Fram till 1800-talet gjordes söta viner av Nebbiolodruvan i Barolo. Orsaken lär ha varit att Nebbiolodruvan mognar sent på hösten, vilket gjorde att fermenteringen avstannade under de kalla vintermånaderna. Lägg därtill undermålig hygien i vinkällarna. Slutresultatet blev att vinerna fick en rejäl dos restsötma.
Moderniseringen av den italienska vinnäringen vid mitten av 1800-talet är intimt förknippad med Italiens enande och frigörelse från Österrike. Italiens två främsta politiker vid denna tid, och sedermera de första premiärministrarna, var vid sidan av politiken också djupt engagerade i moderniseringen av Italiens mest kända viner. För att vinna självständighet orienterade sig Italien politiskt mot Frankrike. På köpet fick man också hjälp med vinerna. Det ledde till att ungefär i samma veva som Bettino Ricasoli satt på sitt gods i Toscana och filade på sitt recept för Chianti lät greve Cavour fransmannen Louis Oudart lära italienarna hur man kan göra torra röda viner av Nebbiolodruvan. Fransmännen hade också hjälp med sig mot mjöldaggen som plågade vinvärlden vid denna tid.
Viktor Emanuel II av Savojen fick bli kung över det enade Italien med Turin som residensstad. Han blev överförtjust i det nya vinet och införskaffade för övrigt en egendom som heter Fontanafredda.
År 1967 var bara 645 hektar i Barolo planterade med Nebbiolostockar. Sedan ledde ökad efterfrågan till en kraftig expansion av vingårdsarealen. Fram till 1990 hade odlingsytan med Nebbiolo vuxit till 1307 hektar. Nu var det inte alltid jungfrulig mark, utan i samma takt ryktes rankor med Barbera och Dolcetto upp.
En i raden av odlare som inte vill sälja sina druvor till större producenter, utan göra egna viner är Michele Reverdito. År 2000 kom den första årgången Barolo. Således är det den femte årgången som jag provar.
Första dagen noterar jag en komplex och finstämd doft med godsaker såsom lakrits, viol, läder och örter. Frukten är godisfruktigt sötaktig som drar tankarna åt Grenachehållet med hallon och körsbär. Jag noterar även vinäger, som dock skall tolkas i positiv bemärkelse. Det tar en stund innan en annan komponent trillar på plats i associerandet, där finns även apelsin.
Här har vi att göra med en fyllig Barolo som smakar körsbär och lakrits och som klingar av långsamt. Tycker även att jag hittar lite blodapelsin. Bra balans, eleganta tanniner och en inte överdriven syrlighet bidrar till att mungiporna hissas uppåt. För att fortsätta med superlativerna så är det positivt att de 14,5 procenten inte märks.
Dag tre har jag en skvätt kvar och märker till min stora glädje att vinet är än bättre. Körsbärigt och med typiska Barolotoner samt härlig balans och silkiga tanniner. Det skall bli spännande och korka upp nästa flaska om några år och se vad som hänt.
Slutomdömet blir en mycket stark köprekommendation vid beaktande av den i sammanhanget måttliga prislappen.
Varunummer: 75244
Pris: 231 SEK
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar