Gåsamiddag

I år fick högtidlighållandet av sankt Martin av Tours inhiberas på grund av sjuka barn. En dryg månad senare gjordes ett nytt försök. Dock med gåsen utbytt mot sin släkting ankan.

Helgonkulten kring Sankt Martin och Mårten gås torde väl ha rötterna i vårt katolska förflutna. Tack vare att denna papistiska sedvänja levt kvar i Skåne så gives en utmärkt anledning att dricka bourgogne. Med tanke på vinets betydelse vid Mårten gås är det intressant att notera att Sankt Martin är alkoholisters skyddshelgon.

De Venoge Blanc de Noirs är först ut denna afton och blandningen består av 80 procent Pinot Noir och 20 procent Petit Meunier. Etikettens utformning kanske inte klarar högt ställda estetiska krav, men å andra sidan är det väl innehållet som främst spelar roll.

Färgen är vacker, ganska mörk och med en rosa anstrykning.

Doften innehåller ett huvudelement av äppelmust. Mognad, nötter och viss brödighet noteras också. Smaken är tämligen fyllig med äppeljuice, smöriga briocher, nötter och en aning oxiderad ton. Syrligheten är läskande och en stram mineralitet som påminner om att få krita på tungspetsen gör att denna champagne tigger om att få bli serverad med något till. Klockren köprekommendation utfärdas inför det stundande nyårsfirandet.

Därnäst var det dags för två viner från Bourgogne. Närmare bestämt byn Vosne, som till bynamnet även lagt namnet på sin mest kända vingård Romanée. Som av en händelse visar det sig att de båda vingårdslägena ligger precis bredvid varandra.

2006 Vosne Romanée les Quartiers de Nuits från Jean-Claude Boisset klev in i den vänstra ringhörnan. Doften ledde tankarna i förstone till norra Rhône med hallon, röda bär, pepprighet, viol, tjära, och viss rökighet. Smaken var kryddig och bärig med jordgubbar.

I den högra ringhörnan kom 2007 Vosne-Romanée Les Maizières Hautes från Domaine Mongeard-Mugneret. Här leddes tankarna åt Rioja till med tydlig mjuk fatkaraktär i doft och smak. Mer bärig och med rustik jordighet i doften som sekunderade jordgubbarna..

Båda var åt det knappt medelfylliga hållet med bra rymd i smaken. Eleganta, silkiga och med fantastisk bärighet av jordgubbar och härlig kryddighet. Det är i sådana här lägen som jag överväldigas av en lust att enbart köpa bourgogne. Om plånboken så bara tillät… Någon vinnare blev inte korad så matchen slutade oavgjort.

Därefter var det dags för 2001 Castello di Brolio från Barone Ricasoli. Scenen kan väl närmast liknas vid en fight mellan två viftande flugviktare som abrupt blir nedslagna av en inhoppande tungviktsmästare med hästskor i handskarna. Doften är väldigt generös och murrig med kaffe, julmust, dyig sjöbotten, sur brasved, körsbär samt röd citrus. Smaken fortsätter på samma tema med Coca Cola, plommon, kaffe, körsbär och choklad. Gott, javisst, men det går inte komma från att smaklökarna blir närmast chockade av kraften och den totala bristen på finess efter två subtila Bourgogner. Trots i det närmaste tio års ålder känns Brolion fortfarande vital och utan någon nämnvärd mognad. Hur länge kommer den att fortsätta i samma stil? Vinet återfinns i beställningssortimentet och bör inte missas!

Sammantaget en lyckad kväll med goda viner.

De Venoge Brut Blanc de Noirs, 319 SEK varunummer 7872

2006 Vosne Romanée les Quartiers de Nuits, Jean-Claude Boisset 379 SEK

2007 Vosne-Romanée Les Maizières Hautes, Domaine Mongeard-Mugneret 348 SEK

2001 Castello di Brolio, Barone Ricasoli, 349 SEK varunummer 81523

2006 Barolo Cascina Cucco Cerrati

En möjlighet att köpa bra och billig Barolo från Danmark utlöste en feeding frenzy bland svenska vinbloggare. Klart jag måste kolla vad allt väsen handlar om. Ett par veckor senare dyker grannen upp med en låda som DHL lämnat hos dem. Som tur var kollade grannen inte upp vad lådan innehöll.

Om uppdelningen av producenter i Barolo mellan modernister och traditionalister fortfarande är aktuell så framstår Cascina Cuccos Barolo från vingårdsläget Cerrati som förhållandevis modernt framställd med urlakning i tre dygn, jäsning vid dryga 30 grader och små franska fat för lagring.

Doften är ljuvlig. Ursprunget är tämligen lätt att gissa sig till med klassiska kännetäcken såsom rosor, tjära, stendamm och nagellack som ackompanjerar körsbären och någon slags rökig och träig ton som jag vill ha till eneträ.

Stramt och elegant fortsätter smaken i samma stil med körsbär, röda bär, lakrits, marsipan och stendamm med lagom framträdande fattoner.

Sammantaget är det med glädje som jag konstaterar att förväntningarna infriades. Ett mycket gott vin som det skall bli en fröjd att följa under åren som kommer.

Pris: 211 SEK inkl. transport

2007 Fèlsina Berardenga Chianti Classico

Ofta beskrivs vin i numeriska värden, och för att göra denna bedömning mer eller mindre vederhäftig görs ett försök till en opartisk beskrivning av vinets doft och smakegenskaper. Inte något fel i det. För att kunna beskriva en personlig upplevelse för andra krävs att vi använder oss av referensramar som andra känner igen sig i.

Om jag säger att ett vin är gott så är det en personlig upplevelse som kräver att den som tar del av mitt omdöme känner till mina referensramar. Men om jag säger att vinet får 88 poäng kommer sannolikt fler känna igen sig eftersom siffran 88 indikerar att jag inte utgår från mina egna smakpreferenser, utan försöker förhålla mig till en allmänt vedertagen måttstock.

En personlig beskrivning av en vinupplevelse skulle kunna utgå från följande scenario. En novembereftermiddag kommer en långväga god vän med sin son förbi. Barnen finner varandra snart över Legolådan och jag och min gode vän går ut och tänder Webern i vetskap om att det sannolikt är en av de sista gångerna den här säsongen innan snön kommer i vägen.

På grillen lägger vi en fläskkotlettrad med svålen intakt som späckats med rosmarin, salvia och vitlök. Till det klyftar vi potatis som kokas innan den rostas i ugnen i lite drygt en timme under det att den kontinuerligt vänds runt varje kvart. Såsen består av egenhändigt tillverkad kalvfond som med charlottenlök, lite vitvin och en rejäl skvätt grädde reduceras till sublim behaglighet.

Till middagen serveras Fèlsinas baschianti. Den tar inte överhanden eftersom kroppen inte är alltför fyllig. Den pigga syrligheten, som noteras runt bordet på förhand, är som bortblåst när den får möta den gräddstinna såsen. Även de sandiga tanninerna rundas av med det grillade köttet. Ett mycket väl balanserat matvin som står för en av årets vinupplevelser för mig.

Det här är en omständlig beskrivning av en personlig upplevelse som fungerar dåligt som konsumentvägledning för någon som inte var med under denna kväll.

Mitt försök till att opartiskt försöka beskriva vinet blir som följer:

Doften består av söta körsbär och röda bär med rökighet, en aning tjära samt kaffe. Smaken är åt det slankare hållet med körsbär, röda bär och en aning röd citrus med kaffe från rostade fat. Balansen är bra med pigg syrlighet och sandiga tanniner. Sammantaget ett gott vin.

När jag väger samman min personliga upplevelse med ett försök till opartisk poängsättning så får det bli: köp en flaska 2007 Fèlsina Berardenga Chianti Classico, hugg tag i en mycket kär vän, grilla ett stycke gris, ät och drick under trevlig samvaro och detta vin levererar en upplevelse som är värd 95 Parkerpoäng. Om du inte behöver dras med treårstrots vid matbordet kan du möjligtvis lägga till en poäng. Kanske att en Chateau Mouton Rothchild från fredsåret 1945 hade gjort jobbet bättre. Men det vete fan.

Varunummer: 90046 
Pris: 149 SEK

2008 Clos la Coutale

Det är lätt att tro att Bordeaux alltid varit hemvist för några av de mest eftertraktade vinerna i världen. Så är inte fallet. Det tog faktiskt producenterna i Bordeaux rätt lång tid att få konsumenterna att uppskatta vinerna därifrån. Mer uppskattade viner producerades längre upp för floderna, bland annat i Cahors som var eftertraktat redan på medeltiden.

Allteftersom handelsmännen i Bordeaux lärde sig att tjäna än mer pengar på vin genom att framställa dem på egen hand ville de eliminera konkurrensen från vinregionerna uppströms genom in- och utförselregler. Först när segelfartygen från Norra Europa inte kunde gå ut på grund av isen i hamnarna fick övriga sydvästra Frankrike tillträde till exporthamnen i Bordeaux. Ett system som levde kvar till franska revolutionens dagar. Men i Bordeaux lät man inte tillfället gå förbi, utan när de kraftfulla och uppskattade vinerna från Cahors hade svårt att hitta köpare användes vinerna för att staga upp de egna förhållandevis lätta vinerna för att på så sätt öka tyngden och attraktionskraften hos dem.

Som inte detta räckte så drabbades Cahors, i likhet med många andra vinregioner i Frankrike och annorstädes, hårt under senare delen av 1800-talet av vinlusens framfart.

Ytterligare en knäck för vinnäringen i Cahors kom med frosten 1956, som i ett slag raderade ut rankorna i vingårdarna. Vid återplanteringen favoriserades Malbec (även känd under artistnamnen Côt, Côt Noir och Auxerrois) och i dag måste vinerna innehålla minst 70 procent av denna druva. Upp till 30 procent kan utgöras av Merlot och Tannat.

Clos La Coutale från producenten Bernede (föga informativ hemsida) använder 80 procent Malbec och 20 procent Merlot.

Doften är filmjölkig, nästan Cabernet Franc-aktig, med svartvinbär, plommon, korinter, tobak, läder och med viss gräsighet.

Smaken är ganska fyllig med varm och avrundad frukt som består av svartvinbär, björnbär och plommon. Även i smaken noteras viss gräsighet. Sötlakrits och tobaksflagor anar jag också. Jag skulle gissa att viss tid har tillbringats på fat eftersom det finns ganska tydliga fatvaniljtoner.

I dagsläget är inte smakintrycken riktigt lika framträdande som doften och det skulle väl kunna vara en indikation på att vinet kan vinna på lagring. I mitt tycke är det ett riktigt bra matvin som väl förtjänar en köprekommendation. I skrivande stund finns några få flaskor spridda runt riket enligt Systembolagets lagersaldo.

Varunummer: 94478
Pris: 119 SEK

2008 Assyrtiko Domaine Sigalas

Det andra vinet från Santorini inmundigades för ett tag sedan. När man läser om grekiska viner framhålls ofta Domaine Sigalas som en välrenommerad egendom värd att hålla utkik efter.

Egendomen ligger på den norra delen av Santorini och vinstockarna lär vara över 50 år gamla. Jormånen består till stor del av lava och vulkanaska, vilket innebär att de stackars vinstockarna inte har särskilt mycket organiskt material att hämta näring ur. Avkastningen är inte mer än 18-30 hektoliter per hektar.

Doften är tydligt fatad även om jag är högst osäker på om vinet fått någon fatlagring. Men oxiderade sherrytoner anar jag likväl, jämte gula äpplen, stendamm och en tydlig citruston.

Smaken känns även den fatad med sherrytoner och tuttifrutti. Det tropiska anslaget fortsätter med en korg av tropisk frukt där jag särskilt skiljer ut mango. Tydlig citrus och en läskande mineralitet fullbordar skapelsen. 

Det är inte något stort vin, men riktigt gott är det och den nyfikne kan prova årgång 2009 i beställningssortimentet för 189 kronor.

2009 Santorini Assyrtiko Santo Wines

Jag kan på rak arm inte erinra mig om att någon gång ha druckit ett grekiskt vin innan jag köpte ett par flaskor i höstas. Då kom det ett par grekiska vita viner från Santorini på bolaget som väckte min nyfikenhet.

Druvan som främst odlas på Santorini är Assyrtiko, och den härstammar troligen från ön också. Rankorna på Santorini växer i gropar i vulkanaskan för att stå emot de kraftiga vindarna från Egeiska havet. Eftersom vinlusen inte trivs i askrik jord har många rankor inte ympats på amerikanska rotstockar.

Om producenten har jag inte hittat särskilt mycket. Främst på grund av mina eftersatta kunskaper i grekiska som gör att jag inte kan dechiffrera det kyrilliska alfabetet på hemsidan. Viss information ges på engelska och om det vin som jag drack hittar jag den oumbärliga informationen att det är vinifierat på klassiskt vis för vita viner. Och det slår mig att så mycket mer än så behöver jag ju faktiskt inte veta. Viss uppmärksamhet verkar vinet ha rönt i vinkretsar att döma av alla medaljer som erhållits från olika tävlingar, varav två stycken återges på själva flaskan.

Doften är något blommig och innehåller solmogen frukt av meloner och päron med söt ananas och påtaglig citrussyrlighet. Därtill finns något petroleumdestillat av något slag och viss oxidation. Doften är mycket god.

Den skarpa citrussyrligheten återkommer bland smakintrycken. Där finns också aningen mineral, svag oxidation och en fruktkorg med päron och melon. Några bubblor i glasen indikerar att någon slags efterjäsning kan ha skett i flaskan. Det kan också förklara att där finns viss spritsighet. Denna skönhetsfläck förtar inte att vinet är mycket gott. En stabil köprekommendation utfärdas härmed.

Varunummer: 2338
Pris: 99 SEK

2004 Barbaresco Cascina Baricchi

Vid en genomgång av Systembolagets beställningssortiment hittade jag ett erbjudande som hämtat från Danmark. Två flaskor Barbaresco från toppåret 2004 för endast 280 kronor. Var det frågan om ett ohöljt danskt försök att bryta sig in på den svenska marknaden?

1979 bestämde sig Giovanni Simonetta för att köpa mark och göra sitt eget vin. Den första årgången kom tio år senare. Ambitionen hos producenten verkar vara att kombinera traditioner med nymodigheter. Druvorna lakas ur i tio dagar i ståltankar innan en sejour på två år i franska och ungerska 500-litersfat tar vid.

Doften är generös och kanske en aning åt det sötfruktiga hållet med typisk nebbiolofrukt, örtiga körsbär, nypon, tallbarr och nagellack.

Smaken tar vid med söt och solmogen frukt av körsbär, svartvinbär och hallon/jordgubbe. Lägg därtill lakrits, rosor och tjära. Kroppen är förhållandevis fyllig, men ändå slank med avrundade syror och tanniner. Eftersmaken klingar av långsamt.

”Superfynd!!!” skriver jag i protokollet och kastar mig på datorn för att i ett nafs beställa fler flaskor. Det går icke att göra då flaskorna är slut. Vid en kontakt med leverantören visar det sig att erbjudandet var för bra för att vara sant. Tydligen har Systembolaget angivit fel pris i beställningssortimentet. Baricchis Barbaresco kommer lanseras en gång till, men då till ett högre pris. Är det 280 kronor per flaska som gäller vet jag inte om jag är lika intresserad. För de pengarna skulle jag nog ändå vilja ha lite mer elegans och mindre sötfruktighet. En flaska har jag kvar och det skall bli intressant att korka ur den om några år och se vad som hänt.

Fler har provat.

Pris: 280 SEK/två flaskor