Presentation är överflödig av firma Allegrini. Legender inom Amarone och stabila producenter av La Grola och La Poja mfl. Kvällens provryttare är firmans Valpolicella, gjord på Corvina, Rondinella och Osoleta. Gott om info finns på hemsidan.
Vinet har fått hyggliga betyg och det var läge för en provning för att matcha kvällens risotto med kyckling.
Doften är dov och full av mörka bär, med diskreta fat som kompar fint. Så långt allt väl. Smaken är den förväntade; pepprig, eldig, bränd, mörka bär, tanninerna sätter in på rätt ställe. Aningen bitter eftersmak. Efter en rejäl klunk börjar jag dock ana oråd. Det känns lite för tjockt och sötaktigt. Detta bekräftas när L kliver in genom dörren och får ett glas i handen. Hon gissar på en enklare syltbomb från nya världen.
Det är bara att resignera och hålla med. Denna Valpolicella är alldeles för sötfruktig för att vara njutbar. Efter motsvarande ett glas åker vätskan tillbaka i flaskan och förpassas till hörnan för matlagningsvin. Kanske är det verkligen så att allt bra druvmaterial går till Amarone, som har en helt annan prisbild. Hursomhelst är vinet i stort sett odrickbart och de som är på jakt efter Valpolicella bör välja något annat. I panik greppas en Rocca Guiccarda 2006 för att rädda kvällen. Mer om den i ett senare inlägg.
Varunummer: 6010
Pris: 99 SEK
3 kommentarer:
Vi kan bara instämma, det här var en rejäl besvikelse. Blev såsvin även hos oss.....
Tack för den varningstriangeln! Där slapp vi gå på pumpen - detta hade vi inte gillat, det hör vi ju...
Undrar om de har försökt sig på att göra en Amarone light, ett försök som verkligen inte gick hem. Jag skulle nog föredra om de gjorde vinerna i en något lättare stil
Skicka en kommentar