2004 Chateau Cantemerle

Under året som gått har flera bordeauxviner från 2004 avnjutits. Så blev fallet även med Chateau Cantemerle. Egendomen är känd för att använda sig av en hög andel Merlot i blandningen. Men 2004 användes 68 procent Cabernet Sauvignon medan andelen Merlot reducerades till 25 procent. Sju procent Petit Verdot användes också, medan Cabernet Franc fick utgå helt. Jag antar att det avspeglar förutsättningarna detta år då produktionen reducerades med 25 procent jämfört med varmare årgångar såsom 2005 och 2009.

Doften är finstämd med svartvinbär, plommon, läder och kaffe som minner om sump i melittafilter. Smaken är elegant och rätt fyllig med mullig mörk frukt, svartvinbär och kaffe. Gott i och för sig, men vinet upplevdes som rätt så knutet faktiskt. Viss förhoppning har jag om att det återhållsamma draget skall ge vika med tilltagande ålder.

2006 Chateau Phélan Ségur

Den senaste tiden har det blivit en del viner från Bordeaux och det har givit mersmak. Häromsistens greppade jag därför en Chateau Phélan Ségur från Saint-Estèphe för att undersöka närmare. Egendomen rankas som ett borgarvin och druvsammansättningen i vingården uppges vara 55 procent Cabernet Sauvignon och 45 procent Merlot. 

Doft och smak är klassiska och förmedlar ett intryck av kompetent handlag i framställningen med alla bitar på rätt plats och väl hopskruvade. Svartvinbär, plommon, kaffe och läder bjuds det på generöst i doften. Men det är utan vare sig särskilt mycket komplexitet eller mognadsinslag. Smaken ger också den ett kompetent intryck. Mörk frukt med svartvinbär, plommon, en gnutta körsbär, kaffe och läder samt något som jag skulle vilja beskriva som krämighet. Kroppen är drygt medelfyllig och viss komplexitet finns där, men det är en bit kvar innan det är så där härligt moget. 

Ett riktigt gott vin som måhända inte förmår framkalla gåshud av pur lycka. Men till dess fördel skall absolut framhävas att det är i grunden ett tryggt och kompetent vin som passar till exempelvis rostbiff eller andra gastronomiska klassiker. Vad jag nog försöker förmedla att detta är ett vin som skulle kunna illustrera begreppet comfort zone mycket väl. Det är med viss nyfikenhet som jag kommer följa återstående flaskor i framtiden med förhoppning om lite mer mognad och magi.

2008 Barolo Raineri

En Barolo från Azienda Agricola Raineri Gianmatteo hanns med under jullovet. Den köpte jag på några rekommendationer som jag hittade på nätet.

Färgen var påfallande vackert rubinröd. Doften var ren med framförallt körsbär men också kryddor samt svart te. En invändning kan vara att doften kändes aningen knuten.

Glädjande nog var det mer tryck i smaken än i doften. Körsbär, körsbärspraliner, och en aning choklad samsades i en slank, knappt medelfyllig kropp med bra längd. Något kritisk var jag mot en aning alkoholhetta som kändes i framförallt svansen. 

Sammantaget en rättfram och okomplicerad Barolo som inte lämnade något bestående intryck, men å andra sidan hittar jag uppgifter om att den kostade 249 kronor så det var ju inte hela världen. Tyvärr återfinns den inte längre i bolagets sortiment för den som vill bilda sig en egen uppfattning.

Nyårsviner

Som huvudrätt på menyn sistlidna nyårsafton stod Beef Wellington med madeirasås och haricots verts. Det kändes som rätt tillfälle för Bordeaux. Tyvärr har provningsanteckningarna skingrats för vinden, så följande är för min egen bokföring mest.

2004 Chateau Branaire Ducru från appellationen Saint –Julien rankades som fjärde cru 1855 och druvsammansättningen i vingården är 70 procent Cabernet Sauvignon, 22 procent merlot, fem procent Cabernet Franc och tre procent Petit-Verdot. Ett gott vin med alla klassiska Bordeauxattribut väl på plats. Måhända uppfattades det som aningen lättviktigt under kvällens lopp.

2004 Chateau Gruaud Larose, även det från Saint-Julien, rankades som andra cru och i denna årgång användes 57 procent Cabernet Sauvignon, 31 procent Merlot, 7,5 procent Cabernet Franc, tre procent Petit Verdot och slutligen 1,5 procent Malbec, intressant nog. Efter en seg start utvecklades detta vin riktigt bra och fick mer positiva omnämnanden än Chateau Branaire Ducru.

Dessa två viner har utvecklats riktigt bra och befann sig i en härlig mognadsfas med nedslipade och sammetslena tanniner och syror. Komplexa med svartvinbär, kaffe, tobak och läder rent generellt. Kanske att de uppfattas som något åt det tunna hållet, men som komplement till maten fungerade de magnifikt.

1999 Chateau Cantemerle från appellationen Haut Medoc och framställd av 50 procent Cabernet Sauvignon, 40 procent Merlot, fem procent Cabernet Franc och fem procent Petit Verdot dök därefter upp i glasen och levererade en veritabel chock. De två yngre vinerna från Saint-Julien var helt chanslösa mot denna fylligt plommon- och kaffestinna skapelse. Möjligtvis att vinet brister i finess, men det var riktigt gott till maten och vann mest uppskattning runt bordet. På nätet ser jag advokaten i Baltimore förlänade denna årgång 79 poäng medan Winespectator var mer generösa med 85 poäng. Så upplevde inte vi kvällens viner kan jag lova. Måhända flaskvariation i positiv riktning för oss? 

Därefter tryckte vi i oss en flaska 1994 Montecillo Gran Reserva Selección Especial från Rioja framställd enbart på Tempranillo. Vad skall jag säga. Torkad frukt, plommon, fat och en hel del choklad. Tyvärr förmådde den inte överträffa en trio Bordeauxviner, utan kändes lite för lättviktig, och om sanningen skall fram, råbarkad, i sammanhanget.

Slutligen avnjöt vi som dessertvin 2010 Maucalan Torcolato från Breganze i Venentien framställd på Vespaiola. Honungsstinn tropisk frukt, aprikoser och citrus kan jag dra mig till minnes. Det fungerade väldigt väl till ingefärspäron med vispad grädde. Rekommenderas!

2011 Niepoort Vertente

Det är inte ofta det dricks portugisiska viner i vårt hem. Varför vet jag inte då jag vid flera tillfällen druckit viner från denna del av den iberiska halvön med välbehag. Den förklaring som ligger närmast till hands är nog lättja. Det är väl enklast helt enkelt att hålla sig på de upptrampade stigarna. Nu såg jag att detta vin blev rekommenderat någonstans och då beställde jag en flaska. Någonstans fanns också ett önskemål om att producenten skapat en lättare version av sina portviner.

Vinet är väldigt ungt och det märks på en gång i den bångstyriga doften och smaken. Doften är underhållande och leder mig till Cabernet Franc och Loire med filmjölk och gräsighet. Men bären kommer längre söderifrån med blåbär, nypon och korinter. 

Smaken domineras av mörka och varma bär. Björnbär, blåbär, slånbär och korinter i en trevlig kompott. Vinet är inte så fylligt som jag trodde, utan något över medel. Syrligheten är riktigt pigg. 

Den första dagen var jag långt ifrån särskilt imponerad. Men dag två hade något av ungdomens ysterhet vädrats ut och vinet upplevdes avgjort mer harmoniskt och mindre komplext med mörk frukt och en mer portvinslika drag. Riktigt smaskigt faktiskt.  

Varunummer: 78257

Pris: 165 SEK

2012 Chateau de Nages Cuvee JT Rouge

Till någon av höstens lammiddagar drack vi denna flaska från södra Frankrike. En intressant blandning med 86 procent Syrah och 14 procent Mourvèdre.

Det här måste vara definitionen av ett provningsvin. Doften är generös och bjudet på många intryck. Viol, röda bär, hallon, björnbär, gummi och ett charkuterinslag som faktiskt doftar som barnens favorit på frukostbordet, prickig korv.

Även smaken är generös och smått överdådigt fyllig med röda bär, björnbär, viol, charkuterier. Intrycket är varmt och ett sting av alkoholhetta drar ner betyget utifrån mina smakpreferenser.

Ett häftigt vin i små mängder, men till maten blir det så småningom lite tröttande i längden. Ändock väl värt att prova eftersom det är en rolig och översvallande personlighet. Det finns fortfarande flaskor kvar på bolagets hyllor. 

Varunummer: 90157

Pris: 179 SEK

2012 Beaune Premier Cru Theurons Louis Jadot

Bourgognehyllan är sorgligt eftersatt och några flaskor från maison Louis Jadot inhandlades därför i höstas för att komma tillrätta med detta. Under mellandagarna drogs korken ur en flaska för att undersöka vad jag köpt och för att kunna följa utvecklingskurvan. Förra försöket med årgång 2005 utföll väl sådär får jag säga. Men skam den som ger sig. Förväntningarna är dock justerade till en hälsosam nivå då jag sedan tidigare vet att detta inte lär vara något kraftpaket.

Färgen är vackert ren och röd färg med en väldigt klar kant. 

Doften är ren, diskret och sirlig med röda bär. Främst kommer jag att tänka på slånbär, men även körsbär och hallon. Även lite pyrande eneträ och angenäm kryddighet bidrar till viss komplexitet. 

Kroppen är knappt medelfyllig och syrligheten är pigg och salivframkallande. Även i smaken träder sirliga och ljusa röda bär fram med slånbär och hallon samt en blyg viol. I bakgrunden finns en diskret och varsam fathantering. Med tid i glasen utvecklas en riktigt trevlig kryddighet också. Eftersmaken är lång och sirligt syrlig.

Till mat fungerar vinet tämligen väl. Men den markerade syrligheten och det något kantiga helhetsintrycket indikerar en mer angenäm upplevelse väntar om några år. Det finns en inneboende kvalitet som jag tycker om och därför är jag ändå fylld med tillförsikt.

Varunummer: 92544

Pris: 339 SEK