Senaste gångerna jag provat vin från Allegrini har det varit blandad kompott. Valpolicellan som kom som nyhet i våras var ingen höjdare, liksom La Poja 2003. Däremot var Amaronen från 1998 som min bror plockade fram vid senaste besöket riktigt bra.
Palazzo della Torre består av 70 procent Corvina 25 procent Rondinella ocb resten Sangiovese. En tredjedel av druvorna har lufttorkats ett par månader enligt den så kallade ripassometoden.
Förra gången jag provade vinet var jag ganska positiv om minnet är korrekt, men gav knappast något outplånligt intryck.
Doften är dov och kraftig, med mörka bär, russin och förstås fat. Smaken är kraftig, matkrävande, och en aning eldigt. Det är nog ett välgjort vin men jag inser snabbt att detta inte är min tekopp. Det är lite för trögflytande och med ett för högt inslag av sötma i frukten för att passa mig.
Under åren har jag druckit en del viner från Valpolicella, men nu tvingas jag inse att de inte passar min smak längre. På så sätt blir därför dagens upplevelse intressant. Det viktigaste med vin är att dricka det man själv gillar och inte stirra sig blind på betyg och andras smakpreferenser. Ens egna preferenser utvecklas också i takt med att man provar sig igenom områden och producenter. Idag får Palazzo della Torre tjäna som ett bra exempel på detta.
Varunummer: 83390
Pris: 169 SEK
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar