2008 Bourgogne Cuvée Saint-Vincent Vincent Girardin

En sommarvecka i juli förlades till trakterna av Ystad. Vädret var fantastiskt och utsikten från den hyrda Skånegården över de böljande åkrarna ned mot det perfekt tempererade havet var minst sagt hänförande. Under veckan konsumerades en hel del varmrökt lax och först ut i vinkavalkaden kom en vit Bourgogne från Vincent Girardin.

Jag hade nog förväntat mig lite fatrondör i doften. Men i stället kom en tämligen ren och frisk doft av söta gråpäron, lite citrus och mineralig beska. Viss smörighet anades också. Smaken innehöll likaså gråpäron och citrus med lång grapefruktig eftersmak. ”Inte så mycket fat” noterade jag, men det kanske säger mer om mina förväntningar snarare än vinets karaktär. Balansen var mycket bra med en fräsch, om än avrundad, syrlighet. Ett gott vin som förtjänar att provas.

Varunummer: 86890

Pris: 179 SEK

2008 Sancerre Les Baronnes Henri Bourgeois

Samtidigt som kronprinsessan färdades i kortege genom stadens gator med sin prins efter vigseln lade jag en röding på grillen och korkade upp en kyld Sancerre från bolagets ordinarie sortiment. Det visade sig sedan att bröllopsparet med gäster följde i våra spår och fick röding med örttäcke som sköljdes ned med en Sancerre Les Pierris 2008 Domaine Roger Champault. Hur den smakade vet jag inte.

Vår Sancerre, även den från 2008, hade en frisk och god doft med päron, melon, citrus, nässlor, sparris och flintig mineralitet. Smaken var lite oväntat åt det tyngre hållet med aningen fatfetma, päron, melon, nässlor och viss mineralitet och lite beska i eftersmaken.

Mycket god skrev jag i anteckningsboken.

Varunummer: 32253

Pris: 165 SEK

2004 Chateau Picque Caillou

Chateau Picque Caillou ligger i Pessac Leognan i Graves nära det mer namnkunniga Chateau Haut Brion. Tydligen var Napoleon förtjust i vinet. Enligt uppgifter på nätet lär Chateau Picque Caillou bestå ungefär till 45 procent av Cabernet Sauvignon och 45 procent Merlot med tio procent Cabernet Franc. För några år sedan provade jag årgång 2000 med ganska så lyckat resultat. Mitt vaga minne är att doften var fenomenal och att smaken kanske inte var lika framträdande. Det är därför med viss förväntan som korköppnaren en vacker sommarkväll arbetar sig ned i korken, i en version från årgång 2004.

Doften är mycket god och jag upplever jag vinet som tydligt merlotdominerad. Lite söt, dov och ganska tät med svartvinbär, plommon, sjöbotten, kaffe, rökiga charkuterier och avslutningsvis även lite julkryddighet. Något surkörsbär poppar också upp.

Smaken är åt det fylligare hållet som väl får sägas vara à la mode numera i Bordeaux. Varmfruktig med svartvinbär, plommon, surkörsbär och grafit som balanserats väl och med en antydan till fat.

Även denna årgång upplever jag som starkare på doftsidan. Smaken lever inte riktigt upp till de mycket lovande doftintrycken.

En god bruksbordeaux för i sammanhanget hyggligt rimliga pengar. Den som köpte några flaskor under tiden som vinet fanns i beställningssortimentet kommer antagligen att bli rikligare belönad längre fram.

Varunummer: N/A
Pris: 199 SEK

2008 Chateau Haut Mayne

Tyvärr verkar slottsägarna i Bordeaux återigen nuförtiden främst ägna sig åt att testa gränserna för konsumenternas tålamod och betalningsvilja. Återigen skriver jag eftersom det inte är något nytt fenomen. Redan 1677 skrev filosofen John Locke om britternas dårskap när de köpte Medocviner till vilket pris som helst. Inflaterade priser och spruckna bubblor har ju förekommit både under 70- och 90-talen. Så det är väl dags att luta sig tillbaka och invänta mer normala tider, alternativt om jag av någon i dagsläget oförutsedd händelse skulle bli ekonomiskt oberoende och inte behöver bry mig om sådana futiliteter som vad ett vin kostar.

Skall man se positivt på situationen så verkar prisutvecklingen inte omfatta de vita vinerna. Så möjligtvis kanske det är dags att byta färg. 

En av alla dessa vackra dagar som passerade i somras provade jag en flaska vitt från Graves. Jag har för mig att anledningen var att det låg fisk på grillen.

Chateau Haut Mayne görs på 77 procent Sémillon, 19 procent Sauvignon blanc och fyra procent Muscadelle. Varken Muscatdruvor eller Muscadet är relaterade till Muscadelle. Det är bara snarlika namn.

Doften är fräsch, frisk och fruktig med krusbär, päron och melon. Här har väl fat använts också av doften att döma. Krusbär, Piggelinpäron och melon med viss blommighet och fat återfinns i smaken i en bra balanserad och ganska fyllig kropp. Mycket gott är det och jag rekommenderar definitivt köp. En stilla undran är om det rent av är läge att köpa ett par flaskor och lägga undan för att se vad som händer med lite lagring?

Varunummer: 95601 

Pris: 120 SEK

2002 Beaune Premier Cru Boucherottes

Systembolagets sortimentspolicy verka utgå från att svensken inte gillar färdiglagrade viner från välkända appellationer för högst rimliga pengar. Så när mitt-i-augusti-släppet bjöd på bourgogneviner från början av 2000-talet och till och med 1900-talet släppte jag alla hämningar och ängsliga sneglingar på poängtabeller och shoppade loss. Allt för att uppmuntra monopolet till att fortsätta på den inslagna vägen. Förhoppningsvis gick signalen fram…

Maison Louis Jadot är en storhet i Bourgogne som har över 150 viner i portföljen. I går kväll fick det bli ett av deras viner som görs på druvor från en plätt som heter Les Boucherottes. Den ligger i den södra delen av Beaune mot gränsen till Pommard. På andra sidan kommungränsen fortsätter vingården under samma namn. Så det går följaktligen att dricka vin både från Beaune och Pommard med vingårdsbetäckningen Les boucherottes på etiketten. I det stadium där jag befinner mig nu i utforskandet av Bourgogne känns det inte som att det spelar någon som helst roll. Men jag är säker på att jag någon gång i framtiden kommer tycka att det är all skillnad i världen.

Flaskan är från 2002 också. Ett mycket bra år i Bourgogne efter vad jag kan läsa mig till. Dags att skrida till verket och korka ur.

Doften är i förstone inte särdeles generös. Röda bär, hallon och ett nagellackstick som drar åt Anton Berg-marsipan. Och så körsbär. Men inte de där italienska surkörsbären, utan något mer söta. Någon slags ros har nästlat sig in bland bären också. Samt mineral à la stendamm.

Sval frukt med hallon och slånbär i en hyggligt fyllig kropp noterar jag efter en stunds sippande. Balansen är riktigt bra med pigg syrlighet, polerade och mjuka tanniner samt en jämn intensitet genom hela registret innan det hela klingar av långsamt. Det är inte så att jorden skälver, men riktigt gott är det.

Varunummer: 94469 

Pris: 305 SEK

2005 Chateau Vignelaure

Det är inte ofta viner från Provence hamnar i inköpskorgen. Kan på rak arm faktiskt inte påminna mig om en enda gång. Men i vilket fall så hamnade Chateau Vignelaure där i ett infall av spontanitet. Enligt leverantören har egendomen en svensk ägare, Bengt Sundström. Systembolaget uppger att vinet innehåller 70 procent Cabernet Sauvignon, 25 procent Syrah och fem procent Grenache.

En intressant och tydlig doft av tapenade ger personlighet jämte svartvinbär, plommon, charkuterier och rökighet. Smaken går ungefär på samma tema med svartvinbär och plommon. Kärvheten är angenäm och syrligheten läskande med bra balans och elegans. Och så är det mer åt det slanka hållet, medelfylligt ungefär, vilket jag är svag för. Med tanke på ursprunget hade jag nog förväntat mig lite mer tryck och lite mindre elegans. Till egentillverkade hamburgare som grillades på webern satt det som en smäck. Jag tycker nog att det är värt att köpa och prova, men det lämnade inte något bestående minne.

Varunummer: 95624 

Pris: 199 SEK

2006 Castello di Brolio

Så kom den då, tidigare i våras. Efterlängtad sedan länge då flera årgångar genererat mycket njutning. Skulle den senaste årgången av Castello di Brolio motsvara de högt ställda förväntningarna?

Upphälld i glaset noterar jag med tillfredställelse att färgen är mörk och tät, vilket indikerar att allt är som det skall.

Vid den första sniffen anar jag dock oråd. Lite ogeneröst och närmast tråkigt. Visst, där finns körsbären och kaffetonerna från faten. Lite läder och rökighet också. Men inte alls samma kraft som jag vant mig vid.

Smakintrycken är också lite nedtonade jämfört med tidigare erfarenheter. Kärva körsbär, kaffe och kola innan lite snipig lingonsyrlighet avslutar det hela. Bra balans, med inte fullt så tuffa tanniner som förväntas kunde, och en pigg syrlighet. Det samlade intrycket är att denna upplaga av Castello di Brolio känns lite nedtonad och kanske mer Bordeauxlik, men ändock tråkigare.

Visst är det ett mycket gott vin, men lite besviken är jag allt. I min bok når denna årgång inte upp till 2000, 2001 eller 2004. Jag passar och inväntar nästa årgång.

Varunummer: 96567
Pris: 309 SEK