Kort sagt var jag för snål för att köpa ytterligare en flaska att prova vid inköpstillfället, trots att priset lär har varit högst överkomliga 275 kronor. Häromdagen bedömde jag att det var dags att ta fram en av flaskorna och prova för att se om satsningen burit frukt.
Doften är flyktigt förförisk och komplex med slöjor av förnimmelser som gäckande retar doftsinnet. Jag tror mig ana åtminstone fyra olika slags träslag i olika tillstånd av förbränning. Eneträ som gått varm i svarven minns jag från slöjdsalen. Sur tjärved minns jag från barndomens skogspromenader och så finns där även sandelträ och ett uns grillkol. Fruktspektrumet omfamnar jordgubbar, som till del kokats till kompott, körsbär och en aning mandelmassa. Viol tycker jag mig också ana. Det måste också vara en aning Läkerol. Allt detta efter lite ofokuserat sniffande medan vi försöker få ordning på den grillade kycklingen och underhålla barnen.
Smaken följer upp med ren frukt med körsbär och jordgubbe parad med viss skitighet och rökighet. Fathanteringen har nog varit exemplariskt omdömesgill och bidrar med rondör och lite fattoner. Balansen är riktigt bra och kroppen knappt medelfyllig. Superlativer till trots, det är inte något stort vin. Skall man vara lite kritisk så är den lite tunn i mellanregistret innan eftersmaken tar vid. Att läsa provningsanteckningar är en sak, men det är först när maten står på bordet som allt harmonierar och total lycka uppstår. Även om det inte är något storartat vin som får klockarna att stanna är det i sanning ett formidabelt matvin till den grillade kycklingen.
Middagssällskapet blev överförtjust. Den här upplevelsen kommer att leva kvar länge i minnet hos flera personer och så mycket bättre betyg än så kan väl ett vin inte få. Om jag vore religiös skulle det första budordet i min burgundiska trosbekännelse vara att jag skall icke hava några andra viner jämte Bourgogne.
Uppenbarligen går det att finna riktigt bra burgundiska upplevelser utan ytterligare inteckningar på huset. Nu gäller det att hitta dem!
2 kommentarer:
Kul med återtitt på den där gamla blogg-älsklingen. Dina noteringar känns igen på pricken.
I ekigaste laget tyckte vi förra sommaren/hösten - snudd på (gran) riserva-vibbar - och det visar väl inte minst hur våra bourgogne-preffar ändrats sen 2007.
https://www.cellartracker.com/wine.asp?iWine=401341
Tricket är nog att dricka det utan alltför höga förväntningar och som du säger inte analysera sönder det, utan bära in maten istället.
Frågan är vad som hänt om ytterligare 3, 5 eller 8 år.
Håller med om fathanteringen, men där lider jag ju inte av ekfobi... Måhända att man kanske just hade kunnat önska sig lite mer skinande frukt.
Tror ibland att analyserande är ett vins värsta fiende. För ett par år sedan tror jag att det var en hämsko för mig till att njuta av viner. Jag började med uppskruvade förväntningar och räknade så att säga bort poäng mentalt för allt som saknades för en fulländad upplevelse. Ett lätt neurotiskt förhållningssätt till något som enbart borde handla om njutning.
Nu utgår jag från att det är ett passabelt vin i glaset och blir i stället hellre positivt överraskad.
Vad gäller ytterligare lagring så får jag återkomma om några år när nästa flaska skall knäckas. Tycker dock att mycket redan är på plats faktiskt. Kanske lite mer mulnadstoner.
Skicka en kommentar