Om jag säger att ett vin är gott så är det en personlig upplevelse som kräver att den som tar del av mitt omdöme känner till mina referensramar. Men om jag säger att vinet får 88 poäng kommer sannolikt fler känna igen sig eftersom siffran 88 indikerar att jag inte utgår från mina egna smakpreferenser, utan försöker förhålla mig till en allmänt vedertagen måttstock.
En personlig beskrivning av en vinupplevelse skulle kunna utgå från följande scenario. En novembereftermiddag kommer en långväga god vän med sin son förbi. Barnen finner varandra snart över Legolådan och jag och min gode vän går ut och tänder Webern i vetskap om att det sannolikt är en av de sista gångerna den här säsongen innan snön kommer i vägen.
På grillen lägger vi en fläskkotlettrad med svålen intakt som späckats med rosmarin, salvia och vitlök. Till det klyftar vi potatis som kokas innan den rostas i ugnen i lite drygt en timme under det att den kontinuerligt vänds runt varje kvart. Såsen består av egenhändigt tillverkad kalvfond som med charlottenlök, lite vitvin och en rejäl skvätt grädde reduceras till sublim behaglighet.
Till middagen serveras Fèlsinas baschianti. Den tar inte överhanden eftersom kroppen inte är alltför fyllig. Den pigga syrligheten, som noteras runt bordet på förhand, är som bortblåst när den får möta den gräddstinna såsen. Även de sandiga tanninerna rundas av med det grillade köttet. Ett mycket väl balanserat matvin som står för en av årets vinupplevelser för mig.
Det här är en omständlig beskrivning av en personlig upplevelse som fungerar dåligt som konsumentvägledning för någon som inte var med under denna kväll.
Mitt försök till att opartiskt försöka beskriva vinet blir som följer:
Doften består av söta körsbär och röda bär med rökighet, en aning tjära samt kaffe. Smaken är åt det slankare hållet med körsbär, röda bär och en aning röd citrus med kaffe från rostade fat. Balansen är bra med pigg syrlighet och sandiga tanniner. Sammantaget ett gott vin.
När jag väger samman min personliga upplevelse med ett försök till opartisk poängsättning så får det bli: köp en flaska 2007 Fèlsina Berardenga Chianti Classico, hugg tag i en mycket kär vän, grilla ett stycke gris, ät och drick under trevlig samvaro och detta vin levererar en upplevelse som är värd 95 Parkerpoäng. Om du inte behöver dras med treårstrots vid matbordet kan du möjligtvis lägga till en poäng. Kanske att en Chateau Mouton Rothchild från fredsåret 1945 hade gjort jobbet bättre. Men det vete fan.
Varunummer: 90046
Pris: 149 SEK
Pris: 149 SEK
5 kommentarer:
Härlig läsning och håller med dig fullt ut.
/Patrik
Finns det någon bra förklaring till den knarkade 100 poängsgraderingen som gemene man tycker är så fantastisk att följa? Någon måste ju ha tänkt "Jag har all denna makt/inflytande, låt oss se hur många idioter jag kan lura".
P.
Patrik, Tack för gensvaret.
P., jag tror att det är enkelheten som lockar många att följa poängskalor. Det är väl lättare än att försöka tyda provningsanteckningar.
Fast varför 100? Graderingen måste väl ses som helt meningslös? 95% av allt ligger ju mellan 80-100.. Så varför inte 0-20 tex?
P.
Om jag inte missminner mig så är väl 100-poängskalan hämtad från amerikanska undervisningssystemet där den använts för att poängsätta resultaten på proven. Om det stämmer så är det väl ett enkelt sätt för amerikaner att förhålla sig till omdömena. Britterna är förtjusta i 20-poängskalan. Varför det är så vet jag icke.
Skicka en kommentar