En gång i tiden innebar nyårsfirande festligheter in på småtimmarna med en efterföljande nyårsdag i horisontalläge framför backhoppningen från Garmisch Partenkirchen, nyårskonserten och Ivanhoe innan det var dags för pizza. Så ser det inte för småbarnsföräldrar. Vi var några stycken som samlades för att vaka in det nya året. En lärdom för min del är att införskaffa champagneflöjtar och vinglas i plast eller annat oömt material som tål stojande barn. Några goda viner blev det under kvällen.
1996 Palmer & Co Millésime Brut var först ut. Jag har för mig att den kostade 249 kronor en gång i tiden. En mycket god och brödig doft med citrus och kaffe samt generellt oxiderad karaktär möter i glaset. Smaken är smått sensationell. Åldern avspeglas i generella toner av oxidation. Sedan finns där också en påtaglig brödighet, champinjoner, kaffe och citrus. Eftersmaken klingade av långsamt. Jag har följt denna champagne genom åren och tycker mig märka viss flaskvariation. Nu var turen på min sida och just detta exemplar var i strålande skick. Vilken perfekt början på kvällen.
NV Diebolt-Vallois Tradition följde därpå. 329 kronor kostar den på bolaget. Enligt producenten används 40 procent Chardonnay, 30-40 procent Pinot Noir och 20-30 procent Petit Meunier. En trevlig Champagne med tydlig doft av äpplen. Därtill ung och oförlöst frisk och ljus med toner av mineraler. Smaken är även den frisk med äpple och mineral. Som aperitif är denna Champagne som klippt och skuren.
Till middagen fick två viner från 2000 symbolisera decennieskiftet.
2000 Taurasi Radici från Mastroberardino inköptes för drygt tre år sedan för 18,50 euro på Amalfikusten. Den är fyllig och med lager av mörk frukt. Plommon och körsbär samsas med en hel del fat. Tidens tand har sett till att syrlighet och tanniner polerats till väl integrerade beståndsdelar i en mycket balanserad och harmonisk helhet. På bolaget brukar riservorna från denna producent dyka upp emellanåt. Jag måste dock tillstå att jag är mer förtjust i denna variant utan riserva-suffixet. Ett mycket gott vin som jag kommer hålla utkik efter i from förhoppning om att leverantören tar in den också jämte riservorna.
2000 Chateau d´Agassac är en Cru Bourgeois från Haut-Medoc i Bordeaux. Egendomen består av 42 hektar som planterats med 50 procent Merlot, 47 procent Cabernet Sauvignon och tre procent Cabernet Franc. En mycket fin, dov och murrig doft med plommon och svartvinbär strömmar ur glaset. Typiska Bordeauxelement såsom kaffe, läder och ceder finns också i doften. Plommon och svartvinbär återfinns i smakintrycken jämte en rejäl dos kaffe. Mycket gott och i perfekt balans. Jag köpte ett par flaskor i början på min vinsamlarkarriär till nedsatt pris. Jag har för mig att det var 188 kronor. Väl investerade pengar får omdömet bli nu, några år i efterskott.
4 kommentarer:
ha ha! samma här ingen Ivanhoe eller pizza längre :) Palmer tycker jag är grymt bra för priset. har köpt på mig några 02or nu, för 260 kr drygt. Har en magnum 96 i källaren...
Jag skall leta efter -02:or i butikerna. Även -04 BdB förtjänar stoppas in i garderoben. Jag håller tummarna för att din magnum skall vara ett bra exemplar. En vän provade en sådan häromsistens och tyckte att den var på väg utför och på tok för oxiderad. Håller helt med om att Palmer är grymt bra. Tror inte att det finns någon region där man vinner så mycket på att gå vid sidan av de etablerade märkena och bortse från statusen.
Hej Mr J och God fortsättning på 2010! Även vi inledde nyår med en 1996a Palmer, och det var den absolut bästa 1996a Palmer jag druckit. Sannolikt en kombination av lagom utveckling och en "bra flaska". 2000 d'Agassac drack vi julen 2008 och det var den julhelgens bästa vin... fick du tag på dem för under 200 kr gjorde du ett klipp tycker jag! MVH -
Vinintresserad,
God fortsättning på dig också. Det roliga med med d`Agassac är att den blev sågad av Röttorp och att den fick dåliga vitsord av andra väl kända namn. Med andra ord så är det en mycket bra lärdom i vikten av att bilda sig egna uppfattningar. -96 Palmer måste vara på topp nu. En flaska för ett par år sedan blev näst intill kasserad på en blindprovning på grund av suspekt uppträde med bisarra svaveltoner och oxidation. Nästa flaska var god, men också lite knepig. Så förväntningarna var för vinet hälsosamt nedjusterade milt sagt.
Skicka en kommentar