2009 Chateau Vignelaure

Förra sommaren bodde vi en vecka i Provence och längs vägen till byn hittade jag Chateau Vignelaure. Det blev ett besök och en så snabb provning som 30-gradig värme och frustrerade barn tillåter. Därför var det lite extra roligt att prova vinet i år igen en varm grillkväll.

I appellationen Coteaux d´Áix-en-Provence brukar Chateau Vignelaure framhållas som en av de främsta egendomarna och lite extra klappar det blågula hjärtat av att det ägs av Mette och Bengt Sundström. Druvblandningen består av 70 procent Cabernet Sauvignon och 30 procent Syrah. Vinet har sedan fått mogna i 18 månader på franska fat.

Doften är tät och sötmogen med svarta vinbär och mycket fat. Smaken är tät, generös och polerad med ett påtagligt inslag av fat. Det är mörka bär såsom svartvinbär, körsbär och björnbär och det finns en stadig syra och tillräckligt med tanniner som balanserar upp det hela. Inom citationstecken satte jag ordet omodern när jag skrev ner några intryck. Visst är vinet gott och okomplicerat, men det känns också som att detta är en typ av vin som var mer populärt för tio år sedan med den polerade och internationella framtoningen. Eller så har mina smakpreferenser förskjutits över tid...

Hur som, ett riktigt gott vin som på intet sätt skämmer ut sig till den grillade lammentrecôten som varmt rekommenderas.

För övrigt finns ett par äldre årgångar av Chateau Vignelaure i beställningssortimentet så den som vill kan undersöka om detta är ett vin som vinner på lagring.  

Varunummer: 74532

Pris: 199 SEK

2013 Terras Gauda O Rosal

Sommarens varma kvällar tarvar vitt och vi blev överförtjusta i denna charmiga och generösa spanjor. Drivor av solmogen tropisk frukt, päron och citrus stramas upp av syrlighet och en aning mineral. Det känns rent av lite spritsigt. Till den varmrökta laxen fungerar vinet utmärkt, och jag kommer definitivt köpa fler flaskor kommande somrar.

Varunummer: 92214

Pris: 159 SEK

2010 Barolo Cerrati Cascina Cucco

Två fantastiska veckor tillbringades i trakterna av Ystad. När vi ändå var i trakterna fick det bli en tripp över sundet till Danmark med ett stopp i Holte för att bunkra upp med vin. En sexpack med barolo från Cascina Cucco stuvades bland annat in i bilen.

Doften är påfallande toskansk med sura körsbär och en del kaffe faktiskt. Smaken är riktigt bra och lovande inför framtiden. Ungdomlig kärvhet och syrlighet paras med en kraftfull dos av mörka körsbär. Intensiteten tyglas av en rätt så slank och elegant kropp. Visst går det att fördjupa sig i nyanser och intryck, men en varm sommarkväll till biffen blir det mer av ohämmad njutning än djuplodande analyserande. 

Pris: 159 DKK

2001 Hermitage Marquise de la Tourette Delas

Med goda vänner på besök och ugnsbakad grisnacke på menyn greppar jag ett vin som uppmärksammats genom åren. Den som vill ägna en stund åt att läsa provningsanteckningar kan läsa här, här, här, här, här, här och inte minst från mig själv här. Kombinationen välkänd appellation och ett överkomligt pris lockade antagligen en hel del av oss när det begav sig.

Doften är rökig med chark och söta röda bär, hallon, viol, tobak och en tydlig ton av tjära. När ett vin uppnår lite ålder kan det vara svårt att återge ett komplext doftspektrum med åtskilliga nyanser och små antydningar. Några sparsmakade noteringar räcker inte för att beskriva hur trevligt det är att sitta och sniffa på väldofterna. 

Smakintrycken rymmer också röda bär, hallon, viol och en slags tjärig nyans. Tanniner och syrlighet har rundats av rejält med åren och jag upplever att vinet passerat zenit och nu befinner sig på det sluttande planet. En flaska återstår i källaren och det finns inte någon anledning att vänta, så den kommer nog också konsumeras inom kort. Delas Hermitage från 2001 är riktigt god och det har varit roligt att kunna följa utvecklingen genom åren. Det är med vissa förhoppningar som jag kommer ta mig an yngre årgångar.

2010 Chablis Premier Cru Butteaux Louis Michel et fils

Firma Louis Michel har gjort vin sedan 1850. Producenten har uppnått viss ryktbarhet eftersom ekfat inte används i produktionen sedan 40 år för att få fram druvrena och strama viner. Druvorna som använts för framställningen av detta vin kommer från en vingård som heter Butteaux, och som ligger i den sydvästra delen av Chablis och nära Montmains. 

Doften är fet och generös med ylle och smöriga popcorn, grapefrukt, citron och mogna gula äpplen. Doften innehåller också ett uns av solmogen tropisk frukt och en antydan till mineral. 

Smaken är förhållandevis kraftig och fet med citrus, grapefrukt och gula äpplen. Även i smaken framträder efterhand solmogen frukt som ändå balanseras fint av en stramhet och syrlighet. Jag måste erkänna att jag blev förvånad när jag läste att fat inte använts i framställningen. Fat är en karaktäristik som jag skulle vilja använda mig av för att beskriva hur vinet smakar. Men rondören ger hur som helst ett kralligt intryck.

Sammantaget var detta ett riktigt gott vin som verkligen förtjänar att provas. 

Varunummer: 72719

Pris: 229 SEK

2009 Barolo Vigna Gallinotto Mauro Molino

Den politiskt korrekta vinnörden vet att sky ekfat som pesten. Ograverad ursprungskänsla utan störande inslag är det som gäller enligt rådande trend. Denna Barolo har dock underkastats två år på små franska fat, varav 30 procent är nya. 

I glaset är vinet mörkt och ogenomträngligt på ett sätt som jag inte brukar förknippa med nebbiolo och Barolo. 

Doften är rätt så återhållsamt kraftfull och komplex med mörk frukt och en hel del fat. Mörka och söta körsbär och hallon samt viol åtföljs av målarlåda, tjära, tobak och läder. 

Vinet växlar upp när jag smakar på det. Smaken är burdust kraftig och kärv med mörka körsbär och fat. Hallon, svart te och rentav lite kakao och kaffe noterar jag därutöver. Syrligheten är pigg och avslutet långsträck. Av smakintrycken att döma finns byggstenarna på plats för framtiden. 

Vi tyckte att vinet var mycket gott initialt, men i längden upplevde jag det något ofokuserat och grovhugget. Kan det vara faten som spökar? Å andra sidan tycker jag att vinet är tillräckligt intressant för att jag skall lägga det på minnet och prova fler viner från denna producent. 

Varunummer: 71623

Pris: 319 SEK

Renässans för vinprovargänget

För tio år sedan i dessa dagar blev jag av en god vän och kollega introducerad i ett glatt gäng som brukade prova vin en gång i månaden. De månatliga provningarna lade grunden till det vinintresse som avspeglas i denna blogg. Efter hand blev skaran glesare och de månatliga provningarna allt mer sällsynta. Den främsta förklaringen är nog att innerstadslägenheterna byttes mot förortsvillor och småbarnsliv med åtföljande omprioriteringar. När vi samlas återigen är ambitionen att öka provningstakten från en gång vartannat år till åtminstone ett par stycken gånger per år.

Först ut är fem glas med ett gemensamt tema, och det är en region. Undertecknad slår snabbt fast att det inte kan vara Toscana, och troligtvis inte Piemonte heller. Vinerna är överlag alltför mörkt varmfruktiga och med viss bitterhet som gemensamt tema. Troligtvis är det en mer sydlig och modernt orienterad region. Därefter avhandlas raskt Spanien, Sicilien, någon region med företrädesvis Aglianico i vinerna, Piemonte, Bolgheri och Venetien. 

Det visar sig vara toskanska viner i glasen och med skammens röda rosor på kinderna får jag krypa till korset och erkänna hur ofantligt jag lärt mig genom åren. Hädanefter kommer jag med eftertryck hävda att blindprovningar är ett j-vla påfund som har ytterst lite att göra med förmågan att uppskatta ett gott vin att göra.

Här är vinerna i den ordning som vi rankade dem.

2010 Avignonesi Vino Nobile de Montepulciano från Avignonesi kom på femte och sista plats. I detta vin har enbart sangiovese använts enligt producenten, och mognadsprocessen har till 80 procent skett på barrique och till 20 procent på stora ekliggare i 18 månader. Helhetsintrycket är icke desto mindre traditionellt. Doften var åt det lättare hållet med röda bär, lingon och tydlig rabarber. Smaken uppfattade jag som något otillgänglig med mörka körsbär, plommon, röda bär och kakao. Enligt uppgift kostar det 195 kronor på någon av båtarna och det charmade oss minst denna kväll.

2009 Marchese di Antinori Chianti Classico Riserva kom på fjärde plats. Här har sangiovesedruvan fått sällskap av tio procent cabernet sauvignon. Doften är generös och varmfruktig med en aning björnklister och lite alkoholhetta. Mörka körsbär och plommon åtföljs av en hel del fattoner såsom dill och läder. Även viss sälta som av saltlakrits förnimmer jag. Smaken är modernt polerad med mörk frukt som består av söta körsbär och björnbär och en hel del fat, kakaobitterhet och ett angenämt dammigt inslag också. För 179 kronor var vi imponerade och sett till priset var det flera av oss som höll detta som en favorit.

2010 Le Serre Nuove dell'Ornellaia med ursprung i Bolgheri kom på tredje plats och druvblandningen består av 45 procent merlot, 41 procent cabernet sauvignon, nio procent petit verdot och fem procent cabernet franc. Doften är intressant och utöver den täta och söta frukten med röda bär går att förnimma tygplåster, plåt och någon slags kemisk ton. Smaken innehåller mörk och söt frukt med främst björnbär och körsbär som nästan tangerar till att kännas bränd. Frukten åtföljs av en tydlig kryddighet och bitter kakao. Smaken har en hel del stuns och efteråt konstaterar vi att det känns som att bitarna inte riktigt passar ihop än. Antagligen ett långlivat lagringsobjekt. Jag har en prisnotering på 319 kronor och det känns väl i det mesta laget, då ingen var särskilt imponerad.

2007 Pian delle Vigne Brunello di Montalcino från firma Antinori kom på en respektabel andraplats. Jag hade gärna sett detta vin på förstaplatsen dock. Doften är modernt stukad och innehåller utöver körsbär, plommon och viol intressanta saker såsom asfalt, T-röd och en allmänt bränd ton. Asfalten återkommer i smaken som känns modern och polerad. Därtill noterar jag plommon, björnbär, läkerol och en allmänt bränd ton i ett utförande som känns modernt och polerat. 299 kronor kostar detta vin enligt provningsledaren.

2007 Castello di Fonterutoli Chianti Classico från Mazzei plockade hem bucklan denna afton. Blandningen med 85 procent sangiovese samt 15 procent cabernet sauvignon och merlot har fått ligga till sig på små franska fat som till 60 procent är nya. Frukten är generös med extra mycket av allt. Mörk frukt, alkohol och fat åtföljs av tjära, julkryddor med tonvikt på kardemumma och Coca Cola i doften. Smaken är varm och generös med körsbär, plommon, kryddor, Coca Cola och kakaobitterhet. Intrycket är avrundat och vi är några som gissar på en ripasso från Venetien. Gillar man stilen framstår priset på 289 kronor som mycket rimligt.

På det hela taget var det en rolig provning med goda viner. Men dessa toskanska viner uppförde sig inte som jag är van vid. En lärdom som jag bär med mig från denna provning är därför hur olika intrycken kan vara beroende på omständigheterna. Hemmavid med etiketten fullt synlig är det lätt att hitta de doft- och smakmarkörer som jag förväntar mig, medan en blind provning med liknande viner ger ett helt annat resultat.