Epitetet ”Cowboy-Barolo” väckte min nyfikenhet att prova något från den goda årgången 2004.
Om Michele Alessandria och hans egendom Crissante Alessandria står inte mycket att finna på nätet eller i den version av Gambero Rosso som jag har. Enligt leverantören började hans far verksamheten 1957 i den del som kallas La Morra. Leverantören hävdar att egendomens jordmån ger ”rundare och elegantare Baroloviner” samt framhåller”de mycket fina och angenäma tanninerna”.
Doften är efter en stund i karaffen återhållsamt god med ett stråk av aromatiskt nagellack, körsbär, dyig sjöbotten och stendamm.
Dags att dricka vinet. Det är som att sitta hos tandhygienisten. Den skarpa syrligheten drämmer till rätt upp i gomseglet samtidigt tanninerna blästrar munhålan. Syrligheten kan liknas vid att äta röda vinbär efter att ha borstat tänderna, för att låna ett uttryck av Mr O. Vinet bör vara eldigt med tanke på de 14,5 procenten, men det är inget som märks när syror och tanniner rådbråkar gommen. Bortsett från att eventuell plack och tandsten försvunnit noterar jag smak av körsbär (sura sådana), lakrits och något läkerolaktigt som klingar av i ett långt avslut.
Dag två är vinet mer sammansatt och doften snäppet bättre med hallon eller jordgubbe med lakrits och mineral. Frukten kommer också fram lite bättre när syrlighet och tanniner dämpats något.
Jag skulle ljuga om jag sade att 2004 Barolo Capalot är särdeles god. Det är snarare häftigt. Det är troligt att några år i källare eller garderob kan dämpa syrlighet och tanniner, men jag tvivlar på att någon stor vinupplevelse väntar i framtiden. Nej, någon köprekommendation kan jag inte utfärda i dagsläget för denna ”tandhygienistbarolo”.
Varunummer: 88322
Pris: 263 SEK
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jomenvisst, lite årgångs-Listerine är väl aldrig fel?
Jag håller absolut med dig om att den är i besvärligaste laget men samtidigt är den ett charmtroll. Som den där bråkiga ungen som läraren aldrig glömmer.
4-6 år i källaren kommer att göra underverk tror jag.
/Patrik
Låt oss inte heller bortse från det faktum att det smakar bättre än Listerine!
Tror du att det finns någon frukt kvar därbakom om några år? Kanske en flaska bör läggas långt bak i garderoben ändå för att se vad som händer.
Årgång 2000 av det här vinet var ju inte alls dum. Vi har lagt undan någon flaska av 2004 för att se vad som händer - fick intrycket att den skulle vara väldigt outvecklad. Vilket härmed bekräftas! Samtidigt har vi en viss svaghet för fakirtanniner - Patriks beskrivning lockar.
Inga rotofermentorer och rostade ekfat verkar synas till?
Rotofermentorer vet jag inte hur det smakar. Men tanninerna kanske till del kommer från fatlagring. Jag börjar faktiskt bli mer och mer nyfiken på att lägga undan och se vad som händer.
Skicka en kommentar