2008 Roero Arneis Matteo Correggia

Stora variationer i geografi, jordmån och klimat har resulterat i en vildvuxen flora av mer eller mindre kända druvsorter som kultiveras i de italienska vingårdarna. Inemot 400 sorter lär det vara. Vitvinsdruvan Arneis är en av de mindre kända och användes historiskt för att mjuka upp Baroloviner. Denna tradition lever kvar i Roero då det är tillåtet att tillsätta en liten skvätt Arneis i Nebbiolovinerna. I och med att Barolo nuförtiden enbart görs på Nebbiolo minskade intresset av att fortsätta odla Arneis. På 70-talet lär det enbart ha varit två odlare som hade kvar denna druva i vingårdarna. Under 1980-talet växte intresset för Arneis och 2006 hade odlingarna utökats till 600 hektar i Piemonte. Under den geografiska betäckningen Roero görs både vita och röda viner. Av druvor från vinrankor planterade på totalt 425 hektar görs det vita Roero Arneis.

Solmogna päron, äpplen, melon och krusbär med ett uns av honung ringlat över frukten möter näsan. En viss restsötma präglar också smakintrycken. Päronen och kiwi/krusbären är honungssöta och syrligheten är inte särskilt påtaglig. Ett sting av mineral och en citrontvist ser till att det hela inte kantrar, utan helhetsintrycket är synnerligen gott.

När jag hämtade ut detta vin från beställningssortimentet på det lokala bolaget fick jag veta att många flaskor av samma vara expedierats under sommaren. Jag kan förstå varför. Mycket gott noterar jag med tre utropstecken efteråt. Missa inte att prova detta vin. 

Varunummer: 72673 
Pris: 149 SEK

2007 Barbaresco Ca´ du Rabaja

Vin har framställts bland kullarna i Langhe sedan urminnes tider. Namnet Barbaresco lär kunna härledas till latinet och betyder ungefär ”barbarernas skog” eftersom romarna enligt sägnen tvingades ta skydd på Barbarescokullen när lokalbefolkningen inte ville underordna sig det romerska styret. Barbaresco i sin moderna tappning har bara drygt 100 år på nacken och uppstod 1894 när vinbönderna utvecklade sina viner för att ta upp konkurrensen med Barolo nästgårds. Två versioner av Ca´ du Rabajas Barbaresco släpptes i augusti. Jag tog den billigare på en provtur.

Doften är tämligen skir med körsbär och röda bär, stendamm, målarfärgsstick, sur brasved och viol. Munkänslan är ganska lätt men med bra rymd i smaken. Elegant och bra balans med finstämd frukt av violpastiller, hallon/smultron/jordgubbe och körsbär med välgörande kärvhet och pigga syror samt lite russin i avslutet. Intrycket är att producenten velat göra ett behagligt och drickfärdigt vin med modern teknik utan att ge avkall på ursprungskänslan. Jag faller i farstun och köper på mig två flaskor för att se vad som händer med tiden. Den som är mer inkörd på kärva tanninmonster som tarvar lång tid i källaren för full utdelning bör nog leta annorstädes.

Varunummer: 94363
Pris: 285 SEK

2008 Chassagne-Montrachet 1:er Cru En Remilly Bruno Colin

I den uppsjö kokböcker som ges ut så har vi fastnat för Leif Mannerströms Husmanskonst. Bra recept och det har aldrig blivit fel hittills, utan succé varje gång. I helgen gjorde vi en fiskgratäng som blev synnerligen lyckad. Det fick bli en vit Bourgogne från Chassagne-Montrachet till gratängen. Om producenten har jag inte lyckats hitta något på nätet. Den Premier Cru-klassade jordplätten En Remilly ligger till absolut övervägande del i Puligny-Montrachet, men en liten del har hamnat på Chassagnesidan av kommungränsen och har givit druvorna till detta vin. 

Doften är storstilad och elegant på en och samma gång med vaniljparfymerad sötfruktighet, oxidation som drar åt sherryhållet, gråpäron, tropisk frukt, citrus, farinsocker och kola med viss mineralitet och någon slags blommighet. Smaken är elegant och svulstig med tydliga fat. Ur godisskålen plockar jag sådant som kola, kaffe, nötter, gråpäron och piggelin. Intrycket är först åt det medelfylliga hållet innan turboeffekten kickar in mot slutet och eftersmaken drar iväg och sitter i resten av kvällen. Helt fantastiskt vansinnigt gott och balansen är sagolikt bra. Det som imponerar mest är eftersmaken och som nog gör att jag sätter detta vin som den främsta vitvinsupplevelsen hittills. 

Det finns de som uppskattar anemiska viner av exempelvis Riesling som uppfostrats på ståltank. Efter helgens upplevelse måste jag nog ändå sälla mig till det läger som håller Chardonnay som världens främsta druva, och gärna med en rejäl ekplanka därtill.

Pris: 375 SEK

2007 Chateau Chantegrive Blanc

Årgången 2007 lär ha varit en smärre katastrof för den röda sidan i Bordeaux. Jag har själv inte provat något rött från denna årgång, och de löjligt uppdrivna priserna lär inte ändra på den saken. De vita vinerna skall däremot ha haft gynnsamma förutsättningar och när det dyker upp små skvättar på bolaget gäller det att passa på.

På etiketten anges att Chateau Chantegrive framställts på lika stora delar Semillon och Sauvignon Blanc. Vinet har uppfostrats på ekfat i ett och ett halvt år, varav en tredjedel är nya.

Doften är mycket god med tydliga citrustoner och söta grå päron, krusbär och en aning tuttifrutti samt lite nässelblad. Lite ull och bacon anas också i bakgrunden.

Torrt, lätt, friskt och elegant med en underbar balans är det en fröjd att dricka en vacker sommarkväll. Smakpreferenser är alltid individuella, och jag måste tillstå att jag finner vinet aningen för stramt, och att jag gärna hade sett lite mer söt solmogen frukt. Mycket gott är det ändock och väl värt att prova.

Det finns, när detta skrivs, fortfarande några ströflaskor kvar på bolaget.

Varunummer: 96794
Pris: 109 SEK

2005 Chateau Rollan de By

Ett slott från Medoc med rätt årgång på etiketten för rimliga pengar och där det ganska enkelt går att hitta goda vitsord vid en snabb googling går inte att motstå.

Chateau Rollan de By bestod 1989 av två hektar. I dag har egendomen vuxit till 45 hektar och vinproduktionen är mycket ambitiös hela vägen fram till lagringen på nya ekfat i ett år. Eftersom jordmånen på norra halvön i Medoc består av lera i högre utsträckning än längre söderut spelar Merlot ofta en större roll här. Vingården består till 70 procent av Merlot, 20 procent Cabernet Sauvignon och återstoden utgörs av Cabernet Franc och Petit Verdot.

Doften är generös, om än inte så komplex, med toskanska körsbär, kaffe och julkryddor och en aning knallpulver eller salmiak. Smaken präglas även den av körsbär och kaffe i en skönt avrundad stil med förhållandevis få tanniner och en syrlighet som inte är så markerad. Törs jag även nämna en aning julmust? Maffigt och mycket gott är det. Jag har råkat ut för det förut när jag druckit ung Bordeaux, helt plötsligt befinner jag mig i det toskanska kärnlandet. Så här skall ju riktigt god Chianti Classico smaka!

Jag har två flaskor i garderoben som det skall bli mycket intressant att korka ur om några år. För att göra det än intressantare kanske det kan vara värt att köra en blindprovning med Castelli dei Brolio e Fonterutoli också.

2005 Chateau Rollan de By återfinns i beställningssortimentet och är väl värt att prova tycker jag.

Varunummer: 75786
Pris: 299 SEK

2005 Taurasi dei Feudi San Gregorio

Jag har inte druckit mycket Taurasi, men de få flaskor som jag provat har sannerligen levererat. Tidigare i höstas tog jag ett exemplar från Feudi San Gregorio på provkörning. Firman grundades 1986 och vinproduktionen framstår som tämligen modern med bland annat 18 månaders uppfostran på franska fat.

Doften leder tankarna till Vino Nobile di Montepulciano med söta körsbär och dova plommon, rökighet, charkuterier och limstift. Intrycket i munnen är fylligt, smått eldigt och varmfruktigt. Söta och solmogna plommon och körsbär samsas med russin och balsamico. Den mörka och fatade stilen med polerade tanniner och den solmogna, aningen brända frukten, känns ganska spansk till karaktären. ”Svingott” utbrister sambon i pur förtjusning och jag känner att ibland är det inte läge att analysera för mycket. Det går säkert att hitta anmärkningar, men de får anstå till en annan gång. Flaskan töms i rask takt och bättre betyg kan väl egentligen inte ett vin få.

Återigen har Taurasi levererat!

Pris: 160 SEK (sedan nedsatt till 128 SEK)

2004 Chateau Desmirail

Mycket vatten har runnit under broarna sedan producenterna i Bordeaux klassificerades 1855. Egendomar har styckats och jordplättar har skiftat ägare genom åren. Det finns många som menar att kategoriseringen av vinerna på vänstra stranden i Bordeaux är otidsenlig och främst tjänar som marknadsföringsverktyg. Chateau Desmirail är ett exempel som kan illustrera denna åsikt. Mellan 1938 och 1981 buteljerades nämligen inte några viner under detta slottsnamn. Under denna tid användes druvorna till att framställa viner från Chateau Palmer, som ägde vingårdarna och varumärket, medan Chateau Marquis d´Alesme Becker övertog slottsbyggnaden. 1981 övertogs varumärket Chateau Desmirail och vingårdar av Lucien Lurton. En utbredd åsikt verkar vara att slottet inte lever upp till sin 3:e cru-status.

Jag kunde dock inte motstå att prova en flaska av årgång 2004 som kom i decembersläppet på bolaget.

Ur glaset stiger en inte särdeles generös doftpalett bestående av dov och mörk merlotfruktighet, där plommon och korinter träder fram mot en fond av dyig sjöbotten. Lägg därtill andra godsaker såsom kaffe, cigarr, blod och gräsighet.

Smaken är elegant tillbakalutad och levererar svarta vinbär, plommon, gräsighet, korinter samt en aning röd citrussyrlighet. Kaffe, tobak och blyertspenna noteras också. Kroppen är medelfyllig och vinet är bra balanserat med hyggligt lång eftersmak. Begynnande mognad bidrar till att vinet är behagligt att dricka i dagsläget.

Andelen Merlot har ökat under årens lopp. Trots denna förmodade känslighet för vad marknaden kan tänkas efterfråga så känns vinet som ”old school” med diskret elegans som riktmärke, snarare än effektsökande kraftfullhet.

Gott är det, och vore det inte för prislappen skulle jag nog lägga undan några flaskor. Chateau Desmirail känns ungefär en hundring för dyr i förhållande till vad det levererar.

Varunummer: 94874
Pris: 289 SEK