För tio år sedan i dessa dagar blev jag av en god vän och kollega introducerad i ett glatt gäng som brukade prova vin en gång i månaden. De månatliga provningarna lade grunden till det vinintresse som avspeglas i denna blogg. Efter hand blev skaran glesare och de månatliga provningarna allt mer sällsynta. Den främsta förklaringen är nog att innerstadslägenheterna byttes mot förortsvillor och småbarnsliv med åtföljande omprioriteringar. När vi samlas återigen är ambitionen att öka provningstakten från en gång vartannat år till åtminstone ett par stycken gånger per år.
Först ut är fem glas med ett gemensamt tema, och det är en region. Undertecknad slår snabbt fast att det inte kan vara Toscana, och troligtvis inte Piemonte heller. Vinerna är överlag alltför mörkt varmfruktiga och med viss bitterhet som gemensamt tema. Troligtvis är det en mer sydlig och modernt orienterad region. Därefter avhandlas raskt Spanien, Sicilien, någon region med företrädesvis Aglianico i vinerna, Piemonte, Bolgheri och Venetien.
Det visar sig vara toskanska viner i glasen och med skammens röda rosor på kinderna får jag krypa till korset och erkänna hur ofantligt jag lärt mig genom åren. Hädanefter kommer jag med eftertryck hävda att blindprovningar är ett j-vla påfund som har ytterst lite att göra med förmågan att uppskatta ett gott vin att göra.
Här är vinerna i den ordning som vi rankade dem.
2010 Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano från Avignonesi kom på femte och sista plats. I detta vin har enbart sangiovese använts enligt producenten, och mognadsprocessen har till 80 procent skett på barrique och till 20 procent på stora ekliggare i 18 månader. Helhetsintrycket är icke desto mindre traditionellt. Doften var åt det lättare hållet med röda bär, lingon och tydlig rabarber. Smaken uppfattade jag som något otillgänglig med mörka körsbär, plommon, röda bär och kakao. Enligt uppgift kostar det 195 kronor på någon av båtarna och det charmade oss minst denna kväll.
2009 Marchese di Antinori Chianti Classico Riserva kom på fjärde plats. Här har sangiovesedruvan fått sällskap av tio procent cabernet sauvignon. Doften är generös och varmfruktig med en aning björnklister och lite alkoholhetta. Mörka körsbär och plommon åtföljs av en hel del fattoner såsom dill och läder. Även viss sälta som av saltlakrits förnimmer jag. Smaken är modernt polerad med mörk frukt som består av söta körsbär och björnbär och en hel del fat, kakaobitterhet och ett angenämt dammigt inslag också. För 179 kronor var vi imponerade och sett till priset var det flera av oss som höll detta som en favorit.
2010 Le Serre Nuove dell'Ornellaia med ursprung i Bolgheri kom på tredje plats och druvblandningen består av 45 procent merlot, 41 procent cabernet sauvignon, nio procent petit verdot och fem procent cabernet franc. Doften är intressant och utöver den täta och söta frukten med röda bär går att förnimma tygplåster, plåt och någon slags kemisk ton. Smaken innehåller mörk och söt frukt med främst björnbär och körsbär som nästan tangerar till att kännas bränd. Frukten åtföljs av en tydlig kryddighet och bitter kakao. Smaken har en hel del stuns och efteråt konstaterar vi att det känns som att bitarna inte riktigt passar ihop än. Antagligen ett långlivat lagringsobjekt. Jag har en prisnotering på 319 kronor och det känns väl i det mesta laget, då ingen var särskilt imponerad.
2007 Pian delle Vigne Brunello di Montalcino från firma Antinori kom på en respektabel andraplats. Jag hade gärna sett detta vin på förstaplatsen dock. Doften är modernt stukad och innehåller utöver körsbär, plommon och viol intressanta saker såsom asfalt, T-röd och en allmänt bränd ton. Asfalten återkommer i smaken som känns modern och polerad. Därtill noterar jag plommon, björnbär, läkerol och en allmänt bränd ton i ett utförande som känns modernt och polerat. 299 kronor kostar detta vin enligt provningsledaren.
2007 Castello di Fonterutoli Chianti Classico från Mazzei plockade hem bucklan denna afton. Blandningen med 85 procent sangiovese samt 15 procent cabernet sauvignon och merlot har fått ligga till sig på små franska fat som till 60 procent är nya. Frukten är generös med extra mycket av allt. Mörk frukt, alkohol och fat åtföljs av tjära, julkryddor med tonvikt på kardemumma och Coca Cola i doften. Smaken är varm och generös med körsbär, plommon, kryddor, Coca Cola och kakaobitterhet. Intrycket är avrundat och vi är några som gissar på en ripasso från Venetien. Gillar man stilen framstår priset på 289 kronor som mycket rimligt.
På det hela taget var det en rolig provning med goda viner. Men dessa toskanska viner uppförde sig inte som jag är van vid. En lärdom som jag bär med mig från denna provning är därför hur olika intrycken kan vara beroende på omständigheterna. Hemmavid med etiketten fullt synlig är det lätt att hitta de doft- och smakmarkörer som jag förväntar mig, medan en blind provning med liknande viner ger ett helt annat resultat.
2009 Marchese di Antinori Chianti Classico Riserva kom på fjärde plats. Här har sangiovesedruvan fått sällskap av tio procent cabernet sauvignon. Doften är generös och varmfruktig med en aning björnklister och lite alkoholhetta. Mörka körsbär och plommon åtföljs av en hel del fattoner såsom dill och läder. Även viss sälta som av saltlakrits förnimmer jag. Smaken är modernt polerad med mörk frukt som består av söta körsbär och björnbär och en hel del fat, kakaobitterhet och ett angenämt dammigt inslag också. För 179 kronor var vi imponerade och sett till priset var det flera av oss som höll detta som en favorit.
2010 Le Serre Nuove dell'Ornellaia med ursprung i Bolgheri kom på tredje plats och druvblandningen består av 45 procent merlot, 41 procent cabernet sauvignon, nio procent petit verdot och fem procent cabernet franc. Doften är intressant och utöver den täta och söta frukten med röda bär går att förnimma tygplåster, plåt och någon slags kemisk ton. Smaken innehåller mörk och söt frukt med främst björnbär och körsbär som nästan tangerar till att kännas bränd. Frukten åtföljs av en tydlig kryddighet och bitter kakao. Smaken har en hel del stuns och efteråt konstaterar vi att det känns som att bitarna inte riktigt passar ihop än. Antagligen ett långlivat lagringsobjekt. Jag har en prisnotering på 319 kronor och det känns väl i det mesta laget, då ingen var särskilt imponerad.
2007 Pian delle Vigne Brunello di Montalcino från firma Antinori kom på en respektabel andraplats. Jag hade gärna sett detta vin på förstaplatsen dock. Doften är modernt stukad och innehåller utöver körsbär, plommon och viol intressanta saker såsom asfalt, T-röd och en allmänt bränd ton. Asfalten återkommer i smaken som känns modern och polerad. Därtill noterar jag plommon, björnbär, läkerol och en allmänt bränd ton i ett utförande som känns modernt och polerat. 299 kronor kostar detta vin enligt provningsledaren.
2007 Castello di Fonterutoli Chianti Classico från Mazzei plockade hem bucklan denna afton. Blandningen med 85 procent sangiovese samt 15 procent cabernet sauvignon och merlot har fått ligga till sig på små franska fat som till 60 procent är nya. Frukten är generös med extra mycket av allt. Mörk frukt, alkohol och fat åtföljs av tjära, julkryddor med tonvikt på kardemumma och Coca Cola i doften. Smaken är varm och generös med körsbär, plommon, kryddor, Coca Cola och kakaobitterhet. Intrycket är avrundat och vi är några som gissar på en ripasso från Venetien. Gillar man stilen framstår priset på 289 kronor som mycket rimligt.
På det hela taget var det en rolig provning med goda viner. Men dessa toskanska viner uppförde sig inte som jag är van vid. En lärdom som jag bär med mig från denna provning är därför hur olika intrycken kan vara beroende på omständigheterna. Hemmavid med etiketten fullt synlig är det lätt att hitta de doft- och smakmarkörer som jag förväntar mig, medan en blind provning med liknande viner ger ett helt annat resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar