Vinåret 2008

Flera bloggare ägnar sig åt listor inför nyåret. Inspirerad skall även jag under de sista dagarna av 2008 försöka summera vinåret. Eftersom bloggen började i september nämns flera viner som inte återfinns bland blogginläggen.

Det är mina noteringar, men det skall bli intressant att se vad min medbloggare mr O. har för intryck av det gångna året...

Bästa vin: Barone Ricasoli Casalferro 2004 vinner nog på ren kraft. Minnet av en Mastroberardino Taurasi Radici värmer också i vintermörkret. Inhandlad på Amalfikusten för 18 euro sommaren 2006 fick den bida sin tid innan korken drogs ur i våras. Mer frukt och fräschör än riservorna från samma producent tycker jag. Även Delas frères Hermitage Marquise de la Tourette 2000 var mycket bra tycker jag. Detta år har jag även provat 2001:an av samma vin två gånger utan att det riktigt fastnat i minnet på samma sätt.

Årets överraskning: Chateau d´Agassac 2000 vinner tveklöst denna titel. En varm försommarkväll med inte alltför komplicerad mat, kyckling om jag minns rätt, satt d´Agassac precis rätt. Det var ett vin som bara var gott på ett mycket svårförklarat sätt. Det var inte häftigt eller stort. Men just då hade jag inte bytt det mot något annat vin i världen. Det var också detta vin som gjorde att jag insåg att merlot i inte allt för snålt tilltagna mängder är ett bra komplement till cabernet sauvignon. Än roligare är det i ljuset av de mycket ljumma omdömen som det fick av vinkritikerkåren. Röttorp gav inte mer än 1,8 poäng. För mig visar det hur viktigt det är att inte fokusera allt för mycket på poängsättning. Läs vad andra tycker här och här.

Årets besvikelse: Jadot Vosne Romanée beaux Monts 2000. Finare vinare har uppenbarligen hittat något som gick bloggarna på denna blogg förbi. Liksom Kronstam med flera. Mycket pengar för lite upplevelse var vårt omdöme. Men som vi konstaterade, vi kanske skall hålla oss till att recensera bag-in-box i stället!

Årets appellation: Chianti tveklöst. En strid ström av goda till mycket goda viner från bland annat Beni Duilio Castellani 2004, Villa Cafaggio 2006, Castello di Brolio 2004 och 2001, Fonterutolli 2004 och Ruffino Riserva Ducale Oro 2004 visade att det svårt att bli besviken på detta toscanska kärnland. Det enda negativa härifrån var Querciabella 2005 som var väl tunn och ogenerös i mitt tycke.

En runner up i denna kategori är naturligtvis Rhône. Ett race med viner från området kring påvens nya slott gav mersmak. Bosquet des Papes traditionella cuvé från 2005 var mycket bra efter ett dygns luftning, närmast burgundisk till karaktären. Även Domaine Font de Michelle 2005 utmärkte sig med jordiga och murriga toner som krävde viss tillvänjning. Domaine la Barroche tradition 2005 var lite anonym om än bra. Från den norra fronten kom, som sig bör, en svärm av Crozes Hermitage. Graillot 2004 och 2005 var mycket bra. Jag tyckte även att Delas Crozes från 2006 Les Launes i relation till priset var mycket bra.

Årets tråkigaste appellation: Saint Emilion vann knock out-seger i denna gren. Se här och här.

Nyårslöfte 1: Inte många vita viner hann passera revy under innevarande år. Min kära livskamrat L. är hjärtligt trött på (för att använda hennes omdömen som vanligtvis utelämnas i inläggen) tunga, mörka, murriga, sura och sträva monster som gärna sköljer ner traditionella kött-sås-och-potatisrätter. Därför har jag lovat att nästa år skall det bli mer vitt.

Nyårslöfte 2: Piemonte är fortfarande ganska outforskat för min del. Att det blivit så är en kombination av höga priser och dåliga erfarenheter på provningar och genom egna inköp. Men nästa år skall kunskapsnivån höjas väsentligt och fler viner från denna region i nordvästra Italien skall återfinnas på denna blogg.