2007 Langhe Nebbiolo Pelissero

Tidigare i höstas provade jag en Langhe Nebbiolo från Pelissero ur beställningssortimentet och gjorde några snabba anteckningar. Pelissero äger 20 hektar i trakterna av Barbaresco, vintillverkningen började 1960 och denna Langhe Nebbiolo görs på druvor som inte ingår i Barbarescon eftersom stockarna är för unga.

Doften är tämligen elegant och ren med körsbär, nagellack, lakrits, mörk och bitter choklad samt stendamm. Smaken är slank och elegant med bra Nebbiolofrukt. Därutöver noterar jag körsbär, blodapelsin, mjölkchoklad och stendamm. Det är bett i tanninerna utan att vinet känns kärvt och syrligheten är markerad. Eftersmaken hänger i ett bra tag. Riktigt god noterar jag. Enda invändningen är väl att prislappen inte känns riktigt motiverad. Dock ett vin väl värt att prova.

Varunummer: 73276 
Pris: 176 SEK

2007 Rudera

Rudera har jag flera gånger fått mig rekommenderat av en person vars omdöme jag litar på. Chenin Blanc har ju sitt ursprung i Loiredalen. Numera är det väl många som i större utsträckning förknippar denna druva med Sydafrika, där den även går under namnet Steen.

Doften har en tydlig honungssötma och fatoxidation. Melon, nötter och tropisk frukt kompletterar. Smaken är inte alls i min stil med beska, alkoholhetta och tydlig oxidation. Frukten är honungssöt med citrus och tropisk frukt samt ananas. Det får väl anses vara ett gott vin ur ett opartiskt perspektiv, men jag tycker inte att det känns riktigt balanserat och fräscht.

Det är lätt att hitta både positiva och negativa omdömen på nätet. Det indikerar nog att den som är nyfiken på sydafrikansk Chenin Blanc från Rudera nog därför bör prova och bilda sig en egen uppfattning.

Varunummer: 2237 
Pris: 109 SEK

2006 Ser Lapo Chianti Classico Riserva Mazzei

Ser Lapo Mazzei skulle förmodligen ha försvunnit in i historiens glömska som en tämligen anonym tjänsteman i medeltidens Florens om det inte vore för två saker. För det första var han en mycket nära vän till en viss Francesco di Marco Datini och för det andra lade ett av hans barnbarn grunden till en av Italiens främsta vinproducenter.

Det slumpade sig nämligen så att när Francesco di Marco Datini, mer känd som köpmannen från Prato, dog utan arvingar 1410 bevarades mängder av brev och andra dokument. Därför kan vi än i dag få en fascinerande inblick i näringsliv och privatliv i medeltidens Europa. Det är svårt att i dag slå upp en bok om medeltid eller renässans utan att författaren anger Datiniarkiven som en källa. Som en bonus för den vinintresserade så korresponderade Francesco och Ser Lapo även om vin och vinframställning. Ser Lapo var nämligen mycket intresserad av vin och skaffade sig en egen vingård i Carmignano.

Det är Ser Lapo som i ett brev från 1398 nämner Chianti för första gången som vinregion. Nu tvistar i och för sig di lärde om huruvida Chianti vid denna tid var vitt eller rött.

En intressant detalj är att det ansågs vara utmärkande för riktiga karlar att dricka vita och söta viner. Om kvinnor då drack röda och torra viner förtäljer inte historien…

Ytterligare en intressant detalj är att hygienen vid vinframställningen var ett känt problem. Vinerna förstördes tämligen snabbt. Ser Lapos råd till Francesco var då att tvätta faten med vin innan de fylldes på.

Ser Lapo fick 14 barn, och ett av barnbarnen gifte sig med Piero di Agnolo da Fonterutoli. Familjen Mazzei kom att utmärka sig ännu en gång i vinhistorien. Filippo Mazzei blev bekant med den blivande amerikanska presidenten Thomas Jefferson och åkte över till dennes egendom Monticello i Virginia för att undersöka om det gick att göra vin i USA. Föga förvånande slutade försöket i fiasko. Hade Filippo kunnat ta reda på orsaken hade kanske vinvärldens största katastrof kunnat undvikas och vinlusen fått stanna kvar på andra sidan Atlanten.

Vänskapen mellan Francesco di Marco Datini och Ser Lapo är fascinerande läsning. Passande nog har Mazzei hyllat Ser Lapo genom att sätta hans namn på Chianti som till 90 procent utgörs av Sangiovese och tio procent av Merlot, som fått ett år i franska fat.

I grilloset en vacker junikväll passade jag på att dra mig undan och snabbt plita ned några omedelbara intryck. En tät och dyig doft med dov plommonfrukt med trä och grafit stiger upp ur glaset. Lite viol också kanske.

Smaken fortsätter på samma tema. Tät och drygt medelfyllig med mörka plommon och körsbär samt viss grafitartad mineralitet vandrar tankarna åt Bordeaux till. Strukturen är bra med polerade tanniner. Eftersmaken hänger kvar länge. Kanske inte så ursprungstypisk, men mycket god och ett väldigt gott sällskap till grillat kött. En given köprekommendation utfärdas och vinet går att finna i beställningssortimentet.

Varunummer: 73864
Pris: 189 SEK

2008 Gevrey-Chambertin Les Crais Camille Giroud

I helgen som gick provades ännu en bourgogne från stall Camille Giroud. Druvorna som vinet gjorts på kommer från trakterna av Gevrey. Att växtplatsen är utskriven på etiketten betyder inte så mycket. Det finns 69 växtplatser med enbart bystatus i Gevrey. Enligt sakkunniga gäller det att se upp eftersom växtplatserna som ligger långt ned på sluttningen och på fel sida av landsvägen ofta resulterar i mediokra viner som inte lever upp till de stolta anorna på etiketten. En besvikelse ligger sålunda i farans riktning eftersom Les Crais ligger direkt öster om landsvägen. Å andra sidan är det enligt samma sakkunskap viktigt att hålla utkik efter vem som producerat vinet, och då är man väl mer på fast mark antar jag eftersom Camille Giroud har rykte om sig att väsentligt förbättrat kvaliteten på sina viner under senare år.

Doften är bärig, smått godisartad, och bjuder på körsbär, hallonbåtar och några röda bär à la norra Rhône. En aning mandelmassa noterar jag också. Där finns ett rustikt drag som jag närmast vill härleda till det där lagningskitet som man använder för att reparera punkterade cykelslangar. Stendamm, örtighet, viol och eneträ kompletterar en hyggligt komplex doftbild som är god utan att vara överväldigande.

Smaken drar åt det medelfylliga hållet med ungdomlig syrlighet och silkiga tanniner. Det bjuds på hallonbåtar, körsbär, balsamico och mandelmassefatsötma och örtig och stendammig mineralitet.

Mitt intryck är att vinet känns rustikt och hyggligt välmatat i dagsläget. Ståpälsen uteblir dock. Måhända är det att jag kanske saknar lite mer finess. "Close, but no cigar" får bli mitt omdöme.

Varunummer: 94703 

Pris: 325 SEK

2008 Volnay Camille Giroud

Det kom flera viner från Camille Giroud tidigare i höstas. Camille Giroud grundades 1865 och hade länge rykte om sig att göra traditionella och rustika viner. 2002 togs företaget över av Ann Colgin och Joe Wender, som tillsammans med David Croix ökade kvaliteten och moderniserade verksamheten. En Volnay från denna producent fick ackompanjera en klassisk Coq au vin på fars dag.

Doften är sirlig och bärig med körsbär och jordgubbe, kräftstjärtar i dillspad, ett stråk av choklad, stendamm samt och örtighet.

Smaken bjuder på en sval och sirlig frukt bestående av körsbär, nypon och jordgubbe med tomatpuré i eftersmaken. Här finns också ett stråk av röd citrus. Trots ungdomen upplever jag inte vinet som särskilt syrligt, utan snarare härligt avrundad och generellt bra balanserat.

Initialt blir bedömningen att det är ett gott vin, men till maten blir det uppenbart att vinet tyvärr är lite för tunt. Eftersom vi snackar Bourgogne så är vinet i förhållande till smakupplevelsen något överprissatt och jag tycker väl inte att det riktigt räcker till för en köprekommendation.

Varunummer: 94702 

Pris: 249 SEK

2008 Orballo Albariño

Jag har aldrig varit särskilt snabb i vändningarna när det gäller att hoppa på trender. För några år sedan kom druvan Albariño/Alvarino med hemvist på den iberiska halvön i ropet. Av någon outgrundlig anledning har något vin gjort på denna druva inte konsumerats, såvitt jag kan erinra mig. Men bättre sent än aldrig. I somras kunde jag sålunda bocka av ytterligare en druva.

Doften är god med frisk och söt frukt av päron, melon och citrus som kompletteras av en välgörande mineralitet. Smaken är kruttorr med en söt och frisk frukt av päron, äpple som stramas upp av en grapemineralitet. Sedan finns där även en spritsighet på tungspetsen som gör att vinet fungerar perfekt som en munrensare efter oljiga tapas en varm sommarkväll. Det är kanske lite väl friskt och aningen onyanserat, men gott tyckte jag att det var likväl. Av detta enstaka smakprov kan jag förstå varför Albariño blivit populär. Fler buteljer från dessa trakter av Spanien lär det bli när temperaturen återigen tillåter shorts och att maten konsumeras utomhus. I skrivande stund är det väl en sex månader kvar ungefär.

Varunummer: 2696
Pris: 97 SEK

2006 Langhe Bianco Roagna

En varm rekommendation från en bekant väckte min nyfikenhet på en blandning från den i svenska bloggkretsar så omskrivna producenten Roagna som består av 90 procent Chardonnay och tio procent Nebbiolo.

Utseendet är milt sagt uppseendeväckande. Vill man vara snäll så kan man säga att det ser ut som äppelmust. Eller mer rakt på sak, det ser ut som ett urinprov.

Doften är mycket tydligt oxiderad med bokna äpplen. ”Intressant” är mitt första intryck när jag smakar på vinet. Mycket tydligt oxiderat och utan särskilt mycket frukt att tala om, det skulle då vara äpple och nötter.

Jag har svårt att avgöra om vinet är gott eller enbart intressant. Här tror jag att den personliga smaken spelar väldigt stor roll om man tycker om det eller inte. Ett kul provningsvin skulle jag nog beskriva Roagnas Langhe Bianco som hursom.

Varunummer: 73296
Pris: 120 SEK