måndag 30 mars 2009

3 x Toscana 2001

Lördagens födelsedagsmiddag fortsätter med en lammstek späckad med rosmarin och vitlök. Tre stycken toskanska viner plockas fram ur de bakre regionerna i garderoben. Både Mr T och medbloggare Mr O har besökt centrala Toscana flera gånger och hittar till enoteket i Greve med förbundna ögon. Därför tyckte jag att det kunde vara roligt att höra herrarnas åsikter om tre toskanska skönheter från 2001 som sovit några års skönhetssömn i garderobens djup.

Först ut ur garderoben halas en 2001 Brunello di Montalcino från Argiano fram. Den inhandlades på flygplatsen i Helsingfors för ett par år sedan för 29 euro om jag inte missminner mig. Jag hittade en massa 2002:or och när jag böjde mig ner och kollade längst ned i stället hittade jag två 2001:or. En förbipasserande hjälpsam själ hjälpte mig med att gräva fram de två flaskorna. Argiano består av 48 hektar och ägs av contessan Cinzano. Brunellon åldras i fyra år, varav två och halvt på fat där franska barriquer används första året och de följande 18 månaderna på slovenska botti. Såvitt jag tolkat turerna i Brunellogate så var Argiano en av egendomarna som ertappades med fingrarna i syltburken. Årgång 2003 fick heta just duemilatre i stället för Brunello di Montalcino och på så sätt klarade man sig undan ytterligare problem med de rättsvårdande myndigheterna. Vad gäller druvsammansättning har jag därför bara producentens försäkran om att den till hundra procent består av sangioveseklonen brunello. För den som vill läsa mer om denna toskanska skandal kan jag rekommendera denna artikel som Mise en bouteille lagt upp på sin blogg.

Därnäst kom en 2001 Vino Nobile di Montepulciano från Poliziano som inhandlats på någon Ålandskryssning med jobbet för 140 kronor per flaska. Två stjärnor i Gambero rosso, 88 poäng i Wine Spectator och 3 stjärnor i Decanter indikerar att det är ett gott vin, om än ej fantastiskt. Poliziano grundades 1961 och består i dag av 120 hektar. Egendomens namn kommer från den montepulicanske renässanspoeten Angelo Ambrogini som kallades ”Il poliziano”. I likhet med Chianti, och i motsats till Brunello, är det tillåtet i Montepulciano att blanda i andra druvor än huvuddruvan. 85 procent av sangioveseklonen Prugnolo Gentile får sällskap av 15 procent Colorino, Canaiolo och Merlot. Det finns mer att läsa för den teknikhungrige på producentens hemsida. Det som jag tycker är intressant är att lagringspotentialen uppges vara tio till tolv år.

Sist ut ur garderoben kommer en 2001 Castello di Fonterutoli Chianti Classico. Det känns nästan som om en närmare presentation är överflödig. Familjen Mazzei har ägt egendomen sedan 1435 och har i dag utvidgat rörelsen till ett litet imperium i Toscana. I denna årgång användes 85 procent Sangiovese tillsammans med tio procent Cabernet Sauvignon och fem procent Merlot. Internationellt har omdömena varit överlag positiva med tre glas i Gambero Rosso, 91 poäng i Wine Spectator och 90 poäng i Wine Advocate. I Sverige, såvitt jag kommer ihåg, så var Kronstam, Per Bill et consortes helt lyriska. Flera flaskor har druckits genom åren med mycket lyckat resultat.

Även om jag, Mr T och Mr O är väldigt vinintresserade så är kanske inte en middag med fruar och barn det ultimata forumet för noteringar och utläggningar kring vin. Därav de ytterst kortfattade raderna kring varje vin. Utan några som helst onda avsikter serveras vinerna blint.

Brunellon från Argiano har en mycket god doft som präglas av söta körsbär, tobak och kaffe. Mycket bra. Det smakar tydligt sangiovese med körsbär åt det söta hållet och med mycket lång eftersmak. Där finns även riojatoner som pekar åt bordeaux. Strävhet och tanniner avrundade, men fortfarande påtagliga. Det är ett mycket gott vin som kommit in i en begynnande mognadsfas.

Castello di Fonterutoli doftar av körsbär, fatvanilj, tobak och kaffe. Doften är inte lika bra som Argiano eller Poliziano. Smaken är mycket god med körsbär, mjuka tanniner och lite avrundad syrlighet. Den känns lite anonym, om än mycket god.

Sista glaset innehåller Poliziano som har mycket mörkare toner i doften än de föregående vinerna med tjära, körsbär och violer. En kraftig och potent doft som inte avslöjar åldern. Det smakar mycket bra med härlig tjärig sangiovese och tydlig bitterhet.

Mr T slår på en gång fast att vin nummer ett (Argiano) är en bordeaux. Efter det har herrarna svårt att vidga vyerna och komma på fler gissningar. Därnäst är det dags att rangordna vinerna. Argiano hamnar tveklöst som etta hos samtliga. Mr T och jag själv placerar Poliziano som nummer två och Fonterutoli som nummer tre. Mr O tycker att det är jämt skägg mellan Fonterutoli och Poliziano efter Argiano. Stämningen sjunker märkbart när två ärrade Toscanaveteraner går bet på att placera vinerna rätt. Det blir inte bättre av att en kär gammal favorit som hamstrats genom åren hamnar sist. Teorin för kvällen är att Fonterutolin drabbats av någon slags flaskvariation eftersom den inte presterade i enlighet med minnesbilder och förväntningar. Ett annat sätt att se det är att blindprovningar är skoningslösa mot förutfattade meningar. Vem hade placerat en hälften så dyr Vino Nobile med mediokra poäng framför den lovordade Castello di Fonterutoli?

Det är dags för några reflektioner efter kvällen. För det första är inte något av vinerna var på väg utför, snarare tvärtom. Vinerna är åtta år gamla men det märks inte. Särskilt Polizianos Vino Nobile tyckte jag kan bli bättre med ytterligare några år på korken.

En andra lärdom, som så ofta vid blindprovningar, är att poäng i vinpressen bör läsas som närmevärden och inte absoluta sanningar. Vinprovning handlar om konsten att för andra beskriva subjektiva intryck, och inte om vetenskap trots att numeriska poängsättningar ger intryck därom.

Den tredje lärdomen är att Toscana återigen visar sig från sin absolut bästa sida med tre mycket goda viner från vad som måste varit ett mycket bra år. Vilket privilegium att få vältra runt bland viner från denna, är jag beredd att i dagsläget utbrista, världens främsta vinregion. Forza Toscana!

Samtliga viner finns på bolaget. Det är den mediokra årgång 2005 som gäller för Castello di Fonterutoli och Polizianos Vino Nobile di Montepulciano. Här finns nog all anledning att vara insatsberedd när väl 2006:orna dyker upp. Om 2001 är en indikation på vad som väntar så kommer jag nog att försöka klippa ett rejält gäng av Polizianos Vino Nobile. Det kan också löna sig att slå sina lovar kring Argianos Brunello från 2004.

Castello di Fonterutoli (Mazzei)
Varunummer: 32130 (2005)
Pris: 279 SEK

Vino Nobile di Montepulciano (Poliziano)
Varunummer: 98768 (2005)
Pris: 175 SEK

Brunello di Montalcino (di Argiano)
Varunummer: 86904 (2004)
Pris: 299 SEK

Villa Cafaggio Riserva 2004

Bloggens första inlägg var en provning av Villa Cafaggio 2006, alltså standardchiantin. Den fick betyget godkänt och beskrevs som en ursprungstypisk Chianti. Dagens exemplar är alltså riservan, som fått lite mer TLC i form av fatbehandling, hårdare selektering av råvaran mm. Annars består det precis som standardvarianten av 100 procent Sangiovese. Allt detta framgår av den utmärkta hemsidan. De mest slående med Cafaggio är de vackra och eleganta etiketterna, som andas kvalitet och exklusivitet. Dessvärre blir det ingen bild då kameran är på vift och mobilkameran ger för uschliga bilder.

Då Castello di Ama 2004 för någon vecka sedan gav sådan mersmak traskade jag iväg till mitt lokala bolag och beställde ett par andra Chianti Classico från 2004. Kommande veckor ska jag enträget tröska mig igenom dessa för att utröna om det finns några fynd att göra i beställningssortimentet.

Vad kan man då säga om detta vin? Doften är ung och fruktig, men drar mer åt svarta vinbär än mot körsbärshållet. På senaste tiden har jag grundligt låtit mig luras av Sangiovese och tagit det för Cabernetbaserad Bordeaux (kommande blogginlägg kommer avslöja vidden av min okunskap). Så klart finns fatinslag där också, men diskret i bakgrunden.

Smaken är åt det fylligare hållet och förhållandevis mjuk, lite anonym kanske. Vinet är elegant snarare än kraftfullt. Efterhand tittar mörka körsbär fram och smaken växer. Det finns lagringspotential i detta vin, utan tvekan.

Med Castello di Ama färskt i minnet kanske jämförelsen med Cafaggio riserva blir något ogin. Det är ett gott vin som levererar en trevlig upplevelse för pengen. Men något absolut fynd är det inte. Om man sneglar på vad andra tycker så verkar Cafaggio inte riktigt leva upp till förväntningarna, utan att vara dåligt. Habilt är ett ord som ofta ges en mer negativ klang än vad som är korrekt. Idag passar det bra som slutomdöme.


Varunummer: 81483
Pris: 216 SEK

söndag 29 mars 2009

R & L Legras Grand Cru Blanc de Blancs



Lördagskvällens födelsedagsmiddag inleds med en non vintagechampagne från R&L Legras. Som vanligt när champagnen flödar så undrar jag och övriga sällskapet varför man inte dricker champagne mer ofta.

1808, samma år som Danmark och Ryssland försökte dela upp Sverige emellan sig och Napoleon som bäst höll på med att kväsa motståndet mot den franska ockupationen i Spanien, började Honoré Legras kultivera en plätt land i Côte de Blancs. Som tur är misslyckades dansken i sitt lömska uppsåt och vi slipper komplimentera frukterna av Honorés arbete i vingården på danska.

Jag refererar till Richard Juhlin som skriver att R & L Legras erhöll husstatus 1973 och i dag äger 21 hektar Chouillys finaste vingårdar. Det torde förklara att det står Grand Cru på etiketten. I Chouilly upptar chardonnay 98 procent av arealen medan pinot noir står för två procent. Eftersom det står blanc de blancs på etiketten innebär det att enbart chardonnay ingår i vinet. Enligt Juhlin är champagne från Chouilly lite grövre och fylligare än mer namnkunniga grannar. Legras framhålls som en exceptionell producent med en livskraftig syra som räcker i decennier.

Jag ser också att Legras ligger bakom en av de absolut främsta champagneupplevelser som jag haft, 1996 Cuvée St Vincent. Den var helt makalöst bra och vi satte den framför Cuvée Sir Winston Churchill från samma årgång i en provning för ett par år sedan.

Nu är ju inte en middag med fruar och stimmande barn det bästa tillfället för omfattande noteringar. Men äpple och citrus med en tydlig unken källardoft dominerar doftintrycken.

Det smakar också äpple och citrus som framför allt drar mot grape med karaktäristisk brödighet. Syrligheten är mycket påtaglig. Den unkna källardoften återfinns även i smaken men vi är överens om att det tillför vinet personlighet snarare än att det är något negativt.

Det är en riktigt god champagne som varmt rekommenderas. Den som inte vill ha sin champagne fullt så ungdomligt syrlig kan kanske runda av den med ett par år i ryggläge.

Varunummer: 7433
Pris: 299 SEK

fredag 27 mars 2009

2005 Chateau Siaurac




Utforskandet av högra stranden fortsätter. I kväll har turen kommit till Chateau Siaurac 2005 som är den största egendomen i Lalande de Pomerol med sina 68 hektar. JP Moueix uppges vara producent, men har inte listat vinet på sin hemsida.

Efter att ha surfat runt på mången hemsida i vinvärlden drar jag slutsatsen att många producenter, och då särskilt i Frankrike, satsade på internet runt millennieskiftet och några år därefter. Sedan måste man väl ha konstaterat att det här med hemsidor så att säga inte hör till kärnverksamheten.

Efter lite letande på nätet hittar jag i alla fall lite information på bland annat leverantörens hemsida. Vinet består av 80 procent merlot och 20 procent cabernet franc. Vintillverkningen sker på traditionellt vis med fatlagring i tolv månader på en fjärdedels nya fat.

Bordeaux består av väl kända och uppskattade appellationer med högt uppskruvade priser, och särskilt för goda årgångar. Men det finns också en uppsjö av mindre välrenommerade appellationer med många slott som kämpar för sin överlevnad. Lalande de Pomerol är en av många delar av Bordeaux som saknar lyskraften hos sina grannar och följaktligen med lägre priser.

Pop´n´pour gäller i kväll då jag oväntat blev gräsänkling för en kväll.

Första intrycket är att vinet gått i dvala. Järn och blod jämte mörk frukt är de första doftintrycken. Sedan kommer även lagerblad och lite lakrits. Doften är så att säga lite kantig och inte särskilt varm, vilket leder tankarna till vänstra stranden.

Min första reaktion när jag smakar på vinet är att jag är förkyld. Det händer inte mycket. Jag kontrolldoftar på några tulpaner, men de doftar som de skall. Vinet är helt enkelt knutet och behöver lite tid på sig för att vakna upp ur slummern. Efter en stund händer det lite mer. Plommon, järn och korinter i en slank kropp med bra tanniner och pigg syrlighet med halvlång eftersmak som klingar av i körsbärskärnor.

Jag kan inte låta bli att fatta sympati för ett i mitt tycke traditionellt vin med bra balans som växer under kvällen på ett sätt som gör att man hela tiden måste greppa glaset och ta en sipp. Det är en kvalitet som svårligen låter sig beskrivas i några provningsanteckningar. Men hos mig vinner det i alla fall i längden över många viner som strävar efter att med fyllighet och lättillgänglighet övertyga mig om sin förträfflighet.

Utan att vara överväldigad blir jag ändå nyfiken att se hur Chateau Siaurac kommer utvecklas med några års lagring. Ett par flaskor kommer därför stoppas in i garderoben. Det som slutligen fick mig att tippa över kanten och utfärda köprekommendation är den snygga etiketten som ser precis ut som den skall, med en rik flora av typsnitt och krusiduller samt en bild på slottet.

Varunummer: 75570

Pris: 199 SEK

tisdag 24 mars 2009

Bandy, bratwurst och Bordeaux - Chateau Saint-Martin 2006

Lördag eftermiddag i Uppsala. Luften osar av ljus lager från plastflaska. Grillad korv och en aning Jägermeister kompletterar doftintrycken. Det är lika folkligt som det är soligt på Studenternas i Uppsala, där jag begår bandypremiär. Stämningen är på topp bland de drygt 20 000 som finns på läktarna och vad jag förstår var slutsegrarna med alla mått mätt rättmätiga mästare.

Väl hemma har hustrun hällt upp vin på karaff. Bloggen envisas (mot bättre vetande?) att prova igenom bolagets sortiment av viner från Bordeaux som inte kostar en förmögenhet. Man kan fråga sig varför. Ofta blir just intrycket att vinerna är goda men…satt i relation till priset är det knappast klockrena fynd det handlar om. Av lätt insedda skäl har distriktet en stor dragningskraft och trots att det också är det kanske mest genomtröskade hoppas man alltid att man gjort ett fynd. Hoppet är det sista som överger bloggen med andra ord.

Just fyndstämpeln lockade till inköp av dagens vin. BK Wine utropade det till mars månads vin som gav mest för pengarna. Via bolagets sida framgår det att vinet kommer från en egendom på hela tre hektar, att det består av 90 procent Merlot och resten Cabernet Sauvignon. Det har lagrats 16 månader på franska fat.

En blåröd färg fyller glaset och det är en doft med rostade fat, örter, kaffe och mörka bär. Lite lagom murrig och en aning sötfruktig. Check så här långt.

Smaken är ganska saftig men ändå med tydliga tanniner och en tydlig eldighet som antyder ungdom. Örter, mörka bär är förutom rostade fat de mest bestående smakintrycken. Det är åt det fylligare hållet. Vinet är klart drickdugligt men kommer att vinna en hel del på lagring.

Som så många gånger tidigare kan vi konstatera att det är ett bra vin utan att man för den skull kan hissa fyndflagg. För den som vill köpa ett vin i denna prisklass för lagring är det helt klart ett bra köp och det är gott nog för mig.

Varunummer: 96860
Pris: 196 SEK

lördag 21 mars 2009

2000 Chateau Ferrand



Förra helgens smakprov från Pomerol gav mersmak och därför ringde jag bolaget på måndagen och beställde Chateau Ferrand från 2000. Generellt är inte Bordeaux ett område för den som vill fynda. Bolagets sortiment av mogna viner lämnar också en hel del utrymme för önskemål. Så när tillfälle bjuds är det väl bara att slå till, tänkte jag. 249 kronor för ett vin från en synnerligen välrenommerad appellation med nio år på korken, och därtill från en mycket bra årgång, måste väl vara ett fynd? Kronstam delar ut fyra poäng av fem möjliga och Per Bill nöjer sig med 89 poäng. Det är kanske på sin plats att lägga band på den värsta entusiasmen.

Egendomen består av 12 hektar som ligger på den södra sluttningen i Pomerol. Som bekant finns ju inte någon klassificering av egendomarna i Pomerol. Men den obligatoriska och omistliga konsumentinformationen ”Grand Vin de Bordeaux” lämnas på etiketten. Egendomen är planterad med 60 procent merlot och 40 procent cabernet franc. Produktionen ligger på 70 000 flaskor per år. För årgången 2000 användes 50 procent merlot och 50 procent cabernet franc.

Färgen antyder mognad med dragning åt tegel. Doften är dov och mörk med plommon, brasa eldad med sur ved, källare, gummi och gräsighet. Smaken påminner i positiv bemärkelse om gammal rioja med tydliga mognadstoner. Jag hittar plommon, svart vinbär och en tydlig gräsighet. Till maten smakar det också champinjoner. Fatbehandlingen är snygg med viss kokosvaniljfatighet som påminner om Rioja. Stilen är slank med silkeslena tanniner och pigga syror med hygglig komplexitet och relativt lång eftersmak. Den höga andelen cabernet franc tycker jag märks genom den tydliga gräsigheten och att vinet är slankt med bra fräschör.

Någon vinskribent jag läste härom året lanserade idén att viner skall bedömas efter hur mycket som är kvar i glaset, och inte efter förment subjektiva poäng. Om man för ett ögonblick lägger poäng åt sidan och i stället tittar på flaskan så blir betyget synnerligen gott. Chateau Ferrand slinker helt enkelt ner i en snabb takt på ett sätt som inte bättre meriterade viner alltid gör.

Summa summarum så här långt när det gäller erfarenheter från högra stranden så har Pomerol levererat två goda viner på två försök. Från Saint Emilion har jag inte druckit ett enda vin som övertygat på ett tiotal försök, med reservation för att det handlat om viner i rimliga prisklasser.

Tyvärr är det inte läge att ringa i fyndklockan. I samma prisklass finns mycket roligt från runt om i världen som kanske ger mer upplevelse för pengarna. Återigen å andra sidan, lagrade vinet är inte bolagets starka sida och därför tycker jag att man bör passa på och prova när tillfälle bjuds. Som en representant för Bordeaux i rimliga prislägen tycker jag att Chateau Ferrand försvarar sin plats och meriterar till en köprekommendation.

Varunummer: 88627
Pris: 249 SEK

Castello di Ama Chianti Classico 2004



Förkylningen som lagt sordin på humöret tappar lagom till helgen greppet om kroppen. Inte en dag för tidigt. Att korka upp en Chianti från det utmärkta 2004 är mer än passande för att fira återkomsten av doftsinnet.

04:orna från Chianti börjar nu försvinna från bolaget. Dagens vin stod i ensamt majestät på butikshyllan och det avgjorde saken. Förutom de (alltför få) som ligger på lur i källaren återstår att invänta 2006, som är nästa fina årgång.

Castello di Ama är en högklassig vingård utanför Gaiole in Chianti som disponerar 250 hektar, varav 90 planterade med vin. Egendomen är i sammanhanget relativt ny men har samlat på sig en imponerande mängd utmärkelser. Till det kommer såklart tilltagna priser. Deras storsäljare är Chiantin som består av 80 procent Sangiovese och resten Canaiolo, Malvasia Nera samt Merlot. Det lagras på fat där endast en fjärdedel är nya, tack för det.

Vinet får utvecklas ett par timmar i karaffen innan det är dags för konsumtion. Det är lika bra att säga det direkt, doften är fantastisk och det känns som man redan är hemma. Stramhet, mörka bär samt fat i lagom dos gör att vi påminns om den 01:a vi provade i höstas.

Smaken är elegant och ung, med kännbara tanniner. Faten är precis lagom framträdande, och den mörka frukten övergår i en lång och lite bitter eftersmak som vi verkligen gillar.

Det är helt klart att detta borde lagras ett antal år för att till fullo uppnå sin potential. Trots det har det utan tvekan förgyllt kvällen och påmint L och mig om hur mycket vi gillar Chianti. De 27 flaskor som finns kvar i landets butiker kommer inte göra köparna besvikna.

Som vanligt finns det de som varit före och provat. Några (lucky bastards) finns det också som provat vinet på plats.


Varunummer: 99884
Pris: 271 SEK

lördag 14 mars 2009

2006 Chateau Mazeyres




Denna helg är det dags för lite försäkringsbolagsbordeaux. 1988 köpte pensionskassan hos Société Générale Chateau Mazeyres och från 1992 är det Alain Moueix som är manager. Slottet ligger i Pomerol och har en föga informativ hemsida tryfferad med allmänna klyschor. Den gode vindoktorn är en bättre källa till kunskap om slottet.

För mig är det första gången som jag provar något från Pomerol. Så när det kommer ett vin från denna appellation för drygt 200 kronor och med halvhyggliga omdömen från vinskribenterna passar jag på. Innan jag klipper till på Chateau Pétrus vill jag ha lite koll på Pomerol helt enkelt.

2006 Chateau Mazeyres består till 80 procent av merlot och till 20 procent av cabernet franc.

Doften är mycket bra med härligt murrig mörk frukt och plommon, korinter, tobak, kryddor och gräsiga toner. Lägg därtill en initial doft av gyttja, kanske bara för att man inte skall behöva tveka om ursprungslandet och missta vinet för en nya världen-merlot.

Smaken går i samma stil som doften med plommon och tobak med lite gräsighet. Smaken är inte så yppig, utan relativt stram och klingar långsamt av i ett läskande avslut.

Någonstans har jag läst att Pomerol skall fungera väl med anka och därför provar jag denna kombination på fredagen. Det fungerar sådär. Jag tror att det krävs ett mer fruktdrivet och generöst merlotvin för att det skall fungera väl med anka.

I dagsläget är doften avgjort bättre än smaken. Trots att det kanske är lite för endimensionellt för att riktigt falla mig i smaken tycker jag att det är en klar förbättring jämfört med vad jag provat från grannkommunen Saint Emilion. Vinet är också en riktigt trevlig och behaglig bekantskap som inte riktigt låter fånga sig i poäng och beskrivning. Det är helt enkelt väldigt läskande och gott att sitta och sippa på under kvällen. Kanske jag ändå skall prova på och stoppa in ett par flaskor i garderoben och se vad som händer om några år?

Efter att velande får slutomdömet bli att 2006 Chateau Mazeyres är ett gott vin som balanserar på gränsen till köprekommendation.

Varunummer: 96923
Pris: 220 SEK

torsdag 12 mars 2009

5 x meritage

Onsdagens övning i vinprovningssällskapet bestod i en blindprovning av fem stycken bordeauxblandningar från runt om i världen. Det genomgående temat var att samtliga viner huvudsakligen innehåller cabernet sauvignon.

Som så ofta med blindprovningar gissas det en hel del innan vi hamnar rätt. Shiraz och priorat är bara några exempel.

2004 The Menzies från Yalumba kom på femte och sista plats. Vinet är gjort på 100 procent cabernet sauvignon som kommer från plantor som växer i den röda jorden, Terra rossa, i Coonawara i södra Australien.

God söt och gräsig doft med mint, björnbär, charkuterier, cassis och framträdande fat hittar jag.

Smaken är mycket god och fyllig med gräsiga toner, blåbär och grafit med pigg syrlighet och mjuka tanniner.

Varunummer: 96253
Pris: 269 SEK

2001 Chateau Calon Segur kom på fjärde plats. Slottet är en tredje cru från Saint Estephe på vänstra stranden och druvblandningen består av 60 procent cabernet sauvignon, 30 procent merlot och 10 procent cabernet franc.

En distinkt och unken doft av simhall eller bakpulver med rotfrukter, tjära, rök, hallon och peppar pekade inte entydigt mot Bordeaux om man så säger. Det blev bättre efter hand.

I munnen upplevs vinet som mindre fylligt jämfört med de andra kraftpaketen i gänget. Det är slankt och gott med påtaglig strävhet, plommon och kaffe, och förbättras allt eftersom kvällen fortskrider.

90 poäng från både Parker och Wine Spectator tydligen.

Varunummer: N/A
Pris: 368 SEK (primör)

2004 Rust en Vrede Estate från Stellenbosch i Sydafrika kom på tredje plats. Blandningen utgörs av 58 procent cabernet sauvignon, 29 procent shiraz och 13 procent merlot.

Fyllig doft av braskamin, gyttja, dill, plommon och något parfymerat.
Fyllig och gräsig smak med björnbär, plommon, blåbär, grafit och fatrondör.

Varunummer: 82888 (beställningssortimentet)
Pris: 279 SEK

2005 Ridge Santa Cruz från Kalifornien kom på andra plats och består till 58 procent av cabernet sauvignon och 42 procent merlot.

Här är det en söt doft av likör, klister, björnbär, vanilin, tropisk frukt och kokos som generöst väller ur glaset.

Även smaken är fyllig och generös med björnbär, kokos och vanilj i en stil som leder till Spanien.

Detta vin delade sällskapet i två läger. Några gillade generositeten och smaken medan andra fann det allt för utmanande.

Varunummer: N/A
Pris: 299 SEK

2001 Tenuta Belguardo som är en IGT från toscanska Maremma, producerad av Mazzei, kom på första plats. 70 procent cabernet sauvignon, 20 sangiovese och 10 procent merlot blandades i detta vin.

En rökig och svettig doft (som dom där bruna Fishermans friend ungefär) med björnbär, tjära, peppar samt dill och vanilj. Efterhand en tydligare körsbärskomponent.

Smaken är mycket fyllig med pigga syror och bett i tanninerna med björnbär, grafit och fatvanilj samt sura körsbär allteftersom.

Mycket god och jag hade nog huggit ett par flaskor om de funnits kvar på bolaget.

Varunummer: N/A
Pris: 299 SEK

Flera lärdomar drar jag från denna stimulerande provning av mycket goda viner. För det första att 2001 var ett rackarns bra år i Toscana. För det andra att Bordeaux ofta åker på smörj vid jämförelse med andra regioner. När skall man släppa etikettdrickandet? För det tredje att det finns många spännande länder och regioner där ute att upptäcka vid sidan av de mest namnkunniga appellationerna.

onsdag 11 mars 2009

Dr H Thanisch Riesling Kabinett 2007



Över två dagar är detta vin sällskap till matlagningen. Det är ännu ett exempel på en bra Riesling från 2007. Det känns som det inte gå att göra misstag när det gäller inköp av basriesling för tillfället. Bara att hugga en på måfå.

Thanisch är en producent med lång historik från Bernkastel-Kues i Mosel. Staden i sig är väl värd ett besök, det är en av dessa oräkneliga tyska städer som är minutiöst välskötta och på samma gång gemytliga. Enligt ”En värld av vin” har egendomen 6,5 hektar och de har fina vingårdslägen, bland annat den berömda Bernkasteler Doctor samt Wehlener Sonnenuhr. Lite mer info om egendomen finns här.

Färgen är vackert gyllengul och doftmässigt hittar man petroleum, päron och mer exotiska frukter. Smaken är snarare halvsöt än halvtorr med inslag av päron och mineral. Det har en imponerande djup och längd.

Sammanfattningsvis är detta ett mycket bra och prisvärt vin som med fördel has i beredskap för att förgylla tillvaron, vilket med tanke på den eviga vinter som råder i landet sannerligen kan behövas. För mig passar vinet bäst på egen hand eller möjligtvis till någon passande ost.


Varunummer: 7205
Pris: 99 SEK

söndag 8 mars 2009

2006 Cornas "Les Méjeans" Jean-Luc Colombo



I fredags korkades en Cornas från Jean-Luc Colombo upp till middagen. Första sniffen gav absolut intet. Den första klunken gav inte heller någonting. Men jag kände att syrlighet och tanniner verkade vara bra. Efter ett tag förstod jag att det inte var något fel på vinet, utan den envisa dagisförkylning som jag dragit på de senaste veckorna slagit till med full kraft. Modren som tillfälligt var på besök intygade dock att det smakade rödvin och att det var gott.

I dag, på söndagen, försökte jag på nytt. Ett par dygns vila gör kanske att vinet inte presterar lika bra i dag som i fredags.

Tydliga hallon, någon slags citruslikör, damm och te plockar jag upp i doften.

Det smakar typisk norra Rhône med hallon och björnbär ackompanjerat av anis i en burgundisk slank stil med pinottoner. Bra syrlighet och runda tanniner.

Det är gott, men inte så mycket mer än så. Smaksinnet är nog fortfarande hämmat av förkylningen och jag kanske är orättvis. Det kanske var bäst i fredags. Hur som haver med dessa saker, jag har helt enkelt provat roligare saker från Rhône och kommer inte plocka upp fler flaskor från systemet.

Förhoppningsvis är jag tillbaka frisk och mer inspirerad nästa vecka. Men en kort och sur bloggpost är bättre än ingen bloggpost tänkte jag.

Varunummer: 96864
Pris: 199 SEK

fredag 6 mars 2009

Chateauneuf-du-pape Chapoutier 2003



Vin från Rhône tillhör inte vanligheterna på familjens bord. Det är ren slump och nästan lite pinsamt. Min kollega Mr J är desto flitigare med besöken där och idag är det min tur att ta upp tråden.

Producent är välrenommerade Chapoutier, föregångare när det gäller biodynamisk odling. De har stora domäner i Rhône, och enligt uppgift förfogar de över 27 ha i Chateauneuf-du-pape. På hemsidan finns dock inte kvällens flaska presenterad närmare, så exakt druvsammansättning kan inte sägas. Annars består ju de flesta av firmans viner från detta distrikt endast av Grenache, i detta fall får vi leva med okunskapen. Alkoholhalten är 15 procent och sommaren 2003 var en av de varmaste och torraste i mannaminne.

Så vad betyder allt detta när korken dras ur i dag? Efter att ha hällt innehållet på karaff är det en ren fruktbomb och rik och fin doft. Wow tänker jag, det här blir trevligt. En stund senare blir nyfikenheten för stor och jag häller upp en skvätt. Då finns inget av den fina doften kvar. Det är som ett dammigt lock lagts över glaset.

Två timmar senare är det fat, fat, fat som dominerar. Färgen är ljus, åt det tegelröda hållet. Utöver det tidigare nämnda är det faktiskt inte så mycket annat som kan urskiljas och man börjar ana oråd.

Så till smaken. Den är eldig med en strävhet som inte är oäven, men det är återigen massiva fat som dominerar. På senare tid har jag utvecklat en stark aversion mot alltför fatdominerade viner och detta är inget undantag. Utan att ödsla alltför många ord är det ett vin som inte är i balans.

Vinet är inte defekt men gör inte området eller tillverkaren rättvisa. Som tur är köptes bara en flaska så jag slipper låtsas inbilla mig att det kan vinna på lagring. Bara att sätta upp på erfarenhetskontot.

Varunummer: N/A
Pris: 19 Euro

tisdag 3 mars 2009

2006 La Spinetta Barbera d'Asti Ca' di Pian



Efter en påtvingad ominstallation av datorn inser jag att det hade varit smart att spara gamla provningsanteckningar mm som härrör till vinintresset. Att med stöd av minnet återge en vinupplevelse med någon form av precision är inte det lättaste. Men som vanligt har någon annan hunnit före i provningen. Redan samma dag detta vin släpptes fanns utförliga anteckningar både här och där.

Det är bara att hålla med i dessa omdömen. Vinet är utan tvekan det godaste jag druckit på ett bra tag och kommer finnas med på min tio-i-topp när året är slut. Trodde inte att Barbera kunde generera sådan kvalitet. Trevligt också att det finns ett par flaskor kvar för senare högtidsstunder. På bolaget tog de naturligtvis slut samma dag de släpptes.

Varunummer: Slutsålt
Pris: 179 kr