2009 Chateau Mazeyres

Någon lär ha sagt att Sverige har en nio månader lång vinter följt av tre månader med dåligt skidföre. Sällan har det väl känts mer träffande än i år. Den riktigt värmen har inte velat infinna sig några längre perioder och gräsmattan består till största delen av mossa efter allt regnande. Nu när solen förmår värma allt sämre gäller det att bita ihop och stålsätta sig för ännu en lång vinter. 

Ett av glädjeämnena är de enorma mängder äpplen och plommon som vi plockat från fruktträden som följde med på köpet när vi köpte vårt nya hus. Ytterligare ett glädjeämne är att den stundande tiden är som gjord för själavärmande mat med åtföljande goda viner. 

Förra vintern provade jag några Pomerolviner från årgången 2008 med lyckat resultat även om jag i flera fall satte frågetecken kring prisvärdheten. Nu är det den mer omhuldade årgången 2009 som lanseras och då är jag mer än lovligt nyfiken på att se om det går att hitta bra viner för framtida middagar. För några år sedan provade jag Chateau Mazeyres och tyckte om det då. Dags att se vad det går för i senaste tappningen. 

Till del består jordmånen av järnhaltig lera, vilken kallas Crasse de fer i Pomerol. Rankorna består till 80 procent av merlot och till 20 procent av cabernet franc. Erfarenhetsmässigt tycker jag att cabernet franc kompletterar merlot bra och det är en kombination som ofta väcker mitt intresse. 

Doften är tät och muskulös. Främst associerar jag fruktintrycken med plommon jämte korinter. Annat intressant är sur brasved, blod och järn. Vinet har tillbringat 18 månader på fat som till hälften var nya och det tycker jag märks på den påtagliga doften av kaffe. Doften går mer på kraft än komplexitet i dagsläget.

Det första smakintrycket kommer från den påtagliga tanninstrukturen som omsluter frukten. Det är kärvt och tätt med plommon, korinter och en påtaglig gräsighet. Syrligheten är inte lika framträdande som kärvheten. Bakom kärvhet och frukt anas också en kryddighet som kanske kan träda fram tydligare med tiden. Fathanteringen är omdömesgill och inte alltför dominant. Eftersmaken är djup och mäktig.  

Till helstekt kyckling med gräddsås och rostad potatis tyckte vi att det var elegant och mycket gott. Men min fru tyckte att det var för kraftigt och kärvt att sippa på efteråt. Det är en intressant observation som i mångt och mycket fångar vinets karaktär. Den påtagliga kärvheten är synnerligen matkrävande. Det kan verka motsägelsefullt, men på något sätt upplever jag vinet som både rustikt och elegant. Den rustika och oborstade framtoningen är något som jag uppskattar och med mina preferenser som utgångspunkt är en köprekommendation väl motiverad. Det skall bli intressant att se hur vinet kommer utvecklas, för den här gången kommer jag lägga undan ett par flaskor.

Varunummer: 95130
Pris: 264 SEK