Toscana 1997 x 4

Återigen en blindprovning i vinsällskapet. Det första intrycket är att detta måste vara Italien och Toscana. Men som så ofta undertrycks denna initialt spontana, och ofta korrekta iakttagelse, för att i stället övergå till en omgång sänka skepp där det rätta svaret ringas in efter ett uttömmande batteri av gissningar. Blint kan en Chianti faktiskt leda tankarna både till norra och södra Rhône. Och den urtypisk sangiovesedoften visar sig vara Cabernet Sauvignon. Inte heller årgången var lätt att pricka in eftersom vinerna var fruktstinna och utan påtaglig mognad. Till sist visade det sig att vi satt med fyra toskanska viner från den legendariska årgången 1997 framför oss i glasen.

1997 räknas som ett märkesår för vinnäringen i Toscana. Allmänt framhålls att ytterst gynnsamt väder jämte en uppryckning i vingårdar och vinkällare kulminerade i en legendarisk årgång. Lokalbor som jag talat med fnyser dock och hävdar att dom alltid gör bra viner. I jakten på det genuina Toscana följde vinerna med på köpet helt enkelt när människor, däribland professionella vintyckare, strömmade till i spåren efter Francis Mayes bästsäljare om sitt liv på den toskanska landsbygden.

Vi rankade de fyra vinerna i följande ordning från botten räknat. De fick generellt höga poäng, vilket innebär att fyra mycket goda viner rangordnats.

1997 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva
Vacker röd och något transparent färg. Doften är mycket god med något smörigt inslag, körsbär, russin och anstrykning till torkad frukt med lite rökighet och charkuteri. Mjuk och len smak med kärva körsbär, torkad frukt, pepprighet, russin och något kartighet.

1997 Castello di Cacchiano Chianti Classico
Vacker röd och något transparent färg. Doften är mycket bra, sötfruktig med plommon och körsbär, torkad frukt, starkvinstoner, kaffe och farinsocker. Smaken är mjuk och len med kärva körsbär, kryddighet och lång eftersmak.

1997 Fattoria di Fèlsina Berardenga Chianti Classico Riserva Rancia
Mörk och tät färg. Mycket god doft med kärva körsbär, plommon, starkvinstoner och källartoner. Mycket god smak med svarta vinbär, plommon, kaffe och grafit.

1997 Villa Cafaggio Cortaccio
Mörk och tät färg. Fantastisk doft som är dov och sötfruktig, och jag noterar körsbär, rökighet, tjära, pepprighet, kaffe och aningens starkvinstoner. Smaken är tät och kraftigt sötfruktig med kärva körsbär, plommon, gräsighet och kaffe som klingar av långsamt. ”Helt underbar” noterar jag i protokollet också.

Kvällen bjöd på fyra sötfruktiga och körsbärskärva viner, och med en markant avrundad syrlighet jämfört med toskanska viner i sin ungdom, som prickade mina smakpreferenser klockrent.

Jag har baserat på tidigare erfarenheter haft vissa frågetecken kring toskanska viners lagringsduglighet. Vi var nog alla något överraskade över hur lite vinerna hade utvecklats efter så många år, med undantag för den avrundade syrligheten. För några år sedan var vi några som provade toskanska viner från 1997 utan att superlativerna haglade. Så vill man komplicera saker och ting, och det vill man ju, går det att teoretisera kring huruvida även toskanska viner genomgår olika mognadsfaser. Eller så är det provningsformat och miljö som avgör hur vinerna upplevs från gång till annan. Hur som haver, lagra går de utan problem. Åtminstone bra årgångar. En annan fråga är om de vinner så mycket på det. Har jag tur så har provningsledaren kvar några flaskor i källaren så att även detta frågetecken kan rätas ut.

Sammanfattningsvis en provning som i min bok befäster Toscanas position som en av världens främsta vinregioner. Kanske rentav den främsta…