2004 Col d´Orcia Brunello di Montalcino

Brunello di Montalcino var okänt för omvärlden fram till mitten av 1960-talet. Men sedan dess har tillväxtkurvan pekat spikrakt uppåt. 1939 var det fyra producenter som buteljerade sina viner. På femtiotalet var det ungefär ett dussin. 1975 buteljerade 25 producenter sammanlagt 800 000 flaskor. 1995 fanns 120 producenter som buteljerade 3,5 miljoner flaskor. I dag består konsortiet för producenter av Brunello di Montalcino av 256 medlemmar som 2004 producerade 5,6 miljoner flaskor. Tillväxten är naturligtvis ett resultat av ständigt ökande efterfrågan. USA är den största exportmarknaden och sväljer ungefär en fjärdedel av produktionen.

Enligt produktionsbestämmelserna släpps Brunello di Montalcinoviner fem år efter skörd. När årgång 2003 släpptes förra året beräknades försäljningen till 6,5 miljoner flaskor, en uppgång med 78 procent jämfört med årgången 2002 som släpptes 2007. Men så vägrade helt plötsligt amerikanska myndigheter att ge klartecken till införsel av Brunello di Montalcino från årgång 2003 eftersom vinerna inte ansågs leva upp till kravet om att enbart tillverkas av Sangioveseklonen Brunello.

När skandalen var ett faktum gick att läsa på många ställen om hur vinskribenter och förståsigpåare inom näringen länge misstänkt att vinerna från Brunello varit blandviner. Om det stämmer att många känt till, eller misstänkt, att Brunellovinerna inte levt upp till produktionskraven innebär det att vinjournalistiken har en lång väg att gå innan det kan kallas kritiskt granskande konsumentupplysning. Men det är väl ett tråkigt faktum att vintidningar och vinjournalistik kan räknas in i livsstilsfacket tillsammans med resor och heminredning, med samma låga krav på faktakoll och journalistisk integritet.

Med skandalen överstånden var det i år dags för producenterna att ta igen förlorad mark med årgång 2004 och den utropades följaktligen som enastående av konsortiet. I senaste numret av Decanter finns en omfattande genomgång av viner från Brunello di Montalcino från 2004. Resultatet får sägas vara nedslående för en så pass välrenommerad appellation. En förklaring som framförs är att många producenter tillkommit under senare år utan nödvändig kunskap eller förutsättningar att göra framstående viner.

En tanke som slår mig är att många producenter nu kanske tvingats använda enbart Brunellodruvor, och därmed saknas förutsättningarna för att skapa stora viner som motiverar de väl tilltagna prislapparna.

Glädjande nog återfinns en trotjänare på bolaget bland de viner som fick fyra stjärnor, 2004 Brunello di Montalcino Col d´Orcia. Enligt hemsidan har Brunello tillverkats på egendomen sedan 1933, vilket torde innebära att den hör till de ursprungliga fyra. Där finns även en del matnyttig information om kvällens vin. En helgrillad entrecôte med en löktarte och annat gott får göra sällskap.

I glaset är färgen vackert semitransparent som redan indikerar viss mognad. Initialt är doften mycket knuten. Ett våldsamt skakande av karaffen frigör dock en lovande och elegant doft av körsbär och te. Efter hand kan också lite tobak anas. I munnen noterar jag körsbär, torkad frukt, läder och te. Det är burgundiskt sammetslent och elegant med torra och avrundade tanniner och syror i en medelfyllig kropp.

Jag tror att 2004 Col d´Orcia visar vad som skulle hända om en toskansk contadino luftlandsätts i Bourgogne. Det växer under kvällen och är oerhört behagligt att njuta av till grillat kött. Jag tror också att det kan utvecklas med en handfull år av lagring. Slutomdömet är att det är ett mycket gott vin som kan vara väl värt att köpa ett par flaskor av och lägga undan för den som inte kräver allt för kraftiga prylar från Montalcino.

Varunummer: 12357
Pris: 259 SEK

2007 Crozes-Hermitage Les Launes

Rykten gör gällande att 2007 är en väldigt bra årgång i Rhône. När jag skulle hjälpa modren med att hitta bra viner på halvflaska såg jag att bolaget tagit in den gamle trotjänaren Les Launes i denna behändiga tappning. Utan att reflektera över det noterade jag att årgången är 2007. Senare under kvällens behövdes en skvätt rödvin för färdigställandet av middagen och ovannämnda halvflaska fick rycka in. Utan särskilda förväntningar passade jag på att ta en skvätt och prova vinet. Gissa om jag blev överraskad.

En fet och tät doft av Syrah strålade upp ur glaset med alla klassiska attributen. Först och främst peppar som följs av viol och sedan kommer även tjära innan slutligen gummit är på plats. Frukten ligger så att säga i bakgrunden och består av söta röda bär såsom nypon och slånbär samt hallon. Vilken doft! Helt enastående och värd duktigt många Parkerpinnar eller Decanterstjärnor, eller annan önskvärd betygskala. Smaken är inte att leka med, den heller. Bacon, gummi, peppar och söta röd bär som björnbär och hallon i en balanserad kropp med långt avslut gör att denna årgång av Les Launes inte bara är den bästa jag smakat, utan sannolikt den bästa Crozes Hermitage som jag någonsin smakat.

Superlativer såsom enastående och superfynd känns motiverade. 2007 Les Launes åker upp på årsbästalistan utan tvekan. Om detta vin är representativt för Rhône 2007 så måste denna årgång motsvara 2005 i Bordeaux. Slutomdömet hamnar långt bortom en stark köprekommendation. Detta är i sanning ett enastående vin.

Varunummer: 2800
Pris: 139 SEK 75 cl/72 SEK 37,5 cl

2004 Palazzo della Torre

Senaste gångerna jag provat vin från Allegrini har det varit blandad kompott. Valpolicellan som kom som nyhet i våras var ingen höjdare, liksom La Poja 2003. Däremot var Amaronen från 1998 som min bror plockade fram vid senaste besöket riktigt bra.

Palazzo della Torre består av 70 procent Corvina 25 procent Rondinella ocb resten Sangiovese. En tredjedel av druvorna har lufttorkats ett par månader enligt den så kallade ripassometoden.

Förra gången jag provade vinet var jag ganska positiv om minnet är korrekt, men gav knappast något outplånligt intryck.

Doften är dov och kraftig, med mörka bär, russin och förstås fat. Smaken är kraftig, matkrävande, och en aning eldigt. Det är nog ett välgjort vin men jag inser snabbt att detta inte är min tekopp. Det är lite för trögflytande och med ett för högt inslag av sötma i frukten för att passa mig.

Under åren har jag druckit en del viner från Valpolicella, men nu tvingas jag inse att de inte passar min smak längre. På så sätt blir därför dagens upplevelse intressant. Det viktigaste med vin är att dricka det man själv gillar och inte stirra sig blind på betyg och andras smakpreferenser. Ens egna preferenser utvecklas också i takt med att man provar sig igenom områden och producenter. Idag får Palazzo della Torre tjäna som ett bra exempel på detta.

Varunummer: 83390

Pris: 169 SEK

2005 Dominio de Valdelacasa

Det får bli några korta noteringar om gårdagens vin innan kvällens vin tappas upp. Toro är en av dessa gamla vinregioner som återupptäckts i Spanien. Toro är väl mest känt för att ha riktigt gamla stockar av Tinta de Toro (Tempranillo) som ger kraftiga viner. Det sägs att Cristoffer Columbus tog med sig några tunnor på sin färd över Atlanten. Premiärvinet från Toro för min del har jag plockat från beställningssortimentet på rekommendation av Allt om Vin.

Dominio de Valdelacasa doftar gott av plommon och tobak med tydliga italienska körsbär som drar åt likörhållet. Där finns även dill och bacon. Gräddkola kommer också starkt efter hand. Sammantaget en mycket god doft. Smaken är tämligen strömlinjeformad med söt körsbärsfrukt som påminner om Grenache och blåbär som rundas av med tydlig fatvanilj. Även i smaken finns en del gräddkola. Ett godissött vin som tyvärr ramlar över gränsen för vad som kan betraktas som jolmigt efter hand. Gott, men det når inte upp till en köprekommendation. Priset är också tyvärr lite för högt för att motivera till inköp.

Varunummer: 74641
Pris: 189 SEK

2007 Chateau Bonnet

Varma sommarkvällar är som gjorda för läskande vitviner. Denna kväll är det André Lurton som står för vinet. Klanen Lurton verkar vara svåra att runda i Bordeaux tillsammans med familjen Moeuix. André Lurtons egendomar är på totalt cirka 630 hektar som med hjälp av 170 personer producerar fyra miljoner liter vin per år till ett försäljningsvärde av 20 miljoner euro. Var och varannan sida av En värld av vin upptas av egendomar som hör till klanen tycks det.

Entre-Deux-Mers är en stor appellation inom Bordeaux som enbart har rätt att göra vita viner under detta namn. Det görs även röda viner som dock enbart får ha Bordeaux som ursprungsbetäckning. Detta med fakta om appellationer verkar variera med åldern på vinlitteraturen emellanåt. Det gäller även Entre-Deux-Mers, som verkar ha minskat till 1479 hektar i dag, liksom den totala produktionen. För några decennier hade Entre-Deux-Mers ett grundmurat rykte om sig att på stora arealer framställa enorma volymer av riktigt dåliga viner. En uppryckning gjordes under 80-talet och i dag anses vinerna vara riktigt bra och prisvärda. En stor del i detta anses nämnde André Lurton ha.

Chateau Bonnet är huvudegendomen och består av cirka 270 hektar, varav ungefär 120 hektar används till vita viner. Till vinet används till hälften Sauvignon Blanc som kompletteras med 40 procent Sémillon och en skvätt Muscadelle.

Färgen är mycket ljus med något gröna nyanser. Det doftar kiwi, mango, melon och grape. I munnen är vinet lätt, torrt, bra balanserat och med hyggligt lång eftersmak. Det smakar lite piggelin blandat med Tropicanas grapejuice om jag förenklat skall förklara mina smakintryck. Naturligtvis är det mer komplext än så med Sauvignon Blanc-typicitet som krusbär och kiwi också. Men detta är inte något stort vin som bjuder in till analyserande. Här har vi att göra med ett ljust och lätt sommarvin som är perfekt för bersån. Till mat fungerar det sämre då det saknar fylligheten. Ett gott vin att gå omkring och läppja på en varm sommardag utan djupare tankar kring vad det är i glaset.

Varunummer: 4151
Pris: 89 SEK

2007 Comtes d´Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenbourg

Jag har inte druckit särskilt många Alsaceviner. Det främsta skälet är att jag näst intill alltid föredrar rött vin framför vitt. Fisk till kvällens grill tarvar dock vitt, och denna gång faller lotten på Alsace. Mina knapphändiga kunskaper om Alsace gör det nödvändigt att lite snabbt gå igenom vinlitteraturen för lära mig mer.

Under medeltiden hörde Alsace till det tyska riket och därför räknades vinerna härifrån som Rhenviner. Under första halvan av 1600-talet ödelades Alsace av det 30-åriga kriget, och övertogs successivt av Frankrike. En intressant detalj är att många kända vinfirmor i Alsace härstammar från denna tid. Vinodlarna skulle nämligen finansiera återuppbyggnaden av vingårdarna och hitta nya köpare nu när de var avskurna från de tyska länderna. Därmed uppstod behovet av firmor som kunde överbrygga den politiska osäkerheten och se till att odlarna fick betalt. Dopff Au Molin, Dopff & Iron, Hugel et fils, Muré, Trimbach och Zind Humbrecht är några namn på firmor som uppstod i dessa turbulenta tider. Allt höll på att återupprepa sig när Tyskland återerövrade Alsace 1870 och vinodlarna fick inrikta sig på den tyska marknaden. Drygt 200 år av separation hade utvecklat Alsace i en riktning som inte uppskattades på den tyska marknaden. Men efter första världskriget återfick Frankrike Alsace 1919.

Ett resultat av Alsace omväxlande tillhörighet är att området är en blandning mellan franskt och tyskt. Vinet för kvällen exempelvis är gjord på Tysklands nationaldruva Riesling som är förbjuden i övriga Frankrike (även om rykten gör gällande att förr i tiden användes Riesling till framförallt söta viner eftersom druvan lättare angrips av ädelröta). De franska vinlagarna var svårapplicerbara på Alsace och det var först 1975 någon geografisk kvalitetsindelning infördes, och där Alsace Grand Cru trädde i kraft först 1983. Schoenenbourg, som kvällens vin kommer från, är en av 51 stycken Grand Cru och består av 40 hektar i Riquewihr. Leverantören har en informativ pdf om kvällens vin.

Doften är underbar med frukter såsom ananas och söta päron som drar åt piggelinhållet samt melon. Det är lite fläderblommigt också. Där finns tydliga mineraliska dofter av stål och flinta. Något oljigt och tallkåda anas också. Smaken är frisk och citrussyrlig med antydan till restsötma. Frukten drar åt citrushållet med päron och melon som bryts av mot lite mineraliska toner. Det har en bra balans och fyllighet. Jag har lyckats hitta en utmärkt partner till grillade rödingfiléer med kokta rödbetor och färskpotatis samt en hemvispad hollandaise. Det är ett läskande och gott matvin som utan problem meriterar till en köprekommendation tycker jag.

Varunummer: 2175
Pris: 149 SEK

2004 Chateau Lynch Moussas

Om den klassificering som gjordes 1855 över egendomar på vänstra stranden i Bordeaux skulle revideras i dag är det många som vill slänga ut Chateau Lynch Moussas, tillsammans med några andra underpresterande slott. Slottet hamnade tillsammans med några andra egendomar i Pauillac i femte cru på grunder som i dag är oklara.

Chateau Lynch Moussas och Chateau Lynch Bages ingick i samma ägarkonstellation en gång i tiden. Sedan 1919 ägs Chateau Lynch Moussas av familjen Casteja tillsammans med exempelvis Chateau Batailley. Omkring 60 hektar som till 70-75 procent består av Cabernet Sauvignon och 25-30 procent av Merlot.

Efter en stunds karaffering slår en doft av blod, järn, dyig sjöbotten, blyertspenna och läder upp. Frukten består av plommon, körsbär och svartvinbär. Efterhand lugnar det ner sig med en tydlig doft av kaffe och farinsocker vid sidan av den dova frukten. Utmärkt än så länge. Smaken är bra med svartvinbär, något som påminner om gräddkola och lite gräsighet i en slank och medelfyllig kropp. Det är bra bett i syror och tanniner. Så här långt är doften ett par snäpp bättre än smaken. Men jag tror nog att med lite mognad kan det här bli riktigt trevligt om två eller tre år.

Efter den första dagen med kyckling och färska sommargrönsaker var jag hyggligt positiv till denna modest prissatta lättviktare från Pauillac. Dagen efter hände dock saker vill jag lova. De riviga tanninerna och den kindsnörpande syrligheten tillsammans med toskanska körsbär samspelade väldigt bra med grillad entrecôte, grillad tomat i creme fraiche och rostad potatis. Återigen ett bevis på vilken skillnad det är med att dricka ett vin med passande mat.

Vindoktorn har ett gott öga till Chateau Lynch Moussas och bjuder på informativ läsning för den intresserade.

Chateau Lynch Moussas är inte något stort vin, och kommer nog aldrig att bli det. Men för den ringa summa som jag betalade för det i Danmark (med dåvarande kronkurs cirka 160 svenska kronor) ger det mycket god valuta för pengarna.

Varunummer: N/A
Pris: 129 DKK