Jag tyckte inte att listan över oktobernyheter var så intressant, men inhandlade i alla fall bl.a. Les hauts granget 2005 med en hyfsad prislapp. En anonym flaska betitlad grand St Emilion grand cru (for what it’s worth), som består av 60 procent merlot (30 cf & 10 cs). Tyvärr en rejäl besvikelse. Det är ingen större fel på doften. Varm och på samma gång stram och klassisk. Efter luftning passar det ganska bra till kvällens lammstek med rotfrukter och rödvinssky. Men det är något som saknas – frukt. En 05:a borde ha gott om den egenskapen, men tyvärr. Det är på intet sätt en otrevlig upplevelse att dricka och att relativt bra matvin, men inget att skriva hem om. Jag tror heller inte att lagring hjälper.
Det omdömet gäller i än högre utsträckning 3 de Valandraut 2005. Andra- eller tredjevinet från kultproducenten Thunevin. Jag är spänd på resultatet. Ungt, men vad tusan. Doften ger väldigt mycket rostad ek. Så mycket att man gissar nya världen. Vinet innehåller 70 procent merlot och resten cf. Dessvärre är smaken också en antiklimax. Det håller inte ihop. För mycket ek som inte är integrerad och frukten är gömd någonstans och kommer inte fram, ej heller efter ett antal timmars luftning. Det är sällan jag blir riktigt besviken men ikväll är en sådan kväll. Undvik!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar