinet lagras i två år på 5000-litersfat, som görs på portugisisk ek och brasiliansk ”hardwood”, innan det lagras två år på flaska innan försäljning. I glaset ruvar en maffig och sötfruktigt likörartad doft med tuttifrutti och svartvinbär där man kan föreställa sig det vingummi från Bassett´s som smakar björnbär för att komma ganska nära. Smaken är även den maffig och mycket sötfruktig med starkvinsvarning, nästan jolmig, och med eldighet där ljusare röd frukt, citrusjuice och lite gräsighet noteras. Ett häftigt vin och kul att prova även om prislappen på 688 kronor avskräcker.

Som alltid är blindprovningar utmärkta tillfällen att omvärdera förutfattade meningar och vidga vyerna. I våra gissningar hamnade vi lätt i nya världen och det tycker jag sammanfattar intrycken ganska väl. Det verkar som om de portugisiska producenter som vi provade lyckats med att kombinera traditionella druvor och karaktärer med modern framställningsteknik. Eller med andra ord, man har lyckats kombinera det bästa från gamla och nya världen.

En mycket rolig provning där lärdomen för mig är att även utforska jaktmarkerna i Portugal. Här verkar det finnas en hel del trevliga viner.

2006 Plozza Rosso di Valtellina

Längst upp i Lombardiet mot gränsen till Schweiz byter Nebbiolodruvan namn till Chiavennasca. Valtellina för sina terrasserade odlingar och för ett kärvt klimat. Vinerna härifrån tenderar att vara mindre kraftfulla än de från Piemonte, men de kanske å andra sidan är mer återhållsamt eleganta. I DOC-vinerna måste minst 80 procent utgöras av denna klon av Nebbiolo och i DOCG-vinerna minst 90 procent.

Enligt importörens hemsida var Plozza tidigt ute med att göra vin på torkade druvor, det som kallas Sfurzato. I dag är Plozza en av de största producenterna i regionen. Intressant är att de lagrar denna Rosso di Valtellina till 95 procent på stora fat som gjorts av kastanj och fem procent i begagnade barriquer.

Innan vintern tar knäcken på rosmarinen passar vi på att krydda en späckad skinkstek med den.

En något knuten, men god, doft av körsbär, blodapelsin, stendamm, tobak, viol och rosor letar sig upp ur glaset. I en slank och medelfyllig kropp bjuds på välgörande kärva körsbär med en anstrykning av torkad frukt, lite blodapelsin, läkerol och lakrits med en pigg syrlighet.

Det är inte det kanske det bästa vinet i prisklassen som jag provat. Men det är ett gott och funktionellt matvin för vardagen. Ur det perspektivet vill jag därför rekommendera detta vin.

Varunummer: 6276
Pris: 99 SEK

2007 Les Obriers de la Pèira

En del som är intresserade av vin har nog lekt med tanken att köpa en vingård. Andra gör slag i saken och köper några hektar och sätter igång. Dj:n Rob Dougan hade lyckan att göra en låt som blev sound track till Matrix. Efter det kunde han köpa 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Terrasses du Larzac ligger i norra delen av departementet Herault i Languedoc. Pengarna räckte tydligen även till en meriterad vinmakare med Château Margaux och Château Guiraud under bältet vid namn Jérémie Depierre. Inte nog med det, ambitionerna är högt ställda. Det är nog lättare att räkna upp vilka metoder som inte används i strävan att producera ett världsklassvin. Den intresserade kan läsa en utförlig beskrivning här.

Pang på rödbetan doftar jag på vinet i samma ögonblick som korken åker ur flaskan. En rik och sötfruktig doft med körsbär, hallonbåtar, mandel, viol, lavendel, lakrits, stendamm, svart te och något köttigt möter näsan i glaset.

Smaken domineras av sötfruktighet i en positiv bemärkelse i så motto att det inte är jolmigt eller syltigt. Frukten drar åt framförallt körsbär, som kompletteras med björnbär och blåbär. Här finns också en påtaglig smak av lakrits. Jag tycker även att det smakar lite mandel, och närmare bestämt amarettoskorpor. Som tur är kollar jag upp vilka druvor som vinet är gjort av innan jag tvärsäkert skriver att det är väldigt grenachetypiskt. Druvblandningen består av två tredjedelar procent Cinsault och en tredjedel Carignan. Ett uns av eldighet drar ner helhetsintrycket. Bortsett från det så är det makalöst bra balanserat med fin syrlighet och några få mycket mjuka tanniner.

Som så ofta avgörs ett vins kvalitet först när maten kommer på bordet. Lamminnerfiléer med en rödvinssås baserad på hemgjord buljong och ugnsrostad potatis skapar en perfekt fond för att Les Obriers de la Pèira skall komma till sin rätt. Till mat är vinet rent förträffligt. Men det träffar inte mina preferenser klockrent med dess sötfruktighet och mjuka tanninstruktur. Det är dock ett mycket bra vin som absolut förtjänar att provas och därför meriterar till en stark köprekommendation.

Varunummer: N/A

Pris: 199 SEK

2008 Dreissigacker Riesling

Vin är inte bara gott i kocken, utan även i maten. Införskaffandet av matlagningsvin är en utmärkt ursäkt att prova än fler viner. Dreissigacker Riesling plockades från hyllan utan någon som helst kunskap om vad det är för något. En snabb koll på nätet indikerar att Weingut Dreissigackers viner faller Jancis Robinson på läppen.

Doften är fantastiskt bra med tropisk frukt, päron åt piggelinhållet och ett uns av mineral. En knappt förnimbar doft av något oxiderat eller möjligtvis petrokemiskt kan uppfattas om man anstränger sig.

Smaken är bra. Torrt med söttropisk frukt som mango och citrus med lite päron också. Ett svagt oxiderat inslag som minner om det petrokemiska får en att fundera om vinet ändå inte kommit i kontakt med fat av något slag, trots motsatsen uppges av leverantören. Jag hade varit böjd att utfärda fyndvarning om det inte varit för de på tok för veka syrorna. Det gör att ett annars mycket bra vin känns för jolmigt. Men ett vin och en producent som jag skall hålla utkik efter i framtiden.

Varunummer: 6009
Pris: 96 SEK

2007 Crozes Hermitage Alain Graillot

Alain Graillot torde knappast behöva en närmare presentation att döma av den rusning som uppstår bland vinintresserade varje år som flaskorna anländer till bolaget. Bortsett från riktigt usla år, som 2002, är Graillot en pålitlig producent av koncentrerade viner för en rimlig penning.

Rhône och Syrah är en hörnsten i vinvärlden. Det finns en hel del som talar för att fransmännen, eller gallerna rättare sagt, odlade vin vid Rhône redan innan de romerska legionärerna kom trampandes. Vitis Allobrogica hette druvan och den är enligt somliga ursprunget till Syrah.

Ibland förekommer uppgifter om att Syrahdruvans ursprung står att finna i orienten och att druvan skulle kommit med korsfararna. I vissa myter spelar Gaspard de Sterimberg som slog sig ned på Hermitagekullen en roll i detta. Denne hade dock inte varit på korståg i det heliga landet, utan mot de kätterska katarerna i södra Frankrike.

De historiskt berömda vinerna från den iranska staden Shiraz har heller ingenting med Syrah att göra. Här gjordes nämligen vita viner, och de efterfrågade vinerna härifrån var därtill söta. Inom parentes kan nämnas att föga förvånande tillåts inte någon produktion av iranska Shirazviner i dag, utan druvorna används i stället som bordsdruvor eller russin.

Numera vet man att Syrah är en korsning av den blå druvan Dureza och den vita druvan Mondeuse blanche. Båda är inhemska och synnerligen lokala förmågor. 1988 fanns endast en hektar kvar av Dureza och 1999 fanns endast fem hektar kvar av Mondeuse blanche.

Så över till Graillots Crozes Hermitage.

Initialt dominerar en sumpig doft som försiktigt positivt kan beskrivas som dyig sjöbotten. Efter hand breddas denna del av doftspektrumet till att även innefatta den svavliga doften av uppblossande tändstickor, en brasa som eldas med sur ved och en rostig järnbjälke. Här finns även charkuterier, viol och vitpeppar. Här bjuds även plommon, hallon och slånbär. Men under kvällen vill inte den där skitiga doften riktigt släppa taget, utan finns i bakgrunden. Nu gillar jag detta och väljer att inte se detta som en defekt. Murrigt är gott!

Smakintrycken skiljer sig något från de något orena doftintrycken. Drygt medelfyllig och med en ren frukt där de karaktäristiska nyponen och hallonen ackompanjeras av viol och lite gummi. Syrligheten är förvånansvärt mild och vinet ger över lag ett balanserat intryck med behaglig eftersmak. Det är gott och jag kan inte se att det skulle vinna särskilt mycket på lagring. Men det är lite väl slankt och ett visst mått av besvikelse infinner sig när jag drar mig till minnes mer kraftfulla upplevelser förr om åren. I min bok når denna årgång av Graillots Crozes Hermitage inte riktigt upp till 2001 och 2003, för att ta ett par exempel på ett par årgångar som jag tycker var strået vassare.

Varunummer: N/A

Pris: 188 SEK

2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages

Min käre inaktive medbloggare Mr O fick tummen ur och beställde en låda av en snackis i vinbloggosfären. Eftersom mycket annat hunnits med under hösten innan urkorkning så har förväntningarna kalibrerats på en för vinet hälsosam nivå.

Doften avslöjar med en gång ursprung med söt grenachefruktighet, lakrits, te, röda bär och lavendel. Mycket bra doft.

Smaken är än bättre med ett spektrum av söt grenachefruktighet. På paletten återfinns framförallt kompott av sommarröda bär såsom jordgubbe och hallon som ackompanjeras av mer höstlika nypon och slånbär. Mogna och söta plommon tycker jag också finns där. En liten viol smyger sig också in bland frukten. Det är lätt hänt att ett sådant sötfruktigt vin blir jolmigt, men här visar sig producentens skicklighet i och med att en välgörande syrlighet håller bygget på rätt köl. Ett annat aber med mogen frukt kommer man dock inte från. 14,5 procent är lite för mycket för att jag skall sträcka mig till att beskriva vinet som välbalanserat.

Sammantaget är Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages ett generöst och gott vin som levererar väl över sin prisklass.

Varunummer: N/A

Pris: 109 SEK

2001 Terredora CampoRe Taurasi Riserva

Taurasi, även känt som söderns Barolo, har en lång historia. Som så mycket annat i Italien. Augustus och Marcus Antonius tog en gruvlig hämnd på Brutus och Cassius för mordet på Ceasar i slaget vid Filippi år 42 före Kristus. Som tack för segern tilldelades legionärerna egendomar, och några av dem slog sig ned i Taurasi. Väl på plats gjorde de vin på den grekiska druvan, ”Ellenico”, som långt senare under spanskt styre kallades Aglianico av spanjorerna.

Det var först 1968 som Mastroberardino fick till en årgång som räknas som startpunkten för Taurasi som vi känner till i dag. Erkännandet lät inte vänta på sig. Myndigheterna belönade Taurasi med en upphöjelse till DOC-status 1970. 1993 följde så en uppgradering till DOCG-status. Fram till 2003 var Taurasi enda DOCG i södra Italien.

Enligt reglementet skall Taurasi bestå av Aglianico till minst 85 procent. För återstoden får andra områdestypiska druvor användas. ”Forzatura”, det vill säga förstärkning av vinerna med sprit, är förbjudet, vilket ger en inblick i vilka metoder som användes förr i tiden då lagstiftaren sannolikt sett sig nödgad att stifta denna regel på förekommen anledning.

Med 150 hektar lär Terredora vara Kampaniens största producent. Koppling till den berömda firman Mastroberardino finns då någon i klanen vid namn Walter Mastroberardino startade Terredora. Campore görs av utvalda Aglianicodruvor och lakas ur under 12-14 dagar för att sedan tillbringa 30 månader på franska fat.

Doften är förtätad med söta körsbär, källarmurriga plommon, svartvinbär, ceder, läder, kaffe, choklad, mandelmassa, farinsocker, sump och svart te.

Fyllig och packad med söta, mörka och kärva körsbär som innesluts av markerade och något avrundade tanniner går det inte att ta miste på ursprungsland. Sedan kommer farinsocker och julkryddor parat med mjölkchoklad och något citrusaktigt som påminner om Tropicanajuicerna grapefrukt och blodapelsin. Tycker man sådant låter gott, och det är det ju, så kan man även glädjas över att man går runt länge med dessa smaker i gommen, ty eftersmaken hänger i länge vill jag lova. En invändning som jag har är den lite väl tilltagna alkoholhalten på 14,5 procent. Tyvärr känns det lite eldigt och gör att vinet inte känns helt balanserat. Bortsett från denna invändning så är det ett löjligt gott vin som inte bör missas.

Andra har provat.

Varunummer: 95361
Pris: 299 SEK