5 x Grauer burgunder

Sedan sju år tillbaka har jag haft förmånen att få vara med och prova vin i ett sällskap som tyvärr verkar ha somnat in. Får se om denna trevliga institution förmår återuppstå kommande år. I våras avhölls den senaste (sista?) provningen och eftersom jag sparat anteckningarna lägger jag upp dem. Med återfunnen lust att blogga om vin tänkte jag försöka hinna med att bokföra så mycket som möjligt inför nästa år. Om inte annat som stöd för mitt eget minne.

Det stod fem vita viner på bordet. För att uttrycka sig rakt på sak så såg det ut som en provning av urinprov stundade.

Sedan var det dags att gissa. Jämte Riesling och Chardonnay från skilda delar av världen haglade förslag på allt möjligt som Sauvignon blanc från Loire, Alsace, Gewürstraminer, Viognier från Rhône, Sydafrika eller Australien eftersom konsensus rådde om att det absolut inte kunde vara fråga om tyska viner.

Jodå, det var tysk Grauer burgunder från Baden som vi hade i glasen. Det är tyska för Pinot Gris, eller Pinot Grigio om man så vill. Vinerna hade köpts in av provningsledaren på plats i Baden och fraktats hem. Att prova blint är roligt och lärorikt, om än inte direkt välgörande för självförtroendet alla gånger. Vinerna presenteras i rangordning.

2004 Burkheimer Feuerberg Grauer Burgunder "GROSSES GEWÄCHS" VDP - Baden -Barrique- Bercher

På femte och sista plats kom detta barriquelagrade vin som jag uppfattade som smått oxiderad och med lite söt tuttifrutti med krusbär, ananas, knäck och ganska tydliga fat i doften. Ananas, päron och fat återfanns i smaken som trots låg syrlighet uppfattades som frisk. ”God” noterade jag i protokollet och detta vin kostar på plats i Tyskland cirka 200 kronor.

2007 Burkheimer Feuerberg Grauer Burgunder Spätlese trocken Bercher

På fjärde plats och mycket god kom denna ljusa skapelse med smått oljig doft av söt frukt, ananas och krusbär. Smaken innehåller även den ananas i sockerlag med grape, viss spritsighet och känns frisk trots ganska låg syrlighet. Kostar på plats cirka 125 kronor.

2006 Burkheimer Schlossgarten Grauer Burgunder Spätlese trocken Bercher

Utseendet hörde till de bättre med ljus och vacker färg. Doften är friskt med fläder, ananas och viss mineralitet. Smak av ananas i sockerlag och viss jordighet med låg syrlighet. Kostar på plats 175 kronor.

2005 Burkheimer Schlossgarten Grauer Burgunder Kabinett trocken Bercher

Vinet är något mörkare och grumligare, vilket leder tankarna till urinprov med måhända en gnutta för mycket äggvita, enligt diagnosen. Doften är frisk med gummi, jäst, ostronskal, smörighet, söt frukt och ananas. ”God” noterade jag efter att ha smakat ananas, söta päron och med låg syrlighet. Kostar 175 kronor på plats.

2003 Grauer Burgunder Müllheimer Sonnhalde Spätlese Trocken Dörflinger

Vinnaren är hedonistisk och kraftfull, hårt ekfatslagrad och  vinner måhända inte poäng på elegans. Utseendet är rent och färgen är vacker och tät med drag åt det rosa och lätt mahognyfärgade hållet. Doften är mättad med smörkola, godissötma och ananas. Smaken domineras av fat, smörkola, ananas och tuttifrutti som klingar av i en lång eftersmak. Syrligheten är mycket låg och gränsar nästan till att ge vinet ett lite platt intryck. Men ack vad gott det är! Priset är helt sensationella 120 kronor på plats.

Ett par generella reflektioner. En distinkt doft och smak av ananas med låg syrlighet var ett återkommande tema. Trots viss restsötma kunde noteras över hela linjen kändes vinerna friska och torra. En generell åsikt var också att i beaktande av priserna så var det fantastiska viner som ger mycket god utdelning för pengarna. Baden verkar vara väl värt en omväg för den som tar bilen till sydligare breddgrader på semestern.

Herrmiddagsviner

En vacker sommardag samlades tre herrar för att dricka vin, grilla och umgås.

Som apéritif hällde vi i oss en 2002 Pierre Peters Blanc de Blancs L'Esprit Grand Cru. Tät och mycket bra doft med citrus, nötighet, brödighet och kanske lite kola. Det goda intrycket höll i sig med en kruttorr friskhet och en smak av äppelkart, brödighet och nötter. Denna Champagne återfinns i beställningssortimentet för 399 kronor och är värd att prova.

Därefter blev det en italiensk batalj mellan tre kontrahenter.

På tredje och sista plats placerade vi 2006 Sorì Paitin Barbaresco. Doften innehöll Ekströms nyponpulversoppa, tjära, stendamm och viss rökighet medan påtagliga fat dolde frukten.

Smaken innehöll, även den, nypon innan något som en av de deltagande beskrev som en ”dubbelattack” av syror och tanniner satte in. Medelfyllig och med lång eftersmak hade detta vin nog stått sig bättre i konkurrensen om det inte hade varit för den överdrivna fathanteringen som skymde den eteriska Nebbiolofruktigheten.

Inte någon av oss var särskilt imponerad och i stället utvecklades det till en toskansk batalj med piemontesaren uträknad.

Det blev aldrig riktigt klarlagt vem som vann, men jag tolkade intrycken som att 2004 Castello di Brolio kom på andra plats. En mycket god och tät doft av söta körsbär och plommon, som sekonderades av kaffe, choklad och tjära, stod som en kvast upp ur glaset.

Det helgjutna intrycket bestod i munnen med surkörsbär och kaffe som dominerande intryck. Annat jag noterade var plommon, charkuterier och blodapelsin innan jag lade till ”ståpäls” för att mer träffande beskriva intrycken. En tung spelare som det skall bli en fröjd att följa under kommande år. Vinet återfinns i beställningssortimentet och jag utfärdar en mycket stark köprekommendation.

På första plats kom, som jag tolkade det, 2006 Vignamaggio IGT Toscana Cabernet Franc. Sedan 1990 görs ett vin på Cabernet Franc från 40 år gamla stockar, eftersom det egendomligt nog finns sådana rankor bland all Sangiovese.

En påtagligt söt doft är det första jag noterar. Tät, generös, dov och mörkfruktig doft av solmogna svartvinbär, björnbär och limstift med en rejäl dos fat. Doften är fantastisk.

Smaken är inte att leka med. Mörk och dov med svartvinbär och rejält med fatrondör. Skall man vara något kritisk så är det kanske väl mycket fat, men på något sätt förtar det inte helhetsintrycket av att detta är ett enastående gott vin. Att det är Cabernet Franc som står för druvmaterialet märks på den tydliga gräsigheten och lite gröna toner som inte stör, utan tillför karaktär. Balansen är makalös med avrundade tanniner och perfekt syrlighet.

Utom tävlan dyker sedan en 2007 Montirius le Clos Vacqueyras upp senare på kvällen. Vinet får kanske inte den uppmärksamhet det förtjänar, men jag noterar likväl en tät och mycket ren bärig doft med röda bär, slånbär och viol. Smaken består av kristallklar, nästan trögflytande, röd frukt. Kanske inte riktigt min stil, men opartiskt är det ett fantastiskt vin för den som gillar stilen med fruktstinna grenachepaket från 2007 med södra Rhône som hemvist. I skrivande stund finns möjlighet att köpa en sexpack i beställningssortimentet, och något annat än en klockren köprekommendation går väl inte att utfärda.

2008 Musella Valpolicella Superiore

Vi anordnar i all hast en middag för goda vänner bestående av Tagliatelle con polpette al pomodoro. Eller om man så vill, hederliga köttbullar får koka en stund med passerade tomater. Enkelt och barnsligt gott. Till det krävs ett fruktigt vin utan påtaglig syrlighet eller kärvhet och därför vandrar tankarna åt nordöstra Italien till, och då närmare bestämt Valpolicella. En flaska Musella Valpolicella Superiore får följa med hem från bolaget sålunda.

I minnet har jag för mig att vinerna från Valpolicella består av Corvina, Rondinella och Molinara. Det visar sig vid en titt på konsortiets hemsida att utöver dessa druvor kan även Rossignola, Negrara, Barbera och Sangiovese användas upp till 15 procent. Därtill får maximalt fem procent av röda druvor utan arom få användas om de är tillåtna och rekommenderade av provinsen Verona. Vad denna sistnämnda bestämmelse fyller för funktion vet jag icke.

I detta vin har Corvina och Corvinone använts till 70 procent tillsammans med 20 procent Rondinella och tio procent Barbera. Här blir jag lite konfunderad, för enligt reglerna för Valpolicella måste även Molinara ingå med mellan fem och 25 procent. Italiensk vinlagstiftning verkar inte vara så entydigt enkel alla gånger.

Härligt söta körsbär med tydliga fat präglar doften. Björnbär, russin, torkad frukt, läder och viss örtighet finns bidrar till att ge ett gott och tämligen rättframt intryck.

Smaken är också den ganska så okomplicerat rak på sak med patenterade italienska körsbär och rutinerad fathantering i en tämligen fyllig kropp. Torkad frukt, russin, läder och kryddighet noterar jag också.

Ett gott och pålitligt vardagsvin som är perfekt till tomatbaserade rätter är mitt omdöme.

Varunummer: 2393 
Pris: 99 SEK

2005 Chateau le Doyenné

När jag så här inför det nya året försöker gå igenom provade viner under året hittade jag några borttappade noteringar från i våras, däribland Chateau le Doyenné.

Idén bakom lanseringen av detta vin har jag inte några problem att sympatisera med. För att sätta fingret på Systembolagets urusla sortiment av hyggliga bruksviner från Bordeaux inbjöds några vinbloggare att prova viner, och vinnaren fanns sedan att beställa. Till vinnare korades Chateau le Doyenné från det redan legendariska året 2005. Förfarandet var väl inte helt okontroversiellt av kommentartrådar att döma, då integritet och vandel hos bloggare och leverantör ifrågasattes. Nyfiken blev jag hur som helst och några flaskor införskaffades. Blandningen är 70 procent Merlot och 15 procent vardera av Cabernet Sauvignon och  Cabernet Franc.

Doften är mörk och dov med söta plommon, körsbär och svarta vinbär med tydliga fattoner såsom kaffe och lite vanilj. Viss rökighet och charkuterier noterar jag också.

I munnen är vinet tätt och fylligt med rik frukt av plommon, korinter och toskanska körsbär. Visst finns där också en viss gräsighet, och tydlig fatighet som kompletterar frukten väl. Tanninerna är åt det sandiga hållet och syrligheten ungdomligt pigg. Eftersmaken skulle jag karaktärisera som hyggligt lång.

Mitt intryck är att detta är ett lyckat exempel på modern Merlotdominerad Bordeaux som övergett den slanka och eleganta stilen för mer tryck och fruktighet. Bra gott är det, och i detta fall är jag glad över att jag fick en bra konsumentupplysning av bloggare och leverantör i samverkan.

Priset var, såvitt jag kan erinra mig, 150 kronor per flaska. Det var verkligen bra utdelning och visar med all önskvärd tydlighet att det går att hitta prisvärda viner från Bordeaux för den som vill och kan. Skall någon känga utdelas så är det väl till Systembolaget. Hur svårt kan det vara?

2009 Terredora Fiano di Avellino

Innan året är till ända hinner jag med att prova ännu en druva. Denna gång är det Fiano med hemvist i södra Italien, och då särskilt i trakterna av Avellino. Fiano lär ha mycket gamla anor och namnet skall kunna tydas som att druvan är mycket omtyckt av bin på grund av sin sötma. Lokalt används därför druvan för att göra söta och mousserande viner. Internationellt är det dock de torra vinerna som vunnit publikens gunst.

Fiano di Avellino är en DOCG och enligt reglerna måste minst 85 procent av vinet bestå av Fiano. Det är tillåtet använda Greco, Coda di Volpe och Trebbiano upp till 15 procent. Terredora har valt använda sig av enbart Fiano i sitt vin.

Doften är generös och innehåller söta päron à la Piggelin, Basset´s vingummin, grapefrukt, fläder, citrus och ett uns kryddighet.

Smaken innehåller en hel del solmogen frukt. Honung har fått ringla över tropisk frukt, äpple och Piggelinpinnen. En uppfriskande mineralitet och citrusskvätt ser till att det inte blir för mycket av det goda, utan helhetsupplevelsen är frisk. Kroppen är åt det lättare hållet och detta måste vara det perfekta bersåvinet till en eventuellt kommande sommar.

Ett riktigt gott vin som bara måste provas. Hade detta varit en kvällstidning skulle jag naturligtvis utropat Terredoras Fiano di Avellino som ett fynd.

Varunummer: 2128 

Pris: 99 SEK

2008 Chassagne-Montrachet Les Champgains Premier Cru

Jag måste erkänna att jag hör till dem som ganska snabbt tröttnar på det traditionella svenska julbordet. Så kommer det sig att vi på juldagen skippar julskinkan och alla andra rester för att i stället kasta oss över ett par humrar. Till det dricker vi vit Bourgogne.

Producenten är Fernand & Laurent Pillot och vingårdsläget ligger ganska så mitt i appellationen Chassagne-Montrachet. Rankorna planterades 2002 efter det att marken fått ligga i träda i fem år för att bli av med gödningsmedel i jorden. Avsikten är att rankorna skall må bättre och ge mer mogna druvor. Vinet har fått jäsa, och därefter mogna, på fat till nästkommande sommar.

Doften är kanske inte direkt publikfriande generös, utan det mullrar snarare lite dovt. Här är det fatinslagen som främst gör sig påminda. Kola, petroleum, möbelpolish, sherry och tuttifrutti är godsaker som jag noterar medan jag febrilt försöker finna någon slags frukt. Det skulle i sådana fall vara päron eller äpple som simmar under ytan. Doften är diskret, lätt parfymerad, elegant och god.

Smaken är i dagsläget häftigare. Sval frukt med päron, grapebeska, en antydan till tropisk frukt åt tuttifruttihållet hittar jag i fruktskålen. En lätt oxidation, möbelpolish och något slags fläskfetma bidrar till komplexiteten. Syrlighet och mineral skapar ett vin med fantastiskt bra balans. Rondören är ganska väl tilltagen och eftersmaken är lång.

Oj, så gott det är! Behöver jag tillägga att vinet samspelar väldigt väl med humrarna. Köprekommendation utfärdas härmed.

Varunummer: 94442 
Pris: 339 SEK

2005 Domaine de Courteillac

På rekommendation provar jag denna Bordeaux som snickrats ihop av 70 procent Merlot, 20 procent Cabernet Sauvignon och tio procent Cabernet Franc.

Doften är inte överdrivet generös med tydlig gräsighet, söta plommon och körsbär, tobak. Det går att ana en dyig sjöbotten också, vilket bidrar till att skänka en härlig och rustik känsla.

Smaken är något bättre än doften med gräsighet och varm frukt som består av plommon och svartvinbär. Kroppen är drygt medelfyllig och jag hade även lagt till bra balans om det inte vore för att alkoholen tyvärr slår igenom med viss eldighet och en bränd ton.

Personligen hade jag gärna sett lite mer elegans och definitivt ett par snäpp lägre alkoholhalt. Detta sagt fann det å andra sidan flera vänner under julhelgen. Den som är på jakt efter ett gott vin från en av världens mest välrenommerade regioner och ett mycket bra år för en rimlig peng behöver inte leta mer. Det vill säga om denne inte råkar vara en terroirayatollah. För så värst mycket Bordeauxvibbar vet jag inte om jag fick.

Varunummer: 80030 

Pris: 179 SEK