Färgen är i mitt tycke förvånansvärt ljus med tanke på vinets ålder. Bubblorna är små och mycket delikata.
Doften är diskret men elegant och bjuder på äpplen och nötter samt smöriga briocher. Där finns ett vagt drag av oxidation.
Mitt främsta intryck är att vinet inte är något kraftpaket. Snarare är det ett precisionsarbete som likt ett schweiziskt urverk med många små nyanser skapar en finstämd elegans. Här bjuds på en mycket ren och stringent fruktighet. Främst är det ett äpple som svarvats fram med en laserkniv. Nötter noteras också. Lägg därtill krämighet, distinkt och avrundad syrlighet, små, härliga bubblor och en lång eftersmak. På det hela taget känns vinet väldigt vitalt och utan tydliga mognadstoner. Det som imponerar är hur ett vin kan vara så distinkt och ändå framstå som krämigt och avrundat.
Enastående gott var det och så här långt min i särklass främsta Champagneupplevelse. Om jag blev strandsatt med några lådor på en öde ö finge gärna räddningen dröja ett tag.
1 kommentar:
"utan tydliga mognadstoner" ta det från en som nyligen avslutat sin sista flaska Comtes från en låda inhandlad 1999. Den är full av mognadstoner. Betänk att det är en Blanc de Blanc och solunda aldrig ens har sett en Pinotdruva på bild. Storheten med Comtes de Champagne är att den är sinnessjukt god redan i sin ungdom då den har väldigt mycket citrustoner. Eller ung och ung, 96:an lanserades väl för två år sedan om jag inte missminner mig men var då fantastisk och jag brottas med mig själv om jag ska vänta ut mognadstonerna eller njuta ungdomen av ungdomen av de resterande flaskorna.
Hälsningar
Anders
Skicka en kommentar