Trots att vinet luftats under drygt tre timmar känns det slutet och släpper egentligen bara ifrån sig en massiv fatdoft. Detta förvånar knappast då vinet egentligen är väl ungt i dagsläget. Detta bekräftas när den blåröda drycken träffar gommen. Det är rejält tufft med ett eldigt slut på den långa eftersmaken. Men det är riktigt gott och inte alls onjutbart idag. Kan lagras säger SB, det är dagens understatement.
Jag har ett antal från tidigare årgångar av detta vin, samt av storebror Montus, men har inte druckit något från producenten sedan nån tidig nittiotalsårgång. Det gjorde dock ett såpass intryck att jag de senaste åren lydigt handlat och lagt undan. Producenten Brumont har uppnått kultstatus och priserna för basvinerna är trots det klart humana. Vid senaste Montussläppet blev stämningen sådär riktigt grinig som det bara kan bli när tillgången regleras av pappa staten. De 24 flaskor som allokerats till min butik försvann i ett nafs. Skönt därför att Bouscassé finns i större upplaga.
Hursomhelst fick jag ett infall att prova och se om senaste årgången av Bouscassé motiverade inköp. Det gör den verkligen och jag tror jag ska öka antalet som hamnar i källaren. På återseende om fem år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar