2001 Hermitage Delas

En gammal favorit som jag bloggat om förr. Doften präglas nu av mognad med torkad frukt, läder, jordgubbe och hallon tillsammans med charkuterier och viss rökighet. Till maten sitter jag bara och njuter av ett moget och mycket väl balanserat vin. Jag bryr mig inte om att försöka obducera smakintrycken, utan plitar pliktskyldigast ned ”jordgubbe” och ”lite fat” innan pennan och blocket läggs åt sidan för att njuta av vin och mat. Mycket gott!

2005 Clos d´Olive

Under våren kom en laddning viner gjorda på Cabernet franc från producenten Couly-Dutheil och appellationen Chinon som ligger i Loire. Eftersom röda viner från Loire står lite i skuggan kan jag inte låta bli att prova ett av vinerna för att vidga vyerna lite. Producenten lär också vara hyggligt välrenommerad.

Doften är smått fantastisk med en slags filmjölkig struktur. Här finns ett tydligt grönt stråk som leder tankarna åt paprika, eller kanske hö eller halm. Fruktkorgen är lite rökig och kryddig med svartvinbär, plommon och korinter. I munnen är syrorna markerade och strukturen tät med svartvinbär, hö, kryddighet och tobak jämte paprika. Helhetsintrycket dras ned av viss besvikelse över att smaken inte riktigt förmår att leva upp till den lovande doften, och att avslutet är väl kort samt att där finns viss alkoholhetta. Detta sagt är det ett gott vin och jag är sugen på att stoppa undan ett par flaskor för att se vad som händer med tiden.

Varunummer: 94068

Pris: 209 SEK

2006 Rocca Guicciarda Riserva

Efter ett längre uppehåll är det dags att väcka liv i denna blogg. Som småbarnsförälder tröt orken och intresset helt enkelt att sätta sig vid datorn när barnen sent omsider somnat på kvällen.

Ett annat skäl att jag tappade intresset för att obducera viner. Jag upptäckte att viner ofta kommer till sin rätt när jag avstod från att försöka hitta så många doft- och smakreferenser som möjligt. Därtill så är smakupplevelsen för mig väldigt beroende av stämningen vid provningstillfället. God mat och gott vin som avnjuts i lugn och ro tenderar att avspegla sig i omdömet om vinet. Omvänt är det svårt att i godan ro plita ned några vettiga omdömen när treåringen, mitt i trotsåldern, får ett raseriutbrott.

Hur som haver, det är dags att försöka få igång skrivandet igen. Tidigare i våras drack jag en Chianti från Ricasolis stall.

En tät och dov doft av körsbär och slånbär som kompletteras med viol och som ramas in av ganska mycket kaffe och en gnutta tobak. Smaken är kraftig och fruktig med körsbär, kaffe, viol och slånbär. Tanniner och syror är inte så markerade, utan ganska avrundade. Mycket gott noterade jag. En trotjänare som fortsätter att leverera.

Varunummer: 2723

Pris: 139 SEK

2001 Chateau Cantenac Brown

För några år sedan köpte jag några viner på Keflaviks tax free. Bland annat åkte den enda kvarvarande flaskan Chateau Cantenac Brown från årgången 2001 med i korgen. Jag har för mig att priset låg någonstans kring 300 kronor. När jag sedan kom hem och kollade upp vinet så verkar det inte vara det mest rosade på marknaden. Snarare ytterligare ett i raden av underpresterande och överprissatta viner från Bordeaux.

I den arkaiska klassificeringen från 1855 räknas Chateau Cantenac Brown till tredje cru. Egentligen var det den egendom som i dag heter Cantenac Boyd som rankades, men efter en del juridiska turer fick Cantenac Brown ingå eftersom slottets marker styckats av från en klassad egendom. AXA Millésime förvärvade Cantenac Brown 1999 för att bara några år senare sälja egendomen till britten Simon Halabi. Vingårdarna är till 65 procent planterade med Cabernet Sauvignon. Merlot står för 30 procent och Cabernet Franc för de resterande fem procenten.

Färgen är mycket mörk och indikerar inte någon mognad. Doften är god och inte särdeles komplex med körsbär och kaffe framförallt. Tobak och dyig sjöbotten finns där också. Smaken är generös och fyllig med toskanska körsbär och plommon som simmar runt i kaffe. Jag noterar också en bismak av blod eller rostigt järn. Eftersmaken är lång och balansen på det hela taget bra. Gott är det, men jag vet inte om det känns Bordeaux. Toscana ligger närmare till hands. Inte för att det är något fel i det i och för sig. I Bordeauxviner vill jag nog ändå ha lite mer elegans än så här.

Det var den enda flaskan som gick åt och det är inte något jag sörjer över. 

Syrah versus Shiraz

Timjanbusken överlevde vintern under en rejäl snödriva och får tillsammans med några vitlöksklyftor förhöja smaken på ett lammlägg. Efter en stunds rotande i garderoben uppbådas en flaska fransk Syrah och en flaska australiensisk Shiraz, ty lamm tarvar denna druva. Eftersom vinerna dracks under en familjemiddag så var inte läge för noggranna anteckningar.

I höstas köpte jag en 2007 Yann Chave Crozes Hermitage Le Rouvre som sedermera glömdes bort. Doften ligger ganska nära standardformuläret för vad som kan förväntas med solmogna bär, slånbär, viol, mineral, charkuterier, läder och rökighet. Det är bra skjuts i smaken med först och främst söta björnbär som kompletteras med slånbär och hallon. Viss fathantering kan också skönjas. Kroppen är drygt medelfyllig och eftersmaken dröjer sig kvar. Syrligheten är inte så markerad och tillsammans med den söta frukten verkar denna Crozes Hermitage vara lite mer åt nya världen-hållet än andra mer robusta och rustika viner från området. Ett mycket gott vin som är väl värt att hålla utkik efter om den dyker upp igen i hyllorna.

Därnäst kom en 2006 Peter Lehmann the Barossa Shiraz som jag fått i julklapp av modren. Mina fördomar mot australiensisk shiraz gjorde att flaskan fick vänta på att rätt tillfälle. Här svingas det vilt med en doft som innehåller söta björnbär och fatvanilj framförallt. Smaken fortsätter på samma tema med generösa mängder av björnbär och blåbär innefattat i fatvanilj. Inte det mest nyansrika vin jag provat, men det fungerar mycket bra till maten. Det är lite som att trycka i sig en påse med smågodis, förbannat gott och okomplicerat helt enkelt. Inför den stundande grillsäsongen är Peter Lehmanns Shiraz en vinnarvinare i sin rättframhet och generositet.

Yann Chaves Crozes Hermitage vann middagsgästernas gunst denna kväll. Men för egen del tyckte jag att det var roligt att få mina lågt ställda förväntningar överträffade. Det är bara att lägga aussieshiraz till listan på viner att lära känna närmare.

2007 Pommard La Chanière Domaine Catherine et Claude Maréchal

Utforskningarna av Bourgogne fortsätter. Denna gång är det dags att besöka Pommard som ligger sydväst om staden Beaune. Vinerna härifrån anses vara mer mörka och tanninrika än i omgivande byar tack vare jordmånen. Catherine och Claude Maréchal gör vin sedan 1981 på sammanlagt tio hektar utspridda i sex kommuner. Bland annat görs ett byvin från vingårdsläget La Chanière som ligger längst västerut i en tarm som sträcker sig ut från byn Pommard.

I glaset indikerar färgen att något kan ligga i den generella beskrivningen av viner från Pommard. Det är nämligen mörkare än brukligt.

Doften avviker också den från vad jag vant mig vid av viner från Bourgogne. Blint hade jag nog halkat runt i norra Rhône och trosvisst hävdat att enbart Syrah kan dofta aromatiskt av slånbär och hallon med mörka toner. Viss rökighet gör att mina sinnen febrilt även letar efter charkuterier för att komplettera de klassiska attributen från rhônsk syrah. Men visst finns något köttigt i doften. Körsbär och örtighet kompletterar doftintrycken. Så långt en förföriskt god doft som lovar gott.

Tyvärr blir smakintrycket något av en besvikelse efter de inledande positiva doftintrycken. De rhônska förnimmelserna fortsätter med hallon, körsbär, rökighet och mineral som innefattas i snyggt integrerade fat. Kroppen är slank och med bra balans som rundas av i ett något för kort avslut. Gott, men inte så hemskt mycket mer än så.

Eftersom denna Pommard inte riktigt förmår att leverera i paritet med prislappen känns inte en köprekommendation motiverad.

Varunummer: 95855

Pris: 343 SEK

2007 Chassagne-Montrachet Fernand & Laurent Pillot

Eftersom Le Montrachet ligger både inom appellationsgränserna för Chassagne och Puligny har båda byarna passat på att lägga det till sina respektive bynamn. Följaktligen får även anspråkslösa byviner något av lyskraften från ett av världens mest kända vingårdslägen. Familjen Pillot har ägnat sig åt vinproduktion i Chassagne sedan 1800-talet och är inne på fjärde generationen. Numera äger firman 14,6 hektar i 22 appellationer. Till detta byvin hämtas Chardonnaydruvorna från två plättar som heter ”Les Bergeries” och ”Le Chêne”, och som ligger precis utanför byn. Producenten har föredömligt lagt upp en underhållande karta där varje vingårdsläge i produktserien markerats. De handplockade druvorna jäses på ekfat som är nya till 25 procent. Därefter får vinet mogna på fat till påföljande sommar innan det buteljeras.

En distinkt doft av popcorn och smör är det första doftintryck som slår upp ur glaset. Därefter kommer gula päron, flinta, ett uns av någon slags petroleumprodukt och viss kryddighet. Smakintrycket är fräscht och inte överdrivet ekat med smör, päron, citrus, ananas, godisartad tropisk frukt, viss oxidation och lite mineral. Det hela klingar av ganska långsamt. Ett mycket gott vin som får en köprekommendation.

Varunummer: 95662

Pris: 249 SEK