söndag 28 september 2014

2004 La Rioja Alta Gran Reserva 904

För mycket ek med kokos och dill är ofta omdömet om Rioja. För att inte fastna i fördomar utmanade jag denna helg mina förutfattade meningar om Rioja. Nu skall väl tilläggas att jag inte har några problem med extensiv fathantering så länge det är integrerat i vinet.

La Rioja Alta har hållit på sedan åren runt förra sekelskiftet. Receptet är traditionellt med lagring i fyra år på fyra år gamla fat av ett vin som framställs på 90 procent Tempranillo och tio procent Graciano. Årgång 2004 verkar ha varit extra lyckad då Parker välsignat vinet med 96 poäng, vilket lyfts fram på den tekniska specifikationen. 

La Rioja Alta gör ett än mer prestigefyllt vin som heter Gran Reserva 890 och som återfinns i beställningssortimentet för 697 kronor. Viña Ardansa, Viña Alberdi och Viña Arana är några andra varumärken från La Rioja Alta som känns igen från bolagets sortiment.

Mogen och rätt så komplex doft fyller glasen. Körsbär, balsamico, läder och choklad noterar jag. Och banne mig om där inte även finns en dillvippa. Annars märks den begynnande åldern med torkad frukt, tobak och ett något murrigt inslag som kan vara källare eller tobak.

Smaken är mogen och avrundad med körsbär, mjölkchoklad och kryddighet. Mognaden märks i den torkade frukten och avtrycken från fatlagringen. Eftersmaken är lång och silkeslen, och det är i slutet på kvällen som den sista pusselbiten faller på plats när jag vagt känner en aning kokos.

Det är bara att lyfta på hatten för ett kompetent producerat vin och att producenten låter det få viss mognad innan marknadslanseringen. 2004 La Rioja Alta Gran Reserva 904 är riktigt god och tömningstakten hög. Det ger mersmak inför framtiden. Men visst finns där tillräckligt med traditionella Riojamarkörer för att hålla envisa skeptiker på avstånd.

Varunummer: 7462
Pris: 299 SEK

söndag 21 september 2014

2004 Chateau Talbot

Bordeaux har en särskild lyskraft i vinvärlden med kända producenter och mytomspunna appellationer som även många utanför de invigdas skara känner till. För mig i likhet med många andra är förmodligen Bordeaux en milstolpe som skall passeras innan vinintresset letar sig vidare vid sidan av allfarvägen. Hösten 2007 begravde jag mig därför i olika vinskribenters poängsättning av egendomarna inför Systembolagets primörsläpp av årgång 2004. Mitt beslut att gå så att säga all in underlättades av att Decanter utnämnde årgång 2004 från Bordeaux till "the last affordable vintage" då alla förväntade sig dramatiskt höjda priser för årgång 2005. 

Vid denna tid rådde ofta en febrig stämning vid släppen på bolaget med långa köer. Självfallet var de mest åtråvärda objekten slut långt innan jag blev insläppt. Jag vill minnas att jag särskilt grämde mig över att 2004 Chateau Leoville Poyferre tog slut de första minuterna. Behovet av snabb reaktionsförmåga förde med sig att jag fick köpa på mig en massa flaskor utan att ha en aning om hur de smakade. När jag väl sedan satt med alla dessa ströflaskor av allt från Super seconds till Cru Bourgeois ville jag ju inte öppna upp dem innan de nått en viss mognad. 

Med tio år på nacken tänkte jag att det är dags att börja beta av årgång 2004 och bilda mig en uppfattning om Bordeaux. Fram åkte Chateau Talbot som är en fjärde cru. Vinet brukar bestå av ungefär två tredjedelar Cabernet Sauvignon, en rejäl skvätt Merlot och därtill ett par smärre andelar Cabernet Franc och Petit Verdot. 

För att förutsättningarna skall bli de rätta steker vi lamminnanlår lätt med rosmarin och timjan innan de får gå klart i ugnen. Vi gör en lika enkel som makalöst god sky av köttsafterna genom att vispa i en skvätt vitt vin. Potatisen skivas kvartscentimetertjockt och rostas en dryg timme i ugnen för rätt krispighet.

Jag vet inte om jag förväntat mig pukor och trumpeter. Men nog hade jag förväntat mig ett mer imposant första intryck. Det är mer förnimmelser och nyanser än direkta dofter. Moccakaffe, röda körsbär, tobak, läder och blyertspenna förmår jag urskilja i den återhållsamma elegansen.

Smaken är också ytterst elegant på gränsen till diskret. Det som slår mig, och som även frun noterar, är den underbara balansen där syrlighet och kärvhet smällt samman på ett underbart vis. Den knappt medelfylliga kroppen bidrar även den till att ge det hela en påtaglig aura av finess. Jag undrar över hur i hela friden min måttligt vinintresserade fru kan hamna i Italien där jag trevar efter de typiska markörerna för Bordeaux. Men det stämmer. Det är faktiskt lite mer körsbär än svartvinbär. Även moccatonerna kan leda tankarna mot den mer yviga fathantering som präglar så många av de toskanare som jag släpar hem, även om de i detta fall är mycket mindre påtagliga. Där finns också en aning örtighet som stramar upp vinet och som jag uppskattar. Sedan är det svårare att beskriva en slags krämig struktur som ger ytterligare en dimension till upplevelsen.

Visst är det ett gott vin. Men det framkallar inte gåshud. Det är snarast med ett uns av besvikelse som jag konstaterar att jag förväntat mig lite mer. Kanske är det så att diskretion och elegans inte förmår mäta sig med de mer kraftfulla upplevelser som yngre viner förmår leverera.

Jag har för mig att jag betalade i häradet av 300 kronor för sju år sedan. Var det prisvärt?  Det kan kanske vara som så att det krävs några fler flaskor mogen Bordeaux innan smaklökarna är kalibrerade och jag kan ge en mer rättvis bedömning i den frågan. I dag skulle jag nog sträcka mig till att det i alla fall inte var pengar i sjön, utan rimligt för ett gott vin som mognat väl. 

2012 Bourgogne Blanc Les Femelottes Chavy-Chouet

Förra helgen åt vi krabba och till dessa blötdjur drack vi en flaska vit bourgogne som jag hittade i kylen och som inte kommit till användning under någon av alla dessa varma kvällar som sommaren bjudit på. 

Doften är storleken större än vad jag vanligtvis möter i vit bourgogne i denna prisklass. Ren, distinkt och fyllig doft av söta och solmogna äpplen och päron med en citrustvist lovar gott. Därtill aningens möbelpolish och något blommigt som jag förknippar med liljekonvalj bidrar till att ge vinet viss komplexitet. 

Smaken är frisk och generös med saftiga och solmogna äpplen och päron.  Här finns också kraft och rondör men med finess. Den söta frukten och fylligheten i vinet fungerar utmärkt till skaldjuren. Som alltid går att önska sig något mer och i detta fall skulle det väl i sådana fall vara en aningens mer markerad syrlighet.

Tyvärr verkar alla flaskor ha gott åt på bolaget. Priset lär ha varit 149 kronor och det var inte något överpris. Detta var ett riktigt gott vin som jag kommer att hålla utkik efter i framtiden. 

söndag 14 september 2014

2010 Malleolus Emilio Moro


För några veckor sedan drack vi en Ribera del Duero från Emilio Moro och det var ju ett gott vin, så jag tänkte även prova en variant till från procenten som av prislappen att döma torde vara mer påkostad i utförandet. Av baksidesetiketten framgår att vinet gjorts på hundra procent Tinto Fino, vilket är ett annat artistnamn för tempranillo, som lagrats "18 meses en barrica de roble francés".

Doften mättad av mörka, solmogna plommon och björnbär samt med ett påtagligt rostat inslag. Viss komplexitet finns med en aning mognadstoner, mineral och läder. Smaken är grandios med mörka plommon och björnbär med en avvägd dos med fat. Även i smaken finns ett rostat inslag. Smaken är avrundad och med en del karaktär. Skall jag beskriva vari denna karaktär består så ligger nog lyxig närmast till hands, eftersom det förmedlar ett intryck av att vara påkostat. Lite extra allt helt enkelt.

Lasagne på fredagskvällen var inte det mest passande att äta till detta vin, men jag lovar att det kommer vara formidabelt till en grillad entrecôte. 2010 Malleolus är ett mycket gott vin som absolut förtjänar att provas.

Varunummer: 75283
Pris: 298 SEK

tisdag 9 september 2014

Älgviner

Älg stod på menyn i lördags för en middag med goda vänner. En provning hanns med innan det var dags att äta. 

Den första flaskan var en sydfransos, 2012 Gérard Bertrand Chateau l´Hospitalet. Det är blandning av syrah, mourvèdre och grenache som lagrats på 225-litersfat i tolv månader.

Doften är tät, generös och hyggligt komplex med söt frukt som samsas med jordighet som drar åt kokta rotfrukter. Röda bär främst, men även någon jordgubbe och lite nypon, tjära, viol och läder leder mina tankar åt norra Rhône till. Smaken är även den tät och generös och minner inte så lite om Crozes-Hermitage med jordighet, viol och läder utöver en radda syrahmarkörer. Mycket god noterar jag.

Nästa vin är dock den flaska som tar slut snabbast under kvällen. 2008 Don Tommaso Chianti Classico från Principe Corsini är en fläskigt fjäskig pjäs från toskanska kärnlandet. Utöver sangiovese ingår merlot i blandningen. Och det märks. 

Doften är mörkfruktig med ett påtagligt rostat inslag. Solmogna och söta plommon och björnbär, kaffe, kakao, kaffe och kryddor bjuds det på i generösa mängder. Smaken fortsätter på detta tema. Det är maffigt med den mörka och solmogna frukten som består av körsbär, plommon och björnbär. Chianti kan ju vara rätt så kärv och syrlig, men icke så i detta fall. Vinet är väl avrundat i kanterna i en modern och internationell stil. Blint hade jag nog inte gissat Chianti. Till älgentrecôte är vinet dock en riktig fullträff. Busgott, skriver jag i anteckningarna med ett par utropstecken. Men purister göre sig nog icke besvär... I sammanhanget kan nämnas att samma producent har en lillebror vid namn Le Corti som är väl värd att prova. 

Bredvid de två övriga kämpar 2008 Il Falcone Riserva för att göra sin stämma hörd. Förgäves. Den här flaskan åkte med för att det vore roligt att vidga vyerna och prova nya druvor och regioner i det mångfacetterade vinland som Italien är. Blandningen består av 70 procent Nero di Troia och 30 procent Montepulciano. Vinet har sedan fått mogna ett år på franska fat, men det var inte så uppenbart i detta sällskap.

Doften känns näst intill anorektiskt hämmad jämfört med övriga viner. Körsbär och röda bär samt mineral och örtighet åt det torrare och dammigare hållet. Smaken är även den en storlek mindre med körsbär och röda bär åt det lingonsyrliga hållet. På egen hand är det troligt att vinet upplevts mer generöst och att intrycket blivit mer positivt. God, men inte så mycket mer tyckte vi nog alla.

2012 Gérard Bertrand Château l´Hospitalet La Reserve Rouge
Varunummer: 73142
Pris: 159 SEK

2008 Don Tommaso Chianti Classico
Varunummer: 76856
Pris: 249 SEK

2008 Il Falcone Riserva
Varunummer: 2335
Pris: 119 SEK

söndag 7 september 2014

2008 Campogiovanni Brunello di Montalcino San Felice

I septembersläppet kom en Brunello som jag blev nyfiken på. Årgång 2004 föll inte riktigt på läppen, medan ett par flaskor från årgång 2006 hamnade i källaren. Var det dags att fylla på med den aktuella årgången 2008? Det var frågan för kvällen i fredags.

Doften är knuten och rentav ogenerös. Skall jag vara välvillig kan doften kanske beskrivas som sirlig med körsbär, läder, svart te och något rostat inslag. Frukten har en ren kvalitet som båda gott.

Smaken är mer generös med sirliga och rena körsbärstoner som har en mörk klangbotten. Även i smaken finns en rostad accent. En aning jordgubbssmak som drar lite åt kompott noterar jag också. Svart te, kryddighet och en gnutta mognadstoner bidrar till att ge vinet komplexitet. Tanninerna är finpulvriga och välintegrerade, liksom syrligheten är behagligt avrundad.

Så långt ett gott och välgjort vin. Men jag saknar lite mer tryck i smaken för att bli riktigt nöjd. Det här är en Brunello som lirar mer åt det sirliga och eleganta hållet, vilket inte behöver vara fel. Jag passar dock denna gång. 

Varunummer: 92237
Pris: 299 SEK

onsdag 3 september 2014

2009 Pesquera

En kär gammal bekantskap dök upp i helgen. 1999 Pesquera var nog det första vin som jag provade för elva år sedan till följd av ett medvetet vinval. Det var också det vin som jag bjöd min blivande hustru på första gången som jag bjöd henne på middag. Nu finns årgång 2009 i beställningssortimentet och jag kunde inte låta bli att beställa en flaska. Utöver att njuta av vinet till maten gjorde jag några reflektioner över hur vinintresset utvecklats genom åren.

Då, i början, kommer jag ihåg att i princip varje vin var en smakupplevelse. Det krävdes inte särskilt mycket för att bli fullkomligt hänförd. I dag är det inte lika lätt att bli lika berörd.

Det var inte heller lika mycket som pockade på uppmärksamhet så det var lättare att mer ensidigt fokusera på att lära mig mer om vin och lägga tid på att tråla efter flaskor i beställningssortimentet.

En annan del som fått stå tillbaka är dissekerandet. För mig höll det på att förstöra njutningen och numera försöker jag ha ett mer impressionistiskt förhållningssätt.

Med dessa funderingar avklarade noterade jag en tät och elegant doft med plommon, körsbär, läder och kryddor med viss mognad. 

Smaken är tät, komplex och elegant med plommon, körsbär, kryddor, fat och med behagliga mognadstoner. 

Rackarns gott är vad det är, och till fredagskycklingen slinker det ner fint. Det blev nog lite väl mycket av djuplodande, och måhända pretentiöst, tyckande förra gången det begav sig. 2009 pesquera är ett mycket gott och kompetent producerat vin som verkligen förtjänar att avnjutas.

Varunummer: 72731
Pris: 174 SEK