The judgement of Lidingö

Dags även för mig att skriva ned några funderingar efter helgens Judgement of Lidingö. Bordeaux mot Kalifornien. I efterhand inser jag att det inte är så smart att vänta några dagar med att skriva ner blogginlägget. Minnet sviker och lusten att skriva förvandlas till en kvarnsten runt halsen. Nåväl, vissa saker i livet måste göras och här kommer mina intryck från lördagens övning.

Till att börja med var det enormt roligt att träffa en samling kunniga vinälskare, och bland dem flera bloggare som jag följer. Ett stort tack till mise en bouteille för ett minst sagt väldigt generöst värdskap och vinintresserad för en gedigen organisering. Flera har också skrivit om sina intryck (här, här, här) och här.

Som preludium bjöds på klart mogen och oxiderad champagne från Ayala från 70-talet uppskattningsvis. Därnäst en härlig 2000 Simcic Chardonnay Reserve från Slovenien med citrus, popcorn och tydliga fat. Det är roligt att kunna bocka av ännu ett vinland och vidga vyerna.

Så över till huvudaktörerna i detta drama. Jag märkte i efterhand när jag läste provningsanteckningarna att de är lite enahanda ungefär på samma sätt som pizzeriornas grundkompositionen tomat, ost och skinka. Det underlättar inte läsvärdet att löpande skriva om svartvinbär, cassis, läder, ceder och kaffe om man så säger.

Första vinet ut i den första flighten av sex yngre viner var 2004 Beringer Private reserve som jag satte först på grund av en generositet som inte kantrade över. Den kom trea i sammandraget.

Det andra vinet satte jag på andra plats. Slankt och elegant noterade jag, och gissade därför på Bordeaux. Det var 2002 Mayacamas Cabernet Sauvignon och den kom sist totalt.

2001 Chateau Pontet Canet satte jag på tredje plats och uppskattade balansen och generositeten. Här var oenigheten inte stor mot övriga gängets som placerade vinet på andra plats.

Ett lik fick bäras ut på bår och 2002 Chateau Palmer hoppade in som ersättare. Jag satte den näst sist, och det beror på att jag upplevde den som knuten och ogenerös, om än slank och mycket god. Med lite längre tid i karaffen är det möjligt att den hade varit i bättre form. Den kom trea totalt.

2004 Forman Cabernet Sauvignon tyckte jag var för alkoholstinn och med viss restsötma, så den satte jag sist. Kom femma totalt.

Vinnaren, 2000 Chateau le Bon Pasteur satte jag på fjärde plats och gissade på Kalifornien.

Av de första sex vinerna lyckades jag lista ut varifrån fyra kom. Det var hyggligt lätt att känna skillnaderna. Men de var mer som förenade än skilde vinerna åt i och med att det var en jämn och hög kvalitet. Ett vin uppfattade jag som lite bättre och ett vin som något sämre med fyra viner däremellan som i mitt tycke var likvärdiga och som jag rankade därför att så krävdes.

I pausen fick vi oss till livs en lite murrig och sötfruktig 1999 Frog´s Leap. Även en 2006 Hans Wirscheng Silvaner från Franken gick åt.

Andra flighten bestod av lite äldre viner. Först ut var en 1984 Dunn Cabernet Sauvignon kom på sista plats både hos mig och bland övriga. Behagligt, mjukt och moget gott vin.

1990 Chateau Leoville Barton upplevde jag som mycket god, men lite ogenerös och stram. Därför satte jag den näst sist medan den kom tvåa totalt.

1987 Silverado Vineyards Cabernet Sauvignon var lite ogenerös först med kom sedan riktigt bra och jag satte den på tredje plats. Den kom fyra totalt.

Vinnaren för mig var 1994 Spotswoode Cabernet Sauvignon eftersom jag gillade den mjuka stilen med svartvinbärig och likörig söt frukt. Totalt kom den trea.

Bäst doft bland de provade vinerna hade 1986 Chateau Talbot med klassiska attribut som svartvinbär, källartoner, tobak och ceder. Fantastiskt god och utvecklades bra under kvällen och tog hem segern. Jag satte den på andra plats.

1995 Chateau Lynch Bages upplevde jag som lite stjälkig mitt i all god svartvinbärs- och plommonfrukt. Det drog ned betyget och jag satt den på som fyra. Femma totalt.

Det var betydligt svårare tyckte jag att placera vinernas hemvist rätt i andra flighten. Här lyckades jag bara klura ut varifrån tre av vinerna kom. Det var också jämt skägg med en knapp seger för Frankrike i min sammanlagda ranking.

Även om Frankrike rodde hem segern bland provarna så är USA min moraliska segrare. De var mindre alkoholstinna fruktbomber än vad jag trodde och därmed är jag en fördom fattigare. Kalifornien gav mersmak, helt klart.

Som balsam för gommen bjöds sedan två bourgogneviner från 2006 Rapet & Fils Corton Grand Cru och 2002 Pousse d´Or Corton Clos du Roi. Speciellt den senare var storleken större med härlig balans och frisk hallonbärighet. Ytterligare en lärdom från denna kväll är att dricka mer Bourgogne. Den avslutande madeiran från 1906 var enastående god med en pigg syrlighet efter alla år och en god smak av torkad frukt och kola.