Nyårsviner

Som huvudrätt på menyn sistlidna nyårsafton stod Beef Wellington med madeirasås och haricots verts. Det kändes som rätt tillfälle för Bordeaux. Tyvärr har provningsanteckningarna skingrats för vinden, så följande är för min egen bokföring mest.

2004 Chateau Branaire Ducru från appellationen Saint –Julien rankades som fjärde cru 1855 och druvsammansättningen i vingården är 70 procent Cabernet Sauvignon, 22 procent merlot, fem procent Cabernet Franc och tre procent Petit-Verdot. Ett gott vin med alla klassiska Bordeauxattribut väl på plats. Måhända uppfattades det som aningen lättviktigt under kvällens lopp.

2004 Chateau Gruaud Larose, även det från Saint-Julien, rankades som andra cru och i denna årgång användes 57 procent Cabernet Sauvignon, 31 procent Merlot, 7,5 procent Cabernet Franc, tre procent Petit Verdot och slutligen 1,5 procent Malbec, intressant nog. Efter en seg start utvecklades detta vin riktigt bra och fick mer positiva omnämnanden än Chateau Branaire Ducru.

Dessa två viner har utvecklats riktigt bra och befann sig i en härlig mognadsfas med nedslipade och sammetslena tanniner och syror. Komplexa med svartvinbär, kaffe, tobak och läder rent generellt. Kanske att de uppfattas som något åt det tunna hållet, men som komplement till maten fungerade de magnifikt.

1999 Chateau Cantemerle från appellationen Haut Medoc och framställd av 50 procent Cabernet Sauvignon, 40 procent Merlot, fem procent Cabernet Franc och fem procent Petit Verdot dök därefter upp i glasen och levererade en veritabel chock. De två yngre vinerna från Saint-Julien var helt chanslösa mot denna fylligt plommon- och kaffestinna skapelse. Möjligtvis att vinet brister i finess, men det var riktigt gott till maten och vann mest uppskattning runt bordet. På nätet ser jag advokaten i Baltimore förlänade denna årgång 79 poäng medan Winespectator var mer generösa med 85 poäng. Så upplevde inte vi kvällens viner kan jag lova. Måhända flaskvariation i positiv riktning för oss? 

Därefter tryckte vi i oss en flaska 1994 Montecillo Gran Reserva Selección Especial från Rioja framställd enbart på Tempranillo. Vad skall jag säga. Torkad frukt, plommon, fat och en hel del choklad. Tyvärr förmådde den inte överträffa en trio Bordeauxviner, utan kändes lite för lättviktig, och om sanningen skall fram, råbarkad, i sammanhanget.

Slutligen avnjöt vi som dessertvin 2010 Maucalan Torcolato från Breganze i Venentien framställd på Vespaiola. Honungsstinn tropisk frukt, aprikoser och citrus kan jag dra mig till minnes. Det fungerade väldigt väl till ingefärspäron med vispad grädde. Rekommenderas!