2009 Marsannay La Morissotte René Bouvier

Sedan starten i september 2008 har nu 300 inlägg publicerats på denna blogg. Bitvis har livets realiteter trängt sig på och förskjutit fokus från vinupplevelser och skrivande, vilket även avspeglat sig i längre uppehåll på bloggen. En vinnande strategi som utvecklats över tid för mig är att skriva när det är roligt och avstå när det känns allt för pliktfyllt. I dagsläget upplever jag skrivandet som lustfyllt och följaktligen blir det inlägg med någorlunda regelbundenhet.

Så raskt över till den gångna helgens provade vin som kommer från Bourgogne. Marsannay ligger nära Dijon i den nordligaste delen av Bourgogne och blev 1987 det senaste tillskottet av appellationer i Côte de Nuit. Domaine René Bouvier har inte någon hemsida som jag kunnat finna. Således ett språng ut i det okända och jag förlitar mig endast på en lovande recension. 

Doften allmänt bärig med körsbär och hallon i första rummet. Sedan noterar jag även grus, stendamm och nyhyggen torkad ved utöver en allmän pinotkryddighet. Doften är god och förhållandevis generös. 

Kroppen är både förvånansvärt tät och mogen utan att kännas överextraherad. Körsbär och hallon kommer i första rummet innan en smak av blodapelsin träder in. En typisk pinot noir-smak förnimmer jag med sådant som viol och stendamm. Det allmänna intrycket är avrundat och med viss rondör tack vare den omdömesgilla fathanteringen. Den enda minusposten i protokollet är den förhållandevis kortvariga eftersmaken som ger ett något rumphugget intryck. 

Denna Marsannay är riktigt god och drickvänlig. Hade det inte varit för den förhållandevis korta eftersmaken hade jag inte tvekat över att klippa till med fyndstämpeln. Nu nöjer jag mig med att konstatera att det verkligen förtjänar att provas. Sett till priset är det ett nöje att man kan komma så här långt i Bourgogne. Den som är nyfiken att börja botanisera bland vinerna från denna ädla och mytomspunna region har här en utmärkt kandidat. 

Varunummer: 74067

Pris: 229 SEK

2002 Paul Bara Brut Grand Cru

Som present från svåger med familj fick vi vid något sammanhang denna champagne från Paul Bara. Det är ett champagnehus som grundades 1833 och som är känd för sina utmärkta vingårdslägen. Vingårdarna i Bouzy är huvudsakligen planterade med pinot noir och det sätter sin prägel även på Paul Baras blandningar. Uppgifterna varierar vad gäller druvsammansättningen för denna cuvée. Antingen utgörs blandningen av 80 procent pinot noir och 20 procent chardonnay, eller så har enbart pinot noir använts. 

Doften är oväntat kraftig och mörk. Krämig och nötig med inslag av bröd, apelsinkrokant, russin och en aningen oxiderad blir doftintrycket något tungfotat, om än riktigt gott. Det ligger i andra änden av skalan jämfört med mer dansanta blanc de blanc. 

Robust är kanske inte ordet som brukar användas för att beskriva smakintrycket av en champagne. Men här är det mer träffande. Kroppen är förhållandevis tät och strukturen på bubblorna avrundad. Smaken är god och julfryntlig med nötighet, röda juläpplen, apelsin och en aning gräddkola. Det här är avgjort en matchampagne. Till långafiléer med vitvinssås fungerar det utmärkt och den robusta kraften kommer till sin rätt. Det var en god champagne som kommer att dröja sig kvar i minnet ett tag.

Den som letar efter en robust matchampagne har här ett utmärkt alternativ, medan det sannolikt är ett sämre val för den som är på jakt efter en aperitif.

Varunummer: 76073 

Pris: 419 SEK

2010 Bourgogne Pinot-Noir Hudelot-Noellat

Efter all julmat sänktes ambitionsnivån den gångna helgen. Med fokus på annat än mat köpte jag en bourgogne i högst rimlig prisklass som sällskap inför helgen. Inspiration till vinvalet har jag fått från ett otal bloggare, och här är några av noteringar som jag hittat: här, här, här, här, här och här.

Utseendet är väldigt transparent och det torde inte vara några problem att läsa dagens tidning genom detta vin. Därför blir jag faktiskt en aning överraskad över den generösa och relativt kraftfulla doften. Efter en stund luftning sprider sig en underbar doft av mörka och solmogna hallon. Vinet är ungdomligt och friskt i doften med citrus och en aning citronzest. Ursprunget röjs också av toner av bränt trä, eneträ, salmiak och grusdamm. Slutligen för jag även en aning kryddighet till protokollet. Så långt ett riktigt trevligt sniffarvin. 

När jag smakar på vinet blir jag nästan knockad av den friska syrligheten som jag närmast skulle vilja beskriva som sprakande. Den citrusartade friskheten återkommer även i smaken med röd citrusfrukt och aningens grapebeska. Hallon, lingon, lakrits och örtighet känner jag också i smaken. Kroppen är mycket slank och eftersmaken långsträckt och frisk. Därutöver skulle jag vilja använda ord som charm och personlighet för att beskriva detta vin. 

Denna bourgogne från Hudelot-Noellat är riktigt god i sin ungdomliga friskhet. Om den ungdomliga entusiasmen får dämpa sig med ett par år i ryggläge kan nog utdelningen bli riktigt god på investerade pengar. Även min fru är faktiskt förtjust och tycker att detta vin är gott trots syrligheten och det friska anslaget. 

En klockren köprekommendation utfärdas för 2010 Bourgogne Pinot Noir från Hudelot-Noellat. 

Varunummer: 90326 

Pris: 185 SEK

2009 Chateau Chasse-Spleen

Dags att runda av genomgången av Bordeaux från året 2009 med Chateau Chasse-Spleen som är det tionde smakprovet i ordningen. Druvblandningen blev detta år 55 procent cabernet sauvignon, 40 procent merlot och fem procent petit verdot. Av vad jag kan utläsa har andelen cabernet sauvignon minskat till förmån för merlot detta år jämfört med tidigare årgångar. 

Jag tror att jag på en gång kan förstå varför Chateau Chasse-Spleen inte höjts till skyarna i diverse provningar. Jag upplever att den muskulösa fruktighet som präglat flera andra viner från Bordeaux  är nedtonad i detta vin. Det är lite lättare att hitta traditionella kännetecken för Bordeaux i både smak och doft och därför upplever jag Chateau Chasse-Spleen som mer typisk än flera andra viner.

Doften är nästan lite blommig vid den första sniffen. Det är förhållandevis lätt att räkna upp beståndsdelarna i doftspektrumet med sådant som svartvinbär, korinter, plommon och grafit. Fathanteringen har skett omdömesgillt såvitt jag kan bedöma med förnimmelser av mockakaffe, gräddkola och en aning vanilj. Läder och tobak för jag även till protokollet. Listan går säkert att göra längre. Ett riktigt trevligt sniffarvin ur ett doftperspektiv. 

Smaken upplever jag som åt det mer traditionella hållet och förhållandevis väl utvecklad. Svartvinbär, korinter och plommon kompletteras med en hel del kaffe. Kroppen är något lättare än andra bordeauxviner från senare år och någon ungdomlig kärvhet eller syrlighet upplever inte jag. Eftersmaken är lång och nyansrik. 

Mitt omdöme är att 2009 Chateau Chasse-Spleen är en inte särskilt kraftig charmör som det är riktigt trevligt att sitta och sippa på i sällskap med funderingar över om inte less is more även gäller i vinvärlden. 

Varunummer: 95207 

Pris: 304 SEK

2008 Fontodi Chianti Classico

Syster med familj besökte oss i veckan. Vi bjöd på bräserad kalvstek med potatis som rostats i ankflott och en riktigt god gräddsås. Jag är väldigt förtjust i att bräsera kött med lite vin, vatten, gullök, morötter, vitlök och ett par lagerblad. Denna gång lade jag även i kryddpeppar, en kryddnejlika och stjärnanis i grytan. När köttet är klart är det väldigt enkelt att göra en sås på vätskan genom att reducera den kraftigt för att sedan hälla i ett par deciliter grädde som reduceras ytterligare för att få en smakrik och koncentrerad sås. Min fru är inte alltid lika förtjust, utan tycker att det kan bli väl brunt och murrigt ibland.

Till det drack vi en Chianti Classico från Fontodi. Det är en Chianti framställd på enbart sangiovese och som fått tillbringa ett år på franska fat. Jag hoppas på bättre tur denna gång då den första flaskan lämnades tillbaka med en konstig defekt som gav en märklig besk och bitter biton.

I glasen återfinns en underbart elegant körsbärsdoft med svart te, stendamm och en aning målarfärg. Det kan vara mitt doftsinne som bedrar mig, men jag tycker att det finns något slags släktskap med Piemonte. Den generösa fathanteringen är förvånansvärt diskret, och jag kan bara känna en gnutta kaffe.

Tanninstrukturen ger ett finkornigt intryck och syrligheten är pigg, precis som det skall vara. Smaken fortsätter på väl upptrampade stigar med relativt mörka körsbär och svart te för att fortsätta med stendamm, örtig kryddighet, en gnutta kaffe innan det klingar av med en frisk röd citruston.

Som sig bör fungerar Fontodis Chianti Classico synnerligen väl med maten. Det är ett riktigt gott vin som inte bör missas av de som uppskattar toskanska viner.

Varunummer: 95267 

Pris: 179 SEK

2011 Keller Riesling QbA Trocken

För att göra julstöket dagen innan julafton lite trevligare köpte jag en hummer och en riesling gjord av Weingut Keller. Någonstans i bakhuvudet skramlade detta namn runt när jag stod vid hyllan på systemet i valet och kvalet. Följaktligen fick en flaska följa med hem. Intresset ökar när jag sedan läser på nätet att det skall vara en av Tysklands mest välmeriterade vinproducenter. 

Hummern får enklast tänkbara sällskap av en hemmagjord majonnäs och en bit hembakat bröd medan skinkan går klar på grillen utanför och julklapparna till barnen slås in i papper. 

Det första jag tänker på när jag doftar på vinet är piggelin och en söt isglass från barndomen som kan ha gjorts med smak av tropisk frukt. Ett lätt blommigt anslag noterar jag också. Den söta fruktiga doften balanseras upp av citrus, mineral och ostronskal. Jag uppfattar doften som god, men faktiskt något diskret. 

Även i smaken förnimmer jag piggelin. Den söta och solmogna frukten kompletteras av grapefrukt, citron och en aning mineral som bidrar till att ge vinet en mycket läskande fräschör. Kroppen är åt det lätta hållet, men med mycket smak. Lite bubblor på glasets sidor är en utmärkt illustration av att vinet även har en spritsig karaktär. 

Keller Riesling QbA Trocken är på det hela tagen en mycket trevlig och läskande bekantskap utan att göra anspråk på att vara ett stort vin. En solid köprekommendation tycker jag att det är värt. 

Varunummer: 91287 

Pris: 149 SEK

2010 Barbera d'Alba Luciano Sandrone

För sju eller åtta år sedan drack jag en hel del barberaviner. Sedan försvann de från radarn utan någon uppenbar anledning. Nu är det dags igen. På jakt efter något att dricka till mellandagarnas småätande fastnar jag för en barbera från Luciano Sandrone. 

Min måttligt vinintresserade hustru utbrister på en gång: ”det var gott, det är väl inte Chianti?”. Jag vet inte vad jag gjort för fel när hustrun deklarerar hur skönt hon tycker att det är med ett avbrott i den strida strömmen av från ungt strama och syrliga skönheter från Toscana eller Piemonte. 

Jag släpper lös min analytiskt lagda sida inom mig och konstaterar att doften är saftig med blåbär, viol och läder som för tankarna till rhônska viner från den norra delen. Den italienska hemvisten visar sig i de söta körsbären som ackompanjeras av en aning lakrits och stendamm. På det hela taget är doften god. 

Smaken är saftig och generös med blåbär och körsbär samt ett lingonsyrligt bett i avslutet. Lakrits och en bordeauxaktig grafitton noterar jag också. Lägg därtill kaffe och kakao samt en del läder.

Jag tycker att denna barbera är god medan min fru är mer begeistrad och tycker att det är jättegott. Så om min fru får råda blir det en klockren köprekommendation medan jag nöjer mig med att konstatera att det är gott vin som förtjänar att provas. 

Varunummer: 91282 

Pris: 199 SEK