2000 Brunello di Montalcino Fossacolle

För fem år sedan botaniserade jag bland Brunellovinerna i provningsmaskinen på enoteket i Greve. Vinnaren fick följa med mig hem till Sverige. I somras bestämde jag mig för att dra korken ur flaskan och se hur min gamle favorit utvecklats med tio år på nacken.

I början av 1980-talet fick de nuvarande ägarna till Fossacolle köpa loss marken och 1984 planterades de första brunellovinstockarna. 2002 släpptes de första Brunellovinerna från årgången 1997 ut på marknaden.

Eftersom både doft och smak formligen skriker merlot undrar jag om Fossacolle måhända varit en av de egendomar runt Montalcino som använt förbjudna druvor. Dov, murrig och jordig doft med plommon och kanske lite korinter signalerar inte Toscana för mig. Förvisso finns surkörsbären där också. Rökt medwurst och nagellack hittar jag också i doften. Dov plommonfrukt och korinter återfinns bland smakintrycken, och därtill torkad frukt som ett kvitto på de tio år som gått sedan druvorna skördades. Körsbär och blodapelsin noterar jag också efterhand. Tidens tand har också slipat ned tanninerna och syrligheten till en behaglig nivå. Tyvärr stör viss alkoholhetta.

Ett gott vin, maffigt och med tryck i, men det saknar typicitet och komplexitet. Det vill säga inte på långa vägar när värt de 35 euro som det kostade på plats en gång i tiden. Jag kan inte komma från misstanken att producenten i allt för stor utsträckning sneglat på vad som går hem i USA, som ju är Brunellovinernas största exportmarknad.

Till sist får jag nog också konstatera att jag fått ett kvitto på att mina smakpreferenser ändrats under de fem år som gått sedan inköpet.

2007 Domaine des Croix Beaune

Tidigare i år provade jag med mycket lyckat resultat en Beaune Premier Cru från Domaine des Croix. Därför blev jag nyfiken på om husets instegsmodell från Beaune förmådde leverera hyggligt mycket upplevelse för pengarna. 

Förväntningarna justeras tämligen omgående ned till en hälsosam nivå. Vinet är nämligen så tunt i färgen att det utan problem går att läsa kvällens tv-tablå om den läggs under karaffen. 

Doften är milt sagt diskret med körsbär och hallontoner samt mineralitet. Smaken är slank, närmast tunn, med körsbär och mineralitet. Lite märkligt är att initialt upplevs vinet som tunt, även så i mittenpartiet, för att sedan stegras i intensitet i avslutet där viss fatkola ansluter. Syrligheten är ungdomligt påtaglig, om än ej störande. Till mat fungerar det dåligt trots försök med milda rätter av kalv och kyckling. 

En utbredd och återkommande visdom är att det går många dåliga eller mediokra viner på varje stort vin från Bourgogne. Jag har fått någon anledning att betvivla detta. Min rekommendation är att lägga pengarna på något annat.

Varunummer: 73747

Pris: 249 SEK

2009 Menetou Salon Joseph Mellot Les Thureaux

Det händer att en flaska vitt måste införskaffas i all hast utan möjlighet till närmare konsultationer. Därför plockades en flaska från Loire i all hast ned från hyllan och fick följa med hem. Detta utslag av impulsivitet visade sig vara riktigt lyckat.

Enligt hemsidan så har Maison Joseph Mellot en bakgrund inom vinproduktion som sträcker sig femhundra år tillbaka i tiden. En förfader skall ha hjälpt självaste solkungen Ludvig XIV med att välja vin. I sortimentet finns viner från namnkunniga appellationer såsom Pouilly-Fumé och Sancerre. Och så har vi detta vin från det mindre välkända Menetou-Salon, där druvan heter Sauvignon blanc.

Doften är nästan ett kondensat av den friska och spirande klorofyllfyllda vårgrönskan. Krusbär och nässelblad ger fräschör och söta päron rundar av doftintrycken. Smaken är läskande och mycket god med småsöta päron och krusbär som balanseras av ett uns mineraler och pigg syrlighet. Vilket underbart bersåvin. Ett mycket gott vin som med lätthet får en köprekommendation. 

Det stora slaget inom vitvinsvärlden verkar stå mellan Chardonnay och Riesling. Men jag börjar mer och mer luta åt att Sauvignon Blanc är min favorit.

Varunummer: 5334 

Pris: 99 SEK

2004 Campogiovanni Brunello di Montalcino San Felice

Begäret efter en Brunello sätter in och jag inventerar Systembolagets beställningssortiment. San Felice i hjärtat av Chianti Classico är en mycket gammal producent som numera ingår i den tyska försäkringsjätten Allianz. Verksamheten har utvidgats till Maremma och Montalcino. Campogiovanni införskaffades på 80-talet och 14 hektar av totalt 65 planterades med Brunellorankor mellan 1976 och 1988 för att möta världens efterfrågan på viner från Montalcino. Vinet lagras på stora botti i 36 månader.

Doften är intressant pulverartad och rökig med gummi, läder, viol, kaffe och surbrasved. Det är ett italienskt vin från toskanska kärnlandet så självfallet finns där även körsbär. Och plommon. Det toskanska formuläret bockas av i raskt takt även i munnen med körsbär, jämte plommon och fat. En bitterhet som påminner om grape eller blodapelsin känns läskande i början, men stör mig allt mer efterhand. Vinet är slankt, väl balanserat och behagligt medelfylligt med bra rymd i smaken och en eftersmak som klingar av långsamt. Det är gott, men elementet av bitter citrusfrukt och kanske lite för mycket stram elegans som ger ett lite återhållsamt intryck gör att jag avstår från att köpa fler flaskor.

Varunummer: 73516

Pris: 299 SEK

1999 Barolo Dosio

För några år sedan gick vinskribentskrået i spinn över en modest prissatt Barolo. Jag köpte några flaskor, meddelade avvikande mening och lämnade tillbaka flaskorna. Av ett skäl som jag inte kan komma ihåg lämnades dock en flaska kvar i garderoben. Det kan ha varit i någon from förhoppning om att något bättre skulle komma ur flaskan med tiden. Nu rensades denna flaska slutligen ut i alla fall.

Tjära, salmiak, jordgubbe och körsbär doftar det, och fortsätter i samma stil i smaken jämte lite fat. Syrligheten är förvisso avrundad, men fortfarande pigg. Avslutet är långt i en jordgubbsmarmeladig stil. Inte något stort vin, men gott. Elegans och komplexitet saknas helt enkelt. Jag har för mig att det kostade 214 kronor när det begav sig. Något fynd tycker jag inte att det var. Men nu finns mer plats i garderoben i alla fall.

2001 Hermitage Delas

En gammal favorit som jag bloggat om förr. Doften präglas nu av mognad med torkad frukt, läder, jordgubbe och hallon tillsammans med charkuterier och viss rökighet. Till maten sitter jag bara och njuter av ett moget och mycket väl balanserat vin. Jag bryr mig inte om att försöka obducera smakintrycken, utan plitar pliktskyldigast ned ”jordgubbe” och ”lite fat” innan pennan och blocket läggs åt sidan för att njuta av vin och mat. Mycket gott!

2005 Clos d´Olive

Under våren kom en laddning viner gjorda på Cabernet franc från producenten Couly-Dutheil och appellationen Chinon som ligger i Loire. Eftersom röda viner från Loire står lite i skuggan kan jag inte låta bli att prova ett av vinerna för att vidga vyerna lite. Producenten lär också vara hyggligt välrenommerad.

Doften är smått fantastisk med en slags filmjölkig struktur. Här finns ett tydligt grönt stråk som leder tankarna åt paprika, eller kanske hö eller halm. Fruktkorgen är lite rökig och kryddig med svartvinbär, plommon och korinter. I munnen är syrorna markerade och strukturen tät med svartvinbär, hö, kryddighet och tobak jämte paprika. Helhetsintrycket dras ned av viss besvikelse över att smaken inte riktigt förmår att leva upp till den lovande doften, och att avslutet är väl kort samt att där finns viss alkoholhetta. Detta sagt är det ett gott vin och jag är sugen på att stoppa undan ett par flaskor för att se vad som händer med tiden.

Varunummer: 94068

Pris: 209 SEK