söndag 30 januari 2011

2006 Barolo Serralunga Paolo Manzone

I somras provade jag en Barolo Serralunga från Paolo Manzone från 2004 med lyckat resultat. När jag såg att detta vin dykt upp i en ny årgång i beställningssortimentet beslöt jag mig för att återuppta bekantskapen.

Detta är så att säga egendomens andravin eftersom druvorna kommer från femtonåriga stockar som anses för unga för att ingå i förstavinet som lånat sitt namn från vingårdsläget Meriame. Druvorna har lakats ur i tio till tolv dagar och sedan lagrats i franska tonneaux under två år.

Doften är i förstone ganska dov åt körsbärs- och plommonhållet med en sumpig nyans som ger ett defekt intryck. Under den dova och mörkfruktiga ytan lurar mer bäriga och ljusa nyanser med röda bär och hallon. Läder, accetonstick, mandelmassa, balsamico och viss rökighet bidrar till att skapa ett ganska så komplext, om än något återhållet, doftspektrum. Efterhand försvinner sumpigheten och doftintrycken blir ljusare och sötaktigare med en kompott av mosade solvarma bär.

Sambon gör ganska brutalt tummen ned efter en första klunk. Den ungdomliga kärvheten är påtaglig och initialt rådbråkas kinder och gom rätt så rejält av de sandiga tanninerna av modell tvåans sandpapper. Körsbär, violpastiller, röd citrus, torkad frukt, läder och en aning choklad kan förnimmas bakom all kärvhet och ungdomlig syrlighet. Kroppen är drygt medelfyllig med bra rymd i smakintrycken och eftersmaken hänger i länge. Det låter kanske inte så överdrivet positivt. Men det här är ett vin som passar mina preferenser riktigt bra och som jag tycker är mycket gott.

Det vore vansinne att prova detta vin utan mat. Bitarna faller på plats och intrycket blir mer burgundiskt när tanninerna och den pigga syrligheten får tampas med lammentrecôte, rostad potatis, stuvad vitkål och en sås gjord på buljong, balsamico och rödlök.

Förvisso är vinet drickbart i dag med mat. Men det känns mer som att det ger ett lovande intryck av vad som komma skall. Det leder i sin tur fram till funderingar kring om det finns tillräckligt med frukt kvar den dag tanninerna rundats av. Å andra sidan är det ett vin med personlighet som gett ett bestående intryck. Efter visst velande får det nog ändå bli ett par flaskor för att invänta och se vad tidens tand kan göra. För den masochistiskt lagde tanninfetischisten utfärdas härmed stark köprekommendation.

Varunummer: 72280
Pris: 289 SEK

onsdag 26 januari 2011

2009 Muscadet Sèvre et Maine Sur lie Gadais père et fils

Många vinproducenters hemsidor har jag besökt genom åren på jakt efter kunskap om vinet jag dricker. Ofta rapas samma berättelser upp om historisk bakgrund, vikten av att ge druvorna bästa möjliga omsorg i vingårdarna och hur man försöker påverka slutresultatet så lite som möjligt i källaren. Men när jag tog en vända på Gadais père et fils hemsida fick jag mig en dos agrarhistoria till livs som jag fann mer intressant.

En svartvit bild från 1952 visar hur gårdshästen ”Bijou” tar den första årgången som buteljerats på egendomen till stationen i La Haye Fouassiere för vidare transport ut i världen. Att buteljera och sälja vinet under eget namn var producenten nämligen bland de första med i en del av Loire där uppemot 80 procent av Muscadetproduktionen fortfarande buteljeras av négocianter. Hästarna ersattes så småningom och på nästa svartvita bild kan man se hur barnen klättrar på den första traktorn i byn 1962. Hur fascinerande är inte detta?

En egenhet för Muscadet är att vinerna får ligga på sin fällning i faten, och följaktligen står det att läsa ”sur lie” på etiketten. Eftersom vinet inte dragits om kommer även eventuell kolsyra som bildats under jäsningen att följa med i flaskan och ge en viss spritsighet. Det märks när vi öppnar flaskan. Det pyser nämligen till och i glasen bildas små, små bubblor på botten och längs kanterna.

Annars är doften lätt, finstämd och aromatisk med päron, melon, gula äpplen och en knappt förnimbar ton av mineral. Smaken är också den lätt och elegant med en aning oxiderad ton, päron, gula äpplen och en aning citrus.

En charmig bagatell väl värd pengarna.

Varunummer: 2275
Pris: 79 SEK

måndag 24 januari 2011

2004 Barolo Serralunga Germano Ettore

I beställningssortimentet finns en Barolo från det synnerligen goda året 2004 som jag till slut inte kunde avstå från att prova. Det är närmare bestämt Germano Ettores ”versione base” gjord på druvor som ratats därför att rankorna står på tillväxt i de båda vingårdslägena Prapó och Cerretta. Druvorna skiljs från stjälkarna och lakas ur i tio dagar under konstant omrörning för att få ut mer färgämnen och tanniner. Därefter får vinet ligga på en blandning av begagnade botti och barriquer i två år.

Doften är ganska dov och mörkfruktig med körsbär, körsbärspraliner, plommon, nagellack, balsamvinäger, stendamm och sur brasved.

Smaken börjar visa tecken på mognad och även om vinet rundats av en del så suger det till på insidan av kinderna från de stadiga tanninerna. Med min begränsade erfarenhet av Barolo känns vinet förhållandevis fylligt och mörkfruktigt med körsbär, plommon, slånbär och hallon. Faten känns integrerade och bidrar till att ge rondör, men kanske också döljer frukten något. Eftersmaken är förhållandevis lång. Tyvärr är alkoholhalten något i högsta laget (14,5 procent) och det slår igenom med en aning eldighet. Jag vill också sätta ett frågetecken vad gäller den fortsatta utvecklingen då vinet känns aningen uttorkat i dag. 

Skall jag sammanfatta intrycken så blir det rustik och krallig med viss avsaknad av finess. Ett gott vin som jag inte kommer att köpa fler flaskor av då priset känns alldeles för högt i förhållande till upplevelsen.

Varunummer: 82795
Pris: 355 SEK

torsdag 20 januari 2011

2004 Corton Clos du Roi Domaine Thenard

En vacker sommardag för några år sedan åkte vi längs med Strandvejen och tittade in på Louisiana innan det var dags att fylla skuffen hos Philipson Wine i Kokkedal. På vinst och förlust införskaffades en låda Bourgogne från Domaine Thenard utan någon som helst kunskap om producent eller appellation. Det räckte med att det stod Grand Cru på etiketten och att det var Bourgogne. Etikettsdrickande kallas det visst. När jag väl kom hem och läste på insåg jag att jag köpt vin från en notoriskt lågpresterande egendom. Mitt första intryck var väl inte direkt översvallande då vinet kändes som en ungdomligt körsbärskärv Chianti med riviga tanniner och syror.

Familjen Thenard har sina rötter i Givry där de har varit verksamma sedan 1760. Under mycket lång tid såldes huvuddelen av produktionen till negociantfirman Maison Remoissenet och fram till 2005 såldes väldigt lite vin under egen etikett. Egendomen är främst känd för att ha det nästa största innehavet i Le Montrachet. Därtill finns ett litet stycke mark i Grand Cru-vingården Clos du Roi på Cortonkullen. Domaine Thenards viner anses vara gammalmodiga och tanninrika i ungdomen, eller för att låna ett mer lovande uttryck ur vinlitteraturen, ett riktigt ”vin de garde”.

Det första intrycket är ganska dammigt och unket. Min första farhåga är att vinet är defekt på något sätt. Men en god och ganska komplex doft av jordgubbskompott, körsbär, torkad frukt, läder och örtighet indikerar att allt är som det skall. Efter hand tätnar doften och ett tydligt stråk av salmiak växer fram.

I munnen känns vinet inte särdeles ungt och i behov av lagring. Väl balanserat, avrundat och behagligt är drickvänligheten mycket hög. Kroppen är hyggligt väl tilltagen med en fin smak av körsbär, jordgubbe, torkad frukt och salmiak som klingar av långsamt. Aningens fat finns där också.

Den enda kritiken jag kan rikta mot vinet är att det känns aningen platt, det vill inte riktigt sjunga. Förhoppningsvis kan det bli lite roligare med några år till i ryggläge, det är bara att hålla tummarna. Trots denna invändning är detta det mest prisvärda vin som jag köpt från Bourgogne. Jag har för mig att det kostade 169 danska kronor, vilket då ungefär motsvarade 210 svenska kronor. Det är väl i runda slängar ungefär hälften av gällande listpriser som jag hittat på nätet. Summa summarum är det roligt att kunna konstatera att ett av mina minst genomtänkta inköp gett så god utdelning.

måndag 10 januari 2011

2008 Langhe Rosso Il Cascinone Castellero

När goda vänner på middag har med sig en flaska vin i present får jag ett utmärkt tillfälle att prova ett vin som jag annars inte hade köpt själv. Så kommer det sig att vi i helgen som gick provade en Langhe Rosso som producerats av Araldicagruppen och som till hälften består av Barbera, 40 procent Nebbiolo och tio procent Dolcetto.

Doften är ganska tät och lite småkärvt rättfram med körsbär, mandelmassa, stendamm, plommon och fat. Lite drygt medelfyllig med körsbär, körsbärspralin och plommon samt lite torkad frukt, läder, viss kryddighet och lite fatrondör framträder efter hand ett gott bruksvin fram med modern drickvänlighet i fokus. Syrligt och aningen kärvt fungerar vinet utmärkt till älgstek med gräddsås. Gott, men aningen anonymt och tillrättalagt får omdömet bli.

Varunummer: 94896
Pris: 119 SEK

onsdag 5 januari 2011

NV Veuve Cliquot Sec

Eftersom jag var utsedd till att köra bil på nyårsafton fick det till tolvslaget bli en halvflaska Champagne inköpt i all hast på det lokala bolaget. Tanken var att passa på och prova en klassiker, Veuve Cliquot.  Enligt Systembolagets hemsida består blandningen av 56 procent Pinot noir, 28 procent Chardonnay och 16 procent Pinot meunier.

Doften är tämligen brödig med nötter och mandelmassa samt äpplen. Smaken är krämig med brödighet, kola, kaffe och en mintig sötma som påminner om polkagris. I mitt tycke är detta ett tämligen korrekt och föga upphetsande vin. En köprekommendation är väl inte riktigt på sin plats tycker jag. En flaska mousserande, typ Prosecco, för väsentligt mycket färre penningar gör antagligen jobbet lika bra.

Varunummer: 7421
Pris: 199 SEK för 37,5 cl