2008 Vigna del Sorbo Chianti Classico Riserva Fontodi

Jag gör inte anspråk på att vara opartisk när jag provar vin. Hur jag bedömer ett vin handlar ofta om hur livet ser ut i största allmänhet. Ibland är det lättare att uppskatta ett vin. Till exempel när julledigheten firas efter en lång och mörk höst. Barnen leker och är glada medan jag smörjer en form med gåsfett, lägger i skivad potatis, en krossad vitlöksklyfta, ett lagerblad och toppar med riven västerbottenost. En och en halv timme senare kommer världens godaste potatisgratäng ut ur ugnen och till det äter vi fantastiskt mör lammentrecôte. 

Detta är den slags mat som så träffande kallas ”Comfort food” på engelska och som saknar ett svenskt uttryck. För mig handlar det ofta om god och vällagad husmanskost som inte är alltför komplicerad att tillaga. Oavsett om husmanskost är svensk, italiensk eller fransk är det mat som sällan går på knock, utan vinner på andra kvaliteter. Ett personligt kriterium för mig är att riktigt bra mat kräver ett gott vin till för att maximal njutning skall uppnås.  

Medan maten går klart i ugnen passar jag på att korka upp en Chianti Classico Riserva från Fontodi som ligger strax söder om Panzano. Lite längre upp för vägen inne i själva byn finns för övrigt en mycket bra restaurang som heter Oltre il Giardino. Vigna del Sorbo innehåller tio procent cabernet sauvignon utöver sangiovese. Vinet har fått mogna i två år på fat, som till hälften är nya, gjorda på ek från Troncais och Allier. Av någon märklig anledning klassas vinet Flaccianello della Pieve från Fontodi som framställs enbart på sangiovese, utan inblandning av internationella druvor, som en IGT. För mig hade det varit mer logiskt om det renodlade sangiovesevinet klassificerats som en Chianti och vinet med inslag av franska druvor som en IGT. 

När vinet luftats ett tag träder körsbär och rejäl dos svettigt remläder fram. Rostat kaffe, torkad frukt, piptobak och ett uns dill är andra godsaker som jag identifierar bland doftintrycken. 

Smaken är tät och generös utan att vara överväldigande med drivor av mörka körsbär, tobak och kaffe. Det är bra grepp i tanniner och syrlighet, utan att på något sätt skymma den underbara fruktigheten. Eftersmaken är lång. Kort sagt är det fantastiskt gott. 

Med kombinationen långledighet, glada och lyckliga (läs stillsamma) barn, lamm och gratäng och ett mycket gott vin uppstår fullständig harmoni och vi kan konstatera att vi avnjuter ett av de bästa vinerna i år. En av årets mest välmotiverade köprekommendationer utfärdas utan tvekan.

Varunummer: 95266 

Pris: 329 SEK

2010 Chablis Domaine Thierry Mothe

Ambitionen från i somras med att lära känna Chablis bättre fortsatte under hösten med 2010 Chablis från Domaine Thierry Mothe. 

Doften upplevde jag som mineralisk och ostronartad med en rätt så kall fruktpalett som av svensk höstfrukt typ gråpäron. Inte tillstymmelse till solmogen eller tropisk frukt här inte. Vaxduk, smör och en antydan till möbelpolish noterade jag också. 

Det kyliga intrycket fortsätter bland smakintrycken med gråpäron, gula äpplen och grapefrukt. En aningens fatfetma skönjer jag också. 

Det fungerade bättre till krabba med tillbehör än på egen hand. I all korthet tyckte jag att det var ett gott och korrekt vin som möjligtvis är lite för diskret och därmed saknar det där lilla extra som man vill åt.

Varunummer: 5564 

Pris: 109 SEK

2009 Clos Floridene Blanc

I höstas provade vi ett vitt vin från Bordeaux till krabborna. Doften var riktigt fin med en rostad ton, honungssöt frukt med persika och melon, en förnimmelse som av dessertpäron, vanilj och en aning mineral. Smaken innehöll frisk mango, söta päron och en del mineral. Om något märkte jag främst den tydliga grapefrukten. Det är riktigt gott och den enda kritiken som jag hade var att vinet upplevdes som något endimensionellt under kvällens lopp. Druvsammansättningen är 56 procent semillion, 43 procent sauvignon blanc och en procent muscadelle. Det finns en hel del flaskor kvar på bolaget och jag rekommenderar köp.

Andra har provat med liknande resultat.

Varunummer: 96022

Pris: 198 SEK

2010 Beaune premier cru Clos des Couchereaux

Den som är intresserad av vin har allt som oftast en hyllad årgång att förhålla sig till någonstans i världen. De senaste åren har den som varit intresserad av italienska och franska viner haft ett styvt jobb med att sovra bland allt det goda. Jag gissar att det ligger rätt många flaskor i diverse källare och garderober med åren 2004 och 2006 stämplade på italienska etiketter på motsvarande sätt som det står 2005, 2009 och 2010 på franska dito. Den sistnämnda årgången artar sig tydligen till att bli något speciellt för burgundiska viner. 

Vid en snabb genomgång av beställningssortimentet hittar jag ett par viner från Maison Jadot i överkomligt prisläge från nämnda årgång. Jag valde en premier cru som heter Clos de Couchereaux. Det är en växtplats som ligger förhållandevis långt söderut i appellationen Beaune mot Pommard till. 

Färgen är transparent och ljus på ett oroväckande sätt. Min första tanke är att så värst mycket kropp är sannolikt inte att vänta. 

Doften är inte överdrivet generös och jag förknippar den främst med hallon. Kanske också en aning röda bär. Jag noterar även en tydlig kryddighet. På träfronten noteras en brasa som eldas med lite för fuktig ved och eneträ. Lägg därtill en dammig grusväg. På det hela tagen en ganska klassisk pinot noir-doft. 

Smaken är riktigt slank med främst hallon och kryddighet. Jag upplever smaken som närmast godisartad, och det är inte negativt menat. Syrligheten är frisk och det ger en antydan till blodgrape i eftersmaken som dröjer sig kvar länge. En aning fat finns med någonstans i bakgrunden. Det är riktigt läskande och gott att sitta och smutta på. 

Så här långt borde allt vara frid och fröjd. Det vill sig dock inte riktigt och efter en stunds konfererande med den äkta hälften måste jag erkänna att det hade suttit fint med lite mer kropp i vinet. På något sätt kan jag inte låta bli att tycka att det är lite synd på ett gott vin som jag så hemskt gärna vill tycka om och ge ett ombonat och kärleksfyllt hem i källaren.  

Varunummer: 73698 

Pris: 265 SEK

2008 Amarone Capitel de Roari Luigi Righetti

”Jäklar, vilken fruktbomb” utbrister frun och mina tankar går till Top Gear´s hundred quid car challenge där Jeremy Clarkson försöker ta livet av en Volvo 760 GLE genom att ramma en betongmur. På samma sätt som Volvon rullar vidare slirar denna amarone endast till något innan den kör över pepparkakor med Roquefort medan varken lammfärsbiffar eller pizza bjuder något som helst motstånd. 

Om minnet inte sviker mig så drack jag en 1997 Serego Alighieri Vaio Armaron Amarone för tio år sedan. Det väckte mitt intresse för vin och jag tyckte nog därefter under några år att amarone var väldigt gott. Efter ett par eller möjligtvis tre år var jag inte lika begeistrad. Alkohol och restsötma störde upplevelsen för mig. Det här är numera inte min typ av vin i normalfallet. En efterhängsen förkylning ändrar dock kravprofilen och denna flaska som vi fått av några bekanta kom därför väl till pass. 

Doften är diskret och elegant med en närmast eterisk körsbärston. Skojar bara. Generöst mörkfruktig med körsbär, kaffe och choklad skall det vara. Fruktsötman skulle jag närmast vilja karaktärisera som portvinsartad. Någon slags gräsig eller örtig doftkomponent noterar jag också. 

Smaken är påtagligt mörk och sötfruktig och får mig att tänka på den där körsbär-i-likörpralinen som alltid blir kvar i Aladdinasken. Lite slånbär hittar jag också bland smakintrycken. En hel del fat märks också. Det är bra tryck och så värst många tanniner kan jag inte hitta. Men lite syrlighet skapar ändå lite balans i det hela. Därefter kommer vi till det avsnitt som jag tycker minst om och det är den påtagliga alkoholhettan som märks främst i svalget. Frun är förtjust och kvittrar om hur lättdrucket det är, vilket jag måste hålla med om. För att linda en förkylning är det helgjutet när doft- och smaksinnen är avtrubbade. 

Amarone Capitel de Roari görs normalt av 82 procent Corvina, 15 procent Rondinella och cirka tre procent Molinara för att sedan lagras på barriquer. Det framgår också av distributörens hemsida att fram till 1992 buteljerades enbart 15 procent av produktionen på egendomen medan återstoden såldes till andra producenter. Det framgår också att Sverige är den viktigaste exportmarknaden med 40 procent av försäljningen. 

Köprekommendation? Nja, så långt kanske jag inte vill sträcka mig om jag skall utgå från mina smakpreferenser. Fast å andra sidan kommer jag som småbarnsförälder behöva något kraftigt rödtjut för att tackla framtida förkylningar. En tanke som slår mig är att jag kanske kan ge en diskret antydan till framtida gäster om vilket vin värden kan tänkas behöva. 

Slutligen läser jag att Righetti även gör en amarone med Lasse Stefanz namn på etiketten. Det är en boll som jag inte riktigt vet hur jag skall returnera även om jag inser att det är som upplagt för smash på volley. 

Varunummer: 12366

Pris: 185 SEK

2006 Barolo Serralunga Ferdinando Principiano

I våras provade jag årgång 2007 av Ferdinando Principianos Barolo Serralunga och blev rätt så förtjust faktiskt. När jag hittade samma vin från årgång 2006 i beställningssortimentet tog nyfikenheten överhanden.

Även om doften är diskret och elegant är den alldeles förtjusande ljuvlig. Söta körsbär som nästan väger över åt likörhållet, torkad frukt, läder, lakrits, viol och tobak gör det till ett rent nöje att sitta och sniffa på. Doften påminner mig rätt så mycket om toskansk sangiovese. 

Det som jag först noterar är de rejält sandiga tanninerna som kopplar greppet om kindens insidor. Smakmässigt är stilen diskret elegant och åt det medelfylliga hållet. Den som letar efter ett kraftpaket göre sig icke besvär. Även i smaken går de söta körsbären igen med en aning mintchoko, läkerol och blodapelsin bland annat. 

För att ge vinet goda förutsättningar att komma till sin rätt gör vi en Brasato al Barolo på välmarmorerad högrev. Dock fegade jag ur och använde annat italienskt vin till marineringen av köttet. Både vin och mat är tämligen lågmälda till karaktären och tillsammans skapar de en mycket behaglig inramning till kvällen. Intrycken dröjer sig kvar mycket länge. Men jag måste tillstå att jag nog är påverkad av mer påtagliga vinupplevelser. Trots allt saknar jag lite mer tryck i upplevelsen för att tända på alla cylindrar. 

En köprekommendation tvekar jag inte över att utfärda. Det här är en stil som jag uppskattar. Dock tvekar jag över om jag skall köpa fler flaskor att lägga undan. Ferdinando Principianos barolo från 2006 är riktigt god redan i dag och jag vet inte om det kommer tjäna så mycket på lagring. 

Varunummer: 74166
Pris: 289 SEK

2009 Savigny-les-Beaune Premier Cru La Dominode Jean-Claude Boisset

Det är högsäsong för livets små glädjeämnen i uppförsbacken inför juluppehållet. Vad kan väl passa bättre än rött från Bourgogne? Firma Jean-Claude Boisset gör ett vin från växtplatsen La Dominode som rankas som en premier cru inom appellationen Savigny-les-Beaune.

Doften upplever jag som pinottypisk med lager av röda bär såsom jordgubbar som drar åt det mörka hållet och en del stendamm. Träiga toner och en distinkt kryddighet känner jag också. Det är gott och korrekt kort sagt.

Smaken är desto mer generös och överträffar de initiala förväntningarna efter de första återhållsamma doftintrycken. Ursprunget går inte att ta fel på med jordgubbarna och de röda bären. Där finns också en tydlig kryddighet och en del robusta fat ger en del rondör och en dovare klangbotten. Kroppen är på burgundiskt vis slank men ändå med rejält med smak. En aning kärvt och med en pigg syrlighet klingar smakintrycken av långsamt. 

Jag frångår det gängse poängsättandet och använder i stället tömningstakten som ett mått på vinets kvalitet. Det är rent ut sagt skitgott. Den kritiskt lagde kan säkert hitta invändningar som exempelvis alltför påtaglig fathantering eller för lite generositet. Men för oss försvinner vinet på generande kort tid till maten. Ur det perspektivet blir det en klockren köprekommendation.

Varunummer: 75354

Pris: 249 SEK