Sommarviner

En sommarafton i juli får vi besök av goda vänner och en entrecôte av amerikanskt ursprung åker på grillen. Fadren har varit på besök dagen innan och lämnat grundstommen till såsen i form av ett väl tilltaget lass nyplockade och förvällda kantareller. Nu är detta en blogg som främst handlar om vin, men minst lika viktigt är vad man äter till och därför tycker jag att det är intressant att notera att något måste vara galet med prissättningen på kött när den inhemska entrecôten inte bara är dyrare, utan också synbarligen av sämre kvalitet. En förklaring lär vara att svensken i gemen tror att svenskt fågel- och nötkött är bättre och att handlaren inte kan ta lika bra betalt för utländskt kött. Vad roligt det är ibland att kunna dra fördel av att den så kallade marknaden har fel. 

Först ut på banan var en spansk cava vid namn Codorníu Selección Raventós som enligt etiketten är framställd med traditionella metoder. Druvsammansättningen består till hälften av Chardonnay. Därtill har använts 25 procent vardera av Xarel-lo och Macabeo. Lätt, torr och läskande gjorde den jobbet med den äran utan att pocka på uppmärksamhet. Att försöka dissekera doft och smak vore missvisande eftersom det är en perfekt sommaraperitif som gör sig bäst utan närmare eftertanke. 

Sedan var det dags för huvudkombattanterna att göra entré lagom till att entrecôten var klar. 2001 Viña Ardanza Reserva från Rioja tar täten från början med en rejäl pondus i doftspektrumet. Druvsammansättningen är 80 procent Tempranillo och 20 procent Garnacha, och producenten är La Rioja Alta som gör den underbart arkaiska Gran Reserva 904. En fantastisk doft med jordgubbe, läder, dill och en påtaglig kryddighet väller ur glaset. I glaset bredvid återfinner vi en närmast neurotiskt krampaktigt knuten 2008 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva. Om jag är snäll kan jag väl säga att det gick att ana sig till lite mörka körsbär kanske. Men det kan också vara mina förväntningar som spelade mig ett spratt.

När vi sedan smakar på vinerna ändras scenen totalt. Riojan har inte i närheten av samma närvaro i smaken. Visst är det ett gott gammalt vin med jordgubbe, läder, torkad frukt, en aning tomatpuré och en hel del fat. Men efter den fantastiska inledningen kvarstår en känsla av besvikelse att smaken inte är tillnärmelsevis lika generös som doften. Chiantin däremot levererar en väl tilltagen dos av tät frukt med körsbär. Det har inte heller snålats i fathanteringen. Enligt baksidesetiketten har franska 225-liters fat använts i framställningen, och det hade jag nog kunnat gissa mig till utan att läsa innantill om man så säger. Tanniner och syrlighet är inte så värst framträdande, utan intrycket är ganska så polerat och drickbarheten är hög. Kan det vara så att denna Chianti skulle kunna bli ännu bättre med lite lagring? Skall jag kanske köpa ett par flaskor för att se vad som händer? Men det är ju så mycket annat som kanske är bättre att satsa pengarna på. Se där en inblick i vilka bryderier som jag brottas med halvvägs in i en avslappnad semester. Hur som helst, 2001 Viña Ardanza Reserva är en god och mogen rioja för en högst rimlig penning och 2008 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva är en riktigt god Chianti som eventuellt kan utvecklas med lite lagring och därför är det utan tvekan som jag anser att de båda förtjänar köprekommendationer.

I händelse av att törsten inte skulle släckas hade gästerna med sig en 2007 Condado de Haza från Alejandro Fernandez i beredskap. För mig var det lite extra roligt eftersom Condado de Haza i en tidigare årgång var ett av de viner som grundlade mitt vinintresse för nio år sedan. Trots att det är högsommar och infravärmaren glöder går det inte att hålla den svenska sommarkvällens kyla stången. Myggen är också på hugget. Jag kan i alla fall notera en mullig och generös frukt med björnbär och plommon samt en väl tilltagen fatbehandling. Ett riktigt bra grillvin skulle jag tro, om vädret är bättre eller om vinet avnjuts inomhus. Men vid 15 plusgrader kommer det inte riktigt till sin rätt.

Sedan går en av gästerna bärsärkagång i källaren och börjar rya om Bourgogne och annat gott som väntar på att få mogna till sig. Som tur är har jag ett offervin i beredskap. Därför kommer det sig att vi därnäst har en Brolio Chianti Classico från det varma året 2003 i glasen. Vi är mest förvånade över att mer inte hänt på de år som gått sedan inköpet. Mest mörk frukt och kaffesump. Vissa viner tjänar helt enkelt inte på att lagras. Men den fyllde sin uppgift väl med att runda av kvällen när doft- och smaksinnen trubbats av något. 

En på det hela taget lyckad afton den kylslagna och regntunga sommaren 2012.

Codorníu Selección Raventós 

Varunummer: 7778

Pris: 99 SEK

2001 Viña Ardanza Reserva

Varunummer: 2609

Pris: 199 SEK

2008 Villa Cafaggio Chianti Classico Riserva

Varunummer: 99461

Pris: 229

2007 Condado de Haza

Varunummer: 72604

2011 Chablis Domaine William Fèvre

Än en gång vänder vi oss till den nordliga delen av Bourgogne för att hitta ett passande vin till laxen. En intressant detalj är att i motsats till rådande trend i Chablis framhålls fatlagringens välsignelse, om än med måtta, hos Domaine William Fèvre.

Redan den första sniffen är mycket lovande. Doften är generös med gråpäron och gula äpplen och en rejäl bit flinta. Visst finns här också citrus, men också något blommigt. Smaken fortsätter på den inslagna banan med först och främst en hel del citrus, och då närmare bestämt grapefrukt och citron. Gröna syrliga äpplen noterar jag också. Sedan var det ju detta med flintan. Jag har faktiskt aldrig smakat på flinta, eller andra stenar och jordarter för den delen, för att faktiskt förvissa mig om vad de smakar. Den dag jag gör det har antagligen ett hälsosamt intresse slagit över i någon slags mani. Men jag föreställer mig att flinta skulle smaka på motsvarande sätt som mineraltonen i vinet. I övrigt kan jag nämna att denna Chablis är mycket torr och balansen är fantastisk. Några uppenbara fattoner registrerar jag inte trots idoga försök, men jag misstänker att de finns där vagt någonstans i bakgrunden och bidrar till att ge vinet lite fetma och ett lite vidare smakspektrum. 

Även om det är en generisk Chablis utan någon växtplats angiven på etiketten är kvaliteten hög. Producenten verkar dock inte tro på någon längre tids lagring då förslutningen består av pressad kork. 

På det hela taget ett mycket gott vin och jag kommer att hålla utkik efter fler viner från Domaine William Fèvre. Köprekommendation utfärdas härmed.

Varunummer: 87642

Pris: 169 SEK

2005 Gevrey-Chambertin La Justice Antonin Guyon

För fem år sedan köpte jag två flaskor Bourgogne och lade undan för att de skulle få lite mognad. Mitt inköp motiverades till stor del av att så många bloggade och skrev om vinet och jag bifogar några länkar för den som inte orkar göra en egen googlesökning: här, här, här, här, här, här och här.

Kort sagt var jag för snål för att köpa ytterligare en flaska att prova vid inköpstillfället, trots att priset lär har varit högst överkomliga 275 kronor. Häromdagen bedömde jag att det var dags att ta fram en av flaskorna och prova för att se om satsningen burit frukt. 

Doften är flyktigt förförisk och komplex med slöjor av förnimmelser som gäckande retar doftsinnet. Jag tror mig ana åtminstone fyra olika slags träslag i olika tillstånd av förbränning. Eneträ som gått varm i svarven minns jag från slöjdsalen. Sur tjärved minns jag från barndomens skogspromenader och så finns där även sandelträ och ett uns grillkol. Fruktspektrumet omfamnar jordgubbar, som till del kokats till kompott, körsbär och en aning mandelmassa. Viol tycker jag mig också ana. Det måste också vara en aning Läkerol. Allt detta efter lite ofokuserat sniffande medan vi försöker få ordning på den grillade kycklingen och underhålla barnen. 

Smaken följer upp med ren frukt med körsbär och jordgubbe parad med viss skitighet och rökighet. Fathanteringen har nog varit exemplariskt omdömesgill och bidrar med rondör och lite fattoner. Balansen är riktigt bra och kroppen knappt medelfyllig. Superlativer till trots, det är inte något stort vin. Skall man vara lite kritisk så är den lite tunn i mellanregistret innan eftersmaken tar vid. Att läsa provningsanteckningar är en sak, men det är först när maten står på bordet som allt harmonierar och total lycka uppstår. Även om det inte är något storartat vin som får klockarna att stanna är det i sanning ett formidabelt matvin till den grillade kycklingen.

Middagssällskapet blev överförtjust. Den här upplevelsen kommer att leva kvar länge i minnet hos flera personer och så mycket bättre betyg än så kan väl ett vin inte få. Om jag vore religiös skulle det första budordet i min burgundiska trosbekännelse vara att jag skall icke hava några andra viner jämte Bourgogne.

Uppenbarligen går det att finna riktigt bra burgundiska upplevelser utan ytterligare inteckningar på huset. Nu gäller det att hitta dem!

2009 Chateau Lilian Ladouys

Nu för tiden verkar årgångsvariationer inte vara något större problem för producenterna i Bordeaux. Med tjatig regelbundenhet utnämns årgångarna till ”decenniets årgång”, ”århundradets årgång” eller ”millenniets årgång”. För den som är hänvisad till Systembolaget för sina inköp är det nu dags att börja bunkra upp den redan legendariska årgången 2009.

I början köpte jag viner som rekommenderades lagring utan att smaka på dem. Ett uppenbart problem med denna strategi är att när jag efter hand konsumerade flaskor med begynnande mognad hade jag inte en aning om hur de smakade ursprungligen, och därmed saknades referensramar för vilka typer av viner som jag föredrar. Vis av erfarenhet korkar jag upp en kandidat till vinkällaren från en mindre känd producent från Saint-Estèphe. Det skall sägas att redan från början blir jag skeptisk när jag läser på etiketten att vinet innehåller 14 procent alkohol. Jag drar mig till minnes flaskor från 80-talet som klarades sig på 11 procent. Hemsidan för Lilian Ladouys är under uppbyggnad och ger inte någon kunskap. Andra källor på nätet anger att egendomen är planterad med 60 procent Cabernet Sauvignon, 35 procent Merlot och återstoden utgörs av Cabernet Franc.

Förra året köpte jag en låda 2008 Lilian Ladouys av Franska bolaget och blev förtjust. Ur minnet träder toskanska körsbär fram jämte en saliverande kärvhet och pigg syrlighet. Om nu förståsigpåarna har rätt så skall 2009 vara än bättre. 

Initialt finns inte något som skvallrar om vinets ursprung. Snarare tvärtom. Det absolut första doftintrycket som möter näsan är Toblerone faktiskt, om än tillfälligt. Men sedan kommer söta likörbetonade körsbär och plommon. Och en del kaffe. Nya världen tänker jag. Efter hand börjar det lugna ner sig och mer strama nyanser träder fram med skitighet, violer, blod och järn samt lagerblad och korinter. 

Det är rejält tätt i munnen med drivor av söt frukt. Tanniner och syrlighet känns inte särskilt framträdande. Det är söta körsbär och plommon samt lite björnbär. Intrycket lutar mer åt Merlot än Cabernet Sauvignon. En hel del fat har nog varit inblandade också med en del vaniljkladd och kaffe. En riktigt positiv överraskning är att den höga alkoholhalten inte märks.

I en blindprovning hade jag nog velat mellan Toscana och någon del av nya Världen som jag inte känner till. Modren, som inte alls är någon vinkännare, tycker att vinet är drickfärdigt i dag och det är nog mitt intryck också. Riktigt gott är det och några flaskor får det bli för att se hur vinet kommer utvecklas med tiden. Den som känner mognadsprocessen för Bordeauxviner bättre än jag kan kanske lugna ner mig och förklara att detta är en juvenil fas och att mer komplexa och harmoniska drag kommer med tiden. För det är inte utan att jag undrar över hur ett vin skall kunna utvecklas till det bättre med så lite syrlighet och kärvhet. 

In tutti tycker jag att Lilian Ladouys är riktigt köpvärt. Det är ett gott och välgjort vin. Men är det klassiska Bordeauxmarkörer som efterfrågas är jag inte lika benägen att framhålla detta vin. Eller så är det så här som unga viner från Bordeaux uppför sig. Tiden får utvisa helt enkelt.

Varunummer: 95122

Pris: 234 SEK

2009 Domaine Leon Barral Jadis

Södra Frankrike är inte mammas gata för mig. Men mången gång har jag stött på Domaine Leon Barral, inte minst bland bloggare. Jag beställer en blandning som heter Jadis, vilket torde vara något av en instegsmodell så att säga. Blandningen består till hälften av Carignan, 40 procent Syrah och återstoden utgörs av Cinsault. Appellationen är Faugères som är en kommun i departementet Hérault i Languedoc-Roussillon. 

Det initiala doftintrycket domineras av väldigt söt frukt som nästan känns likörartad. Visst finns där både mineral och örtighet, men det är lite väl mycket av det goda. När jag smakar på vinet överraskas jag av att det är överraskande bra bett i tanninerna. Frukten är bra solmogen och söt med plommon och björnbär, och en hel del fat har nog också varit med i bilden. Svansen är påtagligt eldig. Mineral och örter bidrar till att balansera den söta frukten som efter hand leder tankarna till Läkerol.

Om jag skall försöka förhålla mig opartiskt till Leon Barral Jadis så är det välgjort och rentav gott. Men därefter är det upp till den individuella smaken. Det här är inte min stil helt enkelt. Det är lite för sötfruktigt och nästan överväldigande i sin täthet. Men jag tror att det finns de som i dessa grilltider söker efter sötfruktiga och kraftfulla viner, och då torde denna upplaga av Leon Barral Jadis komma väl till pass. 

Varunummer: 95214 

Pris: 214 SEK

2010 Chablis Premier Cru Beauroy Jean Marc Brocard

Det är svårt att runda Domaine Jean Marc Brocard när man letar efter Chablis på systembolaget. De flaskor som jag provat har förvisso varit goda, men de har inte väckt hamstringsinstinkten hos mig.

Som konsument gäller det att ha koll på flera växtplatser runt om i Chablis. Om växtplaterna ligger som ekrar runt centralorten Chablis ligger Beauroy, som är en premier cru, ungefär vid klockan 10. Eller i den nordvästra delen om man så vill. 

Nu stod jag med en flaska i handen och tack vare informationsteknologins landvinningar övertygas jag efter en sökning om att lägga ned denna Chablis i inköpskorgen.

Doften är finstämd och god med gråpäron, syrliga höstäpplen, citrus, flinta och en aning vanilj. Smaken är mer generös med päron, gula äpplen, en skvätt citron som gör sig alltmer påmind under kvällen och stenig mineral. Kruttorrt är ordet och eftersmaken sitter i ett bra tag. Finstämda och eleganta viner som detta brukar vinna i längden. Mycket riktigt, till maten och när solen tittar fram mellan regnskurarna är det en vinnare. Det är riktigt gott och väl värt att prova.

Med tanke på att jag numera har en mörk källare som mycket väl skulle kunna utvecklas till att bli en vinkällare så är det nästan så att jag börjar överväga att lägga undan ett par flaskor för att se vad som händer med lite lagring.

Varunummer: 7125

Pris: 159 SEK

2010 Chablis Clotilde Davenne & 2010 Chablis Drouhin-Vaudon

Barndomsvännen med familj är på besök och den grillade laxen får sällskap av två vita viner från Chablis. Intressant nog är det också två lite olika stilar. Nu var det inte så mycket fokus på vinerna, utan det fick bli ett par snabba noteringar i all hast.

I det första glaset återfinns en bas-Chablis från Clotilde Davenne med tydligt fokus på citrus i doften av citron och grapefrukt. Gråpäron och äpple noterar jag också jämte mineral. Smaken fortsätter på samma spår med en fräsande syrlighet av citrus och grönt äpple. Riktigt gott är det, även om den rena citrusartade frukten kan ge ett litet enahanda intryck under en hel middag. Lite mer komplexitet hade varit önskvärt. 

Drouhin, som lagt till Vaudon till firmanamnet i marknadsföringen av denna Chablis, har ett doftspektrum som är lite bredare än Clotilde Davennes vin. Doften indikerar också aningen mer kropp med lite mer fetma. Men det är mycket citrus och äpple även här, om än med lite mer solmogen tropisk frukt någonstans i bakgrunden. Spontant skulle jag säga att det varit lite mer fat med i framställningsprocessen med en aningens oxiderad ton och lite, lite vanilj. Smakmässigt är detta vin inte lika rakbladsvasst, utan lite rundare och aningen mer komplext. 

Middagssällskapet var rörande överens om att det här är två mycket goda viner och därför tvekar jag inte att utfärda en generell köprekommendation. Vilket man skall ta är mest en fråga om tycke och smak. Jag skulle lite förenklat vilja säga att det är ett val mellan Clotilde Davenne för spets eller Drouhin-Vaudon för bredd.

Chablis Clotilde Davenne
Varunummer: 6307
Pris: 139 SEK 

Chablis Joseph Drouhin
Varunummer: 5765
Pris: 149 SEK