Veckans vin kunde jag inte motstå efter närmast panegyriska ordalag. Så varför inte dra nytta av denna konsumentinformation och prova en flaska. Överlag verkar Roagna ha seglat upp som en liten kelgris bland vänner av piemontesiska viner.
Barbaresco har inte samma lyskraft som sin mer berömda granne Barolo. Storleksmässigt är Barbaresco väsenligt mindre med sina 600 hektar utspridda i fyra kommuner medan Barolo är ungefär 1500 hektar stort och sträcker sig över elva kommuner. Vinerna från Barbaresco beskrivs generellt som mjukare än de från Barolo. Till del lär förklaringen vara att druvorna mognar något tidigare än i Barolo.
Producenterna i Bordeaux använder på ett föredömligt enkelt sätt beteckningarna första- och andraviner för att markera kvalitetsskillnader på sina viner. Producenterna i Bourgogne å sin sida förutsätter att konsumenten kan orientera sig i ett fragmentariskt lapptäcke av vingårdslägen för att kunna utläsa vinets inneboende kvalitet på etiketten. Tyvärr har producenterna i Barbaresco och Barolo anammat den burgundiska modellen.
Att känna till vingårdslägen bidrar kanske inte till smakupplevelsen. Men det ger ändå någon slags tillfredsställelse att kunna se på en karta i Hugh Johnsons vinatlas var druvorna kommer ifrån. I detta fall kommer druvorna från rankor på Paglierikullen, vilket blir Pajé på den lokala dialekten. Om jag tolkar kartan rätt så ligger det i direkt anslutning till byn Barbaresco.
Doftintrycken avlöser varandra under kvällens gång. Saker som jag noterar är söta körsbär, jordgubbar, balsamico, torkad frukt, russin, mandelmassa, lakrits, tjära, knallpulver, målarfärg, stendamm och örtighet. Mycket gott att sitta och sniffa på.
Om doftintrycket är mycket gott så är det en än större fröjd att smaka. Smakintrycken har rymd och längd som en gotisk katedral trots att kroppen är tämligen slank och medelfyllig. Av detta lär jag mig att stora viner inte behöver ha en stor kropp. Balansen är mycket bra med förhållandevis låg syrlighet samt mjuka och polerade tanniner. Körsbär, jordgubbskompott, torkad frukt, tjärpastiller, balsamico, kallt svart te och läkerol noterar jag bland smakintrycken.
Det tog ett bra tag innan vinet öppnade upp sig. Efter någon timmes luftning var det ganska slankt och sirligt. Men i takt med att tiden gick blev det tätare och mindre komplext i doft och smak. Efter ett dygn var det mest jordgubbskompott och tjärpastill. Och löjligt gott. Av de viner som jag provat från Piemonte är det bäst hittills. Betyget kan bara bli en mycket stark köprekommendation.
Varunummer: 73831
Pris: 399 SEK
3 kommentarer:
Jag blev också lockad av all blogg-hype till ett köp av det här vinet. Tack för en utförlig beskrivning. Nu får vi se om jag har tålamod innan första korken dras ur.
Ha det gott
Vad kul att du föll pladask för en nebbiolo till sist! Den här är riktigt svår att tycka illa om.
/Patrik
Micke,
Här behövs inte något tålamod. Det är bara att sätta korkskruven i korken. Ta det dock lite varligt med maten till. Kör på lite mer finstämda grejer. Pajén är inte något muskelpaket så att säga.
Patrik,
Ja, det satt långt inne, men till slut så föll bitarna på plats. Fast i valet och kvalet mellan Nebbiolo och Sangiovese måste jag nog ändå välja den sistnämnda.
Skicka en kommentar