Mitt första intryck för drygt tre år sedan var positivt och det jag främst kan dra mig till minnes var en mycket generös portion med söta björnbär och vaniljsås på ett ungefär.
Nu har doften utvecklats och ger en initialt söt doft med plommon, moccakaffe, kakao, järn, blod, lakrits och kryddighet. Där finns ett påtagligt sumpigt drag och den dova frukten känns merlotartad. Följaktligen vandrar mina tankar faktiskt åt Bordeauxhållet. På det hela taget en hyggligt komplex och rustik doft som lovar gott.
Smakmässigt växlar vinet upp jämfört med doftintrycken och levererar en fin och dov fruktkorg med jordgubbe, körsbär och plommon. Sedan finns annat gott som bidrar till att ge vinet en bra karaktär. Järn och blod samsas med läderartade mognadstoner. En viss rökighet och något från charkuteridisken noteras också. Ett lagerblad vill jag nog även lägga till. Men framförallt är det väldigt mycket kaffe. Så pass mycket att den första koppen kaffe morgonen därpå ger mig en omedelbar förnimmelse av detta vin. Balansen är utmärkt med avrundad syrlighet som fortfarande håller greppet och en slank kropp som fyller ut rejält i mellanregistret innan det klingar av långsamt.
Det finns olika mått för att bedöma kvaliteten hos ett vin. I detta fall slank dropparna ner med ganska bra fart. Det får väl ändå sägas vara ett gott betyg. Utan att leverera en storartad vinupplevelse vill jag ändå säga att det var riktigt bra och väl värt pengarna. Det får nog bli en tur till Danmark i sommar igen och botanisera bland de olika tillbuden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar