Bordeaux och Toscana 2004, och en tysk

Vi som står bakom denna vinblogg sammanstrålade en vacker semesterkväll för att dricka vin. Utan barn och respektive.

Först ut till chipsen drack vi en 2008 Weingut Schloss Vollrads riesling trocken. Nästan grönskimrande med tropisk frukt, melon, honung och mineral i doften. I munnen bjuds på ett förhållandevis lätt vin med fräschör som smakar päronsplitt och melon med lite mineral. Ett lätt, friskt och läskande sommarvin som bäst kommer till sin rätt som en apéritif snarare än till mat. Därmed kan väl också sägas att vinet knappt motiverar prislappen.

Därnäst kom en 2004 La Rose Pauillac som görs av ett kooperativ med ett trettiotal medlemmar. Genom att använda googles översättningstjänst på den strikt franskspråkiga hemsidan går att utläsa att kooperativet startades 1933 och att vinerna görs på motsvarande 60 hektar och produktionen uppgår till 3500 hektoliter per år. Blandningen i La Rose Pauillac utgörs av 60 procent Cabernet Sauvignon, 30 procent Merlot och återstoden är Cabernet Franc och Verdot. Ett par sniffningar avslöjar ganska snabbt hemvisten med svart vinbär och plommon som ackompanjeras av tobak och ceder med viss gräsighet och lite järn och blod. I munnen har det en bra balans mellan tanniner och syrlighet med svartvinbär och plommon och lite fat. Avslutet är lite kort och det är inte något komplext vin.Sedan är det dags för 2004 Fonterutoli. Presentation känns närmast överflödig. En chianti gjord på 90 procent Sangiovese, fem procent Malvasia Nera och Colorina samt fem procent Merlot av Mazzei med huvudkvarter ett stenkast norr om Siena i Toscana. I glaset är det mörkt och nästan trögflytande. Doften är maffig, murrig och generös med mörk och dov frukt som plommon och körsbär. Här finns något som leder tankarna till järn, blod och dyig sjöbotten. Lite lädertoner hittar vi också. Om doften är riktigt bra så är smaken inte sämre. Det är ett makalöst gott vin med mörk fruktighet som består av främst körsbär och plommon. Perfekt balans med avrundade syror och tanniner i en fyllig kropp med riktigt långt avslut. En bulldozerchianti som är på topp i dag kan man nog säga. Efter företrädaren är inte förutsättningarna de bästa för 2004 San Martino från Villa Cafaggio i Panzano i Toscana. Detta är ett prestigevin som producenten valt att klassificera som en IGT. Det är gjort på 100 procent Sangiovese från tre olika kloner. Inom parentes är det inte ovanligt med fyra eller fem olika kloner i vingårdarna i Chianti. Några kända kloner är för övrigt Brunello och Prugnolo Gentile. Vinet, som klassas som IGT, består av utvalda druvor som ges all tänkbar uppmärksamhet. Villa Cafaggio har lagt upp en bra sida om vinet. Doften är knuten med tobak, lite söt frukt som drar åt likörhållet, körsbär och läder med lite tjära. I munnen får man sötfrukt och snygg fatbehandling i en hyggligt slank kropp med bra balans där tanninerna är härligt polerade och syrligheten pigg. Att vinet har kvalitet visar sig inte minst i den långa söta körsbäriga avslutningen. Vi konstaterar att det är mycket gott och har framtiden för sig.
Slutligen rundar vi av kvällen med en 2004 La Roque de By från Medoc. Det är andravinet från Chateau La Tour de By. Intressant nog består vingårdarna av 65 procent Cabernet Sauvignon, 50 procent Merlot och fem procent Petit Verdot. Vi utgår från att producenten har koll på läget… Vinet har en söt och lite parfymerad doft som drar tankarna åt Rhône. Ett rackarns smaskigt vin med mogen frukt som smakar körsbär och plommon. Inga konstigheter, utan vinet känns skräddarsytt för en fransk bistro med en stadig kypare som langar fram en steak frites. Att korka ur en Bordeaux efter ett par tuffingar från Toscana är som balsam för gommen.När vi summerar kvällen är vi båda fullständigt överväldigade över den metamorfos som Fonterutoli genomgått. Fonterutoli är mer burdus och generös än San Martino, som mer spelar på söt frukt och elegans. Under kvällen lyckas San Martino sega sig förbi Fonterutoli och ta hem segern som kvällens godaste vin med en noslängd. Men det känns som en Pyrrusseger i och med att den vinnande noslängden kostar ungefär 250 kronor.

Vi har nu provat viner i några år och återigen slås vi av att det sällan finns ett tydligt samband mellan pris och kvalitet i vinvärlden. Bland de två vinerna från Bordeaux föredrog vi det billigare och mellan de två italienska var det i det närmaste dött lopp trots den enorma prisskillnaden.

Att lägga undan några flaskor av 2004 Fonterutoli blev en lyckad och oväntad framgång. Vi vill därför avslutningsvis rekommendera till köp av några Fonterutoli och lägga undan några år.

2008 Schloss Vollrads riesling trocken
Varunummer: 5846
Pris: 99 SEK

2004 La Rose Pauillac
Varunummer: 96859
Pris : 175 SEK

2004 Fonterutoli
Varunummer: 32229 (2007)
Pris: 159 SEK (2007)

2004 Villa Cafaggio San Martino
Varunummer: 95227
Pris: 399 SEK

2004 La Roque de By
Varunummer: N/A
Pris: 9,90 Euro