lördag 31 oktober 2009

2001 Roagna Barolo La Rocca e La Pira


Utforskandet av Barolo fortsätter. Denna vecka har turen kommit till Roagna. Man behöver inte tveka över Roagnas ideologiska hemvist i kampen mellan traditionalister och modernister då valspråket är ”Rogna non cambia”, vilket torde kunna översättas med att Roagna inte förändras. Bara en sådan sak som att druvorna lakas ur i mellan 70 och 90 dagar. Sedan får vinet ligga på mellanstora franska fat (hur stora sådana nu är) i fyra till sex år innan de får mogna på flaska i två år. Enligt leverantören kommer druvorna från den 500 år gamla vingården Pira som ligger i den del av Barolo som benämns Castiglione Falletto.

Otåligt häller jag upp i karaffen och finner ett anmärkningsvärt transparent vin. Utan problem går det att läsa tidningen under. Färgen är vackert tegelfärgad.

Trots åldern känns det lite trögt i starten. Det är inte så att doftintrycken väller ur karaff eller glas. Eteriska slöjor kan förnimmas med söta hallon, rosor och viol, te, asfalt, läder och lite lakrits. Efter hand, någon timme senare, tillkommer lite dovare inslag åt det animaliska hållet. Stall (gödsel alltså) och buljong. Aceton och nagellack ansluter också, liksom körsbär i likör. Tyvärr blir doften mer anonym under kvällens gång.

Det är lite svårflörtat i gommen också. Långt från fylligt, utan slankt med pigg syrlighet och behagliga, om än ej inställsamma, avrundade och körsbärskärnekärva tanniner som jämte en smak av kallt te och viss örtighet. Modren till mina barn är inte helt fel ute i att jämföra smakintrycket med att bita i en äppelskrott. Här bjuds även torkad frukt och jordgubbe innan allt klingar av långsamt, diskret och behagligt.

Som vanligt med italienska viner så smakar vinet än bättre med mat. I det här fallet blir lyckan fullständig med ett par tournedos som lindats med rökt sidfläsk.

Det är ett gott vin som bäst avnjutes i stillhet och med uppmärksamhet på de små nyanserna i tillvaron. Diskussionen om prisvärde får anstå till en annan dag. Det går nämligen inte att runda det faktum att det, som så ofta i vinvärlden, finns mycket annat värt att prova för betydligt mindre pengar. Tankarna går därmed osökt till en annan relik från en traditionell producent, La Rioja Alta Gran Reserva 904. Vinvärlden skulle vara oändligt tråkigare utan dessa smakprov på hur vinerna smakade förr i tiden och det gör väl att Roagnas La Rocca e la Pira främst är av kulturhistoriskt intresse.

Varunummer: 75236

Pris: 369 SEK

tisdag 27 oktober 2009

NV Egly-Ouriet Brut Tradition Grand Cru


Lilla Ebba har anlänt, och vad passar bättre att fira detta med än Champagne när släkten kommer på besök för att beskåda den nya familjemedlemmen?

Egly-Ouriet är en ny bekantskap för mig. Idel goda vitsord och en blandning med 75 procent Pinot Noir och 25 procent Chardonnay väcker min nyfikenhet. Enligt Richard Juhlin skall detta vara en av Robert Parkers favoritchampagner. Ett kännetecken för Egly-Ouriet är att jäsa champagnen under lång tid på ek. Enligt baksidesetiketten har vinet i flaskan tillbringat 36 månader tillsammans med jästen, och degorgeringen ägde rum i juli 2006.

Denna nya bekantskap börjar mycket bra med en härligt äpplig doft som ramar in jäst och brödighet, oxiderade sherrytoner, nötter och något blommigt.

Här bjuds en behaglig mousse. ”Rund och len” är en ganska bra sammanfattande och spontan kommentar från gästerna. Torrt och syrligt, som det skall vara, med sherrytoner och något petrokemiskt tuttifruttiaktigt (i positiv bemärkelse) som jag tolkar som ett resultat av fatlagringen på barrique. Det äppliga temat går igen i smaken, och ackompanjeras även av lite citrus. Lite nötighet som drar åt nougathållet står också att finna. Allt detta paketeras i en fyllig kropp.

Sammanfattningsvis en mycket god champagne som slinker ner fint, och särskilt med något att äta till. När detta skrivs finns några flaskor kvar på bolaget, och jag rekommenderar verkligen inköp.

Varunummer: 95087
Pris: 449 SEK

måndag 5 oktober 2009

2001 Barolo Bricco Cogni Reverdito

Förra veckans positiva smakprov av en Barolo från Michele Reverdito gav mersmak. I beställningssortimentet finns en Barolo på väg mot mognad och som gjorts av samma producent. 2001 var också det andra året som Reverdito gjorde egna viner.

Näst intill direkt ur flaskan strömmar en ljuvlig väldoft upp ur glaset. Förnimbara slöjor kommer och går med godsaker såsom marsipan som drar åt nagellackhållet, läder, torkad frukt, vedeldad bastu och rökt salami. Desto tydligare är drivorna av körsbär.

Nästan febrigt upphetsat provar jag snabbt och noterar en fortfarande pigg syrlighet och ett tämligen kralligt vin som fyller ut bra i munnen. Smaken tar vid efter de lovande doftintrycken och levererar torkad frukt och körsbär med läder, lakrits och viol som klingar av i ett långt avslut.

Efter hand växer vinet och vinner mer tyngd och tryck. Doft och smak får mer av tjära, julbakskryddor, jordgubbskompott, plommon, kaffe och tobak. Fatkomponenten blir också allt mer tydlig efter hand.

Så långt återigen en bra upplevelse från Reverdito och som borde generera väldigt goda vitsord. Om det inte vore för de kärva och bittra tanninerna. Till saken hör att Bricco Cogni har lagrats på barrique, enligt källor på nätet. Den som smakat ett ekollon känner igen smaken och effekten i gommen. Att smutta på vinet känns efter ett tag som att suga på en ekplanka. På det hela taget är Barolo Bricco Cogni från Reverdito ett mycket gott vin som tyvärr förstörs av den myckna eken.

Varunummer: 89268
Pris: 257 SEK