För några år sedan, det måste ha varit i början av 2007 eller slutet av 2006, köpte jag några flaskor av Chateau Giscours från 2002. Det är en årgång som inte brukar beskrivas som millenniets, århundradets, eller ens årtiondets, årgång i Bordeaux. Men möjligheten att köpa en 3:ème cru för 299 kronor ville jag inte missa.
Vingårdarna är planterade med 60 procent cabernet sauvignon, 32 procent merlot, fem procent cabernet franc och tre procent petit verdot. Av något skäl används dock enbart cabernet sauvignon och merlot i den slutliga blandningen, vanligtvis med fördelningen 60 procent cabernet sauvignon och 40 procent merlot som i årgång 2002.
Doften är riktigt god med mörk frukt såsom plommon och svartvinbär. Vidare noterar jag kaffe, korinter, svartpeppar, järn och blod. Sedan finns en murrighet som bidrar på ett positivt sätt till att ge vinet karaktär.
Mörka plommon och svartvinbär präglar även smakintrycket. Lägg därtill korinter, en allmän jordighet och en aning kryddighet. Och så var det melittafiltret som tar en framträdande plats bland smakintrycken. Eftersmaken är lång, tanninerna är nedsmälta och av en eventuell ungdomlig syrlighet märks knappt några spår. Tidens tand har slipat fram en mjuk och avrundad kropp. Om det är årgången som spökar vet jag inte, men mitt intryck är att fathanteringen är för yvig då den skymmer frukten. Det saknas också komplexitet för att nå några större höjder.
Även i beaktande av några plumpar i protokollet är denna upplaga av Chateau Giscours ett riktigt gott vin som jag inte ångrar att jag köpte en gång i tiden. Men jag undrar om det inte ändå är värt att hålla sig till mer erkända årgångar på bekostnad av etikettdrickandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar