2007 Fèlsina Fontalloro och Rancia Chianti Classico

Fèlsina gör flera olika viner under olika betäckningar. Förra året provade jag 2007 Rancia som är en Chianti Classico som framställs uteslutande av sangiovese. I år provade jag under helgen en 2007 Fontalloro som även det kommer från Fèlsina, men trots framställning på uteslutande sangiovese klassificerats som en Indicazione Geografica Tipica (IGT). Såvitt jag kan utläsa har Fontalloro framställts på samma sätt som Rancia vad gäller urlakningsperioder och lagring på 225-litersfat. 

När jag börjar dofta mullrar det mest på tomgång. Vinet är påtagligt mörkfruktigt med körsbär och kryddor. Lite riojavibbar får jag allt när det går att dofta sig till en aning dill. I bakgrunden finns också ett distinkt sötaktigt anslag som av någon slags likör. Jag hade nog önskat mig lite mer skönsjungande sangiovese faktiskt. 

Intrycket i munnen är lika handfast som en björnkram av Karelin. Smaken är tät, närmast tjockflytande, mörkfruktigt och en aning åt det söta hållet. Greppet hårdnar än mer av de kärva och sandpapperssträva tanninerna som påminner om kakaopulver både vad gäller struktur och smak. Körsbär ligger, som alltid när det gäller italienska viner, närmast till hands i frukt och bärriket för att beskriva smaken. Syrligheten är inte ungdomligt pigg, utan mer åt det avrundade hållet. Dag två upplever jag vinet som mer harmoniskt. Men det märks att det är en del fat som integreras i vinet och det finns en oroande tendens till kokos.

Ett imponerande bygge och riktigt gott, men jag är ändå lite besviken. Det känns som att frukten inte är tillräckligt framträdande. Jag vågar inte sia om faten träder tillbaka med tiden och det blir mer av körsbärskärnig frukt. Men det skulle vinet må bra av tycker jag. 

Nu är det snart ett år sedan jag provade Fèlsina Berardenga Rancia Chianti Classico från samma producent och årgång. Men jag kommer ihåg att jag satte ett utropstecken i minnet för detta vin. Enligt gamla noteringar fann jag patenterade toskanska solmogna surkörsbär med plommon, kryddighet, mandelflagor och kaffe i en tät och muskulös doftbild. Smaken uppfattade jag som tät och avrundad med körsbär, plommon och kaffe som klingade av i en riktigt lång eftersmak. Riktigt gott med utropstecken läser jag också.

Kanske föredrar jag Rancia framför Fontalloro. Det är möjligt att jag skulle komma till en annan slutsats i dag med båda vinerna framför mig. Hur som helst är det två riktigt goda viner som jag med säkerhet kommer prova fler gånger i framtiden i förhoppning om att den härliga sangiovesefrukten får komma fram lite bättre efter fathanteringen. 

Varunummer: 95259
Pris: 309 SEK